Svamprunda

Nu när det har regnat så mycket, och emellan skurarna varit ganska varmt fann jag mig föranlåten att utforska svamptillgången:

..och den är ju god.
MEN
Några pålitliga matsvampar dräller det ju inte av.
ÅRETs SVAMP
tycks vara röksvampar i olika varianter
MEN

När jag sneddade genom en granskog såg jag….
Ja, inte är det den STOLTA som växer där
UTAN

Den rodnande som ju det finns giftvarning för.
Den känns utöver rodnandet igen på växtplats, grövre fjäll, större tendens till bollform samt slät fot.

Så småningom hittade jag dock en hel del kantkremla, björk- och brunsopp, EN (liten) KarlJohan och en handfull pyttesmå kantareller.
SLUTLIGEN
gick jag ut i kohagen på toppen:

OCH DÄR
fanns de ju – de stolta!
Se även
Här ska lagas 

Högsommarutflykt

Nu när sällskapslivet fått sitt, och jordbubbarna är uppätna är det dags att samla i ladorna. 
Jag gav mig upp på Svedberga kulle för att spana efter hallon:
Jag plockade lätt som en plätt 2l finfina skogshallon
Efter väl förättat värv gick jag en runda för att spana efter svamp,
med magert utbyte = två bokkremlor
MEN
På parkeringsplatsen kastade jag litet avfall
Vad är det där?
Det är ju en finfin Karl Johan!
ELLER
snarare tre stycken
…och så hittade jag en (1) kantarell.
Det blev svampbruschetta och hallonkaka till middag!

Skälderviken here I come…

Sista turen i Kronoskogen för i år!
TC var i Sibirien. Sune och Ingrid stod för arrangemanget.
Jämfört med ifjor hade vi inledningsvis bättre väder.
MEN
Visserligen blev det bad i Skälderviken även denna gång men stormen tidigare i veckan hade kastat upp en massa tång och vattentemperaturen var bara 14°C (=259° K)
Naturen är alltid spännande:
Van vid Öresunds sandstränder med på sin höjd blåmusslor tycker jag snäckstranden är exotisk!

Sörmlandsskog


Innan ishavsvindarna svepte ner över oss gjorde vi svamputflykt. Det var något för sent – det fanns många Karl Johan men de flesta var maskätna.

Vi hittade litet brunsopp, några sillkremlor och ETT kantarellställe, amt sotbrun vaxskivling – så det blev till en svampstuvning i alla fall.
Sedan passade vi på med litet bergsbestigning, medan vi väntade på Pappa Olle som löptränade.

I naturen

I förrgår var första dagen på länge då det inte var en självklarhet att njuta strandliv. Jag passade på att inspektera tillväxten på Svedberga kulle.
Jag noterade att fåren som brukar ströva på toppen var utbytta mot nötkreatur! De äter tydligen även björnbärsrevor – i hagen var stånden märkbart reducerade… (?)
Det är dock ingen risk att bli utan bär – en del toppbär är redan mogna, jag samlade de första 3 decilitrarna.
Även svampen är på G: kantkremlor och kantareller räckte till en svamptoast till lunch.

Hemkommen läser jag ur Håkan Nessers augustibrev:

Med åldern kommer en längtan till det enkla och det stilla tillbaka. Träd, gräs och stenar – i varje fall gäller det undertecknad. Det kan vara nog av upplevelser, tid att gå tillbaka till naturen, den som alltid tålmodigt stått och väntat på en och som kommer att stå kvar när man är borta. Blåelden, vallmon och strandrågen. Man ska väl inte påstå att man alltid förstår sig på herr Bergman, som levde i fyrtio år en fågelflyghalvtimmes väg härifrån, men han sa något om att på Fårö fick allt sin rätta vikt och betydelse. I synnerhet han själv. Och visst är det så; det är inte i manegen, på arenan eller i bloggbruset som människan egentligen hör hemma – manegen och arenan och bloggbruset är mera som ett sådant där gammaldags flugpapper, där de som kommer lite för nära eller inte kan hålla sig borta fastnar. Och när man sedan sitter där och tvittrar kan det vara svårt att riktigt veta vem man är.

Kremlolog?

Ja, denna höst är man ju inte lika karsk som vanligt:

Kom med, nu ska vi gå ut på tramp,
gå ut på tramp, gå ut på tramp.
Tag korg och kniv,
Vi ska plocka
svamp ,
ska plocka svamp, ska plocka svamp.

Det är så roligt i skogen gå,

i skogen gå, i skogen gå
och leta rätt på de svampar små,

svampar små.

Karl Johan står där så kort och tjock,
så kort och tjock,
så kort och tjock,

med mörkbrun hätta och snövit rock.
och snövit rock, och snövit rock.
Grönkremla, smörsopp, och champinjon,
och champinjon, och champinjon,
och fjällskivling stolt som en hög baron,

hög baron.

Grönkremla har vi ju plockat och åtnjutit utan obehag i åskilliga år – men idag blev den bortsorterad….

Där har vi taggsvamp och kantarell,
och kantarell, och kantarell,
och flugsvamp, nej, han är inte snäll,
är inte snäll, är inte snäll.

Lömsk flugsvamp har jag aldrig sett i verkligheten .
Däremot röd,vit panterfläckig.
Är det inte bara färgen som är lik grönkremlan!?


Nu har vi korgarna fulla fått,
vi fulla fått,
vi fulla fått,
(trots allt – tack vare rikligt tegel-och vin-kremla)
nu lagar mamma oss något gott,

riktigt gott.

Vi kunde också trösta oss med med brunsopp.

Om hösten, om hösten…

Omhösten, om hösten,
då är det allra bäst,
då har vi så roligt och leka allra mest.
Då få vi plocka äpplen och björnbär, söta,blå,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

Lyfter man så på busken vad hittar man väl där?
Efter lördagens hällregn hade vi igår ett förtjusande väder.
Vi ägnade tiden åt björnbärs-och svampplockning.
Vi hittade också en hel del kremlor, björk-och brunsopp ,som räckte till en smaskig svampbruschetta

Lilla Björka

Här sitter jag i det inre av Småland och läser SvD!
Bilden hittade jag tillsammans med åtskilliga andra som illustrerar vårt leverne på 80-talet.Det är efter en hösttävling i orientering som anordnades av OK Norrvirdarna.
Jag minns den speciellt eftersom det var ett sådant underbart väder,
vi hittade rikligt Karl Johan
OCH
vi hade gångavstånd från TC till
Elin Wägners Lilla Björka, Bergs socken, Växjö kommun

Lilla Björka uppfördes efter arkitekten Carl Bergstens ritningar, på uppdrag av författarinnan Elin Wägner. År 1924 stod huset färdigt. Den faluröda byggnaden med vita snickerier har fått stildrag från såväl småländsk byggnadstradition som nationalromantik. 1964-65 gjordes en tillbyggnad med garage på den ena gaveln. Till fastigheten hör även en skrivarstuga, uppförd i slutet av 1930-talet, ritad av glaskonstnären Simon Gate. Vid landsvägen finns ett före detta kyrkstall som idag nyttjas som uthus. Det f.d. kyrkstallet står på ursprunglig plats och fungerade som kyrkstall för Ernatorps och Hjulatorps byar. Lilla Björka byggnadsminnesförklarades år 1996.