Läsväder

Igår

regnade det hela dagen

Jag l tog tillfälle i akt och läste ut ovanstående.När jag väl kom igång gick det som en dans.

”Elena Ferrantes storslagna romanepos i fyra delar om Lila och Elena tar sin början när de båda kvinnorna hunnit bli sextiosex år och Lila försvunnit spårlöst. Lilas son Rino tror att hans mor gömmer sig hos Elena, som nu är bosatt i Norditalien och en etablerad akademiker, men Elena och Lila har inte haft kontakt med varandra på ett tag. I ett slags desperat försök att nå Lila, börjar Elena skriva romanen om deras gemensamma uppväxt och liv, för att på så sätt rädda Lila undan glömskan och i hopp om att få möta henne igen.”

När jag köpte denna framtida del 1 var den singel…

Den förtjänar verkligen alla de lovord som den åtnjutit

NU

måste jag ju införskaffa de 3 ytterligare delar som under tiden blivit till!

Förberedelse

NU

kommer ju en period med litet mera höstliknande väder

DAGS

för läsningseftermiddagar,

Jag har laddat upp efter ett besök på  teboden i Helsingborg.

Slaget vid Bannockburn:

skottarna besegrats vid Falkirk 1298 och William Wallace avrättats 1305 såg det mörkt ut för Skottlands självständighet. Edvard I dog dock 1307, gammal och sjuk, och hans son Edvard II var känd som en vekling. På den skotska sidan tog Robert I Bruce  upp kampen. En ny engelsk armé skickades norrut för att undsätta det av skottarna belägrade Stirling Castle och för att en gång för alla göra slut på upproret. Men Edvard II var inte samma härförare som hans far varit. Robert Bruce, däremot, var minst lika skicklig och kall som Wallace. Han beslöt att använda samma taktik som vid Falkirk, med skiltroner. Engelsmännen anföll konstant, men skottarna vägrade ge vika. Skiltronerna var närmast ogenomträngliga. Engelsmännen anföll igen om natten, men lyckades inte heller då. Efter otaliga stormningsförsök och höga förluster för Edvard så flydde engelsmännen i rädsla nästa dag för att de (i det läget) nästan lika många skottarna skulle göra ett stormningsanfall. Edvard II red iväg i panik och tog en båt till London

Fullföljt!

Sommarens läsäventyr är nu fullbordat!

Jag startade den 22 juni och har sedan läst träget varje kväll. Det är en tung text med  många referenser till både tidigare litteratur och politik. Det är nästan omöjligt att sammanfatta…    

Jag gör det som vanligt enkelt för mig genom att citera:

– Hur går det till när människor som inte nödvändigtvis är idioter börjar tro på idiotier?

 – Det sistnämnda är en sanning med modifikation. Man kan känna behov av att ta reda på en hel del under läsningens gång, om italiensk politik, Dreyfusaffären, skumma sekter och annat. Mycket är historiskt korrekt, till och med uppgifterna om den helt osannolike bedragaren Léo Taxil.

Bara huvudpersonen Simonini själv är helt fiktiv, och tur är väl det för någon mer hatisk person har aldrig skildrats. Simonini hatar alla folkgrupper och även kvinnor förstås, för rasism går ofta ihop med misogyni och sexualskräck. Mest av allt hatar han judar. Hat är hans enda identitet. ”Odi ergo sum”, säger han själv, ”Jag hatar alltså finns jag”. Kan en sådan självuppfattning fungera? Inte så bra. Spionen och förfalskaren Simonini är förklädnadskonstnär och ett mystiskt fall av personlighetsklyvning eller dubbelgångarsyndrom blir den gåta som i romanen slutligen får sin lösning.”

*

När Ecos litterära collage svämmar över av fakta så ska det inte ses som lärdomsskryt utan som uttryck för äkta desperation. Foucaults pendel var en semiotisk konspirationsroman, men den nya bokens egentliga ämne är själva hatet och den omtumlande och briljanta textens ibland utsvävande form förklaras av att vi här bevittnar en ovanligt förnuftig mans kollision med det totala oförnuftet. Det är ingen historisk roman, tyvärr handlar den om samtiden: mot slutet planerar dess konspirationsteoretiker ett terrorattentat.”

När jag läser biografiska anteckningar på Wikipeda poängteras ständigt ECOs  bibliotek:
His apartment is a labyrinth of corridors lined with bookcases that reach all the way up to extraordinarily high ceilings—thirty thousand volumes, said Eco, with another twenty thousand at his manor. I saw scientific treatises by Ptolemy and novels by Calvino, critical studies of Saussure and Joyce, entire sections devoted to medieval history and arcane manuscripts. The library feels alive, as many of the books seem worn from heavy use; Eco reads at great speed and has a prodigious memory. In his study, a maze of shelves contains Eco’s own complete works in all their translations (Arabic, Finnish, Japanese . . . I lost count after more than thirty languages). Eco pointed at his books with amorous precision, attracting my attention to volume after volume, from his early landmark work of critical theory, The Open Work, to his most recent opus, On Ugliness.
NÄSTA PROJEKT:
Jag har redan börjat, är på sidan 153/335

VVV

Det sista dygnet har det skett en

Verklig VäderleksVäxling

Det har åskat, regnat och blåst upp,  f.n. (kl 10.00 )16° och 16 sek/m

OCH

Det första innehållet i regnmätaren på över 2 månader!

I väntans tider…

I väntan på

REGNET!

Vi har ju inte haft regn på närmre 3 månader

…och solen den gassar…

Jag har slutat att vattna,

De har utlovat nederbörd ett flertal gånger

MEN TJI!

Vi får hoppas de har rätt när de nu påstår:

REGN PÅ FREDAG !! (????)