Das Lesen mm

Nu är jag inne i höstlunken.

Buskar ska klippas ner, trädgårdsmöbler tas in för vinterförvaring, uteplatsen städas…

Trädgårdslandet rensas

Höstläsandet förberedas

Jag mjukar upp med en deckare…

EFTER

att ha värmt upp med en omläsning av

Lawrence of Arabia

När den berömda filmen kreerades hade jag sedan länge

genom boken god kännedom om hans öde:

Som jag skriver i inslaget från 2012:    ”Långt innan filmen hade premiär (1962) var T.E Lawrence en känd person i mitt föräldrahem. Min far, som var dyslektiker, hade bland andra böcker ”Vishetens sju pelare” i sitt personliga bibliotek, och talade ofta beundrande om honom, i samma andetag som om Sitting Bull.”

÷

När jag så bland mina ärvda böcker hittar ännu en bok om Lawrence sätter jag i gång att läsa. Det är till en början när det handlar om hans uppväxt och skolgång mycket som stämmer…

MEN

till slut börjar jag undra?

Jag slår upp i Google och finner då att D.H Lawrence (1985-1930)  är född i Nottinghamshire medan T.E Lawrence (of Arabia) är walesare  född 1988 död 1935.

En bok  av D.H. Lawrence som jag faktiskt läst är

LADY CHATTERLEYS ÄLSKARE

”På grund av de explicita erotiska skildringarna över klassgränser, det råa språket och den nära skildringen av en kvinnas sexualitet var romanen förbjuden i flera länder och publicerades privat första gången i Florens 1928. Under många årtionden fick den bara publiceras i censurerat skick. I Storbritannien utkom den första gången 1960 sedan den samma år friats av en domstol efter en lagändring. I Sverige utkom den första gången 1941 i Ingmar Forsströms översättning”.

Då var jag sex år. Som tidigare framkommit på denna blogg växte jag upp med ivrigt läsande kvinnor=mamma, mostrar och en faster som ivrigt samtalade om sina läsupplevelser.  Det blev för mig en viktig strävan att tillåtas läsa denna bok under mina tonår!

”Den lilla världen”

Tiden påminner mer och mer om hösten 1956

den ena katastrofen efter den andra inträffade samma vecka:

Suezkris,  ryssarnas ockupation av Prag etc…

VARFÖR

jag blickar ner i naturens eviga skönhet

som den avbildas av käre Eric Elgebrant

Men även där blir man påmind om krig och elände…

Vallmon från Flandern vissnar aldrig

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.

We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.

Karl Kraus

I mitt sorterande av olästa Understreckare har jag nu avnjutit en publicerad

14 november 2014 :

Kraus var ständigt på sin vakt mot samtiden

”Satirikern Karl Kraus hade som få andra blick för det avmänskligande som pågick i offentligheten i sekelskiftets Wien. När första världskriget bröt ut fick han ett ämne vars storlek motsvarade hans förmåga…”

Klicka på länken för att läsa Understreckaren!

  Det var när jag 1981 läste det årets Nobelpristagare Elias Canettis bok:

Facklan i örat  som jag för första gången kom i kontakt med

Karl Kraus och hans tidning.

 Elias Canetti

Åren 1890-1915 var ju Wien Europas kulturella centrum!

Karl Kraus
PS Efter genomläsande av understreckaren, förstår man hur Canetti kunde benämna sin memoarbok ”Facklan i örat!” DS

Gammalsvenskby

 Igår var det åter dags för  Föreläsningsföreninga´

Det var Kalle Eriksson från Bjäre som berättade, med hans egna ord,

den ”otroliga” historien om

Dagöborna som 1781, för att slippa bli livegna, antog Katarina den storas erbjudande att flytta till stäppen i Ukraina. De fick vandra hela vägen. Av ca tusen som gav sig iväg från Dagö 1781 fanns bara 135  vid liv i ”Det Nya Landet” 1783…

 Gammalsvenskby (ukrainska: Старошведське, Starosjvedske; tyska: Altschwedendorf; lokal svensk dialekt: Gammölsvänskbi) är en del av Zmijivka i Cherson oblast invid Dneprs strand i Ukraina. Byns namn kommer av att den bebos av ättlingar till utvandrade estlandssvenskar, varav vissa fortfarande talar en svensk dialekt.

