Goldielocks

Jag har läst min första

Den italiensk-amerikanske författaren Evan Hunter var en av vår tids mest produktiva. Han föddes som Salvatore A Lombino i den italienska delen av Harlem 1926, men bytte namn för att lättare kunna etablera sig på den litterära marknaden. Han skrev under flera pseudonymer och reserverade namnet Evan Hunter för vad han såg som sitt seriösa författarskap. Hans mest kända alter ego är Ed McBain. Det var under den pseudonymen som han skapade den moderna polisromanen, en genre som deckarförfattaren Julian Symons kallade ”the police-procedural”  i sin deckarhistorik ”Bloody Murder”. Termen markerade att intresset i romanerna mer riktades mot polisarbetet än den konkreta gåtan.

Ed McBain, his best known pseudonym, was first used with Cop Hater (1956), the first novel in the 87th Precinct crime series. Hunter revealed that he was McBain in 1958 but continued to use the pseudonym for decades, notably for the 87th Precinct series, and the Matthew Hope detective series

Pocketupplagor med EDMCBain-deckare cirkulerade under hela andra halvan av

1900-talet i min omedelbara närhet men ansågs som ”kiosklitteratur”


From 1958 until his death, (2005) McBain’s 87th Precinct novels appeared at a rate of approximately one or two novels a year. Additionally, NBC ran a police drama called 87th Precinct during the 1961–62 season, based on McBain’s work.


När jag nu, för att koppla av från

sticker emellan med en Ed McBAIN

visar det sig alls inte vara snabbläst.

Försättsblad:

Klicka för förstoring

Även om han massproducerade är det kolossalt BRA!

Livet deluxe

Den 27 augusti lade jag upp en plan för höstens läsande

som inleddes med att jag skulle läsa boken ovan.

Vilket jag nu gjort!

Den var litet svår att komma in i, fragmentiserad…

Det tog 50-70 sidor innan jag fick överblick. Det lönade sig på slutet – alla de olika  delarna förenades mot slutet i en intressant skildring av Stockholm Noir.!

Tv-kvällar!

Nu när det börjar mörkna allt tidigare om kvällarna

OCH

Jag är trött av allt trädgårdsarbete

orkar jag inte med något intellektuellt arbete

är det lagom med gamla ”godare”

LIKSOMFavoriten för närvarande är VERA:

Morden i Midsummer tar ju aldrig slut…

Jämförelse

Både jag och trädgården börjar ställa om till höst…

Av nyfikenhet gick jag in på min blogg 2016

Väder och växtlighet är sig lika

MEN

”Das Lesen” avslöjade visserligen att jag ju avverkat

Herbert Tingstens memoarer I-IV

MEN

”tappat bort”

AH:s ”Biblisk historia”

Nu när jag är färdig med

(Fantastisk skildring av hur det var att leva i Litauen 1950-90…)

och håller på med

blir AH:s Biblisk historia nästa projekt!

”I hängmattan”

Samtidigt som jag nu avslutar den seriösa läsningen av

Med helt ”bedårande” synpunkter från Thomas Mann

editerade av dotter Erica, läser jag,  totalt avslappad,

Det är som sedvanligt Harry Hole som är detektiven…

Jo Nesbø är ju alltid BRA,

men denna gång är han ännu bättre!

Das Lesen XLI

Denna bok hittade jag bland  den ärvda förströelselitteraturen.
Normalt kastar jag dessa
MEN
På grund av av att vi numera i familjen har en Spanjor som strävar efter att få svensk gymnasiekompetens och svenskt medborgarskap läste jag den och vidarebefordrade  den uppåt landet som  bredvidläsningslitteratur.
Under den gångna ”läsvänliga ” aprilmånaden skickade jag efter
litet lättsam modernare läsning för änkan:

En nära vän till Norges statsminister knivhuggs till döds på ett sjaskigt motellrum i Thailand. I ambassadörens portfölj påträffas bilder på nakna pojkar. För att undvika en politisk skandal skickas kommissarie Harry Hole till Bangkok, där han i hemlighet ska hjälpa utrikesdepartementet att hantera mordet. Men Harry Hole är ingen diplomat. Hans allt annat än försiktiga metoder kommer väl till pass när han inser att hans landsmän försöker hindra sanningen från att komma fram.

Kackerlackorna är Jo Nesbøs andra roman om Harry Hole.

