Örnrunda utan örnar

När fågelskådarna beslöt sig för att besöka vintervistet för kungsörn vid Stureholms gård, tycktes det i förstone som en bra idé. Örnar lär gilla blåst – de glider så fint på termiken.

Men när vi i går morse samlades vid Rögle dammar var det, för första gången på veckor, vindstilla och därtill regn. I dammen fanns ett revirhävdande svanpar, änder och rikligt med vigg.
Några örnar syntes inte till på hela ”rundan”
Vi drog oss tillbaka till stugan vid Norra Heljaröd och tröstade oss med fika.

När den angenäma samvaron var över hade vädret väsentligt förbättrats.


Storspoven både hördes och sågs, skarvar och ejdrar befolkade stenarna.Gravänderna har nog aldrig flyttat, nu finns de här i varje fall.

Dagens behållning dock:
Svarthakedopping Podiceps auritus

På vintern är fågeln mestadels vit med en kraftigt tecknad svart hjässa, och liknar en liten gråhakedopping. I Sverige finns den i stora delar av landet. Beståndet har dock minskat kraftigt under slutet av 1900-talet.

Ute blåser sommarvind

När vi företog årets (2006) sista promenad längs stranden hade vi styrt kosan till Lerhamn.

Ett av husen längs stranden hade denna spännande grind. Eftersom vi inte har absolut gehör fick vi spela trudelutten på pianot
– det visade sig vara

Ute blåser sommarvind

Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader.

Ängen står så gul och grön,
solen stänker guld i sjön,
bäcken rinner tyst och sval
mellan viden, asp och al.
Bror bygger dammar
åt sin såg och hammar.

Syster sopar stugan ren,
sätter löv i taket sen.
Uppå golvet skall hon så
liljor och konvaljer små,
rosor så rara:
där skall barnet vara.

Skeppet gungar lätt på våg
med sitt segel, mast och tåg,
gångar sig åt främmand´ land
hämtar barnet pärleband,
kjortel av siden,
skor med granna smiden.

Lilla gula gåsen ung,
len liksom en silkespung,
ror med moder sin i säv,
pillar vingen med sin näv.
Vallherden vilar
vid sitt horn och pilar.

Lindorm solar sig på sten,
som ett sammet vit och len
vill i barnets vagga gå,
men det skall han aldrig få
han skall bli bunden,
uti gröna lunden.

Trollet sitter vid sin vägg,
kammar ut sitt silverskägg,
sjunger vid den gråa häll:
”Liten kind, kom hit i kväll!
Dig vill jag lova
under guldås sova.”

Far han gjordar om sitt liv
sitt bälte och sin blanka kniv,
tar järnsporrar på sin sko,
rider över berg och mo,
trollet att förstöra,
som vill barnet röra.

Snart är liten kind en man;
gångarn grå då sadlar han,
tager brynja, svärd och spjut,
och i kamp han rider ut,
spänner sitt bälte,
strider som en hjälte.

För en flicka sjunges sista versen så:

Liten fager jungfru opp
växer fort som rosens knopp;
virkar sen åt ungersven
kappan blå och får igen
fästring och spänne
och guldspann på änne.

När jag nu söker på Google efter denna text finner jag att den är skriven av Samuel Hedborn
Ursprungligen sjöngs den till en folkvisemelodi, men den version vi känner står Alice Tegnér för.
Denne Samuel Hedborn kände jag inte tidigare till. Som mor och farmor blir jag berörd av moderns äreminne, skrivet av Torsten Fogelqvist 1937:

Som den sammanhållande länken i denna familjekrets kan man betrakta Hedborns mor, Ingeborg Johansdotter, bondedotter från Askeryds socken i nordligaste Småland, där Hedborn själv en gång skulle sluta sina dagar som själasörjare. Hon representerade för sonen icke blott religionen, fromheten och bönen, utan också glädjen, ömheten, visan och sagan. Hans första minne är knutet kring de gullvivor, han ämnade förära henne, men som han, glömsk av uppsåtet, strödde över gårdens sand. Efter sonens beskrivning, fylld av kärlek och beundran, tänker man sig som denna kvinnas emblem icke blott bibeln och psalmboken, utan också blomkvasten, körsbärsklasen och honungskrukan. I fantasien luktar det granris från hennes kammargolv och björklöv från förstukvisten, man hör sång ur stugan och humlesurr bland riddarsporrarna under fönsterbrädet. Det var från mor Ingeborg som Hedborn ärvde såväl ögat för naturen som den naturbesjälande inbillningskraften. Den natur, i vilken Hedborns tidigaste barndomsår förflöto, var både Guds vackra värld och alfers hemvist. Den omfattade omätliga rikedomar av djur och fåglar, åker, skog och äng och den var befolkad av osynliga naturväsen. Det står en mytisk atmosfär kring soldattorpet i Kolstad och det är ingen tillfällighet, att den svenska nyromantiken där hade rot och källådra.

