Juliläsning

Thomas Manns återgivning av sina intryck av  Wagner är  krävande men intressant läsning

Det går långsamt fram, men det går ändå fram…

Inledning:  ”Det som Erika Mann här sammanställt ur sin fars skrifter och brev över temat Richard Wagner har varaktig aktualitet genom de däri ingående motsägelserna. Dessa motsägelser har emellertid – såvitt de inte bara är aspekter på ett och samma komplicerade fenomen – sitt ursprung lika mycket hos Wagner själv som hos författaren som under sitt långa liv ständigt på nytt fängslades och fascinerades av Wagners mäktiga och mångtydiga konstnärsgestalt , men samtidigt också behöll en kritisk inställning till den.—

Thomas Mann levde 1875-1955. Han fick Nobelpriset i litteratur 1929.                           ”När bokbränningar började 1933, var både Thomas Mann och hans bror Heinrich bland de författare vars verk brändes.”

Första citatet är från 1902 det sista 1951

Just nu har jag kommit till sidan 25  Ur ”Betrachtungen eines Unpoliischen” från 1918

Följ den spännande fortsättningen!

”I hängmattan”

Samtidigt som jag nu avslutar den seriösa läsningen av

Med helt ”bedårande” synpunkter från Thomas Mann

editerade av dotter Erica, läser jag,  totalt avslappad,

Det är som sedvanligt Harry Hole som är detektiven…

Jo Nesbø är ju alltid BRA,

men denna gång är han ännu bättre!

Jonas´Otello!

Ja, det är inte jag som formulerat detta

MEN

De som haft förmånen att se föreställningen, antingen live på ROH

ELLER

inspelad på bio är rörande ense:

  • ”It was unbelievable! Amazing!!! Jonas singing and acting was not from this world…
  • A new dimension! I

” – Ich komme gerade aus Hamburg. Im Kino habe ich ”meinen” Otello gesehen.

Es war wunderschön, ein unglaublich intensives Erlebnis.

”Otello à Londres, le chant comme une œuvre d’art

Torsdagskonsert

Vid introduktionen fick vi möta dagens solist,

som var ingen mindre än Hälsingborgssonen Hans Pålsson,

SOM

berättade om hur han 14-årig debuterade i Konserthuset

med Mozarts 25 Pianokonsert nr 25 i C-dur

Ikväll, nästan exakt 50 år senare, skulle han spela samma komposition!

Det gjorde han med stor ömhet, finess och bravur!

Det var också härligt att slappna av med litet ”gammaldags” kompositioner av Mendelssohn och Beethoven!