Día de muertos

Boken jag sedan ett antal veckor läser är

Idag, på de dödas dag, handlar SvD.s understreckare  om den

”Genom firandet av förgängligheten påminner den mexikanska högtiden Día de muertos om värdet av det som är beständigt. Malcolm Lowrys moderna klassiker ”Under vulkanen”<, som utspelar sig denna dag 1938, har som få andra romaner lyckats fånga kraftmätningen mellan kärlek och förintelse.”

Det är ju en ren tillfällighet – boken är ganska segläst – jag har hållit på ett antal veckor

MEN

känns som  ett  ingrepp av försynen

Levande möte

I söndags var det åter dags för Levande möte i Vikens kyrka,

denna gång med Jayne Svenungsson och Eric Schüldt.

Jayne Christine Svenungsson, professor i systematisk teologi vid Lunds universitet.      Hennes doktorsavhandling från 2002 behandlar den förnyade filosofiska diskussionen om gudsbegreppet i ett idéhistoriskt perspektiv.År 2014 utgav hon ytterligare en studie med titeln Den gudomliga historien. Profetism, messianism och andens utveckling.

Som vanligt ett spännande samtal utan rubrik  om teologin och religionens roll i litteratur, film och dramatik.

 

Högsommardagar

…i en, som det tycks, OÄNDLIG  följd!

Vindstilla – 28-29°

Jag är litet aktiv med städning och trädgårdsskötsel på förmiddagen, lyssnar på  ”SOMMAR” kl 13.00, vilar och läser (se nedan) och  går sedan ner och badar.

”Blomflugorna på Runmarö, ibland till förväxling lika små getingar eller humlor, spelar en viktig roll i den här boken, skriven av en biolog som också är litteraturkritiker. Man får även stifta bekantskap med en numera bortglömd naturforskare och hans jättelika flugfälla och ta del av betraktelser över tillvaron på öar och samlandets psykologi. Fredrik Sjöberg lär ut levnadskonst, och det gör han med en essästil lika lätt och rörlig som de sommarinsekter han studerar. Att läsa Flugfällan är en ren njutning.

Som ung man, efter att på nära håll ha bevittnat en legendarisk teaterbragd, lämnar Fredrik Sjöberg sitt arbete på Dramaten i Stockholm och bosätter sig på en ö i skärgården. Efter några år börjar han samla flugor. Blomflugor. Detta leder slutligen till att han dras in i en gåtfull härva kring en stulen målning av Rembrandt van Rijn.

Flugfällan är en självbiografisk betraktelse över samlandets psykologi, men också ett underhållande försök att förklara varför vissa människor söker sig till öar, även där inga öar finns. Ytterst handlar den dock om ärelystnad och om konsten att begränsa sig i de tusen möjligheternas tid. Författaren tecknar även ett ömsint porträtt av sin bortglömde landsman, entomologen och globetrottern René Malaise (1892-1978), sobelfarmare på Kamtjatka, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet och samlare av dyrbar konst.

Den som vill veta något om det läsbara landskapet och dess blomflugor kan här stilla sitt kunskapsbegär. Men framför allt är Flugfällan en roande bok om färgstarka människor och deras passioner.”

EN lämplig bok under ett sommarhögtryck!
 

Livläkarens besök

Den här boken har legat, halvläst, på mitt nattduksbord, nästan sedan den utgavs 1999. När jag nu greppar den på nytt fann jag för gott att starta från sidan 1.

OCH

Jag märker att, när jag då läste den första halvan, har det varit med dålig kvalitet. Av        PO Enquists  noggranna, detaljrika text har jag uppfattat föga första gången…

Huvudrollsinnehavarna är den danske kungen Christian den sjunde, hans hustru  Caroline Matilde , yngsta syster till Englands kung Georg den tredje, och deras livmedicus Johan Friedrich Struensee.

Boken inleds med ett citat från Immanuel Kant(1783):                                        ”Upplysning är människans seger över hennes självförvållade omyndighet. Omyndighet är avsaknaden av förmåga att använda sitt eget förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet,när orsaken inte  är brist på  förstånd, men brist på mod att använda förståndet. Till upplysning kräves intet annat än frihet, den frihet som innebär att i varje avseende göra offentligt bruk av sitt förnuft. Ty det är varje människas kall att tänka själv”

HEGEL

I morse när jag ”för tidigt” satte mig och frukosterade framför TVn, hade de inte riktigt startat frukostprogrammet, utan jag fick in ett avsnitt av serien

                       De stora filosoferna , dagens avsnitt var

Hegel

1770-1831

Hegel porträttGeorg Wilhelm Friedrich Hegel var elev hos den berömda filosofen Friedrich von Schelling, detta trots att han var den äldre av de två. Hegel följe Schellings filosofiska läror till en början, men blev sedan självständig.

Hegel var en så kallad ”systembyggare” vars filosofi omslöt mer eller mindre alla områden av mänskligt vetande och ställde upp teorier som skulle förklara både naturens och samhällets väsen.

Jag har ju följt denna serie när den gavs för några år sedan;

Välbehövlig repris!

Skuld och makt

… en kapitalistisk historia

Medici, Rothschild, Rockefeller, Wallenberg;

”Åke Ortmark berättar i ”Skuld och makt” om en handfull måttlöst rika och gränslöst ambitiösa människor. De har alla försökt behärska världen – eller en så stor del som möjligt – drivna av maktbegär i förening med ansvarskänsla. Boken tecknar det kapitalistiska systemets historia från 1300-talet mitt till vår tid. Fyra stora kapitalistiska familjer står i blickpunkten och framför allt fem personer.”

Boken är helt klart inspirerad av den  då  (1981) heta politiska frågan om LÖNTAFARFONDERFör oss som sedan 1928 varit utsatta för en socialistiskt styrd ekonomi är det en

kolossalt intressant genomgång!

 

Säsongsavslutning

SOM

sedvanligt

kom vi i god tid för att tillgodogöra oss  introduktionen

OCH

väl var det, för det var  ett digert program , Med hela den tidigare säsongen i sammanfattning kring

De 7 dödssynderna

Ur programmme t:  ”Det har nu blivit dags att avsluta abonnemangsåret 2017-18 och Helsingborgs Symfoniorkesters tema ” De sju dödssynderna”. Först får vi  nu för första gången  höra verket i sin helhet,: Vortex Peccatorum – The Seven Deadly Sins In The Time Of Alternative Facts,, Årets hustonsättare, österrikiskan Julia Purgina (F 1980) har ju, som den flitige konserthusbesökaren säkert varseblivit, i sju korta satser applicerat katolicismens dödssynder på en rad samtida samhällsfenomen och därmed format en personlig kommentar till vad hon betraktar som en rad allvarliga problem i vår tid.

En manskvartett sjöng mellan Farrencs symfonisatser,

Stenhammar, Sibelius och Rangström

Farrenc tackar för applåderna