Nu är det inte bara inne som den
GULA
Forsytian dominerar blickfånget.
Primulan är litet blygare…
MEN OCKSÅ
GUL!
Liksom Picasso har min trädgård en blå period – i månadsskiftet mars/april
Luktvioler
Scilla och Chinodoxa
Ich suche die blaue Blume,
Ich suche und finde sie nie,
Mir träumt, dass in der Blume
Mein gutes Glück mir blüh.
Ich wandre mit meiner Harfe
Durch Länder, Städt und Au’n,
Ob nirgends in der Runde
Die blaue Blume zu schaun
.
Ich wandre schon seit lange,
Hab lang gehofft, vertraut,
Doch ach, noch nirgends hab ich
Die blaue Blum geschaut.
Joseph von Eichendorff
Stackars Friedrich (Novalis) och Joseph!
Jag är fullkomligt omvärvd av dem!
Än är det litet tidigt
MEN
Jag kunde inte låta bli att skaffa några till inför påsken…
Mitt i turbulensen med Luft-Hansaplanet, strider i Jemen
Tomas Tranströmer avled den 26 mars vid knappt 84 års ålder
Boken ovan inköpte jag strax efter utgivandet 2001 – eftersom jag kände att jag behövde utforska detta i medierna allt mer prisade verk.
Det blev inte mycket av det.
Ej heller när han 2011 fick Nobelpriset
MEN NU
På TV 4.as Nyhetsmorgon läser Lena Endre dikten nedan :
Blåsipporna
Att förtrollas – ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något sätt oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak. ”Karriär” – ovidkommande! ”Makt” och ”publicitet” – löjeväckande! De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk*) ok mykit bangh. Högt i tak – över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.
Tranströmer, Tomas. Det vilda torget. Bonniers, 1983.
*) ”the giordo rusk” är ett citat ur Erikskrönikan (1300-talet), beskriver musikutövning.
…eller snarare vår-PROMENAD
Min hastighet i skogen är just nu ännu lägre än vanligt , på grund av en sträckning i höften…
MAO:
Igår var det veteranorientering i Pålsjö skog.
Astrid Johannesson var banläggare och hade utnyttjat terrängen maximalt,
dvs vi rörde oss hela tiden ute i kartans marginaler
På väg till kontroll nummer 1 uppe på Landborgen öppnade sig plötsligt vyn
över Öresund.
Vid foten såg jag detta minnesmärke.
Vid efterforskning på
på Google hittar jag bara franska och finska artiklar…
(verkar ha något med mätning av medelvattenstånd att göra…)
Sedan nerför backen och rundande Pålsjö damm,
över järnvägen förbi tennisbanorna,
åter in i skogen till kontroll 5.
De återstående kontrollerna 6-10 var
”the same procedure..”
ÅTER
vid klubbstugan möttes jag av denna syn!