”Time out”

Nu har jag ju hamnat i Sibirien!

DVS

Sedan snart en vecka, och minst en vecka framåt är det ju ”svinkallt” för att vara månadsskiftet febr/mars! Jag har fullt sjå att hålla inomhustemperaturen på en acceptabel nivå – tiden går åt för att hålla värmen – några större  projekt med städning och underhåll är det inte tal om. I stället förbereder jag mig för nästa veckas Födelsedagsbarn 5 och 6:

                                     Här har jag hittat en fin bild  från  1/10 2013 !

Min väg till Berlin

Ännu en bok ur min morbror Rulles bibliotek  utgiven 1960Willy Brandt, född Herbert Ernst Karl Frahm 18 december 1913 i Lübeck, Schleswig-Holstein, död 8 oktober 1992 i Unkel (nära Bonn), Landkreis Neuwied, Rheinland-Pfalz, var en tysk socialdemokratisk politiker. Han var Västtysklands utrikesminister 1966-1969 och Västtysklands förbundskansler19691974.

Brandt växte upp i arbetarrörelsen i Lübeck och levde i exil undan nazistregimen innan han återkom till Tyskland och inledde en politisk karriär i SPD. Han blev känd som Berlins regerande borgmästare under en period av spänningar under Kalla kriget. 1969 valdes han till förbundskansler varpå han initierade den nya tyska Östpolitiken för vilken han fick Nobels fredspris 1971. Brandt var Tysklands första socialdemokratiska förbundskansler, han avgick 1974

Brandt  skriver denna bok i jagform. Han inleder med en skildring av sin triumfatoriska infart i New York längs Broadway :

Långsamt for min bil längs Broadway mitt på dagen den 10 februari 1959.Jag stod i den öppna bilen utan att märka kylan och regnet. Färg och form blandades och mina ögon fästes vid vissa färgklickar: flaggorna på gatmaster och lyktstolpar – stjärnbanerets blått, vitt, rött, Västtysklands svart, rött, guld, Berlins rött, vitt. Mängdens bifall var som havets bränning. Spridda rop hördes genom bruset: Hej, Willy…Lycka till Willy!                                —                                                                                                                                         Detta var mitt tredje besök i Amerika.

År 1954 var jag där för första gången – som riksdagsman – och upplevde hela vidden och de väldiga möjligheterna hos denna kontinent, en gäst som vid sitt studium av landet och allt vad det har att erbjuda knappast förmådde smälta de med sådan generositet uppdukade håvorna .                                                                                                            —–                                                                                                                                      ”Jag kom nu som särskild budbärare, av omständigheterna tvingad att framträda för Berlins och frihetens sak på Washingtons världsbehärskande scen.

I lika hög grad som Karl XIV  JohN skulle WB kunna utbrista:

Ingen har fyllt en bana, liknande min

Alf Martin 2

=  forts.

Del 2 Journalist och radioreporter modell ä

är en kapitelrubrik på sidan 195/329 där AM tar upp sin relation till läsekretsen.

”… och sen skulle ni tjudras vid den lyktstolpe där Churchills hund lyfter bakbenet.”

…Som utrikesreporter i radions ungdom mottog jag många brev, de flesta vänliga och uppmuntrande.Jag hade inte tid att tacka för de vackra orden och minns dem inte längre,för jag lade dem inte till handlingarna. Större uppmärksamhet ägnade jag åt de verkligt starka skällbreven….

40 sidor ägnas åt ”Några glimta av Churchill”

Avsnitt 4: ”Där uppe och därnere” skildrar  det engelska klassamhället som ju förändrades en hel del från 20-talet till 70-talet…

Avsnitt 5 :”Efterkrigsmödor”

AM förutsätter att de stora dragen och händelserna i princip är kända och förmedlar genom diverse upplevda anekdoter det engelska samhällets egenart. Boken avslutas med en ingående skildring av Suezkrisen 1956.:

Suezkrisen är en benämning på den väpnade konflikt som uppstod 1956 efter att Egyptens president Nasser lät nationalisera Suezkanalen. Storbritannien, Frankrike och Israel gick omedelbart till angrepp, men tvingades dra sig tillbaka efter påtryckningar från de båda supermakterna USA Sovjetunionen.

Då får han anledning att skildra Anthony Edens (adlad viscount Avon) uppgång och fall!

Normanderna…

…har ju blivit en följetång i mitt liv!

Dessa böcker köpte jag  på Nationalmuseum i København när vi var där vecka 8 2014:

Bayeuxtpetet

redovisade jag ju sedan i fem avsnitt

Nu erfar jag att min favorit

Macron

inför sitt statsbesök i GB har ställt i utsikt ,

att den kommer att ställas ut därstädes!

Den så kallade Bayeuxtapeten är på väg att lämna Frankrike för första gången på 950 år sedan regeringarna i Frankrike och Storbritannien har nått en överenskommelse om utlåning. Konstverket, uppfört kring år 1077, är närmare 70 meter brett och 50 centimeter högt och föreställer normandernas erövring av England efter slaget vid Hastings år 1066.