Kategoriarkiv: Djur

Från storstadens larm…

Publicerat av
1
… till lantlig stilla ro

Långfredagen var jag bjuden till Ramsjömåla på supé. Vid ankomsten såg vi det ”tonåriga” fölet oroligt springa av och an i hagen.

MEN

Strax kom en ryttare runt hörnet och ett lugn inträdde.

Det visade sig att mammastoet hade för första gången på nio månader tagits ur fölhagen och var nu ute på sin första ridtur sedan nedkomsten!

Vi inspekterade sadelkammaren innan vi uppsökte bostadshuset.

Läs den spännande fortsättningen!

Sälsten utan säl

Publicerat av
1
Liksom det finns örnrundor utan örnar finns det sälstenar utan sälar!

I går var det lika sällsamt magiskt väder som den 30 oktober
Likheten SYNS inte så mycket som den hörs. Det är när det är absolut vindstilla och litet disigt som det blir så där magiskt, som i Lagerkvists dikt:

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus..

Isläggningen, som nu når 25 m ut från stranden gör ju också att det blir grundare. Sälstenen som normalt, utan säl, inte syns ovan vattenytan ligger blottad. Jag gick för säkerhets skull ända fram för att fastställa (med kikare!) att det inte var en säl, utan bara stenen som syntes!

Däremot fanns det andra levande varelser (utöver fåglar) i vattnet:
Och så fick vi en kandidat till Månadens sten i februari på köpet:

Mina universitet II

Publicerat av
Svara
Det fanns ju från början även första delen – men den har tyvärr förkommit

Jag är ju hopplöst efter skrev jag mars 2007.

OCH
hade inte kommit längre januari 2010.
MEN

Nu börjar det så sakta ljusna – jag har äntligen tagit itu med projektet som skissades genom att läsa Kiplings Djungelbok.

Det är den första bok av en Nobelpristagare som jag minns att jag läste och även minns som en stor upplevelse.Det bör ha varit cirka 1943. Som jag i dessa spalter ofta påpekat fanns ju inga barnbibliotek och föga litteratur för barn. Pippi Långstrump gavs ut först 1945 och blev väl mera spridd långt senare och då tyckte jag mig ha växt ur ”barnböckerna”, hade avancerat till Greven av Monte Christo och De tre musketörerna etc.
Min lycka var att det hemma fanns ett rikhaltigt bibliotek – boken ovan är fortfarande i min ägo
Den är tryckt 1911 och bör då vara den bok som min far läste. Han berättade med glänsande ögon om Rikki-Tikki-Tavi men även Kim´s bok.
Till saken hör också att det, särskilt under kriget, fortfarande var normalt att alla gossar var scouter – började i vargungarna som ju, långt innan Walt Disneys filmatisering, har lånat mycket från The Jungle books.

Baden-Powell asked his friend Rudyard Kipling for the use of his The Jungle Book history and universe as a motivational frame in cub scouting. Baden-Powell wrote a new book The Wolf Cub’s Handbook for junior members. In 1917, junior members became known as Wolf Cubs.

Vi töser var ju avundsjuka att höra om Akela med mera, vi fick vackert vara små blåvingar…

Men nu!
Finally!

Snart tre år efter BESLUTET, och ett halvt år efter det boken införskaffades kan jag nu recensera omläsningen av originalversionen av Rudyard Kiplings verk.

Vilket återupplevande!

Walt Disneys kitsch har länge skymt denna storartade litteratur.
Djungelboken är ju så mycket mer än berättelsen om Mowgli´S Brothers.
Första djungelboken – den enda som jag läst om så långt – består av 7 olika berättelser. Av 138 sidor utgör berättelsen om Mowgli bara de första 19!

Här kan man läsa boken på nätet.
Just genom att den består av korta berättelser och däremellan poem lämpar den sig väl för att läsa på detta sätt!

Det jag glömt bort är hur stor betydelse poemen, sångerna har. Här

Night Song in the Jungle
som inleder

Now Chil the Kite brings home the night
That Mang the Bat sets free –
The herds are shut in byre and hut,
For loosed till dawn are we.
This is the hour of pride and power,
Talon and tush and claw.
Oh, hear the call! – Good hunting all
That keep the Jungle Law!

Även prosatexten är poetiskt rytmisk. Även om jag ju minns handlingen går det inte att läsa den fort, varje ord behöver sugas på.

