de 7: Min morfar

Jag fortsätter nu min redogörelse för de 7.

Som jag deklarerade 21/8 när jag publicerade nr 1 Min farmor tar jag de lättaste och kortaste först!
Farfar var nr 2 = 27 augusti.

Turen har nu kommit till min morfar.
Jag har aldrig träffat min morfar.
Han var för mig (född -35) fram till 1955 en ickeperson.

Genom att min mormor berättade för min nyblivne fästman om honom blev jag så småningom varse att han faktiskt levde – och det på samma gata som mitt barndomshem – där min mamma fortfarande bodde (och efter hennes död 1974, min moster Ebba till 1993)

Skälet till mörkläggningen var att min mormor – till min mammas stora ångest och förtret – SKILDE sig från honom 1914!

En skilsmässa på den tiden var ju en social katastrof!
(mer om denna när jag berättar om mamma och mormor)

När mamma Eva så småningom själv blev gift och fick barn lade hon in sitt veto till min mormor, sin mor, att berätta något ÖVERHUVUDTAGET för barnbarnen om morfar.
Jag visste t.ex. inte 1962 att han hette Gustaf.
Min äldsta moster Elsa , som var nio år vid skilsmässan, brukade , sedan han blev änkeman (han gifte om sig och fick ny familj) hälsa på honom på ålderdomshemmet. Han lär då uttryckt sin glädje över att jag valt detta namn till vår andre son!

Detta är det enda foto jag har av honom. Det bör vara taget 1910.
Personerna är från vänster min mamma Eva född -06 (hon skulle den 28/12 ha fyllt 100 år och kommer då tillägnas en lång lefnadsbeskrifning!) Längst fram moster Elsa född -05 , morfar Gustaf Landgren, mormor Anna och lillasyster Ebba född -09. Hon gifte sig aldrig – levde och dog med efternamnet Landgren.

Vad min moster Elsa så småningom berättade var att de tydligen bodde på


Norra Strandgatan i Helsingborg, i den våning som här fotograferats!

Vad min mormor nämnde för min make 1955 var följande:

När jag skulle skicka efter barnmorskan för tredje gången och han hade delirium tremens förstod jag att det här går inte längre!

När isen väl var bruten berättade min mormor mer än gärna! Han var tydligen ”periodare” och var mellan varven en fin och skicklig man!
Han var borstbindare – Min moster hade vid sin död en sopborste som hon fick av sin far när hon gifte sig 1928. Den har jag/vi (det är mest min man som städar…) nu – används så gott som dagligen! Den är helt överlägsen allt fabrikstillverkat man kan köpa nu.


Min mormor berättade också stolt om borstar som han gjorde till Helsingborgs valskvarn:
De malde mjöl och en roterande borste skulle sopa rent hjulen från agnar och annat stöv.
Han gick miste om kontraktet ett år för att en konkurrent bjöd under.
Valskvarnen återkom emellertid nästa år. Den andres borstar höll inte måttet, borst lossnade och hamnade i mjölet!

Långt efter både mormor Annas och moster Elsas död fick jag så småningom , genom att efterlevande moster Ebba redogjorde för ett barndomsminne reda på
att han var BLIND!

Barndomsminnet bestod i att hon råkade berätta om hans vrede när barnen kom in i verkstaden och bringade oreda bland föremålen.
Han var genom sin blindhet beroende av att alla verktyg alltid låg i samma ordning!

Utflykt


I fredags var det dags för vår sedvanliga provianteringsresa över Sundet.

Väl framkomna till Helsingør fann vi att inte bara vi var stadda på utflykt!
Liksom autostradan kring Helsingborg är avstigningsrampen från färjan under renovering och därför enfilig. Om än otydligt kunde vi dock dokumentera det lämmeltåg av cyklande (skolelever?) som äntrade landgången till fordonsdäck på färjan till Sverige.

De har ju tur med vädret!
Summary: Hundreds of cyclist on their way to Sweden embarking the ferry in Elsinore.

I-årsjubileum


För precis ett år sedan anlände vårt senaste bilförvärv till sitt nya hem!
Vi firade årsdagen med att åka till besiktning!
”Gammelbilen” CET fick följa med.

Jubilaren klarade sig bra, men CET fick anmärkning på bromsen bak till höger.



När vi tog körkort på 50-talet fick man lära sig en körstil med motorbroms för att inte slita på bromsarna.

De nya bromstyperna kärvar ihop om man bromsar för sällan!
Så vi är vana vid att detta fel uppstår efter, i detta fall, 17000 mil.
Men nu är vi lagade och fina båda två!

Vi har ju varit med och besiktigat 2 bilar per år sedan starten 1965.
Mer och mer sofistikerade apparater används, fler och fler funktioner kontrolleras. Häromåret fick vi lambdasonden underkänd.
Summary: Our cars have been at Bilprovningen (the Swedish Motor Vehicle Inspection Company. It is by appointment of the Swedish government solely responsible for inspecting all vehicles registered in Sweden.This compulsory periodic inspection was introduced in 1965.
The oldest car didn´t pass – due to malfunction of the brakes;)

Men pennstället vid kassan verkar vara en trotjänare!

Renskavsgryta



Under orienteringslöpningen igår vid Snapphanestugan plockade jag enstaka fina exemplar av ett flertal olika sorters svamp:
Karl Johan (bild 1), brunsopp, mild gulkremla och kantkremla (bild 2),
tegelröd björksopp och kantarell (bild 3);


När jag nyligen frostade av frysen fann jag ett överblivet paket Renskav. Dags för Doktor Pelles renskavsgryta!

