Augustinus – den första moderna människan

Att recensera Augustinus – den första moderna människan är ingen barnlek;

Jag planerade ursprungligen  att redovisa den första fjärdedelen:

MEN

lyckades bara med en åttondel!

Det beror på två saker:

– att Alf Ahlbergs text är så glimrande att jag inte kan överträffa den – kan inte annat än citera honom.

OCH

att han i kapitlet ”den historiska bakgrunden” återger innehållet i Augustinus självbiografiska skrift Bekännelser dvs Confessiones

 Inledning: Den historiska bakgrunden

”Augustinus levde under senare hälften av 300-talet och början av 400-talet.Hans liv infaller under en mycket dramatisk tid, då det romerska imperiet och hela dess värld det representerade skakades i sina djupaste grundvalar. Man har bedömt denna period mycket olika. Vanligen har den betraktats som en tid i djupt förfall, som den antika kulturens dödskamp. Och detta är naturligtvis riktigt. Men man får därför inte förbise, att denna tid på samma gång var vår egen västerländska kulturs födelsetid. Och det är främst detta förhållande som gör, att Augustinus för en nutidsmänniska är en så utomordentligt fängslande och intressant  personlighet. Vill vi förstå vår egen kulturs väsen, måste det ske i ljuset av ett historiskt betraktelsesätt. Vi måste försöka leva oss in i de historiska makter och i de enskilda människors värld, som först byggde den. Och av de sistnämnda är otvivelaktigt Augustinus den mest betydande.”

—.

Men varje människa. även de största är ett barn av sin tid . Mer än femton sekler skiljer oss från Augustinus, och mycket i hans idévärld är för en nutidsmänniska främmande, ja även skrämmande. Vill vi förstå honom måste vi se honom i sitt historiska sammanhang. Det är därför nödvändigt att – låt vara med ytterst flyktiga linjer – försöka här teckna den historiska bakgrunden till hans liv och verk.


Confessiones:

Mycket av det vi vet om Augustinus personligen härrör från hans Bekännelser. Denna skrift, skrev han  399, då han var 45 år. Det var 12 år efter han mottagit det kristna dopet.

Confessiones blev redan under Augustinus livstid läst och älskad – men det gäller i ännu högre grad för eftervärlden.

Att den är ett av världslitteraturens märkligaste verk, därom torde råda blott en mening. Och den betecknar något alldeles nytt. Abstrakt moraliserande litteratur i stil med Markus Aurelius ”Självbetraktelser” finns det gott om i antiken. men här är det fråga om något helt annat.

– här är det en levande och lidelsefull människa, som inför Guds ansikte blottar sitt innersta, hänsynslöst rannsakar sig själv, berättar om sina inre strider, sina irrvandringar, sin kamp för att vinna frid.

slutligen är boken ett psykologiskt aktstycke av högsta rang ‘

÷

Tiderna igenom har Confessiones förblivit en  levande bok och den direkta eller indirekta förebilden för otaliga  andra ända sedan renässansen. Mihi ipse factus sum questio magna  (jag blev för mig själv ett stort problem) – man återfinner uttrycket nästan ordagrant t.ex. i Montaignes essayer. Bokens liv är oberoende av alla dogmatiska stridsfrågor och skiftande livsåskådningar. Den inleder en stor litterär tradition, som sträcker sig fram till ”Tjänstekvinnans son” och längre. ”Det är ett uttaget hjärta som dinglar på en krok”, säger Strindberg om en av sina böcker. Man kan mer än en gång komma att tänka på den bilden vid läsningen av Confessiones.

först i nästa avsnitt ger vi oss i kast med

Augustinus utveckling fram till krisen

Romantikens blåa blomma

Ich suche die blaue Blume,

Ich suche und finde sie nie,

Mir träumt, dass in der Blume

Mein gutes Glück mir blüh.

 

Ich wandre mit meiner Harfe

Durch Länder, Städt und Au’n,

Ob nirgends in der Runde

Die blaue Blume zu schaun

.

Ich wandre schon seit lange,

Hab lang gehofft, vertraut,

Doch ach, noch nirgends hab ich

Die blaue Blum geschaut.