Det var mest en eländes historia.
Efter cirka hundra år hade gruppen visserligen genom sitt strävsamma arbete vunnit ett visst välstånd
MEN
Sedan kom ju första världskriget
Ryska Revolutionen
Stalin
Andra världskriget
MEN

Än finns det svensktalande i byn…

Rupert Brooke

Han var en nationell idol, dyrkad lika mycket för sin skönhet som för in patriotiska poesi. För 100 år sedan stupade Rupert Brooke i första världskriget, 27 år gammal, och kom därmed att peronifiera förlusten av en barndomsidealiserande brittisk förkrigsvärld.

Rupert Brooke

1887-1915

The Soldier


If I should die, think only this of me:

That there’s some corner of a foreign field

That is for ever England. There shall be

In that rich earth a richer dust concealed;

A dust whom England bore, shaped, made aware,

Gave, once, her flowers to love, her ways to roam,

A body of England’s, breathing English air,

Washed by the rivers, blest by suns of home.

And think, this heart, all evil shed away,

A pulse in the eternal mind, no less

Gives somewhere back the thoughts by England given;

Her sights and sounds; dreams happy as her day;

And laughter, learnt of friends; and gentleness,

In hearts at peace, under an English heaven. 

Das Lesen XXXVI

Januari har verkligen 2016 blivit en effektiv läsmånad.

Hittills har jag läst sex böcker sedan årsskiftet,  nytt rekorrrd!

÷

Den sjätte blev andra delen av  Marguerite Yourcenars minnen  av vilka  jag avnjöt första delen ”Fromma minnen” för precis ett år sedan. MY har en mycket speciell, saklig resonerande stil –  hon går väldigt akademiskt tillväga. Typiskt är att hon i sitt projekt med släktforskning försöker gå så långt tillbaka i tiden som möjligt, och sedan redovisar resultatet strukturerat så att del ETT handlar om morssläkten…

OCH NU således farssidan:

Det är verkligen ”text att tugga”. Särskilt när den ska recenseras märker jag hur lik Frans G hon är: hennes text är så ”tät” att det går inte att sammanfatta, det är den redan. Samtidigt som hon går grundligttillväga , när lokala källor finns är mycket detaljerad, kan hon i samma stycke göra reflektioner om Caesars soldater och händelserna 1914.

TY

Vi är i Flandern. Fars-släkten har sedan hedenhös varit lokal godsadel, under 1800-talet därtill fabrikörer och stenrika. Ursprungligen tillhör de en flamländsk släkt med familjenamnet Cleenewerck. På sjuttonhundratalet är de franska medborgare, påverkas både av revolutionen och Napoleonkrigen:

”Michel-Daniel och hans familj tillbringade nära sju år i landsflykt,

först på slottet Kalkar i Preussen, sedan i Olften i Westfalen.” 

Halva boken berättar om Marguerites farfar, Michel – Charles , som  har gott läshuvud och studerar vid universitetet i Paris. 1842 råkar han tillsammans med kamrater ut för en tågolycka:

”Tåg till Versaille, rue de Plessis:

I morgon söndagen den 8 maj, då de stora fontänerna spelar i Versaille, går tågen var halvtimme… från morgonenen till kl 11 på kvällen. Alla resor är direkta, med undantag för de första tågen på morgonen….

Biljetter säljes i förväg på järnvägsstationen, rue du Plessis.”

 Efter en mycket lyckad utflykt spårar tåget ur på hemvägen. Samtliga i sällskapet omkommer UTOM Michel-Charles, som lyckas krypa ur den demolerade vagnen innan den tar eld. Äktenskap uppgöres i dessa kretsar helt av ekonomiska och sociala skäl – inget blir särskilt lyckligt.Det föds enstaka barn med ofta 10-15 års mellanrum – när huvudarvingen går bort i en infektionssjukdom, satsas på en ny graviditet etc.