Receptet är hämtat ur Matglädje (sammanställd 1982 av Eja Nilsson som då huserade på Svenska Dagladets Matredaktion. Nu bor hon i Köpenhamn och är Sydsvenskans matskribent)


Klicka gärna på bilderna t.ex. för att kunna läsa receptet ur boken!
(Det märks att det är soja i receptet)

I det ursprungliga receptet förutsätts att man köper champinjoner – men har man egen blandsvamp är det ännu bättre=
Min version:
3 gula lökar
1 vitlöksklyfta
ca 1 l rensad blandsvamp
1+1 msk smör eller margarin.
2 paket fryst renskav (à 240 g)
3-4 dl vatten
1 buljongtärning
c:a 2 msk koncentrerad tomatpuré
1-2 msk soja
1/4 tsk malen vitpeppar
ca 1 tsk timjan
2-3 dl vispgrädde

Skala och hacka lök och vitlök fint. Rensa svampen och skär den i bitar
Fräs lök, vitlök och svamp mjuka utan att brynas med 1 msk matfett. Bryn under tiden renskaven lätt i litet fett i en annan panna.
Blanda sedan renskav, lök och svamp i en gryta. Vispa ur pannorna med vattnet och häll det i grytan tillsammans med buljongtärningen. Smaksätt med tomatpuré, soja, timjan och vitpeppar.
Låt grytan koka upp och sjuda 10 minuter.
Rör ned grädden mot slutet och låt det hela puttra ytterligare en stund tills rätten är tjock och gräddig.
Smaka ev. av om det behövs mer tomatpuré och/eller soja.

För att minska fettet kan magrare gräddsort eller lättcremefraiche användas.
Gott med klippt slätbladig persilja i , grönsallad och ris till.

Modärn kokkonst


Vid min fortsatta inventering (se blogg 30 januari!) av vårt hoprafsade bibliotek har jag nu kommit till kokböcker.

Jag finner där , i analogi med Pont Neuf i Paris, att den äldsta heter Modärn kokkonst.

Le Pont Neuf est, malgré son nom, le plus ancien pont de Paris qui traverse la Seine et qui soit toujours intact. Il est classé monument historique.

Ja egentligen är det inte EN kokbok utan 36 häften à 25 öre som började utges 1906 samma år som stavningsreformen

Jag föreställer mig att denna ”inkunabel” härrör från moster Elsa född 1905.

Första sidan är en kolorerad tabell över Födoämnenas näringsvärde.
Summary: I present a cookerybook: Modern cookery that I have inherited from my aunt Elsa. It was published 1906.

Sedan följer styckningsscheman för OXEN, FÅR och SVIN.

Som framgår av texten på första sidan:
Med sista häftet följer gratis en prydlig och stark pärm.
Den är det enda som gått sönder!

Jag har ännu inte tagit del av något recept – de inleds med Soppor – Potages.


Nu har vi snart hela långa vintern här då det kan bli tid, inte bara för bokläsande, utan även matlagande!

Mot söder, mot söder!


Lördagens brudpar är, förmodar jag, föga uppfyllda av gårdagens valresultat.
Idag bär det av på bröllopsresa till Rom.

När de kommer hem kan vi jämföra erfarenheter:
Även vi för 50 år sedan uppsökte den eviga staden!

Monumenten står ju kvar även om vi den gången bidrog till luftföroreningarna!

Apollo di Belvedere har flyttat tillbaka till Vatikanmuseet sedan vårt besök.

Vi hade i april 1958 (vi hade inte råd att åka på bröllopsresa förrän året efter) ett uruselt väder – men när vi var vid Protestantiska kyrkogården och Cestiuspyramiden var det för en gångs skull solsken.

Inspirerad av Grace Kelly var det ju DAMEN som gällde:
Jag stoltserar i svinrygg och krokodilväska!
Summary: Last Saturday my nephew and Godchild Håkan married his Cecilia. Today they are off to Rome for their honeymoon.
Per and I married 50 years ago – we too went to the Eternal City!

När jag nu tittar på bilder från nu och då har i alla fall inte rörelsemönstret förändrats…

Dagen efter


Nu är de sammangifta Cecilia och Håkan.
Håkans brorsbarn Tove och Anton tittar andäktigt på. Tove håller risgrynen i högsta beredskap.

Efteråt bekantade de båda släkterna sig med varandra vid ett tal-tår och skrattfyllt gästabud.

Den gemytliga och uppsluppna stämningen förstärktes av kökets utomordentliga insatser.

Damerna Hagström från vänster: Fröken Tove H., Unga fru Cecilia H och GAMLA fru Monika H!

Så återstod bara att göra sin medborgerliga plikt(alt. utöva sin demokratiska rättighet)

Vem det blev? …

Dagens brudpar

Idag gifter sig
Cecilia och Håkan

Håkan känner vi ju sedan gammalt…

Han är den siste bland kusinerna att taga detta livsavgörande steg.

Cecilia önskas välkommen i släkten!

Det är nu snart 50 år sedan den blyga ingick i det äkta ståndet.
På den tiden var det sed att skicka lyxtelegram:
Det inkom 37 lyckönskningstelegram
17 innehöll enbart ”De varmaste lyckönskningar på bröllopsdagen”

Ett axplock ur övrigas diktarmödor:

Hipp hurra på Er bröllopsda

En matsked kärlek en tesked gräl
tre gånger dagligen omskakas väl

Vid er fest på bröllopsdag
uti glada vänners lag
vår lyckönskan emottag

Strö rosor för varandra
törnen strör andra

Ett trefaldigt hurra
för de tvåfaldiga
som nu blivit enfaldiga

På telegrafens vingar
med blixtrande bud
vår hyllning vi bringar
brudgum och brud


Och det har ju gått bra liksom…