Äntligen!

Den här diktsamlingen bör jag ha fått i gåva någon gång strax efter den gavs ut 2001. 
Inte har den blivit mycket läst….
 MEN
Tack vare att han nu får Nobelpriset har det ju skrivits mycket om honom, recensenter citerar favoritdikter, vilket föranlett att den lilla pocketvolymen plockats fram på nattduksbordet!

 Ur understreckare i SvD 7/10-11:

I praktiken visade sig 50-talets poetiska identitetskris bland annat i att många av dem som då framträdde behövde lång tid på sig för att finna sin identitet, i förkärleken för utstuderat litterära hållningar i både text och liv och i en känsla hos de unga av att befinna sig i skuggan av det hastigt avsomnade 40-talet.
För Tomas Tranströmer, som debuterade 1954, gällde inget av detta. Inte nog med att han med sin första bok var en färdig poet, med en egen stämma, så originell som det alls är möjligt att tänka sig i litterära sammanhang. Han demonstrerade också ända från början en egen hållning, en livsinställning och ett förhållningssätt till konsten som i ett slag gjorde honom fri från den avantgardistiska baksmällan. 

 Tack Nobelkommittén för att ni inspirerat mig att utforska denna härliga värld:
Redan i den först utgivna 17 dikter hittar man:
I den forsande stäven är vila
En vintermorgon förnimmes hur denna jord
vältrar sig fram. Mot husets väggar
smattrar ett luftdrag
ur det fördolda.

Omflutet av rörelse: stillhetens tält.
Och det hemliga rodret i flyttfågelsflocken.
Ur vinterdunklet
stiger tremulo

från dolda instrument. Det är som att stå

under sommarens höga lind, med tiotuen
insektsvingars
dån över sitt huvud.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.