Julblomning

De senaste åren har ju decembermörkret lysts upp av Amaryllis.
MEN i år
skulle jag ju vara bortrest i perioder, så jag valde att avstå från inköp.Min novemberkaktus strejkade för första gången på tjugo år – det såg dyster ut.
fick jag adventsbesök av våra grannar:
De medbringade en vit azalea som varit till stor glädje, särskilt vid den sedvanliga avätningen av annandagskalkonen.
Sibirienvintern har medfört att jag inställt min resa i österled för att fira nyår.
Som tröst har jag inte bara köpt mig EN utan
TIO tulpaner
Nu sitter jag här och om eftermiddagarna* och njuter av alla våra  LP från anno dazumal, medan jag lägger om gamla pussel. Här ett som jag köpte på National Gallery sist jag var där år 2004.

* Det gäller att passa på medan det är dagsljus! Solen går nu ned 15.40 – vi har fått 4 minuter sedan vintersolståndet…

Gott Nytt År
eller
 som vi säger i Skåne:
GOTT SLUT! 

Mellandagsmöte 1

För varje dag som läggs till den mer än månatliga köldperioden blir det mer och mer spännande att iaktta isläggningen i Sundet. När jag häromdagen gjorde mitt dagliga besök, fångades mitt intresse av denna person.

Inte för att han gick på stranden, det var det många som gjorde eftersom det för en gångsskull var vindstilla och solsken.
UTAN
därför att han mestadels satt långa stunder hopkurad och fotograferade,
särskilt sedan han kommit ner till mina ”elefantfötter”.
Jag vände mig om och fotograferade åt andra hållet
När jag 12 minuter senare (fotona är ju numera tidsangivna på sekunden) vände mig om, satt han fortfarande kvar…
Läs den spännande fortsättningen!

Så följ med mig till Köpenhamn….

ELLER
Vår saga:4
Föregående avsnitt avslutades med:
Jamen då kunde jag ju förstärka Lundalaget när de om några veckor skulle till Akademiska mästerskapen i Köpenhamn… Det fattades en kvinnlig deltagare på 100 meter frisim.
och en reflexion:
Nu när jag läser det här, undrar jag vad det var som gjorde att jag ställde upp på det!?

 Ja, det har under 56 år, eller snarare de 54 år som Per och jag haft det som en gemensam erinran, varit ett glatt minne, som vi ackompanjerat med sjungandet av spexkupletten Auroras förförelsearia från Karl den XII:

Nu när statens affärer florera,
bör du även dig själv rekreera.
Stoppa därför ett par tusen nödlock
uti bakfickan på din tragödrock!
Och följ med mig till Köpenhamn på ett par tre dagar,
i den stan finns det ganska mycket som mej behagar.
Man sig känner så glad och fri
och kan ha litet raljeri.
Ingen lägger sin näsa däri. Trillerilleri!


Alla sorger, bekymmer och tvivel
skingras lätt vid en frukost på Wivel,
och sen blott vi hos Nimb fått dinera, 
är det barnlek att världen regera
Och så finns det så många trevliga små lokaler,
där en kung kan fördriva natten med bacchanaler.
Vi på Kisten ska hålla stim,
och så gå vi väl till Maxim
Där finns många små bra kerubim Keru-kerubim.


När vi sen komma hem till hotellet,
skall du rent av få drunkna i sällhet.
Och fast danskorna nog kan va svåra,
gå de likväl ej upp mot Aurora.
Jag är högbarmad, smärt och gullhårig, ljuv och rödmynt,
och jag älskar dig fast i pungen du blott har nödmynt.
Kalle lill, om du bara vill,
ska vi slå mången kärleksdrill.
Jag vet nog hur sånt där ska gå tilll- Killekillekill.

MEN
fullt så dramatiskt var det nu inte:
Jag accepterade dock utmaningen, troligen en kombination av min vinnarskalle och min elevs  attraktiva charm…= kvinnotycke.
 Samtalet tilldrog sig i slutet av oktober, tävlingen  skulle ske i början på december.
Jag hade ju inte tävlingssummit på 6 år, långt mindre NÅNSIN summit sträckan 100 m frisim.
Det blev att börja träna! Per organiserade ett ”träningsläger” för mig – jag fick flera gånger i veckan gå till simhallen och simma, simma, simma under personligt överinseende av Lugis tränare Erik Malander.
OCH

Visst gav det resultat – jag minns särskilt en eftermiddag då jag kom in i andra andningen – kände att det bar – sam längd efter längd utan att bli trött.

