Fyra färgstarka:1

I lördags var det Vernissage på Krapperups konsthall.

De färgstarka äro:

– Berit Fradera
– Fredrik Johansson
– Anneli Nilsson
– Michael Vågsten

Det började kl 13 – då minglade vi kring:

för att få en översikt.

De fyra konstnärerna voro alla på plats.

Kl 13.30 skulle de var och en presentera sina verk.

Följ den spännande fortsättningen!

Tillbyggnad:2

 blev det dags att ta sig en noggrannare titt på vår kyrkotillbyggnad.

Så här ser ingången ut inifrån det gamla kyrkorummet.

OCH

direkt från kyrkogården

Ett samlingsrum för mindre grupper.

DESSUTOM

finns det moderna bekvämligheter för hygien

OCH

förtäring.

”Baksidan”

Ett fint nyförvärv för vår församling

Tillbyggnad:1

Under mina strövtåg har jag alltsedan 8 maj 2012 konstaterat

att det händer något invid kyrkan

Det sattes upp ett plank…

15 oktober såg det ut så här:

Status 19 december:

…för att 12 januari se ut så här:

I kallelsen till påskdagsmässan påpekades att tillbyggnaden

skulle invigas efter gudstjänsten!

Det stod ett inbjudande drinkbord vid ingången från kyrkan…

MEN

Väntan på start drog ut på tiden

vi beslöt att avstå.

Följ den spännande fortsättningen!

Vårtradition

 26/4-2012

För ett år sedan var fågelskådargänget vid Hasslarps dammar

24/4 2013

Det har tydligen blivit en tradition…

Det var soligt och fint, men ganska blåsigt

Vi spanade in ett flertal svanor, både i dammarna och äggliggandes.

När det var dags för fika sökte vi lä för vinden

 OCH

övervakade av den bruna kärrhöken

hade vi en bendårande pratstund!

Födelsedagsbarn 7

Lagom till den gamles födelsedag har narcisser och hyacinter slagit ut!

Ifjor uppvaktade jag den gamle med fortsatt berättelse om

”Vår saga 12”

där jag berättade om vårt besök i Barcelona .

NU

tar vi fortsättningen:

Det var ju 1955, i början av juni, inte särskilt mycket turister.

Vi gick ner i hamnen, där Kristoffer Kolumbus står staty.

Där fanns ett fartyg som lockade med en resa till Mallorca.

OCH

Dagen därpå äntrade vi för vidare befordran till Palma

 Den gamle tyckte det var för varmt…

Han trivdes bättre här hemma i Viken!

Men där flyttade vi ju inte in förrän 1971…

Hadsji Murat

På mitt ”nattduksbord” :

som jag redan för ”en femtan år sedan” har måst utöka med en Billy, ligger sedan åtskilliga år

ANNA KARENINA.

När jag nu strävar med mina fyra aprilböcker, där två är på 4-500 faktaspäckade sidor

blev jag inspirerad att FÖRST utöva omläsning av :

När jag nu har fått litet läsro och fortsätter på sid 73/182  finner jag att boken sista veckan ökat i aktualitet genom:

1.Bostonbomberna. Bokens händelser tilldrar sig 1851,men handlar om samma motsättningar som idag återfinnes i Kaukasus.

2. Omar episoden 

Detta är den första bok jag för egna förtjänta pengar inköpt!

Det bör ha varit i december 1950. Genom min ingifta morbror Rulle fick jag ett vikariat som yngste medarbetare i Killbergs bokhandel för att framför allt på barnavdelningen sälja och slå in julklappsböcker.

(Jag fick särskild utbildning i denna konst – det gällde inte bara att göra snygga paket – det var viktigt att det inte gick åt för mycket dyrt julpapper också )

Det var bråda dagar. Efter stängning kl 18.00 skulle vi ju stämma av kassan, städa upp och ställa i ordning bokutbudet för nästa dags anstormning. Julafton var vanlig arbetsdag och det tog extra lång tid att avsluta arbetet eftersom det ju följde två helgdagar. Vi vikarier avslutade vår anställning och fick vår lön!

slog jag på stort och gav mig själv i julklapp Tolstojs bok à  2.65.

