Charles Aznavour

 Jag har ju tidigare berättat om käre makens och min gemensamma utlandsresa,

TILL

Paris 1955
Vi åkte efter avklarad termin ner till Paris där vi på Pers fars bekostnad bodde i 3 veckor
Pers far :Karl Johan var ”utlånad” av sin arbetsgivare Bofors till franska staten för att ”kontrollera” en export av Boforskanoner.
÷
Det var ju ”efterkrigstid” – Nöjesliv och kultur började så smått att återhämta sig. Det var ett stort utbud med kabareer och uppträdanden
MEN
Turismen hade inte riktigt kommit igång så publiken hade inte börjat strömma till.
Detta hade till följd att det cirkulerade en mängd fribiljetter.
Både hotellvärd och” les Pompeir” hade gott om fribiljetter som ”den gamle” och jag överöstes med.
Det resulterade i vi såg en kabaré på lÓlympia med den unge Aznavour  tre ggr! (31)
Vi hamnade ju mitt i smeten bara ett stenkast fråm Boulevard des´Italiens. Vi kastade oss ut i den befriade staten – vi var inte så många turister på den tiden. Utanför ett etablissement på Boulevard des Capucines stod man och sålde biljetter till en musikshow på ”Olympia”. Vi köpte och steg in. jag minns fortfarande det fantastiska programmet!:
 
It may have opened as a music hall under the German occupation of France during World War II, but certainly in 1945 after the Liberation, it was a music hall free to Allied troops in uniform. Attendees had to listen to the playing of four national anthems before the varied programs that always ended with a spirited French can-can performed by dancers, some of whom were no longer young. Thereafter, at times it may have reverted to movies again until Bruno Coquatrix revived it as a music hall with a grand re-opening in February 1954. 
÷
Således ett drygt år före vårt besök i Paris
”Charles Aznavour  sjöng således. Det stod i programmet att han var armenier minns jag.
Sedan var det mimkonstnären Marcel Marceau
 
Kvinnlig sångstjärna var Patachou
Slutnumret var Sidney Bechets orkester med fullt ös!”
÷
Det jag minns bäst är Marcel Marceau och Charles Aznavour:
Charles Aznavour ursprungligen Chahnour Varinag Aznavourian (armeniska: Շահնուր Վաղինակ Ազնավուրեան), född 22 maj1924 i Paris, är en fransk, senare naturaliseradarmenisk, viskompositör, sångare och skådespelare. Aznavour har tillhört Frankrikes mest populära sångare under ett halvt sekel. Hans genombrott kom när Edith Piaf tog med honom på turné i Frankrike och USA.Riktigt erkänd blev Aznavour i början på 1960-talet. Bland hans mest kända sånger finns ”She” från 1974.
Still going strong!

Nu är han 93 år

Aznavour talar flera språk och har sjungit på såväl franska, engelska, tyska, spanska som italienska, något som underlättat hans internationella karriär. I en omröstning 1998 på Time Online och CNN utsågs han till århundradets artist med 18% av rösterna, före Elvis Presley, Bob Dylan och Frank Sinatra.[2]

Förutom som sångare har Aznavour också medverkat som skådespelare i ett stort antal filmer. Sin senaste turné inledde han 2014.

Aznavour är sedan 1968 gift med svenskan Ulla, född Thorsell.

Tisdag i kyrkan

Så var det dags igen

Denna gång inte bara en

UTAN

TVÅ pianister, två systrar;

 Lea Shinyin Lööf har vi hört tidigare  i Vikens kyrka. Hon är ursprungligen från Taiwain, utbildad vid konservatoriet vid Cleveland Institute of Music i USA.Sedan två år tillbaka är hon gift och bosatt i Helsingborg. Hon ger egna konserter och är också anställd som pianopedagog vid Kulturskolan i Halmstad.
Hsin Bei-Lee

Pianisten Hsin-Bei Lee är mitt i en bred karriär både som solist, kammarmusiker och pedagog. Hon är prisvinnare i “Leschetizky and Robert Casadesus International Piano Competitions”. Vidare har hon också genomfört både solo- och kammarmusikkonserter i bl.a. USA, Argentina, Norge och Kina. Hsin-Bei Lee är även en hängiven pedagog och har arbetat som Ass. Professor vid olika högre musikutbildningar i flertalet länder.

She currently serves on the faculty of Musikhögskolan Ingesund in Sweden and is a member of Gjøvik Piano Trio in Norway.

