Slitage

Jag berättade om min moders och mitt patiensläggande, främst på torpet

Vilket för så där ”en femtan år sedan” krävde

Nyinvestering.

Torpet är ju avyttrat, men, särskilt efter uppnått änkestånd har jag fortsatt

denna avslappande sysselsättning framför TV:nALLA 104 korten finns kvar mer eller mindre

skamfilade

MEN

Det är snart tid för en nyinvestering!

Jag minns mitt 40-tal

Den här boken har jag fått överta från yngste sonen.

”För mig som var med” är det en helt underbar rekapitulalation

”Förtjusande” skulle moster Ebba ha sagt!
Jag minns mitt 40-tal är en svensk TV-serie från 1989 av Berndt Egerbladh. Serien sändes första gången 1989, och repriserades 1991 och 2013. Serien är en uppföljare till Jag minns mitt 50-tal från 1988 och följdes 1993 av Jag minns mitt 60-tal.

Berndt Egerbladh berättar med hjälp av filmklipp, husbandet Staffan Broms and his Four-ties och gästartister om 1940-talet. Varje avsnitt vigs åt ett år under årtiondet. Främst avhandlas musik och underhållning men även bland annat en del politik, sport och mode. Ett urval av de händelser, företeelser och kända personer som tas upp är mordet på Folke Bernadotte, Nils Poppes framgångar med Soldat Bom, crazyhumorns genombrott, Karl Gerhards gisslande av den tidens kändisar samt nöjeslivet på danspalatset Nalen.

Det är inte bara musiken utan även politiken som avhandlas:

Urvalet och presentationen har högsta klass.

De är för mig ”som var med” synnerligen intressant

MEN

Jag förmodar att 60-talare har minst lika stort utbyte!

”Dö´städning”

Både den gamle och jag härstammar ju från ”fattigt folk”.

Mor -och Farföräldrar födda på 1800-talet och präglade av första och andra världskrigets kriser och ransoneringar förde ju vidare en attityd av

”Här får intet förfaras.”

MEN

Efter tre generationers ivriga tillvaratagande krävs ju nu en upprensning så att inte arvingarna förtvivlar och kastar

ALLT!

Jag har nu börjat gå igenom, låda för låda…

Här gamla skjortor  från morbror Gottfrid

 De åker i soporna alla tre!

Köksinventering

Jag avser i februari att storstäda köket

OCH

har börjat med kokböckerna.

Jag har ju tagit tillvara tre sterbhus…

Skannad 11 (2)

Jag har åtskilliga från början av seklet.

Denna är tryckt 1922

Skannad 13 (1)

Skannad 10

Denna 1948

Skannad 14 (2)

Såsom farfarsmor känner jag mig förpliktigad att förvalta traditionen…

Mitt tonårsätande blev ju väldigt präglat av ransoneringen under och efter andra världskriget!

Regementsbarnläkaren

Årets första lästa bok

delades 1980 gratis  ut till Svensk barnläkarförenings medlemmar.

Först nu har jag blivit färdig att läsa den.

”Regementsbarnläkaren” av Rolf Kostmann är en personlig och underhållande skildring av författarens tid som kombinerad militär- och barnläkare i Boden 1942-1952.

 Illustrerad med linoleumsnitt och teckningar av författaren samt fotografier. 

 

Rolf Kostmann var ju en av de specialister i pediatrik som växte fram efter andra världskriget. Många av de underläkare han så småningom fick där uppe i Boden var ju bland dem som blev överläkare på  barnavdelningarna  som bildades runt om i landet, som t.ex ”min” överläkare i Helsingborg, Herbert Enell., nämnd i boken. Mycket av den verklighet som beskrivs – där labbdata, röntgen och andra sofisktikerade hjälpmedel lyser med sin frånvaro – det vad vad du ser och vad du känner  som gällde – känner jag igen från mina första 20 år i branschen 1955–75.

÷

Fortfarande

är det arbetssätt man måste behärska

”Om strömmen går!”

Boken kommer att skickas ut på remiss till klanens yngre medicinare!

Mitt Liv: IV

2 månader tog det exakt,

för att läsa nästan 1500 sidor, uppdelat på 4 delar, av Herbert Tingstens memoarer.

SUMMA: En fantastisk rekapitulation av  samhällsutvecklingen under första tredjedelen av mitt liv! 

