Kategoriarkiv: deckare

Das Lesen: Gammalt och nytt

Publicerat av
3

ELLER

Les extrèmes se touchent!

Jag har nu, vecka 8, läst två böcker:

 Maigret et sa mort

Som omnämnts har jag startat på ett rearrangemang av mitt bibliotek ,

då ju diverse gamla trasiga pocketböcker från 50-60-talet uppenbarar sig.

SAMTIDIGT

läser jag i min iPad

Jag gick från ungdomslitteraturen och veckotidningsnovellerna över till masskonsumtion av Trenter, Maria Lang , Christie och Sayers

OCH

Kommissarie Maigret.

Jag läser på Google att

Georges Simenon

mellan 1930-1972 gav ut 75 romaner med M.

 Maigret et son mort

är utgiven 1948 och är översatt till svenska 1953  (året då jag tog studenten) av Gunnel Vallquist

Jag blir INTE besviken!

Kommissarie Maigrets Paris : Om Paris i Georges Simenons romaner

av Anita Limare Hjelte kom ut 2014

”Den berömde kommissarie Maigret, en ­polis fjärran från dagens fysiskt utlevande kollegor. Maigret var psykologins mästare, problemlösaren mer intresserad av människan i mördaren, bedragaren eller tjuven än i brottslingen. Han föredrog bussen framför bilen, taxin framför piketen. Hans vapen var ordet, lyssnandet, intuitionen. Maigrets miljö utgjordes av Paris dimmiga kajer, förfallna industrikvarter, barer och vindoftande hak i lindrig belysning, bistroer med stampublik, nattklubbar med gäster som uppskattade natten mer än dagen. Hans värld genom ett oändligt antal böcker var de centrala delarna av Paris. Där puffade han på sin pipa, tog promenader med sin kloka hustru, svepte ett otal glas* vitt eller rött vin, spisade genuin husmanskost, piggade upp sig med ett eller annat glas calvados eller några stop öl. Denne franske polis stod mer på den svages sida än på den starkes, han kallsvettades av obehag inför egenkära aristokrater, snorkiga åklagare och domare, liksom inför förslagna och bestickliga advokater. Han rörde sig hemvant i missbrukarnas och de prostituerades värld. Han skuggade små och stora ­bedragare. Han kände staden som sin egen ficka.”

Det blev sedermera tradition att jag vid Parisresor tog med mig en Maigret på franska, som jag  medelst lexikon under vistelsen i Paris lätt läste. De är de enda böcker jag lyckats läsa från pärm till pärm på Voltaires språk!

* En anekdot från Parisbesöktet 1974: 

Under slutet av 60-talet in på 70-talet hade Maigret  varit väldigt begiven på Calvados. För att fira  att vi för första gången sedan 1955 var UTAN BARN i Paris ,inköpte den gamle en flaska! Det var ju inget som var lättåtkomligt på Systemet på den tiden.

 Det var bara det att när han tog den första klunken tyckte han inte det var särskilt drickbart…

MEN

Det tyckte jag!

Under middagsvilan på hotellrummet, då den gamle sov,

låg jag och läste Maigret på franska, samtidigt som jag sippade på min Calvados!

Man har inte roligare än man gör sig…

÷

Så mycket annorlunda är det ju att läsa om Churchill på Ipad

Det gemensamma är att läsningen av båda går som en dans.

Jag har hunnit till sid 335/507  av Churchill del II 

Det är den 8 maj 1945!

Följ den spännande fortsättningen!

Gone Girl

Publicerat av
Svara

Das Lesen XXX, publicerad 28/11-14, avslutas:

”Jag får ju dagligen erbjudanden från AdLibris, Amazon och Bokbörsen

OCH

JAG KAN INTE MOTSTÅ

hämtade just på posten”

Den sista av dessa 4  (årets 5te) är nu avverkad

DVS

Gone Girl är en thriller av Gillian Flynn

SOM

när jag ändå var inne på adlibris för att köpa årets nobelpristagare,

 på grund av sin marknadsföring:

1:a åtta veckor i rad på New York Times bestsellerlista!
»Årets bästa deckare, utan konkurrens.« LOTTA OLSSON, DN
»En alldeles enastående bra thriller.« YUKIKO DUKE, GOMORRON SVERIGE, SVT
»Gone Girl är en läsfest.« SVENSKA DAGBLADET
»Det bästa jag läst i spänningsväg på många år.« JENS LILJESTRAND, EXPRESSEN

 slank med i beställningen.

