NU
KROKUSEN!
Vi har nu kommit in i fas 2 av vintern =
vaknade jag plötsligt med -13°.
Jag samlar ju regnvatten
MEN
hade försummat att kolla in väderleksförändringen
SÅ
Jag snabbade mig, för att inte riskera sprängning, att tömma vattentunnan!
Den hade börjat fyllas på igen
När jag nu går omkring i min trädgård erinras jag osökt om Stagnelius´ dikt:
TILL FÖRRUTTNELSEN
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar — på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng — med nejlikor våren
skall henne beså.
÷
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! — i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.
Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.
÷
(Erik Johan Stagnelius, Strödda dikter efter tiden omkring 1818)