I dansens virvlar 5

Jag har ju en etikett betitlad I dansens virvlar.

I det fjärde bidraget  inleder jag med en bild från

NU

har jag hittat en från min allra första säsong därstädes

Det är från avslutningen 26/4 1941

Det är jag i mitten – jag är således ännu ej fyllda 6 år.

Den bekrönta lilla tösen till vänster  känner jag igen som Stina Brunkwall, gift Christina Pfeiff.

Bilden kan också illustrera kategorin FRISYR.

 Denna bild från Maggan sommaren 1940,vilket jag kan sluta mig till genom lillsyrrans ålder!

Det var högsta mode med rulle på huvudet. Min moder hade stora besvär att

få den att bestå. Mitt tunna sliddriga hår försöker ju än i denna dag

 sabotera allt vad ondulering heter

Säsongslut

 Jag började dagen med att göra årets sista besök hos frissan

 Sedan gick jag till Jollen för att posta de sista julkorten.

Jag återvände hem via Vikens hamn

Där var det liv och rörelse

Den lilla blå båten i hörnet är ålafiskarens…

Det visade sig vara vår ålafiskare som packade ihop för säsongen!

Det har ju stått mycket i tidningarna om hur illa det skulle vara med tillgången till ål

MEN

Det hade tydligen blivit en hyfsad fångst i Öresund 2012!

Insläppt

Sisyfosarbetet med att sortera alla gamla kort fortskrider sakta.

Plötsligt dök det här kortet upp.

1954 i Postojna

Det halva örat och nackhåret tillhör min kära moder.

När jag ser det här kortet är jag mest fascinerad av min FRISYR, där papiljottondulationsresultatet är så påfallande!

OCH

Min klänning är samma som jag hade året innan på Capri, sydd av samma moder av reatyg! 

(Den var grön…)

På grund av portarna i bakgrunden kan jag tidsbestämma det till sommaren 1954 och platsbestämma det till mamma Evas och min resa till Jugoslavien. Det var första året Tito släppte in turister.

Vi åkte tåg från Köbenhavn till Ljublana – en resa som jag vill minnas tog 20 timmar.Vi hade inte sovvagn – åkte vid 9-tiden på förmiddagen och kom fram vi 5-tiden på morgonen följande dag till en sömnig folktom stad där ingen pratade vare sig tyska eller engelska…

Hotell hade vi beställt i förväg. Det låg i centrala staden

MEN

var under ”konstruktion”…

Vi var inbokade, fick vårt rum.

Det var bara det att de nyinstallerade vattenklosetterna ännu inte fungerade.

Nåväl, vi överlevde och lämnade snabbt Ljublana, tog tåget till Rijeka. Postojna var en station på vägen, och vi passade på att göra ett stop.

När jag så återkom till Sverige och fortsatte mina studier i Lund en månad senare träffade jag så  min blivande man

OCH

Vi  kunde så småningom konstatera att även han  sommaren innan, i samband med sin stora simturné runt Medelhavet, hade besökt Jugoslavien och besett dessa grottor!

Det finns inget foto från just detta stop men väl från den äventyrliga bussresan Aten-Sarajevo-Split. 

Jag TROR det här är en bild från det inre av Makedonien…

Frisyrer forts. (7)

Den här bilden har publicerats tidigare
Ridhästen var en av de leksaker som förvarades i skjulet och sattes fram när ”lektanten” var på plats!
Det är en av få foton som finns bevarade från perioden 1940-45 i mitt liv. Som kanske bekant även för en sentida läsekrets var det då ett världskrig på gång.Visserligen  slapp Sverige  hamna mitt i eländet men vi drabbades  ju indirekt genom varubrist och ransoneringar. Vissa varor saknades för privat bruk – de skulle gå till krigsberedskapen.
Exempel på ting vi måste undvara: bensin, ylletyg, silkesstrumpor, läder, kaffe,bananer;
och
FILM!
Desto större var glädjen när kriget var över och länge saknade varor började strömma in över gränsen. Dessutom hade ju det gamla ordspråket ”Nöden är uppfinningarnas moder” besannats – ”plastik” – ersatte nu många av de gamla kära råvarorna.

MEN
Tillbaka till bilden!
Det måste vara 1946
(på grund av hästen!)
Jag är således 11 år.

Nu var det dags att försöka förverkliga Folkhemmet. I Helsingborg innebar det bl.a. att vår kära gamla ”Maggan” utrustades med en ”lektant” som kom varje vardag och ”underhöll” barnen med ringlekar och hade dessutom ett skjul fyllt med leksaker och spel som togs fram för användning.
Denna dagliga dos gamla ringlekar har medfört att jag fortfarande är ”bäst” på att anföra

Den aktuella FRISYREN illustrerar mina krampaktiga försök att arrangera men klent växande hår”man” konstfullt…

Födelsedagsbarn 15

Dagens födelsedagsbarn är min allra käraste syster som idag presenteras under kategorin FRISYR.
Här är vi fotograferade sommaren 1940 i Margaretaparken. Syrran har ju inte fått så mycket hår än men jag har en konstfull rulle på hjässan.
Här är vi mera i ledig stil uppe på torpet


Dagen till ära tar vi ett foto där födelsedagsbarnet får posera i splendid isolation. Bilden är tagen på Hamneda station, sannolikt i samband med hemresan 1945?
Klänningen var röd, en kär ”examensklänning” som mamma Eva sydde på sin elektriska Singer-symaskin från 1930.
Se även

FRISYR 4 och 5

När vi nu ändå vältrar oss i blommors skönhet kan det vara lämpligt att visa upp bilder på mina frisyrer vid 3-och 4-årsålder i samband med högtidsdagar.