MEN
särskilt fort gick det ju inte. Jag minns att under loppet i Köpenhamn, då jag försökte ta i,  jag var nära att sjunka på sista längden

 Jag brukar skryta med att jag kom TREA i Akademiska mästerskapen – men jag kom också SIST – tog mig knappt i mål långt efter de övriga två deltagarna!

DOCK
så här i efterhand kan vi konstatera 
ATT
Min satsning belönades med 55 år av LYCKA!
Följ den spännande fortsättningen!

I mannaminne

eller för att vara genusneutral – kvinnominne…
har det inte varit så kallt i december. Vi får tydligen gå tillbaka till artonhundrakallt för att finna dess motstycke. Det har blåst de sista dagarna så den begynnande isskorpan har för tillfället blåst ut till havs
MEN
badbryggan har fått elefantfötter(?)
De stackars änderna fryser, kurar ihop bäst de kan – blir det litet varmare då?

Jag satsar på att gå i mål på julafton

Tala om missbedömning!

När jag skrev detta var vi i början av december och jag hade redan läst två av tjugotvå statsministerbiografier. Men siktar man inte mot skyn, så når man ju aldrig skogsbrynet…
Min Mälardalsresa 9-14 december innebar ju inte bara resdagar, utan packningsförberedelser etc, och sedan är man ju restrött när man kommer hem. Snöskottandet tar ju på den fysiska energin och läsandet av En osalig ande på den psykiska.

EGENTLIGEN
njuter jag i fulla drag. 

Tillfälligheter har ju medfört att båda projekten omfattar samma tidsperiod. Jag är väl förberedd genom läsningen av Frihetskämpen från Tullus, där ju tillblivelsen av tvåkammarriksdagen skildras.

När det så är dags för SM:1= Karl Staaf, 1860-1915, berättas ju inte bara om hans stadsministertid med start 1905, utan även den trevande parlamentarismen under 1880-talet och framåt. Hjalmar Branting 1860-1925 och Karl Staaf var ju studentkompisar i Uppsala, och JÄMN-åriga med Axel Munthe 1857-1949. Genom att AM blev Gustav V:s gemåls Victoria läkare redan 1892 och sedan Kunglig livmedicus, finns  det sociopolitiska och kulturella händelseförloppet under de första decennierna under 1900-talet, särskilt när det gäller rösträttsfrågan och försvarsfrågan (Borggårdskrisen 1914), belyst på olika sätt i böckerna. I båda versionerna omnämns att Gustav V var vek, det var drottningen som under borggårdskrisen var den som drev på!

NÅVÄL
Nu först är det dax att redovisa SM:2
Arvid Lindman 1862-1936
Ett fenomen som tycks vara evigt, även om mycket förändrats i skolans värld, är att man sista året i gymnasiet dåligt hinner gå igenom de senaste 100 åren vare sig när det gäller historia eller litteratur. Lindman var för mig ett namn som ofta nämndes i hemmet när det diskuterades ”förkrigs-politik” (före WW2 i.e.). Jag visste att han var högerman, men visade det sig, i övrigt ha 0 koll!
Inledning:

”Förra sekelskiftet var ingen lycklig tid för högern. Industrialiseringen förde allt fler arbetare över inkomststrecket så att de fick rösträtt och ingen tvekan kunde råda om vilket politiskt läger som därigenom gynnades. I valdistrikt efter valdistrikt byttes högerns kandidat ut mot vänsterns. Hela Sverige höll på att rödfärgas. Altaret, tronen och svärdet var hotade;
—-
Men det fanns en högerman som var villig att anta utmaningen

Hans namn var Avid Lindman, med tiden allmänt känd som ”amiralen”.

Lindmans barndom var en patriarkalisk idyll.
Hans far var chef för det gamla vallonbruket Österby i Uppland. Sedan flyttade man til Iggesund. Arvid gick så småningom i skola i Hudiksvall där han fick smak för sjön och bestämde sig för att utbilda sig till sjöofficer.
Men faderns, Achates, krafter börjar svikta och 1889 inträder Arvid i Iggesundsbolagets tjänst och övertar 1992 disponentfunktionen när fadern pensionerar sig.

