För ett år sedan skickade jag på uppmaning litet recensioner av mitt läsande till den djefla mannen
Han returnerade genom att skapa denna blogg!
Och på den vägen är det …- som det står i sportreferaten.
Apropos SPORT – jag säger bara Henke!
The Guardian: Sir Alex Ferguson rarely mentions anyone in the same breath as Eric Cantona but there was no reason to believe the Manchester United manager was getting ahead of himself yesterday when he compared Henrik Larsson to the mercurial Frenchman.
Vad vore mera lämpligt för att markera Ett-årsjubileet än att redovisa höstens läsmöda:
Den 30 augusti kunde jag här på bloggen recensera Thorvald Steens Konstantinopel. Jag utbrast då:
Jag tänker nu gå vidare med Borges, Ekelöf och ALLT om Istanbul och det bysantinska riket!
Den 13 oktober kunde jag stolt redovisa att jag läst två deckare av Barbara Nadel som utspelar sig i Istanbul.
Sedan gav jag mig i kast med Umberto Ecos Baudolino
Den 13 oktober hade jag kommit till till sidan 134 av 431!
Sedan dess har följande hänt:
Baudolino är läst,
Istanbul av Orhan Pamuk är inköpt och påbörjad,
Här följer så recensionen av Baudolino:
Det finns två historiska personer i berättelsen
Kejsar Fredrik Barbarossa och Nicetas Choniates (alt.Niketas Koniatos) kansler och historieskrivare vid det bysantinska hovet.
Baudolino är en språkbegåvad bondpojke från Piemonte, Ecos födelsetrakter, som genom en slump i en dimma träffar på Fredrik Barbarossa. Denne frapperas av B:s förmåga att tala tyska och diverse franska och italienska dialekter. Dessutom har B. haft en uppenbarelse (säger han i varje fall, han visar sig vara en mycket begåvad mytoman) där Sankt Baudolino förutsäger Fredriks seger i sin aktuella kampanj (han vet då ännu inte att herremannen han mött ÄR kejsaren).
Det resulterar så småningom i att Fredrik tar hand om pojken, ser till att han får lära sig skriva, skickar honom för studier till universitetet i Paris etc.
Umberto Eco får härigenom tillfälle att skildra Europas historia under andra hälften av 11oo-talet fram till drygt 1210.
Dessutom involveras myterna om
Johannes Prästen (Johannes Presbytern), en apokryfisk personlighet, som omtalas i åtskilliga medeltidskrönikor och den heliga Graal, som här kallas Gradalen.
Den heliga Graal, målning av Dante Gabriel Rossetti
Det fjärde korståget intog Konstantinopel 12 april 1204 och skövlade staden.
Baudolino råkar då befinna sig där och i det kaos som till slut skulle få staden på fall möter Baudolino Nicetas i Hagia Sofia medan det plundras av pilgrimerna.
Baudolino börjar berätta sin historia för Nicetas.
I Paris blir Baudolino t.ex vän med Poeten, Borone och Kyot (Wolfram von Eschenbachs påstådda förebild till Parsifal) och lär känna legenderna om Prästen Johannes rike. Baudolino börjar drömma om att resa till detta mytiska land.
Myten om den heliga Graal
Baudolino finner Gradalen och övertygar kejsar Fredrik att överlämna den till Prästen Johannes. Kejsaren inleder i det syftet det tredje korståget men dör under mystiska omständigheter i Mindre Asien varpå Baudolino och hans vänner inleder resan på egen hand.
Resan blir en odyssé där Baudolino bland annat passerar skogarna i Abchazien som inte släpper ned något solljus och korsar stenfloden Sambatyon. Under sin resa möter Baudolino eunucker, enhörningar och vanskapta människor (som Eco hittat inspirationen till i medeltida bestiarier och illuminationer). I en scen återberättar den kvinnliga satyren Hypatia hela den gnostiska skapelsemyten.
San Baudolino är namnet på den italienska staden Alessandrias skyddshelgon, Umberto Ecos födelsestad som också figurerar i romanen. 1189 uppfördes en kyrka i staden helgad till San Baudolino. Kyrkan har bland annat en staty av bonden Aulario som räddade staden undan kejsar Fredriks belägring.
Wolfram von Eschenbach (död omkring 1220) var en tysk riddare och poet, räknas till en av de största episka diktarna av sin tid. Som minnesångare skrev han också lyrisk poesi.
Idag är Wolfram ihågkommen främst för just Parzival, av många ansett som det främsta episka verket från denna tid. Det är det äldsta bevarade verket på tyska som omnämner den heliga Graal 
Så länge Fredrik Barbarossa förekommer i handlingen är det spännande och lättläst.
Resan åt öster med uppehållet i eunuckernas, skuggfotingarnas,
blemmernas, panotiernas Pndapetzim är mera långrandigt.
Dock visar det sig efter genomläsningen att man blivit insatt i arianism, neoestorism,gnosticism och ett flertal andra läror och myter från 1100-talet.
Upplösningen, som återför handlingen till Konstantinopel, Fredrik Barbarossas död 10 juni 1190 genom drunkning,och Gradalens öde är spännande, blir tillsist en riktig deckargåta!
Jag har kämpat i tre månader med denna bok och så här efteråt , trots svackan i mitten, känner jag mig väldigt upplyft av innehållet!
Ni ärade bloggläsare kommer successivt under våren få ta del av mina nya insikter!
