En för alla, alla för en!

Jag fortsätter min genomgång av efterlämnad litteratur:

Jag minns bestämt att jag i ca 12-årsåldern inte bara läste   De tre  musketörerna (utg. 1844), utan även   Myladys son (utg 1845) och   Vicomte de Bragelonne.(1849)  Som jag ju tidigare framhållit fanns det, före  Astrid Lindgrens Pippi Långstrump, inte mycket ”barnlitteratur” – Dumas verk riktar sig ju ursprungligen till vuxna!

Ovan avbildade volymer har överförts till ”sopetunnan”!

Dietrich Buxtehude

Jag konfirmerades i Sancta Mariaekyrkan i Hälsingborg* 1950

* På den tiden stafvades Helsingborg med Ä!

Min konfirmationspräst hette Yngve Kareld, var väldigt lik Martin Luther.

Det fanns och finns fortfarande en tavla i kyrkan, ett porträtt av Luther så det var lätt att jämföra!

OCH

hade en fantastisk sångröst.

Mitt tydligaste minne,  så här 66 år senare, av vad han delgav oss är

att Dietrich Buxtehude är född i Helsingborg

2: Kan man dö två gånger?

är ju namnet på GW:s senaste deckare.

som jag nu läst.

Det är en gedigen historia på knappt 500 sidor. Det är en stor fördel att ha läst GW:s tidigare – denna senaste spänner över alla tidigare bekantskaper främst Bäckström. En Kalle Blomkvistkopia  Edvin, grannpojke, uppsöker Evert B. uppvisande ett kranium som han ”hittat” på en Mälarö där han som sjöscout varit utsänd för att plocka bär. DNA i detta kranium visar sig tillhöra en kvinna som efter tsunamin 2004 kremerats i Phuket i Thailand.

Resten av kroppen påträffas så småningom

OCH

har uppenbarligen ”levt”betydligt längre än 2005…

Som alltid när det gäller GW:s romaner  intressant och spännande!