FFF2: FinaFiskenFrosseri

NU

När jag är billös,

lär jag mig att utnyttja lokala resurser:
FISK-bilen kommer varje onsdag em.

Jag köpte rensad strömmiing och festade på
STRÖMMINGSLÅDA
med ansjovis på lökbädd:

1 kg rensad strömming     Sätt  ugnen på 225°.Lägg ut de rensade filéerna med
 1/2-1 tsk saltk                  köttsidan upp, strö över saltet
                                         Gör fyllningen (se nedan) och lägg på den.
2-3 gula lökar                     Skala  och skiva löken, fräs den mjuk i en stekpanna.
1 msk margarin elr smör     Lägg löken i en ugnssäker form, strö över salt och timjan.
1/2 tsk salt                          Dela ansovisfiléerna i mindre bitar, lägg dem på strömming
 1/2 tsk timjan                     -fileérna med litet dill. Rulla ihop strömmingen och varva dem
   8-10 ansjovis filéer          snyggt i formen.Häll över grädden blandat med     ansjovis-
1/2 dl grädde +                   spadet    Grädda i mitten av ugnen ca 20 minuter
1 msk ansjovisspad
hackad dill
Till gräddning:
2 msk ströbröd
1-1/2 msk margarin

När skymningen faller på

Det har  varit mycket med resande som hindrat både läsandet och dess rapportering.

DOCK

Det finns ju böcker som är ”lagom” att medtaga som insomningslitteratur.

Exempelvis ovanstående.

Som framgår har jag omhändertagit den när den utrangerades från Sjukhusbiblioteket, 

troligen någon gång tidigt nittiotal.

Herbert Tingsten (1896-1973)

var ju chefredaktör för Dagens Nyheter 1946-1959.

Jag var då 11-24 år gammal. Min far och morbror Rulle berörde under de regelbundna söndagsmiddagarna  Tingstens politiska debatt

”Som chefredaktör för Dagens Nyheter blev Herbert Tingsten känd, som en av Sveriges mest debattvilliga och obarmhärtiga ledarskribenter genom tiderna, men också som en av de retoriskt säkraste. Han angrep såväl kungahuset som statskyrkan och boxningssporten, han drev kampanj för Sveriges anslutning till NATO och förespråkade ett svenskt kärnvapen. Tingsten tvekade inte att sätta vänskapsband på spel för principernas skull. Exempelvis gick han i en serie ledare till häftigt angrepp på vad han menade var FN:s ”hyckleri” och flathet för diktaturer, vilket ledde till att hans vänskap med Dag Hammarskjöld fick ett slut.”

 Efter avgången skrev han sina memoarer i  fyra band. Dessa har jag ej läst, men följde via tidningsläsande debatten som utmynnade i:

Efter sin tid som chefredaktör angreps Tingsten av sin efterträdare Olof Lagercrantz, vilket ledde till att han bröt förbindelserna med tidningen.

 1970, utkom ”När skymningen faller” som överraskade kritikerna genom att uppvisa en helt annan sida av Tingstens personlighet. Därför blev jag nyfiken när jag fick tillfälle att förvärva den

OCH

Den är således nu, som nr XV, läst och begrundad.

På försättsbladet:

Det mörknar över vägen,

det börjar bli tungt att gå,

och tunga bli alla tankar

när skymningen faller på.

(Hjalmar Söderberg: Det mörknar över vägen) 

 

Boken inleds med en anteckning:

Bern 10 februari 1968.

HT har då fått sin ”dom”, den synnedsättning han gått på kontroll för sedan 1958 hade tagit ett språng, han måste nu räkna med att han inte längre kan läsa böcker.

”Det var en hård chock för oss Förtvivlan var till en början överväldigande, en avgrund låg framför mig. Jag kunde inte gråta. Gerds (hustrun) försök att trösta mig var utan effekt: hon var för en gångs skull utanför, en av de andra, normala, som inte levde i skräck. Min enda tanke efter den första och avgörande undersökningen i förrgår var att snabbt nå en lindring genom bedövning, alltså en ordentlig whisky. Men redan vid middagen och rödvinet kom en förändring. Jag började liksom i annan del av mitt huvud att fantisera om en utväg, ett litet liv vid sidan om min fruktan. Jag skulle skriva om vad som hänt mig, utnyttja ångesten och ställa den i min tjänst, till en del besegra den.”

 Den lilla volymen om 200 sidor blir så till under två år. Sista anteckningen anges 

Roquebrune 25 mars 1970

” Då jag skriver de sista av dessa notiser, tror jag att jag är på bättringsvägen i fråga om det lidande som den dåliga synen givit mig. Inte så att ögonen blivit bättre. Men dels att jag hoppas att jag inte skall bli sämre; sedan ett år tycks det mig sjukdomen vara stationär och jag anser det möjligt, och ibland sannolikt att processen som den israeliske läkaren antog, nu är fullbordad och att jag således får behålla den syn jag har. Dels så att jag börjar vänja mig vid min olycka.”

