Tredje gången gillt

Jag har haft en del förberedelser för mitt påskfrämmande

På kvällarna var jag trött, orkade inte med att starta på någon ny bok så det blev

OMLÄSANDE

Nu har jag läst Den sjunde dagen för tredje gången

OCH

När det gäller böcker med kvalitet

som handlar om VADAN och VARTHÄN:

”… en sympatisk tänkebok…Jag tror rentav  att den här boken kan vara till hjälp för var och en som grubblat över existenser och religioners relevans” SVD

så blir upplevelsen  djupare och djupare för vare gång!

Das Lesen första kvartalet 2018

Nedanstående böcker har jag (nästan) läst ut

1.Aron Borelius Västerlandets konsthistoria
2.Kazuo Ishiguro The Remains of the Day
3.Alf Martin London
4. Willy Brandt Min väg till Berlin
5 Jan Myrdal Rapport från kinesisk by
6 Jan Myrdal Sidenvägen
6 Johan Svedjedal Den sista boken
7 Gustav Näsström Lustvandring i Danmark
8 Martin Lönnebo Det odelade Hjärtat
9. Lars Forsell Chaplin
10 Kazuo Ishiguro When we were orphans
11Gusti Stridsberg Mina fem liv
12 Stig Clesson =Slas Om vänskap funnes                                                                     13  Nicolo Machiavelli   The Prince
dvs De med fetstil  (9) har jag läst till fullo, de med enkel blåstil (2) har jag läst stora delar av, de med svart enkel (3) ligger på nattduksbordet.

SÅLEDES

ligger jag bra till för ett årsresultat på 40!

Omläsning

Vid min  rensning  i  bokhyllorna finner jag så den här boken,som ju beskriver vänskapen mellan Stig Claesson, alias Slas och Pär RådströmInnan jag skickar den vidare till barnbarnen,läser jag den för tredje gången. Dessa böcker har varit särskilt kära eftersom den gamles och mina första erfarenheter från  Paris gäller 1955

Boken TÅL att läsas om en tredje gång

Pär Rådström var son till författaren och redaktören Karl Johan Rådström och bror till matematikern Hans Rådström. Han blev journalist när han var 17 år. Han var med när Expressen startade där han skrev om jazz och blev som 19-åring manager för Sveriges Elitorkester med Charlie Norman, Simon Brehm, Alice Babs bland andra. Han gjorde kåserier i kvällspress och radio. Han ska pade underhållning i radio och TV, och även politisk teater med Lars Forssell, till exempel kabarén Två åsnor.

Rådström företog många resor, ofta tillsammans med författarvännen Stig Claesson.

Han avled på sin födelsedag, 38 år gammall

Das Lesen mm

Nu är jag inne i höstlunken.

Buskar ska klippas ner, trädgårdsmöbler tas in för vinterförvaring, uteplatsen städas…

Trädgårdslandet rensas

Höstläsandet förberedas

Jag mjukar upp med en deckare…

EFTER

att ha värmt upp med en omläsning av

Lawrence of Arabia

När den berömda filmen kreerades hade jag sedan länge

genom boken god kännedom om hans öde:

Som jag skriver i inslaget från 2012:    ”Långt innan filmen hade premiär (1962) var T.E Lawrence en känd person i mitt föräldrahem. Min far, som var dyslektiker, hade bland andra böcker ”Vishetens sju pelare” i sitt personliga bibliotek, och talade ofta beundrande om honom, i samma andetag som om Sitting Bull.”

÷

När jag så bland mina ärvda böcker hittar ännu en bok om Lawrence sätter jag i gång att läsa. Det är till en början när det handlar om hans uppväxt och skolgång mycket som stämmer…

MEN

till slut börjar jag undra?

Jag slår upp i Google och finner då att D.H Lawrence (1985-1930)  är född i Nottinghamshire medan T.E Lawrence (of Arabia) är walesare  född 1988 död 1935.

En bok  av D.H. Lawrence som jag faktiskt läst är

LADY CHATTERLEYS ÄLSKARE

”På grund av de explicita erotiska skildringarna över klassgränser, det råa språket och den nära skildringen av en kvinnas sexualitet var romanen förbjuden i flera länder och publicerades privat första gången i Florens 1928. Under många årtionden fick den bara publiceras i censurerat skick. I Storbritannien utkom den första gången 1960 sedan den samma år friats av en domstol efter en lagändring. I Sverige utkom den första gången 1941 i Ingmar Forsströms översättning”.

