Ljuset vi inte ser

är nu utläst

600 sidor New York Times:” Skrämmande vacker”

Det är en bok som följer en grupp människor under  andra världskriget, dels i Bretagnes Saint-Malo, framför allt en blind flicka Marie -Laure, dels  ett med henne jämnårigt tyskt överbegåvat , autisktiskt barnhemsbarn Werner Pfennig. Han hittar en söndrig radioapparat som han sätter samman till funktionsduglighet, och kan så få kontakt via kortvåg. Han har haft en ursprungligen fransktalande barnsköterska på barnhemmet och förstår därför även franska.

Första kapitlet ”Noll” är angivet tilll att skildra 7 augusti 1944, ”ETT” 1934. Näst sista, Kap 11, skildrar händelser 1945. Det berättas ”bara” personliga upplevelser av kriget ,framför allt  ur Marie Laures och Werners perpektiv. De olika episoderna berättas huller om buller utan kronologi…

Och det blev, för att citera The Guardian:

MAGNIFICENT

Foucaults pendel

Jag har ju sedan 2 år i flera omgångar strävat med denna bok!

NU
är den faktiskt utläst!

Det har inte varit lätt att läsa den här boken Jag är inte den ende!

(Här följer recensioner jag hittat på nätet)

EX: Under sommaren ägnade jag någon vecka   (Jag tog två år!) åt att läsa Umberto Ecos ”Foucaults pendel”, och den lämnade mig med fler frågor än jag hade när jag började läsa. Är Eco verkligen allvarlig med den här boken? Den är inget skämt?
För det första måste man i princip behärska tre-fyra språk för att förstå boken. Här och där dyker meningar på franska och latin upp, och ibland inleds kapitlet med ett citat på franska, som lämnas oöversatt. Att behärska dessa språk är alltså ett måste, och om jag inte missminner mig så förekommer det något annat språk också, oöversatt.
Utöver det rent språkliga så pendlar (no pun intended) historien mellan att vara en episk historia om tempelriddare och stora hemligheter, en italiensk släktberättelse, samt en nutida ockult thriller. Allt känns märkbart hafsigt och osammanhängande, och de långa, långa passagerna från Belbos ordbehandlare Abulafia känns mer som hinder än bitar i ett pussel.

EX 2 Det var länge sen jag läste den men jag minns att jag hade en liknande upplevelse som du. Boken kräver extrem koncentration och dessutom tillgång till ett gäng bra lexikon för att bli begriplig. Jag tror att problemet ligger i att Eco försänkte sig så djupt i esoterika att boken i sig blev esoterisk.
Eco har berättat i intervjuer att han samlade på sig ett bibliotek i världsklass av ockult material när han skrev boken. Detta tycks ha lett till att man som läsare skulle ha haft tillgång till samma bibliotek för att reda ut alla obskyra referenser. I slutändan blev verket nån sorts initiation. Läs den som ett pussel i Rosencreutz anda. En lekfull meditation över Europas ockulta historia.

För att få någon insikt i vad ECO syftar till med sin roman bör man sätta sig in i vad en Foucalts pendel är!

OCH

Rosencreuzare

Kända Rosencreuzare:

Jag ha tagit tillfället i akt att verkligen sätta mig in i den europeiska ockultismens utveckling från 1500-talet och framåt

OCH  ÄR

Still confused but on a higher level

Jag minns mitt 40-tal

Den här boken har jag fått överta från yngste sonen.

”För mig som var med” är det en helt underbar rekapitulalation

”Förtjusande” skulle moster Ebba ha sagt!
Jag minns mitt 40-tal är en svensk TV-serie från 1989 av Berndt Egerbladh. Serien sändes första gången 1989, och repriserades 1991 och 2013. Serien är en uppföljare till Jag minns mitt 50-tal från 1988 och följdes 1993 av Jag minns mitt 60-tal.

