Axess-godis

Axess-TV högtidlighåller Placido Domingos 70-årsdag genom att sända en dokumentär om honom .
Jag har alltid beundrat hans sjungande, men blir nu helt betagen av honom som människa. Bara det att han gifte sig 21-årig 1962 med en sopran Marta, som han mötte när de båda utbildade sig på Musikkonservatoriet i Mexico
OCH
att de fortfarande lever lyckliga ever after!
Jag jämför med min gamle idol från 60-talet Tom Jones – också en kvinnokarl som varit trogen….

Det finns ju hur mycket som helst med Placido Domingo att ladda hem på Youtube.
Jag väljer av nostalgiska skäl Sången till livet ur Tosca, som var den första skiva  den gamle köpte till vår 1958 införskaffade första radiogrammofon. Tenoren då var Guiseppe di Stefano
Redan när jag 1953 ffg reste ut i Europa med start till Italien blev det rutin att göra ett operabesök.
Första gången den gamle upplevde Tosca var ju på rätt ställe…

Das Lesen XIII

 I blogginlägget Nu äntligen, publicerat den16 mars 2010 noterade jag:

Redan den 14 januari 2008 (Sic!) skriver jag:
Jag tänker ge mig i kast med Sture Linnérs Europas ungtid som samlat damm på skrivbordet i snart sex år.
Det är en dubbel tegelsten 622 sidor.

Redan efter fyra dagar har jag läst 200 sidor och utbrister i glädje.

MEN
Efter ytterligare 100 sidor blir det en paus i läsandet under sommaren.
Sedan har har andra läsprojekt krånglat sig före…
Jag har räknat att jag under 2010 trots allt färdigläste 19 böcker, alltifrån Ett annat liv av PO Enquist till En orolig ande av Bengt Jangfeldt. (se kategori Recension
 MEN
Nu har det således skett :

I förrgår avverkade jag de två SISTA kapitlen.
Etruskerna ss 521-577 och
Roms kungatid  ss 578 – 605
Boken avslutas med Eftertankar, som skrives september 2001, EFTER 9/11
”Nyligen har Västvärldens förbindelser  med Främre Orienten och den muslimska världen över huvud taget aktualiserats på det mest dramatiska sätt genom terrordåden i New York och Washington. Några frågor bland de många som nu tränger sig fram är dessa: Hur kan människor bli så förvridna i sinnet, så desperata att de begår dessa slags helt oförsvarliga illdåd, hur ska man kunna undanröja rekryteringsgrunden för terrorism? Inte minst i nuvarande chocktillstånd är det svårt att hitta svaren. Personligen kan jag tills vidare bara hoppas att man i bedömningen av vad som skett och kommer att hända iakttar den största varsamhet i uttryckssättet. Låt oss, när vi i dessa dagar tänker tillbaka på Dag Hammarskjölds död för fyrtio år sedan, minnas några ord av honom:
Respekt för ordet är ett första krav i den disciplin genom vilken en människa kan fostras till mognad – intellektuellt, emotionellt och moraliskt.
Respekt för ordet – dess bruk med  strängaste omsorg och i omutlig inre sanningskärlek är också för samhället och släkten ett villkor för växt.
Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. Det underminerar broarna och förgiftar källorna. Så för den oss bakåt på människoblivandets långa väg.

Så slutar en bok i en skälvande nutid som handlat om 
Europas kulturhistoria fram till cirka 500 f.Kr.

Vårliga vindar

Nu när all is och snö smält är  ”när-stranden” inte lika omväxlande. Jag fann för gott att utvidga eftermiddagspromenaden och gick ner för att inspektera hamnen.

Det låg stora travar med fiskegarn på kajen
och en man skyndade mellan sin båt och en bil.
Det var en Vikenfiskare.
Ja, egentligen var han numera pensionär och bodde i Örkelljunga, Det hördes att han ursprungligen var dansk. Han var uppvuxen i Køge bukt och hade sysslat med fiske i Ø´resund (danskarna har en akut betoning på ø-et!) i hela sitt liv. De sista 20 åren har det blivit allt mindre fisk. Det sista ålamörkret 2010 hade dessutom spolierats av den tidiga isläggningen!
Jag berättade om att jag vuxit upp vid Sundet och hade livliga minnen av tunafiskning mm under sena 40- tidiga 50-talet. Vi enades om att det var andra tider nu och undrade om det var brons fel? I varje fall har ju fiskarena fått konkurrens av de allt tätare bestånden av skarvar och sälar!

ur Huldts sportaffär 3:
Ett nytt sortiment som pappa C. satsade på efter kriget minns jag var fritidsfiske.
Under kriget hade ju hamnen varit avstängd – nu blev det plötsligt fritt fram att stå ute på parapeten och pilka torsk och makrill. För att lära sig sportfiskarnas behov skaffade vi själva fiskegrejor och cyklade ofta vårkvällar ner till Parapeten och stod och pratade med habitueerna. Vid eventuell riklig fångst minns jag att mamma inte alltid blev så glad inför nödvändigheten att sent om aftonen börja rensa fisk …
Dessutom jagades det ju TUNA- fisk i Sundet!