÷

Den enda personliga notationen jag finner är:

When I am away from music, my husband and I often go on motorcycle rides, spend time with our horse, Faxi, or fixing our old farm in Wärmskog.

Fantastisk nivå på pianospel i lilla Viken en tisdagmiddag…

Söndagsäventyr

Jag rullade min rollator längs höst”grönskan”

Kom fram till

Kyrkstugan där jag lade min röst!

SEDAN

avancerade jag till kyrkan. Jag kom 40 minuter innan konsertens början

Det var i grevens tid- redan  en halv timme före start var det knökfulltSamuel Ljungblahd, född 26 december 1976 i Umeå, är en svensk låtskrivare och soulsångare med kristen profil. Den musikaliska skolningen från 20-årsåldern och framåt fick han genom engagemang i frälsningsarmén och innehöll mycket gospel. Med tiden har nya influenser tillkommit, såsom 1960- och 70-talssoul, funk och R’n’B.

Han lyckades peppa oss till ett nära två timmars ”gospelhålligång”!

Höstpremiär

för torsdagskonserterna:

Chefsdirigent Stefan Solyom och konserthuschef Fredrik Österling

hälsade välkomna kl 18.00

Nyhet för dagen var att detta skedde i Café Markelius.

Vi blev informerade om dagens program

vilket som sedvanligt innehöll spännande nyheter som ett stycke av den

libanesisk-franske organisten  Naji Hakim,

ett uruppförande av en Klarinettkonsert

Solisten Emil Jonason är gift med kompositören Emmy Lindström

Båda verken energiska, spännande, och melodiska.

Efter paus  en av mina gamla favoriter

Antonín  Dvořáks

Symfoni nr 9 ”Från nya världen”

Det är ett verk som jag avhört och gillat i mer än 70 år –

HSO:s framförande under Stefan Solyoms ledning var synnerligen  njutbart!

Höstens första!

Tisdagskonsert i.e.

Karin Johansson berättade om höstens program

=

Musikstund varje tisdag kl 12.30

Grannfruar på plats!

Det var ett omväxlande program

Helena Morath sjöng Roberts sång

Kyrkoherde Stina Hagman läste dikter av Edith Södergran och Hjalmar Gullberg

Jonas i Australien!

Jonas är i Australien och skall sjunga tre konsert-föreställningar med

PARCIFAL

L

Här blir han intervjuad vid ankomsten

Scarfen han bär:

”For your info, the blue patterned scarf JK is wearing for his Australian interview

is a silk/cashmere Dolce & Gabbana (who else?). ”

Han berättar att han har sina tre barn med sig och

skall efter konserterna semestra i Australien.

Nästa uppträdande blir 17/9 i Bukarest

Wagner IV: Slutet

Slutligen är den utläst.
En storartad läsupplevelse!
Det är dottern Erica, som valt ut kommentarer av TM om Wagner alltsedan 1902 till 1951
i brev, tidningsartiklar, essäer etc.
Det är ju ett enastående fall, ett ämne  för sträng intellektuell kritik (detta måste erkännas gång på gång) – denna förening av diktare och musiker, där båda egenskaperna ovillkorligen förlorar sin rena karaktär och blir något annat än de brukar vara , i större eller mindre skala. Wagner var musiker som diktare, och diktare som musiker. Hans förhållande till dikten var tonsättarens; musiken tvingade hans språk tillbaka till ett primitivt stadium, och utan musik är hans dramer ofullgångna dikter, och hans förhållande till musiken var inte rent musikaliskt utan litterärt i den meningen att det bestämdes av musikens andliga och symboliska innehåll, dess suggestiva mening och betydelse.”
 
OSV,OSV;
Thomas Mann är  ju nittonhundratalets store tyske berättare –
med underbara verk som Buddenbrocks och Bergtagen
Baksidestext:
—  Är det en bok om Richard Wagner eller om Thomas Mann vi har framför oss? I varje fall kan den läsas på två sätt: som en utomordentlig Wagnervärdering där beundran sammanvävs med kritik, eller som en samling ännu knappast uttömda dokument till Thomas Manns inre biografi. Båda läsarterna ger en gripande föreställning om hur fascinerad han var av Wagners verk, en förtrollning som han aldrig förnekade, inte ens i faser av skarpaste ogillande. Vad som här samlats vittnar både om den konstinstinkt och konstnjutning han vunnit genom musikern och teatermannen (vars teorier han förkastade), och om vilken kritisk distans – till denne andre ”trollkarl” – han förstod att bevara som konstnärlig och etisk uppgift.
En STOR liten BOK!