En nåd att stilla bedja om… ( att få ett sådant eftermäle dvs)

Krigskokbok

Apropos kokt potatis och dess öde har det utspunnit sig en diskussion hos Lotten.
Jag, den blyga har utlovat att fixa fram en
krigskokbok.
Det har ännu inte lyckats,
Det närmaste jag hittills har kommit är:

Den är utgiven i Oktober 1914 – och då VAR det ju krig…
Men det var ju inte DET kriget som avsågs.

På en lös lapp finns detta recept som ser spännande ut:

Därnäst kommer

som är utgiven 1945.

Baksidan ser ut så här:

Redan då fanns en målgrupp……

Klicka gärna på bilden för förstoring

Jag har aldrig själv bakat något ur denna.
Strax efter kom ju Ica kurirens Sju sorters kakor som ju blev rikslikaren.

Åter till potatisen:
Jag vill gärna dela med mig av detta recept:
Kronans kaka
Ingredienser 10 bitar:
4 medelstora kokta potatisar
150 g sötmandel
100 g smör
3 dl strösocker
2 hela ägg + 2 äggulor
rivet skal av 1 citron
Till formen:
smör
ströbröd

Så här gör du:
Koka potatisen i god tid så den hinner kallna ordentligt. Skålla, skala och mal mandeln.
Rör smör och socker vitt och pösigt. Tillsätt äggen, ett i sänder, liksom gulorna och vispa smeten kraftigt. Rör ner mandel, rivet citronskal och den kalla pressade potatisen.
Blanda försiktigt och häll smeten i en noggrant smord och bröad form, gärna med löstagbar botten, cirka 22 cm i diameter.
Grädda mitt i ugnen i 175 grader, cirka 1 timme. Servera kakan med läcker honungsyoghurt.
(Detta är en variant – det finns en uppsjö – något jag skall prova nästa gång är björnbärssås)

Tårtan finns med i den klassiska blå kokboken som pryddes av Carl Larssons husmorsbild på framsidan. Denna kom ut år 1903, där hedersdoktorn vid hushållets fackskola i Uppsala var initiativtagaren till ”Hemmets Kok-bok”.

Den var

oumbärlig för nygifta ”fruntimmer” som det stod i annonsen.

Man lär så länge…

Tack vare Stormen Per har jag fått ta del av följande vetande (Via Om ett Ord ):
”Med orkan menar vi den allra kraftigaste vindstyrkan. Vindar över 32,7 meter i sekunden, eller över 12 på Beaufort-skalan. Dessa kraftiga stormar orsakar stor förödelse och fara där de drar fram.
…Vindar av den hastigheten förekommer främst i tropikerna. Därför används ordet orkan ofta om de virvelstormar som kan förekomma där, även om det inte är ett riktigt korrekt bruk.

Till Sverige kom ordet från det nederländska orkaan i mitten av 1600-talet, där det i sin tur är hämtat från spanskan. Men från början kommer det just från de tropiska trakterna – av det karibiska hurakan.

Därifrån är ju steget inte långt till hurricane !

Dagen efter II

Den här rubriken har jag enligt datorn tydligen använt förut (därav numreringen)
Förra gången visade sig vara Dagen efter Håkan och Cecilias bröllop den 17 september 2006.


Now to something completely different….

Nu gäller det ju PER.

Ja, det är vad den blivit döpt till Stormen.

Det är ju inte ett särskilt passande namn.
Den gamle , som lystrar till detta namn har ju ett föga stormande temperament.

Hos oss kulminerade den vid 14-tiden.

Vi kunde konstatera
1. Att även om medelvinden bedarrade – kunde det fortfarande i byarna vara höga hastigheter – kontrasterna blev större t.ex. kl 15.00 medelvind 9m/sek byvind 23m/sek.