MY:s far , Michel, är den ende sonen  – han gör revolt mot detta inskränkta liv och det med besked – han rymmer,  tar värvning, har älskarinnor, flyr till England, spelar hasard – you name it. Så fort han står där utblottad rycker gamle far in. På grund av att han deserterade från armén är han portförbjuden ”utvisad” från släktgodset-  tvingas så småningom bosätta sig i Lille med sin hustru som utvalts enligt ”gammal god sed” och kan därifrån förvalta släktegendomen . Första hustrun dör i  barnsäng. Hon har tidigare fött en halvbror till MY som är 18 år äldre. etc

ur Wikipeda:

Yourcenar was born Marguerite Antoinette Jeanne Marie Ghislaine Cleenewerck de Crayencour in Brussels, Belgium, to Michel Cleenewerck de Crayencour, of French bourgeois descent, and a Belgian mother, Fernande de Cartier de Marchienne, of Belgian nobility, who died ten days after her birth. She grew up in the home of her paternal grandmother.

För att få en tillräcklig översikt av MY:S mycket ”brokiga” liv måste man gå till den franska versionen.

NÅVÄL:

En synnerligen STOR läsupplevelse!

÷

Jag har nu skickat efter hennes chef-d’œuvre:

Hadrianus minnen 

Följ den spännande fortsättningen!

Vårstädning

I det avslöjande vårljuset

tvingas jag gå in i alla skrymslen och röja upp i spindelväven…

Här gömmer sig gamla familjeklenoder som utgjort viktiga pieces de resistance i 1800-talshushållen:
Tv en smörkärna från den gamles farmors Munkforshem;
Th en näverkont som användes som ryggsäck vid förflyttning över fjället i Jokkmock där den gamles morfar var banvakt under tiden för första världskriget.
Mor Gunborg föddes 1912 i just Jokkmock!

Das Lesen:Första världskriget

Den andra sommarföljetongen i SvD är med augusti månad till ända.

Det har ju varit Peter Englunds 

”Stridens skönhet och sorg 1914”

Jag har ju redan tidigare läst, framför allt i skönlitteraturen, om hur omvälvande detta var för hela det europeiska samhället och kulturen och sammanfört dessa insikter i en egen kategori. 100-årsjubileet har ju medfört , som t.ex. Englunds betraktelser, att informationen och reflexionen om händelserna detta år och framgent fått ytterligare aktualitet.

Englund har valt att, genom att citera avsnitt ur privata dagboksanteckningar från diverse personer vid alla fronter, skildra hur gemene man påverkas av krigsutbrottet.

Som alltid fängslande och berörande,

har  det ytterligare spätt på mitt intresse för WWI:

Denna bok, publicerade i USA under namnet

1962

(ett fynd i morbror Rulles efterlämnade bibliotek)

har sedan början på 80-talet legat framme för läsning…,

INTE

av intresse för WWI

UTAN

efter det jag någon gång tidigt 80-tal

läste  och fascinerades av hennes

A Distant Mirror: The Calamitous Fourteenth Century (1978)

– Examines the era of 1340–1400 through political, military, and social lenses, taking nobleman Enguerrand VII de Coucy as its central figure;

themes include the folly of chivalry and the tragedy of war

Samma epok som Frans G förärat

Franske kungens spelemän

Mina lyckliga år

De senaste sex veckorna har varit fyllda av diverse vårbestyr och sällskapsliv.

ORKEN

både den fysiska och mentala

börjar, med ålderns rätt,

FALNA

Det har främst gått ut över läsandet. Mitt mål: fyra böcker i månaden, har krympt till knappt tre!

MEN

De senaste veckorna, då TV-programmet varit uselt, samtidigt som vädret har tillåtit att man kan sitta ute i kvällningen med en god bok i händerna, har  dock förbättrat läget något

Både min fascination för Kaufmann och mitt beslut att på grund av 100-årsjubileet, fördjupa mig i Första världskriget har inspirerat mig att fortsätta läsandet av Arthur Rubinsteins memoarer

del 2 

 1887-1982

Första delen slutade våren 1913. När jag läste del I hade jag ju ännu inte upptäckt Jonas! När jag nu fortsätter att ta del av AR:s noggranna uppräkning av alla sina konserter och kontakter, med litet inemellan information om både första och andra världskriget, Versaillefreden, Hitler, Ausschwitz etc, slår det mig hur lika dess båda personer är!