Joseph von Eichendorff

(1818)

 Ich suche die blaue Blume, Ich suche und finde sie nie,”

Stackars Friedrich (Novalis) och Joseph!

Jag är fullkomligt omvärvd av dem!

Än är det litet tidigt

MEN

 Jag kunde inte låta bli att skaffa några till inför påsken…

Dödsfall med positiv spin-off-effekt!

Mitt i turbulensen med Luft-Hansaplanet, strider i Jemen

och inför Sveriges VM-kval i fotboll mot Moldavien, stillnar nyhetsflödet:

img005

Tomas Tranströmer avled den 26 mars vid knappt 84 års ålder

Boken ovan inköpte jag strax efter utgivandet 2001 – eftersom jag kände att jag behövde utforska detta i medierna allt mer prisade verk.

Det blev inte mycket av det.

Ej heller när han 2011 fick Nobelpriset

MEN NU

På  TV 4.as Nyhetsmorgon läser Lena Endre dikten nedan :

Blåsipporna

Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något sätt oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak. ”Karriär” –  ovidkommande! ”Makt” och ”publicitet”  –  löjeväckande! De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk*) ok mykit bangh. Högt i tak – över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.

Tranströmer, Tomas.  Det vilda torget. Bonniers, 1983.
*)  ”the giordo rusk”  är ett citat ur Erikskrönikan (1300-talet), beskriver musikutövning.

Fredagspanelen

När den gamle gick i pension 1994 tog jag ofta lediga fredagar.

Vi upptäckte Fredagspanelen kl 08.15 på TV4

Regelbundet deltog

Stig-Björn Ljunggren

och

Johan Hakelius.

Därtill fanns mellan dem varierande tredje person.

Deras kommentarer och inbördes diskussioner var av hög klass;

Uppenbarligen, trots olika politiska perspektiv , trivdes de i varandras sällskap!

 Att avnjuta detta inslag, tillsammans med frukostte och läsande av SvD

blev en vana, i synnerhet sedan även jag blivit liber pensionistas  1999.

÷

Jag har vidmakthållit traditionen även efter den gamles bortgång 2009.

Någon gång på vägen ”försvann” Stig-Björn Ljunggren  och ersattes av Göran Greider…

Johan Hakelius deltager alltmer sällan.

Nu har man också ändrat tidpunkten, redan 07.45 måste man vara beredd…

MEN

 Thomas Bodström är en förstärkning!

Augustinus – den första moderna människan:1

Mitt ”nattygsbord” är ju en fylld Billy.

Där står sedan åtskilliga år böcker som jag skall läsa snarast!

Sedan håller jag ju på ”lediga stunder” att sortera morbror Rulles bibliotek.

I början på mars dök där  Alf Ahlbergs Augustinusbiografi upp.

Jag bläddrade litet och blev fascinerad av hur lättläst den var, trots det djupa innehållet.

Augustinus bekännelser står sedan snart 10 år  och väntar..

NU

beslöt jag att STARTA med Alf Ahlgrens.

Förordet är på 2 1/2 sida. Redan där visar AA vilken fantastisk stilist han är. I några få satser sammanfattar han VARFÖR  och HUR Augustinus är en så viktig person:

”Augustinus namn torde hos flertalet frammana bilden av en gammal dammig ”kyrkofader” som på sin höjd kan intressera en teolog, men saknar all aktualitet för en vanlig nutidsmänniska.* Mycket få är väl de, som anar vad han betytt, icke blott för kristendomens och den kristna kyrkans utformning utan för hela vår västerländska kulturs uppkomst och prägel.—”

 *Nutid =1952. Då fanns ju fortfarande ämnet kristendom på alla stadier. I gymnasiet lästes även kyrkohistoria, närmare 100% var konfirmerade…

Augustinus´ till eftervärlden bevarade litterära verk är redan till omfånget gigantiskt. Icke utan skäl skrev Isidoras av Sevilla över de hyllor, som rymde hans samlade verk i ett spanskt bibliotek, ett epigram som börjar så här:

Mentitur qui te totum legisse fatetur:

Aut quis cunca tua lector habere potest?

Den far med osanning, som påstår sig ha läst dig i sin helhet;

÷

Denna bok, som jag ju läste ut på två veckor, har  ALLT, liksom Moby Dick, som Hans Larsson förordar 

”Du frågar vad du bör läsa.

