Fotbolls-VM till handlingarna…

I förrgår kunde jag förtjust bevittna hur mina favoriter,

”Die Mannschaft”

blev världsmästare

NU gäller det att ta tag i

Das Lesen

var ju en liten nätt, rikligt illustrerad, volym  som passade bra som insomningsbok efter

VM – uppesittarkvällarna.

Den är utgiven 1961 av Allhems förlag som gåva till

bokhandelsmedhjälpare Rudolf Ljungberg.(min morbror)

* Kungens privata bibliotek förvaras i fem för ändamålet utsökt inredda rum i anslutning till kungaparets bostadsvåning i slottet. —

* Med hänsyn till samlingens kvalitet och delvis internationella betydelse har det ansett önskvärt att få presentera den för ett större antal bokvännet och andra intresserade och ägaren har med största förståelse tillmötesgått denna önskan och personligen ställt sig till förfogande fär att lämna uppgifter och berätta om sina tidiga upplevelser i böckernas värld.—

* Författarna – av vilka fil dr C.F. Palmstierna sedan många år är kungens handsekreterare och bibliotekarie och Willy Stillert en av landets mest välbekanta okkännare – har gått till verket med eminent sakkunskap.—”

Den är numera studerad och lagd till handlingarn nr18/? böcker lästa 2014

Så igår bestämde jag mig för att verkligen ge mig i kast med

vilket jag ju haft för avsikt för sedan 2009

senast hejdad av min läsning av Moby  Dick

ex aug 2013  :

Wolf Hall, på originalspråket engelska, har ju legat här och väntat på läsning sedan 2009.
Nu står den ju i alla tidningar som synnerligen läsvärd, sedan den översatts till svenska.
Jag har haft den ”överst” på listan sedan i början av året
MEN
det smyger sig hela tiden in andra
NU SENAST

Moby Dick

 MEN 

Nu skulle det alltså ske:

Mirabile dictu!

Till skillnad från när det gällde Moby Dick flyger jag fram är redan efter ett dygn på sidan 160/650 

Följ den spännande fortsättningen!

Födelsedagsbarn 10 eller Den vita valen

Dagens födelsedagsbarn och jag har idag en 20-årig relation!

Det slumpade sig så att när hon föddes på Lunds lasarett, de hade infört nya rutiner, så att vi farföräldrar, som var barnvakter för storebror ERIK under förlossningen,  kunde gå till  BB och hälsa på den lilla nyfödda redan dag1!

Föga anade jag då vilka soulmates vi skulle bli!

Vändpunkten skedde i FLEN

Närmare bestämt i en bokhandel i FLEN

Inledningsvis var det ju mest gamla farmor som påtvingade IDA västerländsk kanon

På min födelsedag i juli var det min tur att få en bok

Ida hade kollat in att jag faktiskt aldrig läst denna bok. Redan under realskolan talade lärarna om den. Informationen jag fick var att det handlade om fångst av en vit val av en enbent sjökapten AHAB.* Det verkade inte särskilt inspirerande – när den blev vald till årtusendets bok i USA vid millenieskiftet blev jag väldigt konfunderad. Jag hade förstått att översatta versioner som under min ungdomstid cirkulerade  var tillrättalagda…

NU

när jag hade  fått ett oavkortat exemplar på engelska skulle jag äntligen kunna bilda mig en uppfattning  Jag startade läsningen,  rapporterade 16 augusti:
Jag grep mig verket an, fast besluten att avverka minst 50 sidor per dag…

MEN

Snubblade redan i portgången:

Den är  en stilistisk utmaning, skriven på ett gammaldags bibelspråk,

detaljrik och omständlig med rikliga citat från de gamla grekerna och Shakespeare… : en bok att TUGGA!

Fascinerande

bara man hittat rytmen: högst 10 sidor åt gången.

Redan den 21 augusti har jag så hunnit till sidan 120/536 tillämpande:

Med en lästeknik som gällde det Gamla Testamentet blir det plötsligt väldigt nöjsamt.