 Klicka för läsmöjlighet

Sedan minns jag att jag i mellandagarna läste den

SAMTIDIGT

som jag för första gången tillverkade hemlagad kola!

Varje gång jag sedan sett den i bokhyllan har lukten och smaken av denna kola,

som var synnerligen god och lagom seg, vattnat min mun.

Däremot minns jag inget av handlingen! 

Den startar 1851, behandlar händelser under det s.k.Kaukasiska kriget där ju  Leo Tolstoj själv deltog.

 Ur Wikipeda:

Då han var 16 år gammal, 1844, började han studera juridik och orientaliska språk på Kazanuniversitetet, men han avbröt studierna 1847 och återvände till familjegodset. Därefter tillbringade han mycket tid i Moskva och Sankt Petersburg. Omkring 1851 hade han dragit på sig stora spelskulder och åkte till Kaukasus med sin bror och anslöt sig till den kejserliga ryska armén. Det var vid denna tid som han började att skriva. 

Hans förvandling från en utsvävande och privilegierad socitetsförfattare till den andliga icke-våldsanarkisten, som han blev i senare delen av sitt liv, berodde dels på hans arméerfarenheter och dels på två resor runt om i Europa 1857 och 1860–61. Andra som gick samma väg var Aleksandr Herzen, Michail Bakunin och Peter Kropotkin. Under ett besök i Paris 1857 bevittnade Tolstoj en offentlig avrättning, en traumatisk upplevelse som skulle komma att påverka honom genom hela livet. I ett brev till vännen Vasilij Botkin skrev han ”Sanningen är den att Staten är en konspiration, skapad inte bara för att utnyttja, utan först och främst korrumpera sina medborgare … Hädanefter ska jag aldrig tjäna något styre någonstans.

Mikhail Semjonovich Vorontsov

Hadsji Murat  är hans sista roman  utgiven 1912. Se länk för handlingen.

Denna kortroman på 182 sidor uppvisar hela Tolstojs mästerskap:

 –  genom sina naturskildringar

 –  skildring av krigets BÅDE fasor och men också för unga uttråkade adelsmän män inledningsvis  stimulerande utmaningar.

 –  På ss 105 – 122  finns ett synnerligen elakt porträtt av tsar Nikolaj I  (delvis censurerat vid den första utgivningen!)

 – skildringen av ” bergsborna” och deras seder, klanstrider och hedersuppfattning   (se ovan)

Just när jag läste om Hadsji Murats ”överlöpning” till ryssarna var ”Omar”-debatten högaktuell i medierna. Därför fäste jag mig särskilt vid Tolstojs skildring av mötet mellan HM  och befälhavaren för den ryska garnisonen:

 ”Sedan han lyssnat till tolkens översättning, såg Vorontsov på Hadsji Murat, och naiben å sin sida såg Vorontsov rätt in i ansiktet.

De bägge männens blickar möttes, och de sade varandra mer än vad ord kunde uttrycka. Framför allt sade de något annat än tolkens ord. Utan ord sade de varandra rent ut hela sanningen. Av Vorontsovs blick framgick, av att han inte trodde ett enda ord av det som som Hadsji Murat sade, ty denne var fiende till allt ryskt och det skulle han alltid förbli. Nu hade han underkastat sig bara för att han inte hade något annat val. Hadsji Murat förstod bara alltför väl blickens stumma språjk, men gav likväl försäkringar om sin tillgivenhet. Hans blickar sade, att gubben borde tänka litet på döden och inte bara på krig och att han var en gammal räv, som det gällde att vara på sin vakt mot. Vorontsov kunde läsa naibens tankar, men sade honom ändå vad som han ansåg vara lämpligt med hänsyn till krigslyckan.”

 

Imam Shamil

Hadsjis främste rival

PS: Se dagsaktuell artikel i SvD

Det var inte Stalin som började…

Våryra:1

Vikentomater öppnar för säsongen och annonserar våryra.

Det är ett passande väder för en cykeltur, varför jag kombinerar besöket med en sådan.

First stop blir hos Namnegrannen som just planterat årets penseer och en hortensia.

Landskapet är ju inte särskilt  upphetsande…

MEN

Det finns tecken på naturens uppvaknande efter en lång vinter.

Väl framme kan jag konstatera att märgelgraven är sig lik….

Läs den spännande fortsättningen!