De har ju båda detta fantastiska minne, både för händelser och musik. De är kanske inte bäst på själva ”hantverket” men i själva UPPFATTNINGEN och KÄNSLAN av det innersta, ”Inbrunst”,  och förmågan att överföra denna förnimmelse till åhörarna!

Båda är föga intresserade av papper och penna, AR har inga som helst anteckningar från sitt 95-åriga liv, men kan ändå, på mer än tusen sidor, i detalj redogöra för alla sina framträdanden, repertoar, plats och deltagare…

När vi skildes från honom 1913 hade han slagit sig ner i Paris.  Under 20-talet åkte han runt i världen, mest Europa och Syd-Amerika, skröt om sin popularitet hos societetsdamerna. 1932 , 45 år gammal, gifter hans sig så med   en 21 år yngre polsk dansös, Nela. De får 4 barn.

Det är omöjligt att redogöra för alla kulturpersoner och övriga betydande människor och kändisar Rubinstein, inte bara träffade, utan även  var vän med – i stort sett ALLA från violinisten Joseph  Joachim  till Stravinsky, Rachmaninov, Coco Chanel, Pablo Picasso, Indira Gandhi, Golda Meir och Albert Einstein, för att nämna några som AH kom i kontakt med.

Sökande efter något helt annat hittade jag  t.ex

 detta YouTubeklipp

Kvinnan som hämtar statyetten är AH:s hustru Nela

Läser man denna självbiografi får man  en noggrann genomgång av den västerländska kulturens  persongalleri och utveckling  1890-1980 på köpet!

10-talet

Del 2 av Jolos”Världshistoria i vårt sekel är avverkad

Fram till krigsutbrottet 1914 härskade framstegstron, utvecklingsoptimismen.”

Sedan blev det ju bara eländes elände med Första världskrigets utbrott, kejsar- och tsardömets störtande, ryska revolutionen, Versaillefreden. 

Jolo ger många detaljerade  inblickar  i förspelet, genomförandet, förvecklingarna och efterspelet framför allt i Ryssland och Tyskland. Särskilt fäster jag mig vid hans föga smickrande porträtt av Hindenburg i samband med fredsförhandlingarna.

 Han ägnar ett uppslag till utvecklingen i Italien:

” När kriget bröt ut var Frankrike, England och Ryssland sammanslutna i ett löst förbund. Tyskland Österrike-Ungern och Italien i ett mycket fast. Det första höll, det senare sprack. Italien gick inte med i kriget på bundsförvanternas sida, främst därför att den italienska opinionen var emot Österrike och betraktade det utbrutna kriget som ett österrikiskt anfallskrig.”

 I skildringen ingår beskrivning av Gabriel dAnnunzios och Benito Mussolinis  handlande och utveckling.

” 1911-20 var Mexico en orolig granne för USA…” Victoriano Huerta, Pancho Villa och Zapata….

 …och så Irland förstås med Påskupproret 1916 

 Insprängt finns bara enstaka ”annorlunda” nyheter som

– 1911 stals Mona Lisa för att återbördas 1913

 – Ryska baletten (i Paris) 1909-1913 med  Diaghilev, Nijinskij och deras kompositör

   Igor Stravinskij

 – Tungviktsboxning med titelhållarna Jack Johnsson, Jess Willard och

    4 juli 1919 Jack Dempsey! 

 – Endast ett uppslag med vetenskap och kultur där Albert Einstein figurerar bredvid DH Lawrence och James Joyce  (Inbakat i krigshändelserna finns dock Jaroslav Hasek med Den tappre soldaten Svejk.) 

–  Och så film förstås: Greta Gustafsson, Asta Nielsen, Charlie Chaplin, Mary Pickford och DouglasFairbanks

Dags för tjugotalet!