Nu är den läst

Ja, visst är den skickligt skriven!

Den är uppdelad på tre delar:

I Pojke mister flicka    ss11-294

II Pojke möter flicka    ss 299-490

III Pojke får tillbaka flicka (eller tvärtom) ss 495-556

 

Kapitlen alternerar så att vartannat berättar mannens, ”Nick”, vartannat  flickans,”Amy” , version.  De träffas i NYC, tidigt 2000-tal, båda i 25-årsåldern, i båda i publicist-branchen. Här upphör likheterna. Hon är enda barnet till rika föräldrar. Föräldrarna är psykologer och har blivit förmögna genom att skriva böcker om ”Fantastiska Amy”. Han är egentligen en ”lantis” som haft framgång som skribent.

De gifter sig 2007 och är de första tre åren lyckliga. Sedan börjar den ekonomiska krisen skörda offer – de blir arbetslösa – hennes föräldrars ekonomiska situation färändras drastiskt till det sämre, hans mor få cancer etc…

Ur Amys dagbok 15/9 2010

Därför bestäms det snabbt och med mycken liten diskussion: Vi ska flytta från New York. .Vi ska flytta till Missouri.Till ett hus vid floden i Missouri, där vi ska bo. Det är surrealistiskt, och jag är inte en person som använder ordet surrealistiskt i onödan.

Det är spännande, uppfinningsrikt; Ständigt nya,  oväntade förvecklingar, sakligt vattentätt.

MEN

Trots att boken är en ”bladvändare” är det något, (det viktigaste??),  som fattas

Figurerna blir aldrig ”levande”

 Påminner mig om

Gengångare

Publicerat av
Svara

Det är nu två veckor sedan som det förekommit en recension på denna blogg

MEN

Det betyder inte att det inte har lästs:

Läsningen har inte varit i samklang med

JULEFRIDEN

varför jag avvaktat efter dess förlopp

Stora delar av mina förmiddager går ju åt till att lusläsa

SvD:s kulturbilaga

DÄR

 det ju sedan åtskilliga år influtit rapporter om denne norrmans författarskap

÷

Visst är den BRA. När jag nu skall recensera min läsupplevelse kommer jag att tänka på en blandning av Stieg Larsson, GWP och Michael Connolly.

Vid sökning på Wikipeda finner jag :

 ”Nesbø är utbildad civilekonom och finansanalytiker från Norges Handelshøyskole och har arbetat både som aktiemäklare och journalist. Han är även sångare och låtskrivare i popgruppen Di Derre.”

Det som från början verkar vara ännu en ”Hammer” är en, visserligen grym och blodig,  rasande skicklig vidräkning med Oslos undre värld. Jag kommer att läsa flera av Nesbö, när tillfälle gives!

Blind to the Bones

Publicerat av
1

Oktober månad lider mot sitt slut. Den har ju varit ovanlig i så måtto att det fortfarande är ”brittsommar”.  Här i Nordvästra Skåne är det ännu inte under 10° på natten, ofta uppåt 15-17° på dagarna. Det enda som påminner om att vintern närmar sig är att dagarna blir allt kortare.

 Det är full fart på det kulturella utbudet med Föreläsningsföreningà, konserter etc. Jag kan, på grund av ovan skildrade väder, i lugn och ro förbereda trädgården för vintern.

Alla dessa begivenheter trängs ju på bloggen

SÅ

Det har varit klent med information om

DAS LESEN

MEN

Det innebär inte att det inte har lästs:

Stephen Booths deckare är ju favoriter. Äldste sonen med hustru är ivriga deckarläsare, så varje gång jag besöker dem lånar jag på hemresan något exemplar – senast ovanstående som blev den 31ste lästa boken i år!

För att citera Guardian på baksidan:

” A leading light of British crime writing”

Sensommarlättja

Publicerat av
1

 Ett fall för kommissarie Brunetti

Det har ju inte blivit särskilt mycket läst de senaste två månderna.

Dels har det ju varit mycket sällskapsliv, dels ett sommarväder som vi måste gå till 50-talet för att finna maken! Jag har därför gjort en paus när det gäller den seriösa litteraturen.

