Kategoriarkiv: Odling

Överraskningsväxt

Publicerat av
Svara
Här en bild från den 16/8 med änglatrumpeten mellan pelargonen och tomatplantor.

Jag är nu ivrigt sysselsatt med att förbereda mina vinterförvarade växter för sommartillvaron.

Eftersom vintern har varit så kall har jag måst ha alla krukplanterade ”balkongväxter” inomhus. Det så kallade ”lekrummet”, som har en perfekt temperatur på ca 10° och österfönster, har varit belamrat.
Den änglatrumpet jag köpte våren 2009 blev ju föga tillsedd på grund av att sommaren ju präglades av bortgång, begravning och gravsättning.

MEN

I oktobers sista skälvande minut blev den ju månadens växt!
Nu när jag plckar fram den för omvårdnad inför utesäsongen är den om möjligt ännu mera skabbig – det finns bara en liten krans med blad högst upp. Den får stå med fikusen i köket fär vitalisering..

OCH
Så en morgon när jag kommer ner i köket
…och jag som trodde den var färdig för komposten!
Jag går in på Google och lär mig att det inte är ovanligt att änglatrumpeter har tappat nästan alla blad under vintern
OCH
att de ibland överraskar med en blomma så här års.
MEN
Nästa morgon har den gula blomman plötsligt blivit RÖD:
Made my week!

Trädgårdsskötsel

Publicerat av
1
Jag har funnit för gott att ta fram krattan

Så här ser det verkligen INTE ut i rabatterna nu! Bilden är från 2009.
UTAN
så här:
Visserligen är blomstringen blygsam jämfört med ifjor
MEN
Prydligheten är överväldigande !
Så här såg det nämligen ut den 16 mars 2009 – här gör jag vid för att stenläggaren inte skall skada mina rosor!
I brist på blomster kan man njuta av snösmältningens skönhet….

Lundamuseum

Publicerat av
3

Trots 8 1/2 års vistelse i Lund som studerande och sedan 1966 Skåneboende har besöken vid dess museum varit få. Bilden ovan är tagen vid det enda besöket på Kulturen under telningarnas uppväxt. Så tillvida har barnbarnen varit duktigare.

Gossen på bilden är numera 48 år och sedan 1995 bosatt i Hjärup, granne med Uppåkra.

När vi häromåret var i Hässleholm och besökte deras Pompejiutställning fanns det där en monter med reklam för ett besök på Lunds Universitets Historiska museum och deras avdelning med Uppåkrafynd – en bosättning med samma ålder som Pompeji!

Ett besök därstädes har sedan dess stått på programmet och sistlidna helg blev det äntligen av.

OCH
Utställningen var högeligen intressant
En hel del föremål står ju dem i Pompeji inte efter
Även om det var begränsat utrymme gjorde den pedagogiska presentationen att man blev högeligen upplyst:

Det fanns visserligen ytterligare 7 utställningsteman, vi kände oss ganska mättade…..
MEN
Ovanstående foto är taget framför dess dåvarande hemvist.

När vi var på Kulturen 1974(?) ville jag se Kilian Stobæus´ Kuriosakabinett
MEN
De andra var trötta och lade in sitt veto.
Men NU tog jag chansen:

I väntan på våren

Publicerat av
2

Fyra dagars töväder har fått nästan all snö att smälta! Jag kunde inte hålla mig – jag åkte och köpte litet penseer…
Visserligen blir det ju ett köldrecidiv kommande vecka – men vi får hoppas det är det sista! Penseerna får stå inne på köksbordet så länge.

Nattens lekar

Publicerat av
Svara
Människan spår – Gud rår (?)…
Anyhow – Detta förberedde jag inför den djefla mannens födelsedagsuppvaktning efter det här bokfyndet i januari:
Förtjusande!

Ja, det hade moster Ebba tyckt om hon vetat vad den djefla mannen får i födelsedagspresent i år. Lagom till dagen i fråga dyker denna bok upp ur travarna med arvegods.
När jag bläddrar i den förstår jag av inklistringen att det är en bok från en bokcirkel 1948.
Man fick tydligen disponera boken 3 veckor. Observera även användandet av titlar, och att endast EN man deltog och fick en yrkestitel.
Vid avslutat cirkelläsande fick man ju behålla en bok vardera, min moster Ebba således denna av Stig Dagerman. Det är uppenbarligen förstaupplagan från 1947!
Av SD har jag tidigare, troligen redan på 50-talet läst Bränt barn, Bröllopsbesvär och Att döda ett barn.

Att döda ett barn blev också en mycket uppmärksammad ”förfilm” 1953. Det var ju före TV – biobesök var det stora folknöjet. I städerna var det två kvällsföreställningar kl 19 och kl 21. De flesta spelfilmer var knappt 1 1/2 timme.Innan den ” riktiga” filmen satte igång var det ”förspel”. Dels var det reklam – de för Marabou Mjölkchoklad, Bronzol och Ögonkakao (Andra pris ett paket Ögonkakao!) har ju blivit legendariska.
Men sedan var det SF-jounal (ungefär som Rapport och Aktuellt!) och kulturprogram som inspelningar med pianisten Arthur Rubinstein och violinisten Jascha Heifetz.

OCH
Således, Att döda ett barn som troligen den första Trafikpropagandan

MEN

Så dök ju det här med gratisprenumerationen på Axess upp. Då kunde jag slappna av – jag behövde inte vara klar med MIN läsning av boken till den 10/2.
(Ja, han fyller ju inte förrän den 12te men man måste ju räkna med postgången också)

Nu kommer han, den djefla alltså, i egen hög person på besök, så jag kan överräcka den in manu.

Det är en helt underbar – samtidigt väldigt smärtsam bok.