ÄNTLIGEN

 efter NIO månader är den sista sidan läst

Jag har rapporterat om läsäventyret 9 ggr

VILKET

 kan följas i en KATEGORI

 Moby Dick

* Det förväntade innehållet,  Ahabs jakt på den vita valen Moby Dick, utspelar sig sidorna 509-536. De första 508 sidorna behandlar människan och havet ur alla vinklar och aspekter, fysiskt, mytiskt psykiskt, you name it! 

Jag famlar på nätet för att hitta någon bra sammanfattning:

It was only in the early 1900s that Moby-Dick gained attention and acclaim. The novel is not only a great American classic, but is also heralded as one of greatest novels in the English language

I agree!

De nio .måndernas läsning har varit väl använd tid

TACK IDA 

och

Har den äran på 20-årsdagen! 

 

Moby Dick 8: ss 309-421 ”Call me Ishmael”

Avsnitt 7 ss 277-309 läste jag mellan 7-16 januari.

Jag inledde recensionen med:

Jag startade på denna bok i början på augusti

NÄR

 jag fått mina nya glasögon!

 

Sedan tog sällskapslivet och vårstädandet vid, för att inte tala om att TV, i vintermörkret, – satte igång att visa åtskilliga toppenprogram, filmer och serier – jag satt uppe till sena natten. För att läsa denna bok måste man vara utvilad och alert – vilket således fram till och med mitt operabesök  inte varit fallet!

 MEN

 

NU

har jag således avverkat ss 309-421.

Även om läsandet blir effektivare när jag har insett vilken encyklopedi boken är , blir återgivningen av detsamma svårare och svårare.

DVS ju mer man försöker klargöra VAD man egentligen tagit del av hittar man mer och mer intressant på nätet:

Ex:

A contemporary commercial failure and out of print at the time of the author’s death in 1891, its reputation rose during the twentieth century. D.H. Lawrence called it ”the greatest book of the sea ever written.] Jorge Luis Borges praised the style: ”Unforgettable phrases abound.” Today it is considered one of the Great American Novels and a leading work of American Romanticism.

INLEDNINGENs  berömmelse missade jag:

The opening line, ”Call me Ishmael,” is one of the most recognizable opening lines in Western literature. Ishmael then narrates the voyage of the whaleship Pequod, commanded by Captain Ahab. Ahab has one purpose: revenge on Moby Dick, a ferocious, enigmatic white whale which on a previous voyage destroyed Ahab’s ship and severed his leg at the knee. The detailed and realistic descriptions of whale hunting and the process of extracting whale oil, as well as life aboard ship among a culturally diverse crew, are mixed with exploration of class and social status, good and evil, and the existence of God. Melville uses a wide range of styles and literary devices ranging from lists and catalogs to Shakespearean stage directions, soliloquies, and asides.

Först i förra avsnittet, efter att ha läst mer än halva boken möter man beskrivningen om” The detailed and realistic descriptions of whale hunting and the process of extracting whale oil,…” 

 The Pequod

 Fartyget, The Pequod, startade ju från Nantucket, som ligger i Massachusset. Det gjorde i princip en världsomsegling som varade i tre år. Först när man passerat Goda Hoppsudden, blir det dags för nedläggande av den första valen.(sid 277/536)

 Även om det fortfarande finns diskuterande avsnitt som t.ex.

 Chapter 90 ” Heads or Tails” som inleds

 ” De balena vero sufficit, si rex habeat, et regina caudam”

Latin from the books of Laws in England, wich taken along with context, means that of all whale captured by anybody on the cost of that land, the King, as Honorary Grand Harpooner, must have the head  and the Queen be respectfully presented the tail,

handlar ss 309-420 mycket om valfångst, och framför allt, med de primitiva verktyg man hade 1850, hur valkroppen tas om hand för att ta till vara dess kommersiella värde!