När jag var uppe i Mälardalen för bröllopsfirande passade jag på att bunkra upp hos äldste sonen med förströelselitteratur, varav ovanstående nu är läst. Det är ju inte den första av Donna Leon:

 Ur Wikipeda:

”Donna Leon, född 28 september 1942 i Montclair, New Jersey, USA, är en amerikansk författare som bor i Venedig sedan 30 år tillbaka. Mest kända är hennes deckare om kommissarie Guido Brunetti. 1981 flyttade Donna Leon till Venedig, där hon tidigare undervisat i engelska. Hennes kriminalromaner är samhällskritiska och tar upp till exempel sexturism och flyktingtransporter. Hennes böcker är översatta till 23 språk men inte till italienska eftersom hon inte vill bli känd i Italien.”

Till skillnad från hennes senaste  The Golden Egg från 2013, är Klädd för döden (1994) en av hennes allra första. Som alltid lättläst med intressant skildring från Venedigs ”inre liv”. Särskilt påtagligt är att det 1994 är högkonjunktur…

BBB:Bloody,Brilliant, Brutal;

Publicerat av
1

Sedan två veckor är jag i full färd med att förbereda

1914 års Sommarfest

Det gäller att hinna ifatt med trädgården, inomhusstädning, inkvartering av nattgäster,

planering och förberedande av utfodring etc

DÅ

Är det inte läge att samtidigt insupa högkvalitativ litteratur

UTAN

Jag grabbade tag i vad jag trodde var en bra föga mind- krävande deckare

Jag köpte den på rekommendation från nätet – skulle vara en

”The Number One bestselling crime thriller from the award-winning Stuart MacBride. A bloody, brilliant and brutal story of murder, kidnap and revenge.”

När jag nu slutligen läst ut den är jag ett offer för stridiga känslor. Den är inte lättläst, MacBride har en omständlig ordrik stil. Det är många scenväxlingar, sociala sammanhang och utmanande händelser som huvudpersoner DC Ash Henderson möter och inte minst själv bidrager till. Den är verkligen Brutal – egentligen revolting, men samtidigt SPÄNNANDE (=Brilliant) – så man kan inte sluta –  bläddrar ivrigt vidare. Och det blir ständigt värre. 

Nu har jag åtminstone läst ut den.

How a gunman says goodbye

Publicerat av
Svara

Det är mycket med det jordiska… 

Fastighetsskötsel, trädgårdsskötsel;

Samtidigt som jag får hjälp med att laga taket som blåste sönder 6 dec-13 (=Sven) ,

lägger en toalett och ett kylskåp  av

OCH

omkommer en mobil i en skurhink.

MEN

En och annan bok blir dock läst!

Detta är andra delen av Malcom Mackays trilogi från Glasgow.

Första delen presenterade här på bloggen den 18  februari.

Denna bok är minst lika fängslande som den första. Den beskriver samma grupp kriminella, ”fortsättningen” så att säga. Denna gång är jag införstådd med den avskalade, rakt på sak, resonerande stilen – tillägnar mig därför lättare historien.

”Few new novelists have enjoyed such immediate (and unanimous) acclaim in the critical fraternity as the young Scottish crime writer Malcolm Mackay.

Ur Wkipeda:

His books (the first of which was The Necessary Death of Lewis Winter) suggested a tough Scottish equivalent of the hardboiled James M. Cain (author of Double Indemnity): a writer who didn’t waste a word but who nourished a certain poetic sensibility (as evinced by the titles of the other two books in his trilogy, How a Gunman Says Goodbye and the powerful final volume, The Sudden Arrival of Violence).”

….and the powerful final volume, The Sudden Arrival of Violence). 

Det blir att skaffa den också!

Världsbokdagen

Publicerat av
Svara

Vid studier i min almanacka erfar jag att den 23 april utnämnts till

Väldsbokdagen.

För mig är datumet för alltid

St Göransdagen, Scoutdagen.

Den 23 april firas St Georg. Alla pojkscouter världen runt samlas då till en gemensam högtidsdag. I Sverige firas St Georg både av pojkar och flickor. Om man vill fira St Georg i kyrkan, utomhus, under andra former eller tillsammans med andra scoutkårer bestämmer kåren själv. Syftet med firandet är att påminna om scouternas lag och löfte och främja kamratskapet bland scouterna samt göra scoutkåren känd i samhället.
Sankt Göran eller Georg, som valts till scouternas skyddshelgon, är enligt legenden en kristen riddare, som levde mot slutet av tredje århundradet. Legenden berättar att Sankt Göran befriade en kungadotter, som bevakades av en fruktansvärd drake, vilken ingen annan vågade kämpa emot. Vid ett besök i Rom bekände han sin kristna tro och på grund av detta blev han halshuggen av kejsaren.
Legenden tillskriver riddaren egenskaper som gudsfruktan, ridderlighet, sanningskärlek och mod i kampen mot det onda – egenskaper som en scout ska försöka eftersträva. 