Innehållsförteckning:
Ch.1: Mowgli’s Brothers
Ch. 2: Hunting-Song of the Seeonee Pack
Ch. 3: Kaa’s Hunting
Ch. 4: ”Tiger! Tiger!”
Ch. 5: Mowgli’s Song
Ch. 6: The White Seal
Ch. 7: Lukannon
Ch. 8: ”Rikki-Tikki-Tavi”
Ch. 9: Darzee’s Chant
Ch. 10: Toomai of the Elephants
Ch. 11: Shiv and the Grasshopper
Ch. 12: Her Majesty’s Servants
Ch. 13: Parade Song of the Camp Animals

Rikki-Tikki-Tavi var min fars favorit – men men jag vill också framhålla The White Seal 0ch Toomai of the Elephants :

I will remember what I was, I am sick of rope and chain–
I will remember my old strength and all my forest affairs.
I will not sell my back to man for a bundle of sugar-cane:
I will go out to my own kind, and the wood-folk in their lairs.
I will go out until the day, until the morning break–
Out to the wind’s untainted kiss, the water’s clean caress;
I will forget my ankle-ring and snap my picket stake.
I will revisit my lost loves, and playmates masterless!

Lycka till!

Seal morning

Publicerat av
Svara
Redan i februari skickade jag efter denna bok:

Sedan levde vi ju ett lyckligt aktivt liv fram till och med den 1 juli.
Inte förrän i mitten av oktober har det blivit någon reda med läsandet.

MEN

Det är faktiskt en positiv spin-off-effekt av mitt änkestånd att jag nu finner mer tid för seriös läsning. Jag har till och med dammat av mitt läsprojekt från 2007 som innebär att jag skall läsa om en del av min barn- och ungdoms favoritböcker för att kunna placera in dem på min 10-topplista.
Jag trodde att jag skulle finna ett exemplar av Djungelboken i mina gamla ärvda bibliotek – men fann endast The second:
Så nu har jag äntligen blivit färdig att skicka efter den från amazon.com
(Det är lika bra att läsa originalversionen för att bedöma den litterära kvaliteten)

När jag fågelskådade vid Vegeå och såg prutgäss erinrade jag mig Sälmorgon , mindes , felaktigt som det visade sig, att där omnämndes dessa fåglar och i mitt sorterande av alla gamla bokhögar dök den slutligen upp

OCH
När så jag vid en strandvandring i ett välsignat väder
den 30 oktober 2009 kl 17.24 (sommartid!)

siktat denna säl
blev Seal morning den första av mina gamla legendariska läsupplevelser som jag stiftat NY bekantskap med.

Resultatet? Jo:

Som sagt några prutgäss fanns inte röken av. Boken var betydligt mera matter of fact, jag mindes den som romantiskt magisk. RF kommer som 10-åring att bo tillsammans med en faster som beslutat sig för att leva på ett torp i Sutherland, i norra Scotland. Där bor de långt från ära och redlighet i 7 år.
To get medical aid entailed a journey on foot or by trap to the nearest clachan, or village, some nine miles away, to put through a call to a township, for no doctor or nurse lived in the clachan.
(1 mile =1609 m dvs 9 miles ~15 km)

Telefon, elektricitet etc var det bara inte tal om.
De har bara två grannar inom räckhåll: en äldre fårfarmare Mr Mc Nairn 4 miles away, och som i sin tur har ytterligare 2 miles to mrs and mr Frazer. Den senare visar sig vara någon form av ”wise man”.
Det sällskap de hade bestod av djur: ett ekorrpar, 2 uttrar (en present från mr Mc Nairn…), en vanlig råtta ”Rodney”.
The first winter in our new home was a particularly exhausting one. For days at a time we were unable to leave the croft because of the heavy falls of snow.