Du skall läsa det som är nyttigt – naturligtvis. Men låt oss annars icke hänga alltför mycket fast vid ordet nytta… Gör dig icke så brått, att du inte har råd att läsa något som icke är nyttigt, ty då blir du utan det bästa. Det blir dig till olycka, om du fått den arbetsoron över dig, att du förstör alla vackra stunder genom att tänka på om du har nytta av dem. Vår tid är hemsökt av nyttighetsmasken, som gnager varje friskt blad som vill slå ut.

Du skall läsa det du har uppbyggelse av, skulle jag också vilja säga…

Uppbyggelse är allt som gör dig klar i ögonen, 

som gör din själ spänstigare och friare, ditt hjärta vidare och varmare och hela din håg gladare.

Allt som är riktigt glatt är också allvarligt, det kräver du inte bevis för.

 Därför skall jag icke säga: läs allt som gör dig allvarlig.

 Men jag säger dig ett allvarsord: 

Allt det som gör dig djupast glad, det skall du läsa.”

 ur Wikipeda:

Aurelius Augustinus (Augustinus av Hippo), född 13 november 354 i Tagaste i Numidien (nuvarande Souk Ahras i Algeriet), död 28 augusti 430 i Hippo Regius (nuvarande Annaba i Algeriet), var biskop i Hippo Regius och filosof, teolog, retoriker och kyrkofader 

 —–

Först var han djupt påverkad av Ciceros skrifter, vände sig sedan till manikeismen, och före sin omvändelse tvivlade han på möjligheten att få kunskap om Gud. Under påverkan av nyplatonismen och sin kristna mor Monica påbörjade Augustinus studier under biskopen Ambrosius. Augustinus genomgick en omvändelse och döptes av samme Ambrosius år 387

Följ den spännande fortsättningen!

Stadsbesök:2

För 4-5 år sedan köpte jag denna ryggsäck

Timberland

Authndentic brand

Den var väldigt bra

MEN

Efter ca 2 år började dragkedjan krångla och blev småningom alldeles kaputt,hur jag än trixade öppnade den sig plötsligt och innehållet trillade ut.

Jag var så nöjd med den att jag, i tron att jag fått et måndagsexemplar ,köpte en likada´n

MEN

Det hände samma sak!

Så nu har jag förnyat min ”stadsoutfit” med genomgående

Samsonite

Stadsbesök:1

 Jag hade några nödvändiga ärenden i Helsingborg.

Vyn som mötte mig  när jag klev av bussen

Vädret var fantastiskt

Jag uppsökte vår shoppinggata: Kullagatan

Uteserveringen på Fahlmans var fullsatt!

Följ den spännande fortsättningen!

Vårpromenad

Det har ju varit ett helt otroligt väder hittills i mars.

DOCK

har det mestadels här vid kusten blåst en hel del

MEN

Så kom då en dag med nästan vindstilla

OCH

 lågvatten

Av min morbror Rulle, bokhandelsmedhjälparen fick jag en jul

LÄSNING för BARN

av  Zacharias Topelius

Topelius skrev för barn under femtio år. Den mest omfattande samlingen med verk för barn är Läsning för barn. Första–Åttonde boken (1865–1896). Det är också den han är mest känd för. Läsning för barn har funnits i de flesta finländska och i många rikssvenska hem. De första fem delarna trycktes flera gånger om under Topelius livstid, ett par av dem upp till fem–sex gånger. Läsning för barn har utkommit på finska, Lukemisia Lapsille, i flera översättningar och många upplagor från 1874. Flertalet av verken i samlingen hade först publicerats i någon barntidning. Merparten av sagorna i de fyra samlingarna Sagor ingår också i Läsning för barn. Topelius bearbetade flera av de tidigare publicerade verken inför utgivningen av Läsning för barn, men skrev också ett sjuttiotal nya. Det totala antalet sagor, dikter och skådespel uppgår till nästan 270. Topelius författade mer än så för barn. Men de åtta böckerna rymmer mycket med sitt omfång och långa tidsspann.

 Där fascinerades jag av 

 Sagan om Unda Marina och hennes fotspår!