Klang och jubeldag!

HEJA SVERIGE!FÖRST

slog vi Schweiz med 1-0

”Sverige är vidare till kvartsfinal – efter en rysare mot Schweiz.”

Efteråt hyllades det svenska försvarsspelet och lyftes fram som nyckeln till den svenska segern. ”

SEDAN

”var det en storslagen återförening i tisdagens ”Allsång på Skansen”.

Samtliga tidigare programledare för programmet syntes i programmet förutom Bosse Larsson.”

Säsongsavslutning

SOM

sedvanligt

kom vi i god tid för att tillgodogöra oss  introduktionen

OCH

väl var det, för det var  ett digert program , Med hela den tidigare säsongen i sammanfattning kring

De 7 dödssynderna

Ur programmme t:  ”Det har nu blivit dags att avsluta abonnemangsåret 2017-18 och Helsingborgs Symfoniorkesters tema ” De sju dödssynderna”. Först får vi  nu för första gången  höra verket i sin helhet,: Vortex Peccatorum – The Seven Deadly Sins In The Time Of Alternative Facts,, Årets hustonsättare, österrikiskan Julia Purgina (F 1980) har ju, som den flitige konserthusbesökaren säkert varseblivit, i sju korta satser applicerat katolicismens dödssynder på en rad samtida samhällsfenomen och därmed format en personlig kommentar till vad hon betraktar som en rad allvarliga problem i vår tid.

En manskvartett sjöng mellan Farrencs symfonisatser,

Stenhammar, Sibelius och Rangström

Farrenc tackar för applåderna

 

Mina fem liv

Mycket intressant memoar av  Gusti Stridsberg

Kap 1 Österike          Det stora kejsardömet – den lilla republiken

Kap 2 Jugoslavien        Balkanfeodalism – balkaniserad demokrati

Kap 3 Stalins Moskva   ”Frihet är en borgerlig fördom”

Kap 4 Spanien             Den okändes hjältesaga

Kap5 Sverige               Den principiella humanismens medelväg

Augustina ”Gusti” Stridsberg, född  22 augusti 1892

i Slovenien i dåvarande Österrike-Ungern (officiellt  de i riksrådet företrädda kungarikena och länderna och den heliga ungerska Stefanskronans länder även kallat bland annat dubbelmonarkin och Donaumonarkin, var en stat som bestod av kejsardömet Österrike och kungariket Ungern, vilka var förenade i en personalunion under åren 1867–1918.) – död 13 mars 1978 i Lidingö,                                                                var en svensk författare och journalist. Hon var informatör åt NKVD under täcknamnet Klara. Hon anlände till Sverige 1939 och ingick äktenskap med Hugo Stridsberg 1941 från vilken hon skildes 1944, då hon hade erhållit svenskt medborgarskap. En personutredning finns i Venona. Spåren från ett underrättelsekrig. si 302-328, där det framgår att hennes ursprung och identitet inte är fullt klarlagda.

”Gusti Stridsberg kom till Sverige som flykting i slutet på 30-talet, ingick skenäktenskap med kommunisten Stridsberg och etablerade sig snabbt bland annat genom sin vänskap med Sonja Branting.
I diplomatiska kretsar välkomnades hon som en elegant och intressant personlighet.
Trots att säkerhetspolisen intresserat sig för henne vid flera tillfällen var det först genom uppgifter från ett avhoppat diplomatpar som Stridsberg kunde avslöjas på 50-talet. Då hade hon gjort stor skada i sin kapacitet som informationsinsamlare, inflytandeagent och rekryterare av nyttiga idioter. Det kalla kriget är över, men det är avkylande att tänka på att varken spioner eller nyttiga idioter är något avslutat kapitel.

Vad Stridsberg aldrig berättade i de böcker hon skrev som sitt liv, var att hon arbetade som spion och kontinuerligt skickade information till Sovjetunionen. Stockholm var under dessa år att betrakta som Nordens Casablanca om den tiden skriver Anders Thunbergs i boken om Karin Lannby. Det var först  när de så kallade Venonatelegrammen dechiffrerades som Stridsbergs illegala verksamhet avslöjades. Varför hon gjorde detta har jag undrat mycket över, ty hon var relativt skeptiskt inställd till Sovjetunionen. Kanske fanns förklaringen att söka i hennes kärlek till Stefan.

Det är uppenbart för mig under genomläsningen att GS var en intelligent, charmerande, litterärt begåvad person. Trots att hon berättar om personliga och socialt och politiskt känsliga förhållanden, känner man  dock hela tiden att hon ”spelar en roll”

MEN

För oss som var med är det oerhört spännande att följa hennes ”karriär” från överklassflicka i dubbelmonarkin till societetsdam på Östermalm, med små avstickare till Spanska inbördeskriget och Stalins Moskva.!