När jag återkommer med avsnitt 9 har jag förhoppningsvis läst ut denna märkliga, fantastiska bok

 

Inköp

Hirschman – ekonom med modet att tvivla

Han var tysk jude född 1915

”— Han lämnade Tyskland 1933 och skulle återvända först ett halvsekel senare. Som för så många andra av hans generation vidtog ett kringflackande liv. Studier i ekonomi i Paris och Trieste, där han doktorerade. Inbördeskriget i Spanien, där han naturligtvis deltog på den republikanska sidan. Därefter värvning i franska armén. När den krossats av tyskarna begav sig Hirschman till Marseille, där han med fara för eget liv hjälpte flyktingar att skaffa sig falska pass för att fly undan nazisterna. Det är lite ”Casablanca”-stämning över dessa avsnitt i Adelmans biografi. Till slut blev denna verksamhet för riskabel och Hirschman var tvungen att ta sig över Pyrenéerna. Hans enda packning var ett par rena strumpor och Montaignes essäer.—”

Jag fann mig nödsakad att  (via Bokbörseninförskaffa detta verk

Paketet har nu anlänt

(Obs Årets tulpaner som nu frodas på åttonde dagen)

OCH

uppackats..

Först får jag se till att läsa färdigt Moby Dick!

Moby Dick:7 Nya tag ss 263-309

Jag startade på denna bok i början på augusti

NÄR

 jag fått mina nya glasögon!

27 november kunde jag nöjt konstatera att jag faktiskt läst HALVA boken.

 Sedan tog jag julledigt.

7 januari tog jag nya tag:

Efter två avslutande kapitel om valar i konsten:

Chapter 56 ss 263-266 : Of the Less Erronous Pictures of Whales, and The True Pictures of Whaling Scenes

Chapter 57 ss266-68 The Whales in Paint; in Teeth; in Wood; in Sheet-iron; in Stone; in Mountains; in Stars

blir det så äntligen dags  för litet valfångst:

Först några informerande k. om verktygen:

Chapter 58 ss 268-271: Brit

Chapter 59 ss271-273: Squid

Chapter 60 ss 273-276 The Line 

Sedan FÅNGSTEN!

Chapter 61 ss 277-281 : Stubb Kills a Whale

Chapter 63 ss 283-284 : The Crotch

Chapter 64 ss 284-290: Stubbs´s Supper *

Chapter 65: ss 291-293 : The Whale as a Dish

Chapter 66: ss 294-295 : The Shark Massacre

Chapter 67 ss 309-297: Cutting In

Chapter 68 ss 297 – 300: The Blanket

Chapter 69  ss 300 – 301 : The Funeral

Chatter 70 ss301-303: The Sphynx

Chapter 71 ss303-309 The Jereboam Story

När jag går in på nätet för att kontrollera finner jag att jag inte är ensam

om mitt sätt att tillgodogöra mig detta mästerverk!:

– Det finns en grupp som tillsammans läser fyra sidor per dag!

– Åtskilliga referat av boken med kommentarer kapitel för kapitel

EX 1

EX 2:  Moby Dick Summary and Analysis:

* Chapter Sixty-Four: Stubb’s Supper:
The three boats begin to tow the whale to the Pequod. The task takes hours, for the whale seems hardly to budge at all. Captain Ahab seems to be somewhat dissatisfied, as if the sight of the dead whale reminded him that Moby Dick is still alive and no matter how many whales were brought to the ship, he would not be satisfied until he found that one. Stubb feels a sense of good-natured excitement. About midnight the steak of the whale is cut and cooked. Stubb believes that the steak is overdone, and he orders the cook, Fleece, to make the crew behave more politely. Stubb questions Fleece about his origin, and he claims Roanoke country. He asks Fleece where he expects to go when he dies. Fleece says that he will go ‘up there,’ but Stubb tells him that he cannot expect to get into heaven by going the wrong way (he uses the metaphor of ‘going to the main-top’ of the ship to mean ‘going to heaven’).
Analysis:
Melville imbues even the simple conversations among the crew members with religious connotations, in this chapter demonstrated by the banter between Stubb and Fleece concerning where Fleece will go once he dies. This continues the dominant themes of the novel, including mortality and the use of the whale ship as a symbol of larger human experience.
Along with Queequeg, Melville holds Stubb as a model for human behavior. Melville clearly relishes Stubb’s good humor and flamboyance, which enhance his demonstrated competence as a whaler. He has a boisterous attitude that Melville portrays as endearing, as compared to the dour gravity of Ahab. For Melville, Ahab’s tale is one of tragedy, while Stubb stands as his direct contrast, a man who is not consumed by the same demons that afflict Ahab.