Öresund världsbäst
Troligtvis fångades de första tonfiskarna på spö i Europa utanför Själlands odde i slutet av 20-talet. Detta var inledningen till ett drömfiske, som under några decennier lockade storviltfiskare från när och fjärran till Öresund. Även I Norge spöfångade engelsmän i Trondheimsfjorden under slutet av 20-talet tonfiskar på närmare 300 kg. I Öresund var det exceptionellt kort gångtid till fiskeplatserna. Sundet ansågs därför vara den tonfiskarena i hela världen där man hade bäst chans att under en dag matcha flest tonfiskar. I regi av Skandinavisk Tuna Club – bildad 1949 – arrangerades under många år en internationell storviltfisketävling i Öresund. Årligen drogs det mellan 1946 och 1952, 300-400 tonfiskar i Sundet.

Det bästa året var 1948 då närmare 600 blåfenstunor fångades. Även några år i början av 60-talet var mycket bra med ca 100 fångade fiskar årligen. Senaste gången det fångades en tuna i Öresund var år 1964. Många vådliga fighter med knäckta spön och avslitna linor finns dokumenterade i samtida litteratur – likaså många, mycket lyckosamma.

Den svenske tonfiskepionjären Arvid Carlander krokade 1944 flera stora tonfiskar, som drog iväg med honom och båten över gränsbojen mellan Danmark och Sverige. Den fick man inte under krigsåren passera utan tyskarnas tillstånd, varför Carlander inför risken att bli beskjuten föredrog att kapa linor med flyende tonfisk på. År 1947 fångade Carlander 24 fiskar, varav under en dag sex stycken med en totalvikt på 1000 kg. Hans tyngsta Sundstuna någonsin vägde 325 kg.

Dansken Carl Bauder fångade ensam år l949, 60 blåfenstunor vägande tillsammans 10 310 kg. En vecka drog han 18 fiskar. En annan entusiast, som bordade flera tonfiskar i Öresund, var vår dåvarande kronprins, sedermera kung Gustav VI Adolf.
Dansken Knud Kyvsgaard håller det skandinaviska spörekordet med en fisk på 372 kg fångad år 1950. Hans dotter Birgitte Kyvsgaard håller rekordet på spinnsidan via en fisk på 317 kg fångad år 1961. Alla tiders tyngsta spöfångade tonfisk (679 kg) fångades år 1979 utanför Nova Scotia, Kanada. Utanför Rhode Island, USA och Sardinien i Medelhavet ska det ha yrkesfiskats tonfisk på 680 kg respektive 685 kg.

Det var tider det!

Dax igen

I torsdags kväll var det dax igen för konsert
Stora och lilla torsdagsabonnenterna samlade sig förväntansfullt.
Orkesterns egen tubaist  Urban Stenqvist spelade solo
 ett stycke av Torbjörn Iwan Lundquist
Dirigent var amerikanen Jonathan Schiffman

Före framförandet av Antonín Dvořáks fjärde symfoni talade han medryckande om hur vare sig han eller någon orkestermedlem spelat denna symfoni tidigare, det är huvudsakligen 7,8 och 9 som uppförs. Även om man kan spåra tydlig påverkan från Beethoven, Schumann och Wagner  kan man redan i denna den fjärde, spåra  Dvořáks egen genualitet som tonsättare. 
När vi så klappade entusiastiskt för framförandet spelar orkestern som extranummer

Dvořáks Slavisk dans nr 8
OCH
stort jubel utbryter.
Vi studsar hemåt

Det kom ytterligare ett brev…

denna gång från Postnummerrådet, med vänlig hälsning
OCH
4 (fyra) postkort för att underrätta nära och kära
MEN
Det räcker aldrig!
(Citat från den djefla mannen som pilt apropos tillgången på efterrätt)
 VARFÖR
jag nu tillgriper alla elektroniska hjälpmedel för att sprida detta faktum! 
 Bonusbild från 16.25 20110119
Klicka 2 grr för fyrljus!