En sommar med Proust

Jag har ju tidigt valt bort att läsa alla Prousts 7 band….

På spaning efter den tid som flytt

”Romansviten räknas till den litterära modernismens centrala prosaverk, tillsammans med Robert Musils Mannen utan egenskaper och James Joyces Odysseus.”

MEN

har nu fått en chans att genom 9 essäer av dessa författare:

Laura El Makki

Antoine Compagnon

Raphaël Enthoven

Michael Erman

Adrien Goetz

Nicolas Grimaldi

Julia kristeva

Jerome Prieur

Jean-Yves Tadie

Se även recension i Dn

som ju avslutas:

Till sist: kan ”En sommar med Proust” ersätta en läsning av verket?

Plockar de åtta ut russinen ur ­kakan åt oss så att vi inte behöver hela bakverket?

Nej,

”En sommar med Proust” är tvärtom en uppmuntran att gå från ord till handling och läsa Proust, om inte i sommar, så nästa. De lätta och ändå så innehållsrika essäerna väcker inte mättnad utan mersmak, rentav hunger.

Mja, jag är tveksam…

Har jag klarat mig ifrån det i 70 år så får det va´så!

Födelsedagsbarn 7

är ju min käre avlidne make!

När jag letade efter bildbevis fastnade jag,

apropos det franska presidentvalet!, för denna bild:

Sedan återupplevde jag våra glada dagar i Kairo 1988.

Praktikertjänst  hade förlagt ett utbildningsmöte  därstädes och jag var ”medföljande hustru”  Nu när jag retroaktivt ser tillbaka på vårt liv slår det mig  vilken tur vi haft. 1988 var det åtminstone för oss turister lugnt och välkomnande i Kairo med omnejd.!

Utöver det välkända området med pyramiderna

besåg vi

Djosers trappstegspyramid,

den äldsta pyramiden i Egypten och världens äldsta monumentalbyggnation av bearbetad sten. Pyramiden uppfördes på 2600-talet f.Kr. på order av faraonen Djoser i Sakkara vid Nilen cirka 20 kilometer söder om Kairo.

Dagens födelsedagsbarn blev grundligt fotograferad!

Vi hade turen att vara i Egypten när det var relativt ”liberalt” för västerlänningar…

Vid hemkomsten tänkte jag att vi skulle åka till Jerusalem, ”när det lugnat ner sig”

MEN

Det det har det ju inte gjort så vare sig ”den gamle”  eller jag har fått tillfälle!

Framskridande

Trots att det är segt med våren – det är kyligt och blåsigt och har sedan ett år tillbaka kommit väldigt litet nederbörd – i Halland har de vattningsförbud !

kämpar buskarna envist på:

Forsytian var ju först

NU

är det krikonets tur!

Geisha – Ett yrke och dess historia

Så här kring påsk är det ett intensivt kulturellt liv, varför jag ligger efter med rapporteringen!

Tisdagen i Stilla veckan hade föreläsningsföreningen sitt sista möte för säsongen.

På programmet stod    ”Geisha – Ett yrke och dess historia”Föredrog gjorde

Docenten i historia vid Lunds Universitets Asiencenter

Ingemar Ottosson

Han var mycket kunnig och hann med att informera oss inte bara om Geishatraditionen

utan även  om den japanska kulturella och sociala miljön  de senaste 500 åren!

Johan Ahlbom

hette Pers morfar.

(Här sitter han i sin trädgård  Degerfors till vänster närmast kameran,

i mitten sitter jag och maken Per, troligen 1957)

Han var född i Göteborg och var, när jag första gången träffade honom 1956, nästan 90 år.

Jag minns tydligt att han dog 1962 – vi fick dödsbudet just som jag i februari hade anlänt, höggravid tillsammans med första barnet Karl 1 1/2årig , till Jönköping.

Under de 6 år som jag hade förmånen att träffa honom tog jag del av hans ivriga berättande om sina erfarenheter som en av de första banvakterna längs Norra Stambanan. Aspiranterna på anställningarna var tydligen inte uppdelade. De fick stå i mörklagda godsfinkor på det första tåget som gick sträckan efter rallarna. De stod på spisar. Tåget stannade vid varje banvaktsstuga, av släpptes för varje stopp en banvaktsaspirant + en spis. Banvaktsstugorna, som skulle utrustas med spisen, var inte färdigbyggda.

Morfar Johan hade förmånen att stå så han kunde kika ut genom en ventil. han såg en stor sjö skymta i fjärran. När det då blev tid för stopp, ropade han högt, här kliver jag av!

(Han berättade att han kalkylerade med att det måste finnas bofast folk kring sjön!)

OCH

Däri hade han rätt. Vid sjön, som heter Holmträsk, fanns en skogsbonde som hette Holmström och som hade en trevlig dotter som så småningom blev Pers mormor

Mormor Karolina hade dött i bröstcancer innan jag introducerades i familjen

Den sista boken

”Är Boken på väg att dö? Olyckskorpar menar att datorerna hotar att utplåna pappersboken som vi känner den. Andra ser tvärtom hur den digitala revolutionen påverkar litteraturen på ett positivt sätt, med ökad tillgänglighet och nya sätt att berätta.

÷

I essäsamlingen Den sista boken resonerade Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet, kring vad datoriseringen har betytt för boken och berättandet. Med lätthet orienterar han läsaren i en till synes komplicerad värld av hypertexter och e-böcker.

Boken är skriven 2001 – fullt så illa som befarades har det ju inte blivit på 16 år…

Intressanta funderingar …    Men ganska tråkig!

Årets tionde bok

Annandagsgodis

Lax- och avokadorulle

Rökt lax och avokado är en svårslagen kombination. Här samsas de i rullar som serveras som drinktilltugg eller förrätt. Om du vill kan rullarna läggas på crostini eller små knäckebrödsbitar.

  1. Lägg laxskivorna lite omlott på ett ark plastfolie.
  2. Skala och pressa vitlöken i oljan. Dela avokadon och gröp ur den. Mosa fruktköttet med citronsaft. Rör ner vitlöksoljan. Tillsätt creme fraiche och smaka av med salt.
  3. Bred ut avokadokrämen på laxen och rulla ihop med hjälp av folien. Lägg rullen i frysen ca 1 timme så att den precis stelnar.
  4. Skär rullen i ca 1 1/2 cm breda skivor och lägg dem på ett fat. Garnera med halverade körsbärstomater och dill. Servera genast.