Berndt Egerbladh berättar med hjälp av filmklipp, husbandet Staffan Broms and his Four-ties och gästartister om 1940-talet. Varje avsnitt vigs åt ett år under årtiondet. Främst avhandlas musik och underhållning men även bland annat en del politik, sport och mode. Ett urval av de händelser, företeelser och kända personer som tas upp är mordet på Folke Bernadotte, Nils Poppes framgångar med Soldat Bom, crazyhumorns genombrott, Karl Gerhards gisslande av den tidens kändisar samt nöjeslivet på danspalatset Nalen.

Det är inte bara musiken utan även politiken som avhandlas:

Urvalet och presentationen har högsta klass.

De är för mig ”som var med” synnerligen intressant

MEN

Jag förmodar att 60-talare har minst lika stort utbyte!

Mitt Liv :III

 Det blir intressantare och intressantare!

Inledningen:

” Den 2 oktober 1945 ringde Tor Bonnier, som jag då inte hade sett på ett halvår, och bjöd mig på middag för ett angeläget samtal.

 — 

Han började omedelbart:” Dehlgren skall avgå i vår, och vi har beslutat oss för att först erbjuda dig platsen som hans efterträdare som chefsredaktör på Dagens Nyheter.

Jag har nog aldrig blivit så häpen;…”

÷

Sedan går HT på sedvanligt sätt  noggrant igenom: sina relationer med Bonniers, tidigare chefsredaktörer för Dagens Nyheter, hur han grep sig verket an, relationer till medarbetare på DN, hans egen omorganisation och rekrytering etc.

÷

Han diskuterar sin egen glidning från socialism till liberalism, medarbetare  och tidningens policy under hans banér.

Han går noggrant igenom sin egen utveckling i förhållande till världshändelserna t.ex ockupationen  i Tjeckoslovaken 1948 och revolten i Prag 1968  , ”den tyska frågan”.

I kapitlet Människor och miljöer skriver han små biografier om :

Carl-Henrik Höjer, Gustaf Hellström, Sigurd Hoel, Marika Stiernstedt, John Landquist, Alice Lyttkens, Olle Holmberg, Bertil Ohlin, Bengt Nordenskiöld, Archibald Douglas, Jarl Hjalmarson m.fl.

MEN

Bland dem som får en särskild eloge är ex.

Ernst Wigforss:

”Att jag satt Ernst Wigforss så mycket högre än andra svenska politiker som jag mött under de senaste tjugo åren beror sannerligen inte på någon gemenskap i åsikter. I de frågor som särskilt fängslat mig har jag alltid sett Wigforss som motståndare eller främmande, inte bara främst när det gäller socialism och socialisering utan framför allt beträffande den yttre politiken: förhållandet till Ryssland, Atlantpakten, atomvapnet och mycket annat. Jag har prisat honom som den svenska socialdemokratiens främste teoretiker, men det vill, därom kan man väl vara överens, inte säga mycket; hans ungdomsskrift om den materalistiska historieuppfattningemn anser jag, trots Wigforss förnekande, vara präglad av en rätt primitiv marxism, och hans senare skrifter tycks mig, trots stora perspektiv och glänsande analyser, inte ge tillräckligt besked om mål och metoder.

 …Ett stort temperament – på den punkten är Wigforss Brantings och Staaffs arvtagare i svensk politik… Han är som politiker inte originell för att han är intelligent  utan därför han är intellektuell.”

 

Kapitlet Resor och möten är mycket intressant. Han, på grund av sina fobier, alltid åtföljd av hustrun Gerd, åkte runt i Europa och träffade ”höjdare” både politiska och kulturella mest varje år – dessutom från och till längre resor till USA, Kanada och Syd-Amerika.

Han var ju – tillsammans med Sven Stolpe, Sveriges störste läsare:

”Läsningen, min huvudsakliga sysselsättning vid sidan om skrivning och samtal, fortgick under dessa år i samma omfattning som tidigare. Enligt mina alltmer pedantiskt förda

anteckningar läste jag bortåt 200 böcker om året *, i genomsnitt 100-150 sidor om dagen. ”

 Avslutningsvis litet reflexioner om sitt förhållande till Döden och Gud…

*Där ligger jag med mina i bästa fall 45/år i lä!