Som väl är det noveller – man klarar känslomässigt inte av att läsa mer än en timme åt gången. Så här efteråt när jag bläddrar, får man samma intryck som vore det poesi.

Prosan är helt enkelt bländande.
Ex:
—- Han försvann. I skydd av rosensnåren sprang han bort mot tornet, öppnade dörren, rusade uppför trappan och kastade sig omkull på golvet. Om en stund hörde han röster. Dörren for upp igen. Nyckeln vreds om. En gång. Två gånger. De hade inte ens brytt sig om att titta på nedersta trappsteget. Så litet betydde han. Det var bittert. När inga röster längre hördes gick han sakta och milt nerför trappan och satte sig längst ner, tänkte inga märkvärdiga tankar, kände ingen särskild ilska. Kände överhuvudtaget ingenting Tänkte på ingenting.—- (ur Tornet och källan)

De första 5-6 av de 17 novellerna har innehåll från barn- och ungdomsår och är de jag bäst tycker om. Saltkött och gurka handlar om mobbing i skolan där jagpersonen är mobbaren. Den hade platsat i Realskolans läsebok!

De senare blir efter att de inleds med helt fantastiska konkreta miljö-och naturbeskrivningar mer och mer surrealistiska och ”äckliga”.
Plötsligt tittar jag på omslaget: Nattens lekar och får en ahaupplevelse – det är naturligtvis neurotiska drömfantasier som skildras!
Då har jag litet lättare att ta dem till mig.

MEN
Jag tänker också:
Stackars Stig Dagerman…

Mälardalsbesök dag 2

Publicerat av
1

Fredagen den 20 november skulle jag möta min äldste son och äldsta barnbarnet på Nationalmuseum kl 14.00. Eftersom jag, skånska och uppvuxen under andra världskriget, inte varit så många gånger i Stockholm passade jag på att turista.

Jag vandrade från Centralstationen, smet in i Klara kyrka
OCH

kom precis lagom för att åhöra lunchkonserten. Det sades att det var ett musikgymnasium som stod för programmet – jag uppfattade inte vilket. Jag var särskilt imponerad av förkryssade sopranen Jonna Hybelius.

Jonna Hybelius sjunger.
Via norsfiskarena, som jag trodde, de fiskade laxöring visade det sig, rikligt med holländare, japaner och italienare längs Strömgatan anlände jag till Nationalmuseum där jag inmundigade en Jordärtskockssoppa i deras restaurant ATRIUM
Caspar David Friedrich har länge varit en av mina favoriter!Vi avslutade med litet shopping i butiken….

Julsalong

Publicerat av
Svara
I lördags var det så dags för vernissage för Höganäs museums julsalong.

Simon Arne introducerade de sex kvinnliga konstnärer, med anknytning till Kullabyden, som ställdes ut. Läs mera (klicka där också på Läs mera så får ni en information om var och en av de sex)

Genast kände jag igen den gröna färgen!

Vi fick ju aldrig reda på vad konstnärinnan som målat vårt pris hette, bara att hon signerade MC.

Nu vet jag att det är Magdalena Cavallin
Det gladde mig också att av de sex som ställde ut gillade jag hennes alster bäst, främst

Ljudet av fartyg.

Jennifer Rahfeldt hade ett ”husband” som under hennes ledning framförde ett mestadels atonalt musikstycke.

Tavlorna på väggen bakom är hennes.

Sensommar

Publicerat av
Svara

Jag berättade om min lilla stickling som jag fick av Lena Nordahl 2006

Den växer och frodas och bildar varje år nya frökapslar. Jag har dock inte haft tid att sköta om dem särskilt väl i sommar; dessutom har det varit väl torrt.

MEN

Nu i september har de tagit fart och gläder mig varje dag på förstutrappen.

Klar kandidat till månadens växt september.

Upphämtning

Publicerat av
Svara

När vi ifjor var på Tomarps kungsgård fick jag nedanstående kommentar:

en djefla man skrev … Den där triangeln Åstorp–Klippan–Östra Ljungby utforskade vi aldrig under våra orienteringsresor.

Så när han nu ändå kostat på sig resan till ”lilla mamma” tog vi tillfället i akt.
Det visade sig att just den 5 september var det VERNISSAGE!
ur HD:
I helgen öppnade Tomarps Kungsgård en minnesutställning med målningar av arkitekten Sölve Olsson (1929-2008) och hans fru, Åstorpsbördiga skulptören Ingegerd Lundahl Olsson (1926-2004).
Läs mera
utställningen presenterades av Cecilia Nelson som bland annat påvisade hur Sölve Olsson arbetat med föremål som han omarrangerat i olika kombinationer och belysningar.

En tavla jag tyckte mycket om var den här:

Men egentligen tyckte jag allra bäst om hustruns lågmälda skulpturer….

Mitt nya liv:1

Publicerat av
6

Sommaren verkar definitivt på upphällningen – de sista dagarna har det blåst och regnat.
Därför var det trevligt att jag blivit inspirerad av min änkegranne Märta Braun att bli abonnent på lilla torsdagsserien.

Jag infann mig i god tid. Röda lampan lyste – ja till och med två!

Min mamma och faster Stina hade på 40 och 50 -talet ett abonnemang. När en av dem var förhindrade hände det att jag fick rycka in. Det blev också en hel del konsertbesök när vår son Gustav var violinelev på 70-talet. Men när vi sedan började med orienteringen har all överbliven kraft efter barnuppfostran och yrkesarbete ägnats den verksamheten!

Det var härligt att återuppta denna vana! Jämfört med tidigare var det festligt med fullsatt salong och moderna grepp på uppförandet. Bland annat fick vi en livfull och 20 minuter lång introduktion av chefsdirigenten Andrew Manze till Berlioz Symphonie fantastique som sedan framfördes med entusiastisk bravur.