Då var jag sex år. Som tidigare framkommit på denna blogg växte jag upp med ivrigt läsande kvinnor=mamma, mostrar och en faster som ivrigt samtalade om sina läsupplevelser.  Det blev för mig en viktig strävan att tillåtas läsa denna bok under mina tonår!

The Dean´s December

Den här boken vet jag bestämt att jag har läst – för minst 25 år sedan.Den är skriven 1982, utgiven i pocket i svensk översättning 1985. Översättare är Caj Lundgren ” Kajenn”.

 Ur Wikipeda:

Saul Bellow, ursprungligen Solomon Bellow, född 10 juni 1915 i stadsdelen Lachine i Montréal i Kanada, död 5 april 2005 i Brookline i Massachusetts, var en kanadensisk-amerikansk författare. Han mottog Nobelpriset i litteratur 1976. Han har även fått Pulitzerpriset och National Book Award.

 Det var en av få seriösa böcker jag ”tyade med” under 80-talet. Jag minns att jag tyckte den var bra – att Bellow var värd sitt Nobelpris.

När jag nu läser om det blir jag positivt förbluffad! Jag får ju bekräftat ramberättelsen :

En rektor på ett college i Chicago, vars hustru är invandrad från Rumänien reser med henne till Bukarest när hans svärmor ligger för döden och efter någon tid avlider. Det jag minns av innehållet är berättelsen om svårigheterna för dem  med vardagstrivialiteter i det kommunistiska samhället.

MEN

jag har totalt missat huvudtemat

dvs

”The Dean´s” livskris i egenskap av kulturjournalist  hemma i U.S.A.

SOM

han får åtskillig tid att fundera över ”ensam” i svärmors lägenhet utan att kunna språket och medan hustrun med släktingar har fullt upp med det praktiska kring dödskampen, dödsfallet, begravningen, kvarlåtenskapen etc.

÷

MÄSTERLIGT!

P.S. Den kritiserande attityd i förhållande till utvecklingen  i USA under 80-talet som ”The Dean” intar och fördöms för är  intressant att ta del av så här i ”Trumptider…DS

Tolv på det trettonde

”Under 80-talet gavs den första delen i Myrdals skönlitterära Barndom-svit ut på Norstedts. Böckerna var skrivna i den japanska jagromanens form och var en uppgörelse med den falska vuxenvärlden sedd med barnet Jan Myrdals ögon. Böckerna har hyllats av recensenterna och har alla förutsättningar att bli klassiska.”

÷

Jag läste med stor behållning hela sviten allteftersom den kom ut.

De flesta delarna har jag skickat vidare för läsning i släkten

MEN

Av just denna del har av någon anledning flera exemplar av pocketupplagan  ”hängt kvar”

VARFÖR

jag blir inspirerad att läsa om den.

Redan vid första genomläsningen förändrades hela min uppfattning av Jan Myrdal som person. Mina erfarenheter som barnpsykiater hjälper mig att förstå det psykologiska klimatet  i familjen och arten av ”personlighetsstörning” och dess följder hos både barn och föräldrar. Jag har ju också ”inspelade” minnen av Alvas röst som ”expert”, talandes i radio, som bekräftar resultatet!

÷

Vi möter en elva-tolvåring som lever förtjust i i New York, trivs med stad och skola.

SÅ PLÖTSLIGT 1940

beslutar föräldrarna att den politiska situationen i Skandinavien – särskilt ockupationen av Norge och Danmark- kräver, att de som offentliga socialdemokratiska personer är tvungna att resa hem till Sverige, de vill inte utmålas som ”svikare”.

VILKET

innebär att den glade amerikanen  måste överge sitt paradis

OCH

försmäkta i helvetet

= Stockholm.

där han ju nu snart 90-årig tydligen aldrig känt sig riktigt hemma…

” I Sverige har han inget godkänt skolbetyg efter fjärde klass i folkskola 1938 på grund av ordblindhet och uppstudsighet gentemot lärare….”

Röde Orm II : HEMMA

Alltsedan jag i julas började läsa Frans G:s ”Folk som sjöng” 

har jag ju bestämt att läsa om Röde Orm

Första delen läste jag strax efter jul och har skickat vidare för en tur bland barnbarnen.