NU

tar jag itu med

Den spännande fortsättningen i del IV

Sommar-slut

Ömsom vin ömsom vatten….

Nuförtiden är Sommarpratarna som regel  inte ”mitt folk.

Det är en långa radda, tydligen känt ungt folk, som jag inte har hört talas om

OCH

som spelar en musik jag inte förstår…

÷

Jag råkade ju av en sinkadus glädjande nog lyssna på

Ahmad Khan Mahmoodzada   (Klicka för blogg) i början  av juli

MEN

 sedan har jag varit sparsmakad

Det har blivit :

Ingvar Carlsson

Magnus Uggla

Alexander Bard

Kerstin Ekman

Maher Zain

OCH

Avslutningsvis

KLAS ÖSTERGREN.

 Klas Östergren, född 20 februari 1955 i Stockholm, och bosatt i närheten av Kivik, är en svensk författare, manusförfattare och översättare. Han blev den 27 februari 2014 invald i Svenska Akademien på stol nr 11.

Jag har hela tiden uppfattat Klas Östergren som en av mig välkänd författare. Han debuterade ungefär samtidigt som Ulf Lundell – hörde till de moderna ”Stockholms”-författarna, och var gift med Pernilla då Wallgren, via Östergren till  nu =August 1982-89.

När jag nu tittar igenom hans bibliografi visar det sig att jag inte läst något av honom – har dock hans mest kända bok ”Gentlemen” på  ”ATT läsa”-hyllan….

I pressen har han ofta omnämnts på grund av sin flytt till Österlen i slutet av 80-talet…

OCH

 

Han var nästan lika BRA som Jonas!

Något som var påfallande var ”helheten”:

HUR

musikval och den muntliga framställningen utgjorde en filosofisk enhet!

Julklappsbok

Den här boken fick jag i julklapp av mellansonen.

Han hade å yrkets vägnar haft någon kontakt med författaren

VARFÖR

den är utrustad med personlig dedikation!

Boken är indelad i korta avsnitt med start

Sommar 2014

Första avsnittet är betitlat

Främling överallt

Han är i Rom där han trivs ganska bra …

Sedan följer HÖST, Vinter och VÅR . Han befinner sig en långvarig personlig och yrkesmässig kris. Hans fasta punkt i tillvaron är relationen till sina två barn och sin kristna tro. Han vacklar mellan hopp och förtvivlan:

sid 51/128 Torsdag i Rom. Mimmi (dottern) ligger utsträckt bredvid mig när jag vaknar. Ett övernaturligt mirakel, en daglig påminnelse om Guds oerhörda nåd.

— Som ett kärl fylls jag på med ljus och kärlek.

÷

sid114/128  Idag har jag gråtit sedan jag vaknade. Livet krånglar så hårt ibland.Varje gång tillvaron låser sig eller när det händer något besvärligt brukar hjälpredaren hoppa fram och lösa situationen. Jag fungerar ofta väldigt bra i krissituationer. Men när det handlar om känslor blir jag plötsligt oförmögen. Jag står handfallen. Jag kan inte lösa situationen. Jag vet inte hur man gör.

Jag kommer att tänka på  Reinhold Niebuhrs Sinnesrobön:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, 

mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

MOD

 att förändra har han haft:  t.ex.kommit över ett allvarligt missbruk – 

men verkar ha svårare med acceptansen…

Jag håller tummarna!

I skuggan av Rom

Baksidestext:

Under århundradena kring vår tideräknings början dominerades Europa av det romerska riket. Det bredde ut sig runt Medelhavets båda sidor och sträckte sig ända upp till gränsen mot Skottland i norr. Men så långt som till Norden nådde aldrig den romerska expansionen. Däremot påverkades de människor som bodde i norr på många olika sätt av romersk kultur och det romerska sättet att leva. 

I denna bok berättar Kent Andersson, docent i arkeologi och en av landets främsta experter på området, den fascinerande historien om kontakterna mellan Norden och romarriket. Med utgångspunkt från arkeologiska fynd och undersökningar från främst Sverige kastas nytt ljus över en tidigare tämligen okänd epok. som i Norden präglades av stora förändringar. Romerska föremål och idéer spelade en stor roll i denna förändringsprocess. 