Här är jag tydligen i begrepp att uppvakta på någon födelsedag

Ovanstående tillfälle minns jag bestämt. Jag är fyra år och har just fått en lillasyster. Min dittillsvarande barnflicka, Kerstin, gifter sig och blir bondmora i Jonstorp. Jag får den hedervärda uppgiften att vara brudnäbb – för första och enda gången…

Det officiella bröllopsfotot.

 Strax efter bröt andra världskriget ut…

FRISYR 2 och 3

För någon tid sedan flaggade jag för min nya serie: Mitt livs frisyrer.
Vid närmare efterforskning visade det sig att jag tjuvstartat redan för två år sedan!

Här kommer så avsnitt två i denna serie:
FRISYR 2

Troligen är det hösten 1936. Jag står mellan min moster Elsa (den yngre) och hennes svärmor. Vad hon egentligen hette har jag ingen aning om. Min kära moster kallade henne alltid SVÄRMOR, så jag trodde det var hennes namn.
Hon bör ha dött 1947 eftersom jag bestämt minns att hennes finklänning, som var alldeles ny, syddes om till mig. Det var ju efter kriget och textilransonering. Jag var tolv år och hade växt ur allt. Klänningen var lila med en liten vit spets-isättning i halsen. Tonåringen var ännu inte uppfunnen. Även  om jag redan då insåg att lila inte är min färg var det inte läge att sätta sig på tvären.
Däremot minns jag att jag tre-fyra år senare med visst överseende iakttog min yngre systers protester när hon inte fick köpa det nyaste på Fritz Pålsson!

Ur HD:
VÄLBEKANT BUTIK
Fritz Påhlssons damkonfektion öppnade omkring 1942 på Norra Storgatan 7. Den för många välbekanta butiken hade på 1950-talet även en tonårsavdelning i Terrasshuset där Restaurang Dahlberg finns i dag.
— Vi är åtta-tio damer som var anställda hos Fritz Påhlsson. Vi kommer att träffas under fredagen för att äta middag och prata minnen. Nu vill vi att flera gamla anställda sluter upp till våra möten i framtiden, säger Maja Löfqvist som slutade i affären för 50 år sen.

FRISYR 3
Jag har ju EGENTLIGEN ingen riktig frisyr , men man ser ju hårremmen.
Jag är tre år  – Öresunds stränder blev tidigt ”min musik”.

Frisyrer:1

För några månade sedan blev det i bloggosfären en diskussion om frisyrer. Jag bidrog med min ungdoms ”hit”, nämligen den av Grace Kelly lanserade ”svinryggen”.
Grace Kelly var den som bäst förkroppsligade 1950-talsidealet av oklanderlig perfektion. Hennes uppträdande var aristokratiskt, långt innan hon gifte sig med furst Rainier. Inom modet har vi henne att tacka för den ”prydliga damens look” med pärlhalsband till jumpersetet, kompletterat med skinande vita korta handskar och naturligtvis den så kallade Kelly-bagen.
Hon bar gärna ballerinakjolar i tyll, klänningar som betonade hennes getingmidja och formframhävande baddräkter med halterneck. I filmen Fönstret åt gården spelar hon Lisa Fremont som gör entré i en överdådig svartvit klänning. Det svarta sammetslivet låter oss ana lite av axlarna, och den vita kjolen består av ett flertal meter chiffong, som ger den en generös vidd. En delikat utförd svart brodyr pryder kjolens övre del, och ensemblen fullbordas med lågklackade skor och operahandskar samt pärlhalsband och pärlarmband.
Det var minsann inte så lätt att leva upp till! Det stod många hinder i vägen. Det jag minns mest var att mitt hår vägrade att bli av den tjocklek och längd som krävdes för att svinryggsfrisyren, trots inlagd attrapp, skulle uppvisa oklanderlig perfektion timme efter timme….
 Här är jag – ett år försenad– på bröllopsresa i Rom. Jag har sömmersketillverkad (tidigare hade min mor sytt alla kläder – konfektionsindustrin hade inte riktigt kommit igång efter kriget ) liten dräkt och krokodilväska!
(inköpt för min första månadslön som vik läkare…)
OCH
Svinrygg!
När vi sen kommo hem fick jag ganska snabbt lägga av den – den gamle klagade att det jämnt var hårstrån i smörbyttan…
MEN
Dessa reminiscenser har inspirerat mig till en historisk exposé över mitt livs FRISYRER:
FRISYR 1