Lördagsnöje

Min TV har ju sedan strömavbrottet i juni inte fungerat, jag har fått se programmen i datorn. Reparatör kommer att anlända i början av september. Tills dess får jag vänta med de vanliga serierna och filmerna.

Avnjöt igår ett program om den gamles favorit

Itzhak Perlman (hebreiska: יצחק פרלמן), född 31 augusti 1945, är en israelisk-amerikansk violinist. Han räknas som en av de största och mest kända violinsterna under det senare 1900-talet till nutid.

Perlman föddes i Tel Aviv. Han drabbades av polio vid fyra års ålder, men lärde sig på ett beundransvärt sätt att gå med kryckor och inte ge efter för det som låg honom varmast om hjärtat, nämligen musiken. Efter studier i födelsestaden flyttade han till USA för att fortsätta studera vid Juilliard School. Han debuterade som violinist officiellt 1963 på Carnegie Hall. Från 1965 började han ett intensivt turnerande, samtidigt som han var flitig i inspelningsstudion.

Jag konstaterade ännu engång att, liksom Kaufmann , Perlman tillhör ”Sibbes ätt”

Sven Delblanc om Primavera:
”Sibbesönerna heter ett hemlighetsfullt släkte, som mestadels håller sig dolda i Sveriges skogar.”

Den viktigaste gemensamma nämnaren är HUMOR!

Fullföljt!

Sommarens läsäventyr är nu fullbordat!

Jag startade den 22 juni och har sedan läst träget varje kväll. Det är en tung text med  många referenser till både tidigare litteratur och politik. Det är nästan omöjligt att sammanfatta…    

Jag gör det som vanligt enkelt för mig genom att citera:

– Hur går det till när människor som inte nödvändigtvis är idioter börjar tro på idiotier?

 – Det sistnämnda är en sanning med modifikation. Man kan känna behov av att ta reda på en hel del under läsningens gång, om italiensk politik, Dreyfusaffären, skumma sekter och annat. Mycket är historiskt korrekt, till och med uppgifterna om den helt osannolike bedragaren Léo Taxil.

Bara huvudpersonen Simonini själv är helt fiktiv, och tur är väl det för någon mer hatisk person har aldrig skildrats. Simonini hatar alla folkgrupper och även kvinnor förstås, för rasism går ofta ihop med misogyni och sexualskräck. Mest av allt hatar han judar. Hat är hans enda identitet. ”Odi ergo sum”, säger han själv, ”Jag hatar alltså finns jag”. Kan en sådan självuppfattning fungera? Inte så bra. Spionen och förfalskaren Simonini är förklädnadskonstnär och ett mystiskt fall av personlighetsklyvning eller dubbelgångarsyndrom blir den gåta som i romanen slutligen får sin lösning.”

*

När Ecos litterära collage svämmar över av fakta så ska det inte ses som lärdomsskryt utan som uttryck för äkta desperation. Foucaults pendel var en semiotisk konspirationsroman, men den nya bokens egentliga ämne är själva hatet och den omtumlande och briljanta textens ibland utsvävande form förklaras av att vi här bevittnar en ovanligt förnuftig mans kollision med det totala oförnuftet. Det är ingen historisk roman, tyvärr handlar den om samtiden: mot slutet planerar dess konspirationsteoretiker ett terrorattentat.”

När jag läser biografiska anteckningar på Wikipeda poängteras ständigt ECOs  bibliotek:
His apartment is a labyrinth of corridors lined with bookcases that reach all the way up to extraordinarily high ceilings—thirty thousand volumes, said Eco, with another twenty thousand at his manor. I saw scientific treatises by Ptolemy and novels by Calvino, critical studies of Saussure and Joyce, entire sections devoted to medieval history and arcane manuscripts. The library feels alive, as many of the books seem worn from heavy use; Eco reads at great speed and has a prodigious memory. In his study, a maze of shelves contains Eco’s own complete works in all their translations (Arabic, Finnish, Japanese . . . I lost count after more than thirty languages). Eco pointed at his books with amorous precision, attracting my attention to volume after volume, from his early landmark work of critical theory, The Open Work, to his most recent opus, On Ugliness.
NÄSTA PROJEKT:
Jag har redan börjat, är på sidan 153/335