Liksom när jag lyssnar på Jonas, befinner jag mig således som läsare av Moby Dick  i ett world-wide nätverk!  

 

Ur Telegraph 18 October 2012:

”Moby-Dick was published 161 years ago today in Britain – it came out in America later on 14 November 1851 – and is still considered one of the treasures of world literature. The anniversary is recognised today in a Google doodle (below).

The famous opening of Herman Melville’s masterpiece: ‘Call me Ishmael,’ are the first three of 212,758 words in 38 (?)*’ chapters in a giant whale of a book, which was on President Barack Obama’s recent reading list.”

** I min bok finns det 135 kapitel!

Moby Dick 6 : Halvvägs!

”Du frågar vad du bör läsa.

Du skall läsa det som är nyttigt – naturligtvis. Men låt oss annars icke hänga alltför mycket fast vid ordet nytta… Gör dig icke så brått, att du inte har råd att läsa något som icke är nyttigt, ty då blir du utan det bästa. Det blir dig till olycka, om du fått den arbetsoron över dig, att du förstör alla vackra stunder genom att tänka på om du har nytta av dem. Vår tid är hemsökt av nyttighetsmasken, som gnager varje friskt blad som vill slå ut.

Du skall läsa det du har uppbyggelse av, skulle jag också vilja säga…

Uppbyggelse är allt som gör dig klar i ögonen, som gör din själ spänstigare och friare, ditt hjärta vidare och varmare och hela din håg gladare.

Allt som är riktigt glatt är också allvarligt, det kräver du inte bevis för. Därför skall jag icke säga: läs allt som gör dig allvarlig.

 Men jag säger dig ett allvarsord: allt det som gör dig djupast glad, det skall du läsa.”


Hans Larsson (lundafilosof, akademiledamot; 1862–1944)

 Det har varit en intensiv höst med nerfallna träd, nedrasat tak, med efterföljande upprensning i trädgården etc

NU

har dock vintermörkret kortat ner uteaktiviteterna 

och jag äntligen fått chansen att jobba vidare med Moby Dick

Chapter 46 Surmises  (=gissningar) ss211-213 inleds:

Though consumed with the hot fire of his purpose, Ahab in all his thoughts  and actions ever had in view the ultimate capture of Moby Dick; though he seemed ready to sacrifice all mortal interests to that one passion; nevertheless it may have been that he was by nature and long habitation far too wedded to a fiery whaleman´s ways, altogether to abandon the collateral prosecution of the voyage. —

och utmynnar i ett resonemang om att Ahab inser att han , för att inte riskera myteri , måste upprätthålla idén om att de är ute på en ordinär valfångst.

Chapter 47 The Matmaker    ss213-216

Medan Ishmael och Queequeg en dag med stiltje sitter och väver mattor för att förstärka surrningen  ropar plötsligt indianen,Tashtego, från utkiken:

”There she blows! there! there! there! she blows, she blows”

och plötsligt är alla på benen.

Chapter 48 The First Lowering ss 216-225

Plötsligt dyker det upp fem tidigare okända personer från Ahabs kvarter och sjösätter ”reservbåten”  på ”captains deck” .

While yet the wondering ship´s company were gazing upon these strangers, Ahab cried out to the white-turbaned old man at the their head, ”All ready their, Fedallah?”

Ready was the half-hissed reply.