Januarikonsert

I år kom den första torsdagskonserten ovanligt tidigt.

Vid introduktionsföreläsningen  berättade Stefan Solyom att

HSO skulle ut på en lång turne´ i östra USA med just kvällens program

VILKET

förklarade den tidiga starten.

Kvällens solist, i Beethovens Violinkonsert, var

Catherine Manoukian

Hustru till vår chefsdirigent…

Hon spelade fantastiskt med stor inlevelse

TYVÄRR

blev det ingen bild

Mycket intressant!

kommenterade jag när jag presenterade min aktuella bok:
Nu, efter 198/350 sidor RÄCKER INTE det!

Den framkallar en stark känsla av ljuvlig nostalgi!

 T.ex.: Kapitlet heter EDITH PIAF.

Boxaren Marcel Cerdan, som  nyligen blivit ny världsmästare var Edith Piafs fästman.

”Det var den största kärleksnatten och det vackraste mötet mellan de två fattigbarnen som nått toppen av världen och som båda stod högt över allt som kunde hända dem”

÷

”Med storstil skriker raderna ut:  MARCEL CERDANS PLAN FÖRSVUNNET,

KATASTROF PÅ AZORERNA: ALLA 48 PASSAGERARNA OMBORD PÅ PLANET Paris-New York OMKOMNA.

Med ännu större bokstäver skrev tidningarna namnet MARCEL CERDAN”

÷

Många gråa dagar skulle följa. Edith Piaf hade många år kvar att leva, hon skulle bli större och större och det var med en sorts ömhet vi följde henne. Hon blev viktig, och det som hände henne var viktigt.

Jag läser vidare…

Aurora Königsmarck

Min senast lästa blev bok blev För oss Lundastudenter är hon mest känd från  spexet Karl den XII

MEN

Hon var tillräckligt betydelsefull politiskt för att även dyka upp i våra historieböcker på realskolan. Det var säkert  också skälet till att hon dök upp i spexet:

När vi sen komma hem till hotellet,

ska du rent av få drunkna i sällhet.

Fastän danskorna nog kan va´ svåra

gå de alls icke upp mot Aurora.

÷

Jag är gullhårig, smärt och rödmynt

och jag älskar dig  fast i pungen du blott har nödmynt.

Kallelill om du bara vill

ska du få litet killekill,

Jag vet nog hur sånt där ska gå till!

Hon var en av de första feministerna:

Hon växte upp i Tyskland och fick under sin mors ledning en mycket god uppfostran och utbildning. Hon talade tyska, franska, italienska, svenska och förstod litet latin. Hon älskade musik och skådespel och författade själv verser. Hon var även mycket duktig på att brodera och teckna. Tidigt blev hon bemärkt för sin spiritualitet och skönhet.

Hon hade en mängd friare – men eftersom hennes egentliga kärlek, Gustav Horn, redan var gift, tackade hon nej till alla. Hon var begåvad även när det gällde ekonomi, såg till att bli självförsörjande.

”Under hösten 1694 reste Aurora till Dresden för att ta reda på vad som hänt med hennes bror Philip Christoph. Här träffade hon den sachsiske kurfursten August den starke, drogs in i ett vilt nöjesliv vid hovet och blev Augusts älskarinna. 1696 födde hon sonen Moritz (Moritz av Sachsen, marskalk av Frankrike). ”

August blev ju sedan en av Karl XII:s motståndare, det är här Altranstädt kommer in….

Snoilsky har skrivit en lång dikt om Aurora, nedan ett avsnitt:

Den firade fröken Aurora,
Ett under af vett och behag,
Sett småningom ätten förlora
Hvar skärf af bytet från Prag.

Familjens grafkor i Stade
Med multnande fanor bland damm
Var allt hvad den ensamma hade,
Se’n reduktionen gått fram.

Hon, stjärnan i krönta kretsar,
Hon skulle nu tigga om stöd,
Med rosiga fingerspetsar
Af nåd få bryta sitt bröd!

Som sällskap åt en prinsessa
Kanhända i tukt och tvång
För snubbor sänka sin hjässa …
Hon, Königsmark! — Allons donc!

Hvad eljest? Rufva på minnen
Kanske i ett adligt stift,
Då redan hon vant sina sinnen
Vid verldslifvets ljufvaste gift!

Det högdragna fältherreblodet
En stund henne upprätthöll;
Men ack, så svek henne modet …
En snyftning af harm — och hon föll.

Ifall hon gett efter för hjärtats
Försmäktande, brinnande bön,
Af världen hur skulle hon svärtats,
Som redan var snillrik och skön!