De första 260/366 sidorna handlar om *” Sju år mellan hets och idyll”, dvs *”Stillsam inrikesdebatt”,  *”Konflikt med Bonniers”,

 Ur Wikipeda:

Herbert Tingstens största politiska strid ledde till att han avgick från chefredaktörsposten på Dagens Nyheter. Striden gällde ATP-frågan. Till en början stödde DN som vanligt folkpartiet, men Tingsten blev med tiden alltmer övertygad om att lagstadgad pension var nödvändigt. Detta ledde till svåra konflikter, med folkpartiledaren Bertil Ohlin, med DN:s styrelseordförande Tor Bonnier, med Olof Lagercrantz och med DN:s ägare Bonnierfamiljen. I februari 1959 ledde brytningen med ägarfamiljen till att det beslutades, att Tingsten skulle avgå som chefredaktör den 31 december 1959. I mars, när Tingsten befann sig utomlands, lät DN:s styrelse publicera att chefredaktören skulle avgå.

Efter sin tid som chefredaktör angreps Tingsten av sin efterträdare Olof Lagercrantz.**I augusti 1964 publicerade Lagercrantz en recension av den fjärde och avslutande delen av Tingstens memoarer, Mitt liv. Den kom som en chock för Tingsten och endast någon vecka senare svarade han med en replik i tidningen med rubriken ”Avskedsbrev till Dagens Nyheter” och sade upp all framtida kontakt med sin gamla tidning.

 Vi hade ju sedan 1954 en prenumeration på Dagens Nyheter. När Lagercrantz 1968 helt spårade ur, åkte till Kina, kom hem i Maokostym etc, sade vi upp vår prenumeration

 Jag skrev till redaktionen och motiverade vår aktion!

 * Journalistik

** För att karakterisera Lagercrantz personlighet jämförde Gyllensten honom med

 ”en kelsjuk, spinnande katt som i oväntade ögonblick klöser så illa han förmår.”

÷

Avslutningsvis försöker Herbert recensera sin person:

Kapitelrubriker :

Memoarernas tid

Synpunkter på mig själv

Detta spel är ett ovärdigt spel

En fantastisk läsupplevelse!

Mitt liv:II

dvs

1926-1946

 Hela tidsperioden berättas i varje särskilt avsnitt. Så t.ex skildrar han  de första 140ss/363 , detaljrikt om sitt sociala liv med hustru, släkt och vänner., resor, semestrar etc. Det fanns tydligen under trettiotalet  pensionat i Sverige som var mötesplatser för kultureliten sommartid.

 En vän som hela tiden omnämns, men som ännu ej personligen skildrats var Olle Hedberg, som under fyrtiotalet slog igenom som författare och vilka böcker lästes flitigt av min mor och hennes väninnor.

Jag var i yngre tonåren och min moder förbjöd mig att läsa honom hans skildringar ansågs vara alltför ekivokt olämpliga för en fin flicka… – (Det hade ju till följd att jag ”tjuvläste dem ändå!)

Han var mycket beroende av sin hustru, klarade inte av att vara ensam många dygn, så hon var för det mesta ledsagare under hans talrika resor och utrikes”uppehåll”

De första 10 åren var han docent, med dålig lön och ekonomiska bekymmer. Den 1/1 1935 utnämndes han till professor i statskunskap.

 ”1934 inrättades en Lars Hiertas professur i statskunskap. Den jag  främst har att tacka för att det blev av är sannolikt Gunnar Myrdal.”

Den mest intressanta delen är avsnittet POLITISKT (ss227-363):

Där går han systematiskt tillväga när han börjar analysera sitt åsiktsbyte:

Ur Wikipeda:

På 1920-talet gick han med i socialdemokraterna och tillhörde den vänsterradikala falangen av partiet. 1941 gjorde han dock upp med socialdemokratin i Den svenska socialdemokratiens idéutveckling, där han kritiserade att marxismens mål med socialisering glömts bort och han ifrågasatte partiets ideologiska värderingar. Idéerna om planhushållning skulle komma att återlanseras i Sverige några år senare, men då hade Tingsten ändrat uppfattning om ekonomiska styrmedel överlag. 1945 lämnade han partiet och blev liberal, vilket berodde på att han kommit att anse att socialism var oförenlig med medborgerlig frihet.”

 ÷

 I  de avslutande avsnitten redogör han i detalj om hur han under sitt ivriga resande i Europa  (tillsammans med hustru Gerd!) – Tyskland ,Frankrike ,Österrike, Polen,Ungern, Italien och Spanien. avläser hur fascismen och antisemitismen breder ut sig.

 De II avslutas med noggrann redovisning av hans subjektiva reaktioner  på utsattheten och rädslorna i samband med  utbrottet av Spanska inbördeskriget, andra världskriget,  Finska vinterkriget, Hitlers ockupation av Danmark och Norge, you name it…

Tingsten och Ernst Wigforss

Följ den spännande fortsättningen

Musikaliskt minne

Jag går igenom våra sparade vykort

Här ett från 1986

Det är från  allas vår käre ”morbror Allan”

Han var ju en gudabenådad  amatörpianist

En stor tillgång för mellansonen när han gick sina år i violinklassen på

 Musikkonservatoriet i Köpenhamn i slutet av 70-talet.