OCH

Jag är ju en stor fan av NESBÖ

Midnattssol är inte ännu en Harry Hole

UTAN

”Jo Nesbø prövar i Midnattssol återigen att skriva i ett kortare format, liksom i Blod på snö. Nu har han dessutom hittat helt rätt, för på drygt 250 sidor hinner Nesbø berätta en både mångbottnad och intrikat berättelse om kärlek, livet och ond bråd död. Det råder ingen tvekan om att han är en skicklig berättare.”

2: Kan man dö två gånger?

är ju namnet på GW:s senaste deckare.

som jag nu läst.

Det är en gedigen historia på knappt 500 sidor. Det är en stor fördel att ha läst GW:s tidigare – denna senaste spänner över alla tidigare bekantskaper främst Bäckström. En Kalle Blomkvistkopia  Edvin, grannpojke, uppsöker Evert B. uppvisande ett kranium som han ”hittat” på en Mälarö där han som sjöscout varit utsänd för att plocka bär. DNA i detta kranium visar sig tillhöra en kvinna som efter tsunamin 2004 kremerats i Phuket i Thailand.

Resten av kroppen påträffas så småningom

OCH

har uppenbarligen ”levt”betydligt längre än 2005…

Som alltid när det gäller GW:s romaner  intressant och spännande!

The content assignment

Bland travarna med ärvda deckare hittar jag denna pämlösa pocket.Skannad 3

Den är nu utläst.

201584

Holly Roth visar sig vara en amerikansk  deckarförfattarinna.

Holly Roth (1916-1964) was born in Chicago and grew up in Brooklyn and London, but regarded herself as a New Yorker. Her education was the product of many schools, colleges and private tutors, but she emerged with a BA. She worked as a model, then moved on to newspaper and magazine work. She was married to Joseph Franta. She died after falling off a small yacht in the Mediterranean, and her body was never recovered. She also wrote as KG Ballard.

Den är publicerad 1954 och startar i Berlin1948. En engelsk journalist, John Terrant, på tillfälligt besök, blir av en kollega inbjuden till middag på Adlon, där han också träffar Ellen Content. Han blir blixtförälskad, men redan efter två möten inträffar något, som innebär att Ellen ”försvinner” – anges ha flugit hem till Amerika.

Två år senare bestämmer sig JT för att åka till New York för att hitta Ellen….2373438Den är som sagt publicerad 1954 och beskriver en politisk situation som en trettiotalist som jag har god kännedom om och också finns skildrad i  John le Carrés roman The Spy Who Came in from the Cold :

Based on the 1963 John le Carré novel of the same name, the film depicts a British agent being sent to East Germany as a faux defector to sow disinformation about a powerful East German intelligence officer. With the aid of his unwitting English girlfriend, an idealistic communist, he allows himself to be recruited by the East Germans, but soon his charade unravels and he admits to still being a British agent—a revelation that achieves the ultimate objective of the mission.

Intressant att på nytt möta denna verklighet

MEN

Jag tror det bara är en gammal tant som jag som har nöje av denna litteratur!

Father Brown

På 40-talet när jag började läsa ”vuxen-” böcker cirkulerade det bland Agatha Christies och Dorothy Sayers´ romaner även Chestertons Father Brown.

MV5BOGFlNDg1MDgtNmQ4Ni00MmVmLWEyYTAtMzAxZTBmZGQ4ZDhlXkEyXkFqcGdeQXVyMjExMjk0ODk@._V1_UY268_CR3,0,182,268_AL_

Dessa böcker har ju på senare tid blivit Tv-serier

Nu varvar jag TV med ett gammalt översatt exemplar i  morbror Rulles ärvda bibliotek

Skannad 14

De båda framställningssätten kompletterar varandra!:

Den småmysiga framställningen i TV fördjupas i

den mera teologiskt-filosofiska i boken!

EX:  Det mest otroliga med underverk är att de händer. Några moln på himlen förenar sig till ett stirrande människoöga. Ett träd tar form av ett alldeles tydligt frågetecken, när man är ute på en resa utan mål. Bådadera har hänt mig själv de allra senaste dagarna. Nelson dör i segerns ögonblick. En man vid namn Williams råkar döda en man vid namn Williamson; det låter som ett slags barnamord.Det finns, kort sagt, i livet ett inslag av sällsamma sammanträffanden, som ständigt undgår folk, som bara räknar med det prosaiska. Poe har uttryckt saken på ett utmärkt sätt i sin paradox att förnuftet bör räkna med det oförutsedda.