SÅ, plötsligt är de fyra båtar i stället för de ordinarie tre med Starbuck, Stubbs och Flask som  befäl. I  fören på den extra båten står Ahab själv.

De  upp till femtio valarna dyker, kommer så småningom upp, Queequeg beordras skjuta, gör så, missar med en hårsmån, samtidigt som båt,våg och val kolliderar så att båten blir helt dränkt, men i övrigt oskadd.

DOCK

Mörkret faller medan stormen tilltar, de har mist ögonkontakt med skeppet…

There, then, he sat, holding up that imbecile candle in the heart of that almighty forlornness. There, then, he sat, the sign of a man without faith, hopelessly holding up hope in the midst of despair.

Wet drenched through, and shivering cold, despairing of ship and boat, we lifted up our eyes as the dawn came on. The mist still spread over the sea, the empty lantern lay crushed in the bottom of the boat. Suddenly Queequeg started to his feet, hollowing his hand to his ear. We all heard a faint creaking, as of ropes and yards hitherto muffled by the storm.—

Chapter 49 The Hyena   ss  225-227

När Ishmael nu inser hur LIVSfarlig valfångst är ser han till att skriva sitt testamente!

Chapter 50 Ahabs Boat and Crew, Fedallah ss227-230

En diskussion om huruvida det är lämpligt att kaptenen lämnar skeppet ,dvs befälhavaren ger sig in i stridens hetta. Här hänvisas till Timur Lenk, (men vi svenskar kan ju dra parallellen till Gustav Adolf..

Chapter 51 The Spirit Spout (ung  hopp-retare) ss 230-233 De var nu i höjd med Azorerna, K-ap Verde och plötsligt får de syn på en silvergnistrande val på avstånd. De följer den , men den är hela tiden på stort avstånd. När den försvinner för gott är de i höjd med Goda Hoppsudden och möts av en kraftig storm.

Chapter 52 The Albatross ss233-235

 The Albatross är namnet på ett annat valskepp som de på väg att runda Goda Hopps-udden möter. På grund av stormen kan de inte utbyta annan information än via  taltrattar. Ahab ser att det är ett skepp från hemmahamnen Nuntucket och ropar:

Ahoy there! This is the Pequod, bound round the world! Tell them to adress all future letters to the Pacific Ocean!  and this time three years, if I am not at home, tell them to adress them to——”

Ja sedan var båtarna så långt isär att det var lönlöst att skrika mer. Det var första gången Ishmael fick reda på att han höll på att segla jorden runt…

Chapter 53 The Gam 235-239

Melville frågar: ”Vad är ett Gam?” Inte ens Dr Johnson hade ordet med i sin encyklopedi, så han beskriver det själv, såhär:

GAM noun A social meeting of two (or more) Whale-ships. generally on a cruising-ground; when after exchanging hails they exchange visits by boats´crews: the two captains remaining for the time on board one ship, and the two chief mates on the other.

Chapter 54 The Town-Ho´s story (As told at the Golden Inn) ss 239-258

En 19 sidor lång skröna om ett myteri på ett valfångstfartyg i Stilla havet där även den Vita valen förekommer.

Town-Ho The ancient whale-cry upon first sighting a a whale from the mast-head

Chapter 55 Of the Monstrous Pictures of Whales ss  258-262

Melville går igenom, från antiken och fram till mitten av 1800-talet alla avbildningar som gjorts av valar, underkänner allihopa

T.EX

denna av Guido Reni

Moby Dick: 5 ss 98-211 Belisarius

 ELLER

Kapitlen 44-45

 som handlar huvudsakligen om

 HUR finna en SPECIFIK val  i världshaven?

I mitten på 1800-talet…

Now to any one not fully aquanted with the ways of the Leviathans, it might seem an absurdly hopeless task to seek out one solitary creature in the unhooped * oceans of this planet.

* hoop = tunnband, unhoop = slå banden av tunna,avbanda  ”omärkt”(?)