NU

har jag läst första delen ,”Hemma”, av del II.

Och det är en fröjd!

ORM på Gröning.

 Kapitel

1. Hur Orm byggde sig hus och kyrka och om hans rödhåriga döttrar.

 Det var nu på tredje året sedan Orm, efter det han i hast sålt sin fädernegård vid Kullen för att undfly kung Svens vrede, kommit dragande upp till gränsbygden med hela sitt hushåll, med hustru och moder och gårdsfolk och sin  lille präst, och med hästar och boskap och allt lösöre som kunnat klövjas på hästrygg. Åsas arvegård hette Gröning; den hade legat öde och förfallen, med hopsjunkna tak och igengrodda tegar; och en orkeslös gårdsfogde och hans käring, jämte en flock magra gäss, hade varit allt liv som fanns på stället. Orm hade  känt föga trivsel vid denna syn och tyckt att detta inte var mycket till gård för en man som han och för kung Haralds dotter; och Åsa hade sprungit omkring i krokarna och gråtit och anropat Gud inför allt elände och farit ut i hårda ord mot de gamla; ty hon hade aldrig sett gården sedan unga dagar, då hennes fader suttit där i välmåga, innan han och hans båda söner dräpts i en fejd.

II. Hur det rustades till kristningsgille för kung Haralds dotterson

III Om främlingarna med saltforan, och hur kung Sven gick miste om ett huvud.

IV. Hur Orm predikade för salthandlaren

V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blev döpta.

VI. Om fyra sällsamma tiggare, och hur Erins mästare kom fader Willibald till hjälp.VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder.

VIII.Om den syndige magisterns andra synd, och om den bot han får sig pålagd

IX. Hur magistern letade efter kvigor och satt i ett körsbärsträd

X. Om kvinnokonsterna vid Kraka-sten, och hur Blåtunga fick ett märke i eggen

XI.  Om  Om Toke Grågullesson och den olycka han haft; och om en ond skänk från finnvedingarna

XII. Tinget vid Kraka-sten

 som slutar med att Ylvas och Orms andre son kommer till världen:

—   Men varken varken Sven eller Harald kunde han döpas till; och det slutade med att Orm gav honom namnet Svarthöfde. Under dopet höll han sig tyst och allvarsam och bet fader Willibald i tummen. Han blev sina föräldrars mest älskade barn och den störste av alla härmän i gränsbygderna; och långt fram i tiden, sedan mycket hänt fanns det hos konung Knut den mäktige av Danmark och England ingen hövding i tingmannalid med större rykte än konungens frände Svarthöfde Ormsson.

 DESSUTOM

har jag, efter iordningsställandet efter ÄS ”rivöver”,

hittat

som jag minns som den essäbok av FGB som jag gillar bäst!

÷

Följ den spännande fortsättningen!

Das Lesen XXXV

I mitt rotande bland olästa böcker hittade jag häromveckan den här.

Det är en postumt utgiven  essäsamling.

Redan andra kapitlet heter ”Hur ”Röde Orm kom till”

Jag började fundera: Det är drygt 65 år sedan jag läste den! 

VARFÖR

Jag beslöt att läsa om den – innan den får gå ett varv bland barnbarnen

i deras invigning i SVENSK KANON!

 

Jag har nu läst ut del I

OCH

Liksom när det gällde Kiplings Djungelbok var det en svindlande ljuvlig återbekantskap!

Nu läser jag den ju inte som en ”indianbok” utan njuter i fulla drag av formuleringar somt.ex:

Ur hur jul dracks hos Harald Blåtand :

Biskopen läste nu en bön som kung Harald bad honom göra kort, och därpå druckes tre skålar: till Kristi ära, för kung Haralds lycka och för solens återkomst. Även de okristna drucko skålen för Kristus, emedan det var första skålen och de törstade efter öl; men somliga av dem gjorde hammartecknet över kannan och mumlade Thors namn innan de drucko. När skålen dracks för kung Haralds lycka fick kung Sven öl i vrångstrupen och hostade, så att Styrbjörn frågade om den klunken var honom för stark.