2. I dag på morgonen när vi gjorde vår inspektion av ev förödelse det hade knäckts mer grenar och pinnar under kvällen i ”efterstormen”.

3. Plötsligt när vi tyckte faran var över kl 17.45 fick vi ett 30 minuter långt strömavbrott.

MEN
På det hela taget klarade vi oss ju bra jämfört med den ettriga Gudrun:



Den här synen var vad som den gången mötte oss morgonen efter!
Facit:
– Per var här inte fullt så kraftig som Gudrun
– Vindriktningen var gynnsammare
– Under kulmen var vinden inte så ”stötig”
– och så var det dagsljus.

Det var betydligt otäckare att gå och lägga sig 8 januari 2005 när det just hade börjat…

Väderlek

Den här bilden är tagen för ett år sedan. Klockan är strax före 16.03 som är tidpunkten för solnedgången.

Då hade vi vindstilla och kallt – ner mot 10 minusgrader i flera dagar.

Vi kunde till och med så smått prova skidorna!

Nu har ju kvicksilvret inte gått under +6 på flera veckor, i gengäld är det mulet,regnar och framför allt så blåser det.

De sista tio dagarna har vi haft hård kuling mest hela tiden.
vindstyrka

Däremellan har det blåst full storm två gånger sista veckan och nu är det dags för orkan!!
Solen går upp i detta nu, vinden kommer att kulminera under förmiddagen.

Mellan stormarna har vi varit och inspekterat stugan i Småland.Där funkade allt och hasseln Corylus avellana (Detta Linnéår får vi vara noga med latinet!) håller på att slå ut (Sic!)

En flock domherrar strök förbi.

Att jag överhuvudtaget såg flocken berodde på att jag hörde deras läte – det låter som en gnisslande ladugårdsdörr!
Domherren heter Pyrrhula pyrrhula på latin vilket betyder eldröd.

J.S. Rasch

Fredrik (namnet har jag fått från kvittot, se nedan) hilser velkommen til J. S. Rasch, den ældste vinhandel i Helsingør
Firman grundades 1807 av Isaac Joelsson.
Den förste Rasch, Jørgen Stender, tillträdde 1883.

Det har ju sedan skillnaden mellan att handla hemma på Systembolaget respektive utomlands i Helsingør blivit så stor, till H:s fordel, vuxit upp en uppsjö med forrettningar som utlevererar vin och sprit.

Alltsedan 20 -talet har emellertid vår familj frekventerat den gamle forrettning – mina föräldrar spelade faktiskt tennis med Herman Rasch.

Bilden föreställer inte denne Rasch, men är tagen i Danmark.
På 20-30-talet var det enklare att ta färjan till Nordsjälland än att åka tåg till ex Lund eller Malmö.
Detta umgänge och idrottsutbyte tog ju tvärt slut 9 april 1940 och blev väl aldrig detsamma mer!

Fredrik kunde berätta att han börjat i firman 1 maj 1969. Han är egentligen från Roskilde, men när han låg inkallad på Kronborg träffade han en Helsingørpige, som nu är hans fru…

1807 var ju bara sex år efter Slaget på Reden.
Om man går till Bymuseum i Helsingør får man veta att Nelsons flotta, på väg ner genom Øresund blev beskjuten från Kronborg. De försökte undgå träffar, besvarade elden med bara ett skott – som träffade det brittiska konsulatet!

En ännu intressantare hemsida 2 april 1801 Slaget på reden

Iver

Åldringsvården har startat vårterminen!
Trots regn och rusk var ivern stor att komma ut i Pålsjö skog efter juluppehållet!

Ingen hade lust att stå och vänta utomhus på sin tur att få karta, med eller utan stigarna utritade.

Återseendets glädje var stor
PM studeras noggrant.

75-åringen har kommit hem ifrån Kanarieöarna!

Födelsedagsbarn 2

Detta barn är den borne aristokraten:

Hon döptes som sig bör i Strängnäs domkyrka

Prinsesstiaran sitter städse på hennes änne
…bittida som sent

När det nu är aktuellt med filminspelning med en prinsessa i huvudrollen är hon den självklara innehavaren!

Vi gratulerar Prinsessan Moa på 7- årsdagen!