God help thee, old man, thy thoughts have created a creature in thee; and he whose intense thinking makes him a Prometheus; a vulture feeds upon that heart for ever; that vulture the very creature he creates. 

 Melville återger kända historier från 1800 och framåt där EN och samma val, efter att ha fått en harpun i sig och undkommit, åter fångats och dödats och enstaka gånnger av samma skepp och samme man. En del svårfångade valar med specifikt utseende fick egannamn som Cambyses, Caesar eller New Zealand Jack.

I will now refer you to Langsdorff´s Voyages for a little circumstance in point, peculiarly interesting to the writer hereof,  Langsdorff, you must know by the way, was attached to the Russian Admiral Krusensterns famous Discovery Expedition the beginning of the present century (1800-talet!)


In the sixth Christian century lived Procopius, a Christian magistrate of Constantinople, in the days when Justinian was Emperor and Belisarius general. 

Strax innan jag läser detta har jag tagit del av DDM:s  inlägg om

BELISARIUS

på sin blogg.

Mosaik från Ravenna.

Mannen omedelbart till vänster om Kejsar Justinianus anses vara Belisarius!

Procopius som skrev en krönika om Justinianus tid ,berättar bl. a om ” a great sea-monster” som uppehöll sig  i Marmarasjön i 50 år och utgjorde en dödlig fara för alla sjöfande 

”Procopius´s seamonster, that for half a centaury stove the ships of a Roman Empire, must in all probability have been a Sperm Whale.”

Även om MB tar sin lilla tid att läsa är det ju inte utan att det höjer ens allmänbildning!

Moby Dick:3 Kapitlen 33-35 ss 149 – 163

Efter det långa kapitlet om Cetology, återtar Melville berättelsen om  hur valfångst går till.

Kapitel 33 handlar om The Specksynder . Vi får reda på att detta är ett namn som härstammar från holländskan, ett namn som betyder ”Fatcutter”. På valfångare bryts den stränga marina hierarkin genom att det finns en grupp MELLAN befäl och manskap, nämligen harpunerarna, vars yrkesskicklighet är helt avgörande för det ekonomiska utfallet av resan!”

”In those days, the captains authority was restricted to navigation and general management of the vessel:while over the whale-hunting department and all its concerns the Specksynder or Chief Harpooneer reigned supreme.”

Så läser vi några sidor om hur detta fungerar på the Pequod, men plötsligt:

Such large virtues lurks in these small things when extreme political superstitions invest in them, that in some royal instances even to idiot imbecility they have imparted potency. But when, as in the case of Nicolas the Czar, the ringed crown of geografical empire encircles an imperial brain; then the plebeijan herds crouch abased before the tremendous centralization. ”

Kapitel 34  The Cabin-Table utreder hur harpunerarnas mellanställning hanteras i det vardagliga livet, t.ex inkvartering och måltider!

Så bläddrar jag lugnt vidare till kapitel 35 The Mast–Head *(masttopp, märstopp) .

*Vid det här laget har jag insett att jag måste slå i lexikon för att kunna förstå de invecklade och märkliga resonemangen så jag kommer hädanefter inom parentes ange resultatet för de ord det gäller.

Här följer en sex sidor lång information om den ständiga utkik i tvåtimmarspass som ingår i besättningens uppgifter, och hur olika individer  upplever ensamheten däruppe och framför allt: lyckas att sikta och varna för valförekomst!

mot slutet av kapitlet kommer följande reflexion:

And let me in this place movingly admonish (förmana)  you, ye shipowners of Nantucket!  Beware of enlisting in your vigilant fisheries any lad with lean brow and hollow eye; given to unseasonable meditativeness; and who offers to ship with the Phaedon** instead of Bowditch in his head. beware of such an one, I say: your whales must be seen before they can be killed; and this sunken–eyed young Platonist will tow you ten wakes round the world, and never make you one pint of sperm the richer. Nor are these monitions (varning, förebud) at all unneeded. For nowadays, the whale-fishing furnishes an asylum for many romantic , melancholy, and absentminded young men, disgusted with the carking (tyngande) cares of earth, and seeking sentiment in tar and blubber (tran, valspäck).  Child Harold not unfrequently perches himself upon the mast-head of some luckless disappointed whaleship, and in moody phrase ejaculates:–