Lindman var vår förste ”moderne” industriledare. 
Under utbildningen till sjöofficer hade Lindman seglat jorden runt med HMS Vanadis. Med på färden fanns en annan sjökadett: Marcus Wallenberg.
Ögonen föll på Lindman när man sökte ”en klok och energisk chef” för LKAB. Lindman ville inte svika Iggesund och familjen Tamm, men Wallenbergarna engagerade själve statsministern Boström för att  de skulle ”låna ut” Lindman ett år för att starta upp företaget.  
”Den korta tid Arvid Lindman ägnade de lappländska bolagen bildade en vändpunkt i företagets administration” förklarade Marcus Wallenberg.
Statsminister Boström hörde av sig för att locka Lindman till sin ministär som finansminister 1902, men L. tackade nej. Däremot sa han ja  till att bli generaldirektör för Telegrafstyrelsen

1906 var ju Karl Staaf stadsminister och försökte få igenom ett förslag om allmän och lika rösträtt för män. Han misslyckades med att få första kammaren att godkänna lagförslaget och ville  att kungen (fortfarande Oscar II) skulle utlysa nyval. 

MEN
Kungen, som ogillade Staaf och hans rösträttsideer , vägrade, under hänvisning till att det vore ”oparlamentariskt” att upplösa en kammare som bifallit en kunglig proposition!
varvid Staaf lämnade in sin avskedsansökan.
VEM
skulle nu ta över?
Budet gick till Lindman, denne effektive ”doer”, med uppdraget att lämna förslag till ett proportionellt valsätt , inte majoritetsval som i  England, som Staaf velat ha.
OCH
med sin pragmatiska metod att lösa problem inom näringslivet lyckades han.
MEN
När det sedan gällde att vara statsminister och leda en ministär kom han ofta i kollisionskurs med  tjänstemän och  övriga högerpolitiker som ofta var akademiker.. Hans snabba karriär, han var bara 44 år, gav honom också många avundsmän inom borgerligheten.
Lindman hade lättare att resonera sig fram till överenskommelser med en sådan som Per Albin Hansson, en fattigmansson som hade kontakt med det verkliga livet vilket industrimannen Lindeman uppskattade, låt vara att han själv stod på arbetsgivarsidan och PAH på arbetarsidan.
Lindeman var således statsminister 1906-11.
Riksdagsman 1911-1935
Utrikesminister 1917 och sedan var han 
Stadsminister IGEN 1928-30
Dessutom var han,sedan 1899. FRIMURARE, efter 1926 kansler för logerna i Sverige. Detta innebar att han via den tyska logen tidigt förstod vilket skrot och korn Hitler var av, och hann att ta starkt avstånd:
”Avgörande för Lindmans ställningstagande var hans avsky för våldsmetoder. En lugn samhällsutveckling, respekt för Konungen och Lagen var kärnan i hans politiska åskådning. Gatans parlament var honom förhatligt. I hans annars torra och korrekta språk bryter det plötsligt fram uttryck som slödder och pack när han talar om såväl nazisternas som kommunisternas illdåd. Klassföraktet för nazismens pöbelfasoner var tydligt i Lindmans umgängeskrets. Hitler omtalades som korpralen.”
innan han faktiskt förolyckades i en flygolycka 1936:
”De sista åren förmörkades av hans bekymmer över de europeiska högerpartiernas oförmåga att just stå emot nazismen Bland annat diskuterades frågan när han i slutet av 1936 bevistade ett frimurarmöte i Storbritannien och besökte de engelska ordensbrödernas ledare på dennes gods i de skotska högländerna. När amiralen den 9 december skulle ta flyget hem från Croydonflygplatsen utanför London rådde dimma, planet lyfte men träffade några hustak och störtade. Vid kraschen omkom 17 personer bland dem den 74-årige Arvid Lindman.
Nu har jag således läst 2/22 statsminister biografier….
Spänningen stiger

Läs den spännande fortsättningen

På Kungsholmen

Natten mellan lördagen den 11te och söndagen den 12  övernattade jag i äldste sonens nyförvärvade lägenhet på Kungsholmen.

Den var så ny så det fanns knappt några möbler, vare sig TV, internetuppkoppling eller morgontidning.

Vi svävade därför i lycklig okunskap om självmordsbombaren! 
Däremot hade det införskaffats en flaska vin

Jag ser fram emot att  kommande år kunna gästa paret i samband med mina kulturresor till Stockholm!

Midvinter

Jag kan inte låta bli att förundras över Öresundsljuset alla skiftningar!
Vi har nu haft minusgrader i en månad, isen börjar lägga sig.
Solen går redan ner en minut senare på ”kvällen”(=15.34 i stället för 15.33…)
(Ja, jag vet att vintersolståndet inte är förrän i morgon, men dygnet är tydligen SKEVT = ljuset ökar på kvällen dagarna innan den 22dre, och fortsätter i stället  att minska på morgonarna EFTER!)