Semesterläsning

Den enda intellektuella verksamhet som kan utövas i denna tropiska värme är
DAS LESEN

Jag har haft tur som började redan 22 juli på ovanstående bok

”Begravningsplatsen i Prag utspelar sig mot en bakgrund av faktiska händelser i artonhundratalets Europa. Här driver författaren friskt med rasistiska stereotyper och demonterar den tidens antisemitiska klichéer. Med skoningslös tydlighet visar han hur lögner kan planteras, vilseleda och leva vidare som sanningar. Inte bara en kort tid utan i generationer

Det började inte med TRUMP!

Jag är ju en stor ECO-fan – han påminner ju om JONAS, genom att vara en seriös konstnär

MEN

med en stor portion fantasifull ironi.

Som alltid får det ta sin tid: Efter 2 veckor har jag bara kommit halvvägs.

Gammalt

Min mormor Anna tillbringade ju de sista 42åren av sitt 91-åriga liv

i sitt födelsehem, torpet Skogslund.

Där fanns ju allt kvar från gamla tider

t.ex den här mjölkkannan, som ju användes för att dagligen härbärgera de 2 l mjölk som hämtades på grannens ”mjölkabord” uppe vid landsvägen.

NU

har bottnen gått ur!

Resterna har uppsopats med den borste min morfar, borstbindaren, band som bröllopspresent till sin äldsta dotter, min moster ELSA!

Sommarläsning

”Boken handlar om vad som hände de fyra syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy när de hade evakuerats till ett gammalt hus på landet undan flyganfallen i London. Genom ett stort klädskåp kom de allihop till landet Narnia, ett märkligt land i en annan värld och en annan tid, där djuren kan tala och där det finns väsen som dvärgar, fauner, jättar och kentaurer. Där härskar den grymma envåldshärskarinnan Vita Häxan. Hon har lagt en förbannelse över landet så att det alltid är vinter men aldrig jul. En sägen från gamla tider ger invånarna hopp: en gång säger sägnen skall fyra av Adams och Evas söner och döttrar komma till Narnia, och då kommer lejonet Aslan, Narnias skapare, komma tillbaka och befria landet ur Vita Häxans terrorvälde.”

Berättelsen är en tydlig allegori som i sagans form framför ett kristet budskap. Centrala gestalter i detta är Aslan, som efterliknar Jesus/Gud, häxan som personifierar Guds motståndare döden/ondskan/djävulen samt den yngre brodern Edmund som väljer det onda och söker sig till häxan. Han symboliserar den i synd fallna mänskligheten.Genom sitt förräderi är han, trots sin senare omvändelse till det goda, fortfarande under dödens våld. Häxan hävdar sin rätt till förrädarens blod.När Aslan utlämnar sig själv till att dö i Edmunds ställe är det en framställning av Jesu försoningsoffer/död på korset. Liksom Jesus uppstår Aslan därför ”att om någon, som inte hade begått förräderi, frivilligt lät sig dödas i förrädarens ställe, så skulle Stenbordet rämna och döden arbeta baklänges.

J. R. R. Tolkien and C. S. Lewis: A Legendary Friendship

Our world would be poorer without two other worlds: Narnia and Middle-earth. Yet if two young professors had not met at an otherwise ordinary Oxford faculty meeting in 1926, those wondrous lands would still be unknown to us.

Klang och jubeldag!

HEJA SVERIGE!FÖRST

slog vi Schweiz med 1-0

”Sverige är vidare till kvartsfinal – efter en rysare mot Schweiz.”

Efteråt hyllades det svenska försvarsspelet och lyftes fram som nyckeln till den svenska segern. ”

SEDAN

”var det en storslagen återförening i tisdagens ”Allsång på Skansen”.

Samtliga tidigare programledare för programmet syntes i programmet förutom Bosse Larsson.”