 ”Roll on thou deep and dark blue ocean, roll!  Ten thousand blubberhunters sweep over thee in vain.”

vilket visar sig vara Stanza 179 ur Canto IV i Byrons epos Childe Harold´s Pilgrimage…

** Phaedon (German: Phädon oder über die Unsterblichkeit der Seele), published in 1767, is one of the most famous books by the Jewish Enlightenment philosopher Moses Mendelssohn. A defense of immortality, it won him fame. Mendelssohn argued that the soul must be indestructible because it is a simple substance. Immanuel Kant criticized Mendelssohn’s argument in the Critique of Pure Reason

Jag  har nu insett, inte bara att jag måste sakta ner läshastigheten,

UTAN

för att verkligen tillgodogöra mig  detta mästerverk till fullo,

det får bli ett troligen årslångt projekt..

MEN

Det är lika njutbart som att lyssna på Kaufmann!

Moby Dick 2:Cetology

De följande 26 – 31, ss 120-137 berättar om hur fartyget ger sig ut på sin resa från Nantucket. Inledningsvis är det styrmännen som har befälet – det dröjer åtskilliga dagar innan Kapten Ahab dyker upp på kommandobryggan.

När jag så tänker;”Nu börjar det”, blir det plötsligt tvärstopp igen:

Det 15 sidor långa kapitel

spärrar vägen!

Cetology (from Greek κῆτος, kētos, ”whale”; and -λογία, -logia) is the branch of marine mammal science that studies the approximately eighty species of whales, dolphins, and porpoise* in the scientific order Cetacea. Cetologists, or those who practice cetology, seek to understand and explain cetacean evolution, distribution, morphology, behavior, community dynamics, and other topics.

*porpoise=tumlare

I ett Wikipedaavsnitt betitlat:” Cetology och Moby Dick kan vi läsa”:

The cetology of Moby-Dick is the zoological classification and study of the properties of whales (i.e. cetology) introduced by United States author Herman Melville in his 1851 novel Moby-Dick. Although the novel is a work of fiction, Melville included sequences of chapters concerned largely with an objective discussion of the properties of whales. The observations, voiced through the narrator Ishmael, were largely drawn from Melville’s own first-hand experiences in whaling in the 1840s and include observations of various species from the order of Cetacea. The chapters in which Melville discusses whales in a scientific manner, though connected with the story of Captain Ahab and the Pequod, are often omitted in abridged versions of the novel. 

Dessa 15 sidor är förvirrande att läsa

MEN

tack vare Google
Stackars forntida läsare!

blir man  UPPLYST!:

”Cetology” reminds the reader that Melville came before Darwin. Ishmael tries to make sense of the diversity of whales, and he can only rely on the work of naturalists who lacked a theory of evolution to make sense of the mammalian features on what looked like fish. 

Plötsligt faller poletten ner…

dvs varför Melville beskriver valarna, särskilt THE Sperm Whale  (Kaskelot) som

LEVIATAN dvs  havsvidunder!

FÖLJ den spännande fortsättningen!

Det går långsamt fram…

…men det går ändå fram

Som framgår av Das Lesen XXVII: 

”Jag grep vig verket an men snubblade redan i portgången”

tog det ett tag innan jag hittat den rätta läsrytmen för detta förunderliga verk – inte likt något annat jag hittills läst.

MEN

Nu kan jag komma med den första rapporten: Boken består av 536 pocketboksidor. I denna upplaga finns en introduktion som inleds:

Herman Melville (1819-91). One of America´s greatest authors, Melville is best remembered as the creator of Moby Dick, a novel since acclaimed as a triumph of nineteenth-century Amerikan fiction.

I början av augusti slår jag beslutsamt upp boken: Här ska läsas!