Som blåvinge högtidlighöll  jag den tillsammans med stadens övriga scouter i Helsingborg

 på Olympia, idrottsplatsen, genom att  1944 och 1945 tåga

MOT KRIG, FÖR FRED

MEN

Jag tar tillfället i akt att redovisa mitt läsande 

”DAS LESEN”

under Englandsresan!

Här ovan ses inköpen.

 Först läste jag den medhavda

UTSUDDADE SPÅR

Jag hade någonstans läst en rekommendation, och upptäckte att den reades 

inköpte den på nätet för 45:- 

OCH

Den inte bara höll vad som lovades,

det var den bästa deckare jag läst på år och dag!

Den är svår att recensera så jag kollade litet på nätet och kan inte säga det bättre än vad som görs på länken ovan

Sedan hann jag även med att läsa:

 Jag har tidigare läst en deckare av Donna Leon.

som jag gillat, det var skälet till att jag köpte ytterligare en.

Hon skriver om en Commissario Brunetti som arbetar i Venedig.

Omdömet som jag avgav 2012 står sig: 

”FÖRST
tyckte jag den var litet ”tam” med skolflicksaktig banal  miljöskildring
MEN
sögs snart in i den synnerligen intressanta skildringen av italiensk/venetiansk mentalitet gällande rättssäkerhet och vardagssociologi…”
 
RESULTATET:
kvaliteten , liksom i Mishanis bok, stiger hela tiden
OCH
av ett banalt brott blir en fantastisk ”borgiansk” familjehistoria

MÄSTERLIGT!

I Botswana

Publicerat av
2

Så var det dags för Föreläsningsföreninga´ igen:

Denna gång om Botswana

Det var Thomas Johnsson, fotograf från Hässleholm, som berättade

om en resa han gjort till Viktoriafallen och Chobe nationalpark

 Han var ju fotograf, tillika ornitolog.

Han visade en mängd bilder på ”The big five”

och framför allt ett otal fåglar,som han alla kunde namnet på.

Förtjusande skulle moster Ebba ha sagt!

Han berättade också om de goda ledare som lyckats med, i Afrika den sällsynta,

 bedriften att låta välståndet, i detta fall från diamantgruvorna, fördelas bland folket,

och gjort Botswana till en fungerande demokrati.

Se även Damernas Detektivbyrå!

BBB: Deckare Anno Dazumal

Publicerat av
Svara

Efter februaris hektiska minglande ägnar jag mig nu, i det underbara vårvädret åt

Blommor, Bin och Böcker

Det senare är hög tid, hittills har jag bara helläst sex sedan årsskiftet

MEN

kämpar med ytterligare fyra

För att ”vila” mig från kvalitetsläsande som Moby Dick och En bok om Balkan

har jag stuckit  emellan med :

Denna häftade, tilltufsade kriminalroman utan omslag, upphittades i en gammal låda på vinden. Det är ”Sextonde tusendet” från 1949 – då jag var 14 år. Jag minns att mamma, faster Stina och mostrarna ivrigt läste Trenters romaner, stod i kö på ”Boklådan” för att läsa dem nyutkomna. På den tiden kunde man inte låna sådan ”skräplitteratur” på Stadsbiblioteket…

Min dyra moder bestämde därför att hennes fjortonåring skulle ta skada i sin själ – så jag förbjöds läsa Trenter,,,

MEN

Nu fick jag min chans!

Så här drygt 60 år senare är det riktigt nöjsamt att läsa denna deckargåta. Det märks att ST tagit intryck både av Agatha Christie och Raynond Chandler! Dialogen mellan de berörda är ganska omständlig och ”konstgjord”. Det är en kombination av att konversationen i den övre medelklassen ju var fylld av konventioner på denna tid, och oförmåga att få en naturlig samtalston

(Jfr filmdialogen vid samma tid – därvidlag lär Ingrid Bergman ha varit en frisk fläkt när hon sent 30-tal blev filmskådespelare)

Den stora behållningen är ju Stockholmsskildringen!

Den omständlighet som är kännetecknande för Trenters stil, firar här triumfer: Jag kom till Stockholm först 1958, och då på ett kort besök, för att få vänta nästa gång till 70-talet – kan ju i detalj följa livet, se framför mig  – människorna,  byggnaderna, gatulivet, trafiken, konditorikulturen…

Det var nog inte fel av min dyra moder att skjuta upp läsningen….