Dagboksanteckningarna omfattar de mesta: Det lilla livet bland grannar och affärsidkare i Roquebrune invid Menton, hans funderingar kring liv , åldrande och död, politik, men mest reflexioner efter den högläsning som beskärs honom genom hustrun.

Det är åtskilligt: Tideström, Stirner, Wilde, Annunzio, Schack, Gide, Barrès, Dostojevski, Runeberg, Thomas Gray, Tolstoj,  Marx, Rydberg, Hjalmar Söderberg, Bo Bergman, Baudelaire, Alan Paton, Elsa  Brändström,Stalins dotter Svetlana Allilujeva,;

Han avslutar med en genomgång och därefter jämförelse mellan en del brevväxlingar

 – Strindbergs brev

 – Bo Bergmans och Hjalmar Söderbergs brevväxling

 – Breven mellan Heinrich och Thomas Mann och

 – Breven mellan Thomas Mann och Herman Hesse.

… för att avsluta med litet Proust!


Sid 167: Med tanke på arten av min läsning finner jag mina prestationer aktningsvärda, men inte på något sätt märkvärdiga. Genomsnittligt under trettio eller fyrtio år drygt 100 sidor, med låt oss säga 2000 bokstäver på sidan, har varit dagens ranson. Det blir 40 000 sidor om året eller bortåt två miljoner sidor under min livstid. …

 Ja , där ligger man ju i lä! 

Det underbara är att hans kommentarer till all denna litteraturkonsumtion  är så lättsamma, samtidigt som de är pregnanta och tänkvärda.

 Boken har varit ett nöje att läsa och rekommenderas.

Man känner sig  upplyft och upplyst!

 Han hade verkligen 

Sense of coherence! 

Berlin:9 Urval

Vi startade i gryningen…
Obs metafor!
Nu hade via bara en dag kvar och det var viktigt att välja RÄTT museum som det sista!

Pergamon på Museuminsel hade jag redan sett – och ungdomarna verkade inte särskilt angelägna.
Förra gången kom vi inte till Charlottenburgs slott där DÅ Nefertiti befann sig.

Var hon var nu var något oklart – över huvudtaget håller de på att sortera ”kvarlåtenskapen” från WW2 och kalla kriget med DDR och muren så att Berlin åter ska fungera som EN stad.

Vi beslöt att uppsöka det ”nyöppnade” (2006)
Deutches Historisches Museum
Vi promenerade från närmaste U-bahnstation och passerade Bebelplatz:

 Mitt på torget finns denna glasskiva genom vilken man kan se en källarlokal med TOMMA bokhyllor
Bebelplatz är stället där den kända bokbränningen ägde rum den 10 maj 1933. Efter initiativ från Joseph Goebbels, Hitlers propagandaminister, brände SA och nazistiska ungdomsorganisationer över 20 000 böcker här, huvudsakligen (men inte enbart) av judiska författare,  bland annat Thomas Mann, Heinrich Heine och Karl Marx.
På en minnesplatta finns ett citat från Heinrich Heine från 1820
Das war ein Vorspiel nur, dort wo Man Bücher verbrennt, verbrennt Man am Ende auch Menschen
( i översättning: ”Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor.”

Väl framme fann vi en strålande presentation av tysk historia 100 fKr-1994 eKr uppdelat på nio avsnitt
100 fKr-1500eKr
1500-1650
1650-1789
1789-1871
1871-1918
1918-1933
1933-1945
1945-1949
1949-1994
I boken Berlin finns en ingående redogörelse för perioden 1789 till nutid, så jag valde att koncentrera mig på de tre första.  Särskilt fäste jag mig vid en ypperlig presentation av FOLKVANDRINGS-tiden 400-800 e Kr
2001-3 läste jag av Harrison Dick:
Krigarnas och helgonens tid
Västeuropas historia 400-800 e.Kr
ock skrev följande recension
03-03-03    En underbart utförlig och  samvetsgrann skildring av de kända fakta som finns för den aktuella perioden. Jag har kämpat i 2 år för att ta del av dessa 550 sidor. I början blir man lätt förvirrad av alla folkslag och personer som skymtar förbi, men efter att ha fått samma period belyst ur olika aspekter:politiskt,socialt kulturellt och religiöst då samma folkslag,personer och händelser dyker upp på nytt blir man så småningom orienterad.
Anledningen till den långsamma läsningen är att faktatätheten nödvändiggör pauser.
Nu ÄNTLIGEN, tack vare museets presentation (och med tidigare studium som hjälp) tycker jag mig ha en god uppfattning av vad som man menar egentligen hände!
De övriga i sällskapet ägnade sig åt yngre avsnitt

MEN
Vid lunchtid förenades vi i Museumscafeet  som hade en uteservering mot Unter den Linden. Vi satt längs långa bord i sommarsolens glans tillsammans med ett fotbollintresserat killgäng från Münster, som dock inte visst vem Edith Stein var!