Slutligen kompletteras hushållet med en säl LORA, som visar sig vara mycket musikalisk. Det upptäcktes på grund av det piano som aunt Miriam tagit med till torpet. När hon spelade på det lyssnade Lora som trance . Rowena fick en sångbok och ett munspel i present. När hon övade började Lora högljutt sjunga, lärde sig spela på munspelet och fick en omfattande repertoir.
De blev inbjudna till en ceilidh i Aberdeen, där Loras talanger skulle demonstreras innan huvudgästen, en sångare skulle uppträda. Det var bara det att när Lora kom igång vägrade hon sluta…
Även om det berättas mycket om djuren, inte bara de i hushållet utan alla tillfälliga gäster som de tar hand om, skadade fåglar mm, är det framför allt landskapet, naturen som är huvudperson
Ex
Clouds unfurled in the silvery sky as they were blown to the south. Walking against the wind, I tucked my chin into my collar and attempted to gain headway. Whenever I reached the shelter of a rock I would rest in the lee a moment in order to gain breath before battling onwards. For several miles the only trees in view were a few scatterede birches which bowed and rose at the touch of the wind like swimmers breasting huge waves. These supple trees are seldom much damaged by even the fiercest gales. Exept for the boulders, everything was appeared to be in motion; clouds, birches, even the hills which rolled away to the four horizons did not convey immobility but a smooth movement forwards and outwards. The fascination of this barren scenary I find hard to describe but much of its fascination lies in this very barrenness which impells continous awareness of the sky as well as the earth. Here one senses a great freedom of the spirit. One does not yearn for a variety of scene where there is space.

Efter snart 50 år är det fortfarande en fascinerande läsupplevelse, men helt annorlunda än jag mindes den!

Fynd

Publicerat av
2
Det är ju dags att avyttra vårt torp. Inför denna begivenhet genomsöker jag nu skrivbord och chiffonjéer efter minnessaker och finner så bl.a. detta vykort
Så vänder man på bladet och vad hittar man väl där:
Det är avstämplat 4.8.53 i Salerno.
Intressant iakttagelse: På gamla vykort kan man alltid LÄSA poststämpeln!

Texten lyder:
Kära moster och morbror! Jag har nu en svag misstanke att ni är eller kommer att vara i Småland lagom att mottaga detta prov på vad Florens muséer har att bjuda. Men färgerna saknas och de är det tjusigaste. Röd soffa, vitt lakan, grönt draperi. Utsökt! Är nu i Sorrento på väg till Pompeji.

På vykortet upplyser den tryckta texten FIRENZE Galleria Uffizi Venere col cagnolino (Tiziano)

Till flydda tider …

Publicerat av
1

Nu när jag är ensam kvar blir det för mycket med två fastigheter. Det är dags att ta farväl till vårt släkttorp. Desto kärare är alla foton som förevigat alla lyckliga stunder där.
den gamle menade att han dött redan på 80-talet om vi inte haft denna oas att dra oss tillbaka på när vi i 50-60-årsåldern var som mest i selen!Under fyrtiotalet tillbringade jag och min syster Mona större delen av våra somrar där. Det har varit en bra livserfarenhet att lära sig leva utan elektricitet och rinnande vatten….

Jag gissar att bilden ovan är från 1947. Jag är ju storasyster och till vänster på bilden. Vi deltog glatt i höskörden. På granngården hade husbonden dött, så den sköttes av de tre sönerna 20, 16 och 10 år gamla. Ett år minns jag att en släkting kom över från USA för att hjälpa dem. Då var det exotiskt att jag kunde prata litet engelska….

I naturen

Publicerat av
Svara

I förrgår var första dagen på länge då det inte var en självklarhet att njuta strandliv. Jag passade på att inspektera tillväxten på Svedberga kulle.
Jag noterade att fåren som brukar ströva på toppen var utbytta mot nötkreatur! De äter tydligen även björnbärsrevor – i hagen var stånden märkbart reducerade… (?)
Det är dock ingen risk att bli utan bär – en del toppbär är redan mogna, jag samlade de första 3 decilitrarna.
Även svampen är på G: kantkremlor och kantareller räckte till en svamptoast till lunch.

Hemkommen läser jag ur Håkan Nessers augustibrev:

Med åldern kommer en längtan till det enkla och det stilla tillbaka. Träd, gräs och stenar – i varje fall gäller det undertecknad. Det kan vara nog av upplevelser, tid att gå tillbaka till naturen, den som alltid tålmodigt stått och väntat på en och som kommer att stå kvar när man är borta. Blåelden, vallmon och strandrågen. Man ska väl inte påstå att man alltid förstår sig på herr Bergman, som levde i fyrtio år en fågelflyghalvtimmes väg härifrån, men han sa något om att på Fårö fick allt sin rätta vikt och betydelse. I synnerhet han själv. Och visst är det så; det är inte i manegen, på arenan eller i bloggbruset som människan egentligen hör hemma – manegen och arenan och bloggbruset är mera som ett sådant där gammaldags flugpapper, där de som kommer lite för nära eller inte kan hålla sig borta fastnar. Och när man sedan sitter där och tvittrar kan det vara svårt att riktigt veta vem man är.