 Det blir ju  så småningom slagsmål där Orm och Toke skadas  och behöver sängliggandes vård. De fördriver tiden med kväden:

Toke:

 Välkommen blir mig den dag

då jag från skeppsdäck ser

trana och gås och stork

styra mot norr sin kosa.

 Orm svarar:

 Tig med tranor; ty jag

har innan dess gått ner

dit, där mullvad och sork

 kallt på den döde nosa. 

 MEN

 de klarade sig ju!

Nu ger jag mig i kast med del II! 

Nya tag

Den 4de juni 2011 postulerade jag att jag den 15/9  s.å. skulle ha läst färdigt dessa tolv böcker.

20 maj i år kunde jag konstatera:

NU

 är det bara Strändernas svall och Frøken Smilla kvar!

Peter Høegs återkomst med en fullträff 

Effekten av Susan  

inspirerar mig nu att

ÄNTLIGEN

först färdigläsa

(eg helt och hållet omläsa)

Fröken Smillan

 Följ den spännande fortsättningen!

Das Lesen: Gammalt och nytt

ELLER

Les extrèmes se touchent!

Jag har nu, vecka 8, läst två böcker:

 Maigret et sa mort

Som omnämnts har jag startat på ett rearrangemang av mitt bibliotek ,

då ju diverse gamla trasiga pocketböcker från 50-60-talet uppenbarar sig.

SAMTIDIGT

läser jag i min iPad

Jag gick från ungdomslitteraturen och veckotidningsnovellerna över till masskonsumtion av Trenter, Maria Lang , Christie och Sayers

OCH

Kommissarie Maigret.

Jag läser på Google att

Georges Simenon

mellan 1930-1972 gav ut 75 romaner med M.

 Maigret et son mort

är utgiven 1948 och är översatt till svenska 1953  (året då jag tog studenten) av Gunnel Vallquist

Jag blir INTE besviken!

Kommissarie Maigrets Paris : Om Paris i Georges Simenons romaner

av Anita Limare Hjelte kom ut 2014

”Den berömde kommissarie Maigret, en ­polis fjärran från dagens fysiskt utlevande kollegor. Maigret var psykologins mästare, problemlösaren mer intresserad av människan i mördaren, bedragaren eller tjuven än i brottslingen. Han föredrog bussen framför bilen, taxin framför piketen. Hans vapen var ordet, lyssnandet, intuitionen. Maigrets miljö utgjordes av Paris dimmiga kajer, förfallna industrikvarter, barer och vindoftande hak i lindrig belysning, bistroer med stampublik, nattklubbar med gäster som uppskattade natten mer än dagen. Hans värld genom ett oändligt antal böcker var de centrala delarna av Paris. Där puffade han på sin pipa, tog promenader med sin kloka hustru, svepte ett otal glas* vitt eller rött vin, spisade genuin husmanskost, piggade upp sig med ett eller annat glas calvados eller några stop öl. Denne franske polis stod mer på den svages sida än på den starkes, han kallsvettades av obehag inför egenkära aristokrater, snorkiga åklagare och domare, liksom inför förslagna och bestickliga advokater. Han rörde sig hemvant i missbrukarnas och de prostituerades värld. Han skuggade små och stora ­bedragare. Han kände staden som sin egen ficka.”

Det blev sedermera tradition att jag vid Parisresor tog med mig en Maigret på franska, som jag  medelst lexikon under vistelsen i Paris lätt läste. De är de enda böcker jag lyckats läsa från pärm till pärm på Voltaires språk!

* En anekdot från Parisbesöktet 1974: 

Under slutet av 60-talet in på 70-talet hade Maigret  varit väldigt begiven på Calvados. För att fira  att vi för första gången sedan 1955 var UTAN BARN i Paris ,inköpte den gamle en flaska! Det var ju inget som var lättåtkomligt på Systemet på den tiden.

 Det var bara det att när han tog den första klunken tyckte han inte det var särskilt drickbart…

MEN

Det tyckte jag!

Under middagsvilan på hotellrummet, då den gamle sov,

låg jag och läste Maigret på franska, samtidigt som jag sippade på min Calvados!

Man har inte roligare än man gör sig…

÷

Så mycket annorlunda är det ju att läsa om Churchill på Ipad

Det gemensamma är att läsningen av båda går som en dans.

Jag har hunnit till sid 335/507  av Churchill del II 

Det är den 8 maj 1945!

Följ den spännande fortsättningen!