Mycket intressant memoar av  Gusti Stridsberg

Kap 1 Österike          Det stora kejsardömet – den lilla republiken

Kap 2 Jugoslavien        Balkanfeodalism – balkaniserad demokrati

Kap 3 Stalins Moskva   ”Frihet är en borgerlig fördom”

Kap 4 Spanien             Den okändes hjältesaga

Kap5 Sverige               Den principiella humanismens medelväg

Augustina ”Gusti” Stridsberg, född  22 augusti 1892

i Slovenien i dåvarande Österrike-Ungern (officiellt  de i riksrådet företrädda kungarikena och länderna och den heliga ungerska Stefanskronans länder även kallat bland annat dubbelmonarkin och Donaumonarkin, var en stat som bestod av kejsardömet Österrike och kungariket Ungern, vilka var förenade i en personalunion under åren 1867–1918.) – död 13 mars 1978 i Lidingö,                                                                var en svensk författare och journalist. Hon var informatör åt NKVD under täcknamnet Klara. Hon anlände till Sverige 1939 och ingick äktenskap med Hugo Stridsberg 1941 från vilken hon skildes 1944, då hon hade erhållit svenskt medborgarskap. En personutredning finns i Venona. Spåren från ett underrättelsekrig. si 302-328, där det framgår att hennes ursprung och identitet inte är fullt klarlagda.

”Gusti Stridsberg kom till Sverige som flykting i slutet på 30-talet, ingick skenäktenskap med kommunisten Stridsberg och etablerade sig snabbt bland annat genom sin vänskap med Sonja Branting.
I diplomatiska kretsar välkomnades hon som en elegant och intressant personlighet.
Trots att säkerhetspolisen intresserat sig för henne vid flera tillfällen var det först genom uppgifter från ett avhoppat diplomatpar som Stridsberg kunde avslöjas på 50-talet. Då hade hon gjort stor skada i sin kapacitet som informationsinsamlare, inflytandeagent och rekryterare av nyttiga idioter. Det kalla kriget är över, men det är avkylande att tänka på att varken spioner eller nyttiga idioter är något avslutat kapitel.

Vad Stridsberg aldrig berättade i de böcker hon skrev som sitt liv, var att hon arbetade som spion och kontinuerligt skickade information till Sovjetunionen. Stockholm var under dessa år att betrakta som Nordens Casablanca om den tiden skriver Anders Thunbergs i boken om Karin Lannby. Det var först  när de så kallade Venonatelegrammen dechiffrerades som Stridsbergs illegala verksamhet avslöjades. Varför hon gjorde detta har jag undrat mycket över, ty hon var relativt skeptiskt inställd till Sovjetunionen. Kanske fanns förklaringen att söka i hennes kärlek till Stefan.”

Det är uppenbart för mig under genomläsningen att GS var en intelligent, charmerande, litterärt begåvad person. Trots att hon berättar om personliga och socialt och politiskt känsliga förhållanden, känner man  dock hela tiden att hon ”spelar en roll”

MEN

För oss som var med är det oerhört spännande att följa hennes ”karriär” från överklassflicka i dubbelmonarkin till societetsdam på Östermalm, med små avstickare till Spanska inbördeskriget och Stalins Moskva.!