Hon föll ej så oförsiktigt;
En halfgud med konunganamn
Steg ner mytologiskt riktigt,
I guldregn till tjuserskans famn.

Med blygsel i hjärtat buren
Men stolt i hållning och skick
Hon gick att möta på couren
Hvar kall eller bortvänd blick.

Sitt folk hon ej kände tillräckligt!
Bemärkt af hans majestät,
Med smicker slafviskt och äckligt
Hon omgafs vid första fjät.

Drabanter, pager, hejduker,
De stodo som tända ljus.
Förnäma allonge-peruker
Sig sänkte med krypande krus.

Och hofvets damer i gala
De nego med finaste takt
Och dygderna djupast af alla —
Ty här var en verklig makt.

Den kunglige älskarens dyrkan
Lät hofvet sin plikt förstå:
»Behaget hylladt af styrkan»
Gaf ämne till mången tablå.

Dock sköna som hon voro flera
Som funnit för styrkan nåd;
Aurora var något än mera,
Hon visste ge kloka råd.

Hon fattade statens brister,
Ett rike hon kunde ha styrt.
Hon är min premier-minister!
Svor ofta kung August dyrt.

Så var nu förtjuserskan hunnen
Till höjden af glans och makt;
Och dock kring den sköna munnen
Hvad hemligt vemod, förakt!

Aj, sådan förskräckelse öfverkom
Den värld som niger och bockar!
En plötslig stormby ruskade om
Styfkjortlar och skarlakansrockar.

Här lades för Sverges ynglingakung
Så länge giller och fälla;
Nu kom hans hämnd som ett snöskred tung,
Nu skulle menedarn det gälla.

Kung August i salen gick upp och ned
I slottet vid Elbes stränder.
Hvad var att göra? Han hjälplös vred
Herkuliska, hvita händer.

Han jagat på dörren samma dag
Sitt råd under onåd och snäsa,
Peruker vanda i härskarens drag
Hans vilja på förhand att läsa.

De varit hans lydiga eko blott
Och fingo nu bära vreden.
Så hade Aurora rätt dock fått!
Hon ensam talat för freden.

Från länstoln vid fönstret akt hon gaf
I liknöjd och lugn förbidan
Hur rasande utbrott följdes af
Omanlig och rådlös kvidan.

Skön var hon alltjämt. Det krigarblod,
Som fordom hos släkten brände,
En döende, dämpad rosenflod
Till kindernas rundning sände.

Den svällande munnen, förföriskt krökt,
Af finaste dun omgifven,
Hvar frestande nektar i grund försökt,
Men nu stod leda där skrifven.

Den glans, för hvilken sin själ hon sålt,
I hjärtat hånfullt belog hon,
Mot egen fördel i full revolt,
Parti för fienden tog hon.

För svenskarne — samma råa nation,
Hon talt om med ömkande miner,
Och där en orättvis reduktion
Lagt hennes hus i ruiner!

Det fanns i nord en magnetisk nål
Som drog hennes heta begäran.
Hon vämjdes vid nöjets fulla skål,
Ty törsten, den gällde — äran.

Besjungen, beskrifven tusenfaldt,
I mörkblått och elghuds-handskar,
En segervinnare öfverallt
Mot saxare, ryssar och danskar,

Mot falska grannar ett ljungande svärd,
Men ren som en femtonårs tärna,
Stod Karl i en lumpen och lågsint värld
Att rätten och sanningen värna.

Kom skräcken till August med en stafett
Att åter det gått som vid Narva,
Då jublade hemligt Aurora: rätt!
Mer stryk är just hvad de tarfva!

Det värsta var kommet. Man fått besked
Att hjälten ej lät sig försona
Förr’n August vid hans fötter lagt ned
Sin polska guldpapperskrona.

Den stackars Herkules brydd tog an
Sin aldra lenaste stämma:
»Du, vackra väninna, allena kan
Oss hjälpa ur denna klämma.

»Aurora, låt spänna för i smyg,
Svep in dig i varmaste sobel,
Med löften in blanco till svensken flyg!
Mot dig han visar sig nobel.

»Du ensam, huldaste envoyé,
Kan finna de rätta orden.
För ögon som dina skall sig ge
Den vilda pojken från norden –»

Här sjönk hans röst till en hviskning ned:
»Och bli dina offer stora,
Om blott du köper en bättre fred,
Jag lönar dig kungligt, Aurora!»

Till hennes panna en flamma steg
Och ögonen ljungade klara,
Men djupt i sin styfva brokad hon neg
Och sade blott: jag skall fara.

Ja, det är på skön vers en rekapitulation

av den mångbegåvade Auroras levnadsöde…