OCH

Jag bläddrar beslutsamt förbi tillägnan, fram till CONTENTS som visar sig förteckna 135 kapitel, sedan förbi ett märkligt avsnitt betitlat  ETYMOLOGY (supplied by a late consumtive usher to a grammar school) vidare  EXTRACTS (supplied by a sub-sub-librarian) bestående av en massa citat och startar käckt på sidan 21: CHAPTER 1 som är betitlat Loomings

OCH

stöter genast  patrull:

Nederst på första sidan :

”… Circumambulate the city of a dreamy Sabbath afternoon. Go from Corlears Hook to Coenties Slip, and from thence, by Whitehall, northward. What do you see? –  Posted like silent sentinels all around town, stand thousands upon thousands of mortal men fixed in  ocean reveries. Some leaning  against the spiles; some seated upon the pier-heads; some looking over the bulwarks of ships from China; some high aloft in the rigging, as if striving to get a still better  seaward peep. But these are all landsmen; of weekdays pent up in lath and plaster – tied to counters, nailed to benches, clinched to desks. How then is this? Are the green fields gone? What do they hear?…”

Jag skyndar vidare  för att få grepp om litet action – visserligen beger sig berättaren, Ishmael, till New Bedford för att ge sig ut på valfångst

MEN

men ännu på sidan 120, dit jag nu kommit, har han inte kommit iväg.

I tredje kapitlet har han, efter att ha förkastat flera såsom varande alltför dyra  eller usla, funnit  ett värdshus som passar honom: The Spouter-Inn. När han vill hyra ett rum finns inget ledigt om han inte vill dela säng med en annan man – som han förgäves vill att värden skall beskriva. När han sent på kvällen, efter åtskilliga glas nödgas acceptera erbjudandet visar sig sängkamraten vara en kannibal från Söderhavet benämnd Queequeg.

Först efter det tredje kapitlet, betitlat just Spouter-Inn och som är ovanligt långt, inser jag att jag måste lugna ner mitt läsande, förstår annars inget  av texten.

Spouter betyder t.ex  pratmakare, skränfock.

Med en lästeknik som gällde det Gamla Testamentet blir det plötsligt väldigt nöjsamt.

Queequeg och  Ishmael blir väldiga kompisar och är nu inmönstrade på  valfångaren Pequod och lotsen har lämnat. Kaptenen, den berömde Ahab, finns i kaptenshytten men har inte visat sig än.

startar kapitel 25, som är mycket kort, varför jag, för åskådliggärande av stilen, skriver ut det i sin helhet:

POSTSCRIPT

In behalf of the dignity of whaling, I would fain advance naught but sustained facts. But after embattling his facts, an advocate who should wholly suppress a not unreasonable surmise, which might tell eloquently upon his cause – such an advocate, would he not be blameworthy?

 It is well known that at the coronation of kings and queens, even modern ones, a certain curious process af seasoning them for their functions is gone through. There is a saltcellar of state, so called, and there may be a caster of state. How they use the salt, precisely – who knows? Certain am I, however, that a king´s head is solumnly oiled at his coronation, even as a head of sallad. Can it be, though, that they anoint it with a view of making its interior run well, as  they anoint machinary? Much might be ruminated here, concerning the essential dignity of this regal process, because in common life we esteem but meanly and contemptibly a fellow who anoints his hair, palpably smells of that anointing. in truth, a mature man who uses hair-oil, unless medically, that man has probably got  a quoggy spot in him somewhere. As a general rule, he can´t amount to much in his totality.

But the only thing to be considered here, is this – what kind of oil is used at coronations? Certainly it cannot be olive oil, nor macassar oil, nor castor oil, nor bear´s oil, nor train oil, nor cod-liver oil. What then can it possibly be, but sperm oil in its unmanufactured, unpolluted state, the sweetest of all oils?

Think of that, ye loyal Britons! we whaleman supply your kings and queens with coronation stuff!

Följ den spännande fortsättningen !