I skuggan av Rom spänner över mer än tusen år av romersk kulturpåverkan. Den börjar under 100-talet f.Kr. och slutar i väringagardets Konstantinopel under 1000-talet e.Kr.

Boken är rikt illustrerad. Från perioden finns ju i Norden inga skriftliga minnen. De föremål av romerskt ursprung som hittats, i främst stormannagravar, kan däremot härledas till beskrivningar och tolkningar i den latinska kanon. Mycket av det som hittats är emellertid förfärdigat i Norden –  men av hantverkare som fått sin skolning i Rom eller dess kolonier.

Jag har tidigare påpekat att att, e ter en noggrann introduktion till grekisk och romersk antik historia, även min generations historieläroböcker ”hoppade över” den s.k. ”folkvandringstiden”.

Detta är en bok som försöker täppa till luckan!

”Rumlaren Jack fyller 40 bast”

skrevs i DN:

I dagarna kommer Ulf Lundells debutroman i nyutgåva för att fira att det nu gått fyrtio år sedan boken gavs ut. 1976 träffade ”Jack” rätt in i bultande bohemiska pojkhjärtan och blev populärkulturell förebild för en hel generation. 

 Det stod ju mycket i tidningarna om Ulf Lundells succe´-debut med

romanen JACK

MEN

1976 var vi strängt upptagna med jobb, fastigheter och föräldraskap. Skönlitteraturen fick vänta.

NU

har jag ju tid

MEN

 köper inte nyutgivna böcker utan går till

Bokbörsen där ovanstående pocket kunde köpas för 65 kr inklusive porto

Nu är den läst ffg.

Det är en intressant läsupplevelse. Huvudpersonen Jack – Ulf Lundells alter ego – lever ”häftigt” med lättja, så gott som dagliga krogbesök – alkoholförtäring och drogkonsumtion – ständigt på jakt efter fruntimmer. Han tar enstaka, kortvariga enkla jobb som gatuarbete, brevbärare, sjukhusvaktmästare;

Det är 1975 helt andra tider – arbetslösheten lär ha varit 1%, jobb finns alltid att få – tas bara i nödfall.

Han skriver inemellan på en roman – men är sällan i form för det…

Egendomligt nog lyckas han underhålla läsaren med detta i 425 sidor!

÷

Det är faktiskt en BRA bok

Särskilt för oss som var med 1975…

Terminssstart

Så var det dags för en föreläsning på Hemgården igen.

Kvällens gäst var Björn Ranelid som talade under rubriken:

”Jag skänker dig mina vackraste ord”

Han talade på sitt karakteristiska sätt till synes utan att dra andan i exakt en timme.

Mot slutet även sjöng han en stump.

Man måste var på helspänn för att ta in essensen i ordflödet.

Han är ju väldigt positiv till tillvararons möjligheter och överför glad energi

MEN

uttrycker en något oklädsam belåtenhet  över sig själv…

Utan personligt ansvar

heter Lena Anderssons senaste roman

Den har legat något år bland mina högar.

÷

Efter Historiens tyranner började jag bläddra i den – och den passade perfekt som kontrast!

 Den är lika lättläst som Lena A:s tidigare bok som jag ju  läste i början av januari i fjor. Till skillnad mot denna där jag noterade ” Lena Anderssons sätt att närma sig KÄRLEKS-undret är ju mig helt främmande – MEN – Vilken fantastiskt BRA bok det ändå är!” är Ester Nilssons förälskelse denna gång lättare att förstå – men än en gång blir man förbryllad över hennes sätt att hantera den!

Icke desto mindre är det fascinerande att följa hennes  känslomässiga berg-och dalbana under de fyra år som boken skildrar.

÷

En extra pluspoäng för både Lena och Ester är att de båda har ett förflutet som ORIENTERARE

edf6f551-8ce3-4a05-8389-0ebc9b6e9843