Min pappa Calle fyllde år den 23 september. Han skulle idag ha blivit 111 år.
Jag har ju tidigare berättat om hans intresse för konst.
Kunglig Danskvasen på bilden med måsen fick Per och jag i förlovningspresent 1955.
I fjor sommar när jag plockade bort sommargarderoben, minns jag att jag att jag tänkte på att jag inte använt mina shorts en enda gång! I år har jag i tre månader inte haft annat på mig, jeans skulle ha varit för varmt…
Parallellt med garderobsstöket har jag ju fortsatt mitt Sisyfosarbete att sortera gamla foton.
om inte en bild från Akropolis oktober 1966. Det är moster Ebba i solhatten ifråga och mormor Anna (*1886) på sin efterlängtade första flygresa, elegant, med som jag vill minnas en av moster Elsas hattar!
När jag nu studerar fotot frapperas jag av att Ebba tydligen klättrat upp iförd trätofflor…
Det är ju sedan tre år beslutat att vi ska avyttra vårt släkttorp Skogslund. I avvaktan på att ”det rätta tillfället” yppar sig har jag sysselsatt mig med att tömma det på minnen från forna släktled.
Min faster Stina (*1905) skriver:
Kära Anna! Här sitter jag i Florence och tänker på dig och skäms. Vi hade så underbart hos dig i pingstas och jag har inte kommit mig för att tacka. Av fullaste hjärta tack! Min syster Dagny och jag har flugit till Milano och därifrån tagit en bussresa genom Italien. Vi har badat i Medelhavet. Vårt närmaste mål är ROM, huvudpunkten i vår resa. Italien är ett underbart land med älskvärda människor De hj hälsningar Stina
När jag i fjor presenterade vår sjuttonåring benämnde jag henne en målmedveten studiosus!
Hon är ÄNNU mera så nu inför sin 18-årsdag. över huvudtaget är hon en mycket VERKSAM person – här i baktagen hemma hos kusinerna.
Som tydligt framgått för vana läsare av denna blogg – INKÖPs inga presenter numera.
Jag tar mig en rundtur i hemmet och delar ut….
Denna porslinsfågel från Meissen fick jag av min far som minne efter hans första stockholmsbesök efter andra världskriget, troligen 1948.
Dessa underbyxor var en av årets av mig utdelade julklappar.Jag hittade dem i moster Ebbas (död -93) kvarlåtenskap. Det var för mig en Madeleinekaka: Swinging London och Mary Quant.
De har sparats för jag tänkte då att det kanske blir spännande för barnbarn när den tiden kommer…
Mera sixties:
Bilden, att döma av gossarnes ålder, från 1968;
Baksidan lovar mycket nyttig information.Jag måste ju nu mera intensivt och målmedvetet sortera bland alla ”saker som är bra att ha” som ligger i korgar och lådor belamrande två skrivbord och en bänk.
I den första jag tar fram för sortering hittar jag den här planschen 34×24 cm:
På baksidan står:
Vi fortsätter att rensa i generationers hopsamlade ”saker som är bra att ha”.
Ovan ses tre locktänger. De användes för att locka håret. De lades i elden på vedspisen eller i mitt föräldrahem på gasspisen. Sedan tog man en bit tidningspapper och klämde till, tills det inte längre osade bränt. Sedan gick man loss på håret. Man kunde ondulera sig själv, men det blev bättre om man fick hjälp.
Här ett Polyfoto från troligen 1941. Jag är 6 år – det syns tydligt att man retuscherat dit framtänder… – min syster är två år. Då var det högsta mode att ha en rulle på hjässan. Vår moder har troligen ännu inte insett vilka hopplösa fall våra hårmanar är. Jag har ett tunt, mjukt, aningen självlockigt hår. Jag svettas mycket i hårbotten, så all försök att bygga en frisyr är dömda att misslyckas. Min syster har god kvalitet på hårstråna, men hennes är i gengäld spikrakt.
I botten på lådan med diverse uttjänta julsaker som åkte i soporna häromdagen låg ett gammalt Svenska Dagblad.
Det är alltid spännande att ögna igenom vad som var aktuellt för, i detta fall, 19 år sedan.
Vi bodde från 1971 grannar med Rune Andreasson. Våra barn var lek- och skolkamrater. Rune brukade måla på omslagspapper som här kring en julklapp. Vi hade infattat papperet i en ram från IKEA – och glömt alltihop.
Så det gäller att sortera ”skräpet” noggrant….
Så var det dags igen att förse den gamle med kanelbullar.
Medan jag stod där och kavlade
”en platta 35×40 cm”
dök det upp ett minne från mina allra första bakdagar.
Det måste ha varit 1964 för jag mindes att det var i Borås. Jag var barnledig på grund av den djefla mannen. Den sekunda kavel jag som student införskaffat från EPA behövde bytas ut.
Vi var jämfört med studietiden burgna eftersom husfadern hade fast arbete och vi kunde därför satsa på rediga grejor.
Jag uppsökte stadens bästa husgerådsaffär.
Jag efterlyste med emfas en likadan kavel som fanns i föräldrahemmet:
en med handtag i båda sidor.
En sådan fanns ej till försäljning.
MEN
Som väl var kunde expediten uppbåda två samtidiga kunder, professionella bagare ,som lyckades övertyga mig om att en riktig kavel kavlas utan handtag – i nödfall kan en längre pinne införas i den centrala kanalen….
Här står jag nu och kavlar med min utomordentliga kavel som är lika gammal som den djefla mannen!
44 år sedan
