Mellandag


Jag har fått blodad tand när det gäller Barbara Nadels deckare från Istanbul.
Nu måste jag rekvirera dem på engelska – översättningen går tydligen trögt!.
Men det blir ju förstås billigare…
Jag har tydligen missat en : Deep Waters.

Vi möter dem alla, List of characters, igen, men det har gått ett antal år.

Jag repeterar:
Inspektor Çetin Ikmen är gift med en turkisk djupt troende muslims kvinna, men härstammar själv på mödernet från Albanien. De har tillsammans 9 barn.
Hans unge medarbetare kommissarie Suleyman är gammal osmansk ”adel”. Rättmedicinaren Arto Sarkassian är armenier. Tidigare hade Ikmen en medarbetare Balthasar Cohen, jude, men denna har, efter att ha blivit skadad i 1999 års jordbävning, dragit sig tillbaka från polisarbetet, driver en juvelerarbutik. Där arbetar hans son Berekiah C. som Ikmens tonåriga dotter är förälskad i.
Den vars liv förändrats mest är Mehmet Suleymans. Han har avancerat till inspektor. Sist, i Arabesk, levde han i ett olyckligt äktenskap, påtvingat av sociala skäl (se ovan angående härstamning). Han har tydligen i Deep Waters brutit upp och är nu gift med rättspsykiatern Zelfa Halman. Hon är visserligen 100 % turkiska, men uppvuxen och utbildad på Irland och mycket emanciperad. Hon är i denna roman höggravid och föder vid 48 års ålder en liten prins Yusuf Izzedin till sin 12 år yngre make.

Harem handlar dels om en arbetskamrat till Ikmens tonåriga dotter Hulya som hittas död i en cistern i Istanbuls medeltida kloaksystem, dels om kidnappningen av en amerikansk hustru till en tillfälligt hemvändande turkisk hollywoodfilmstjärna.

Jag har stor glädje av mitt noggranna studium av Orhan Pamuks Istanbul. Jag kan följa med i handlingen när den förflyttar sig mellan de olika stadsdelarna och kulturella miljöerna.
Som min far sa´när vi lekte frågesport:

Spänningen stiger
Det gäller även vår – a! Amaryllis,

Svägerskan glömde vid avfärden sin julklapp!
Dess vidare öden kommer att redovisas på denna blogg!

Vikarie

Nu har den första stängeln börjat sloka.Men då!
Kvicknade min Novemberkaktus till och började blomma IGEN!

Den utblommade stängeln klipptes av – nu väntar vi på att nästa skall göra sig redo.

Under tiden kan vi glädjas ännu några dagar åt den gamla i sin nya position..

Blomstring

Rapport om vår amaryllis:

Den börjar bli stora damen nu!

Till yttermera visso:
Hon får ju snart en syster –
och så skiner solen in genom fönstret ffg nästan sedan hon kom i huset för fyra veckor sedan.

För att ytterligare komma i julstämning kan man ju lyssna på AH, som ju i sin tur rekommenderar oss att lyssna på Mozart:

Decima
Hela vinterdagen lång
gnolar Mozart i mitt öra.
Fjärran stråkar kan jag höra,
fjärran rösters tysta sång.
Arbetsdagen går sin gång,
pennan fyller pappersbladen.
Ljusen tänds i fönsterraden.
Snövind går i nakna träd.
Mozart susar ljudlöst med.
Natten faller över staden.
(Bit för bit, 1970)

I morgon är det redan dags att tända det tredje ljuset.

Siste november


På vår tid var Siste november en stor festdag i Lund.
Visserligen från början för att hedra Karl XII som ju tillbringade tiden från återkomsten från Bender till det han gav sig av på sin sista misslyckade kampanj till Norge i Lund.
Vi läser i Wikipeda:
Rügen togs av preussarna i november 1715, och då Stralsund inte längre kunde försvaras räddade sig Karl XII på en segeljakt över till Skåne, där han steg i land vid Trelleborg den 13 december 1715.
Karl XII upprättade nu sitt högkvarter i Lund, där han var närmast krigshändelserna. Det blev nu en helt annan fart på de svenska rustningarna, liksom också ett annat system i förvaltningen än förut. Rådsherrarna i Stockholm hade under de sista åren i sina skrivelser till kungen så ivrigt klagat över landets nöd och betonat fredsbehovet, att Karl XII misstänkte dem för klenmodighet och bristande nit. Han sköt dem nu helt åt sidan och överlämnade helt den närmaste ledningen av såväl inre som yttre politik åt den holstein-gottorpske ministern Georg Heinrich von Görtz. Denne var ett förträffligt verktyg när det gällde att genom diplomatiska knep söndra och försvaga fienderna samt att till det yttersta mobilisera rikets krafter för att nå en dräglig fredsuppgörelse. Utsikterna för detta var inte alltför dåliga, och om ansträngningarna lyckades hade de tunga offer som krävdes av folket kunnat gottgöras till fullo.
—–
Medan Karl XII lät diplomatin genom anbud och underhandlingar åt olika håll pröva möjligheten till separatfreder bedrev han sina rustningar med eftertryck. I januari 1716 samlade han trupper i Lund, troligen med avsikt att gå över isen till Själland, men en plötslig tövädersstorm förhindrade planens genomförande.

Så det fick bli Norge i stället…..

Sedan man efter att 1968-strömningarna tog överhanden nedlagt Studentkåren etc har ju Karl den XII-firandet ockuperats av nynazisterna.
Vi förberder oss i stället för ett stillsamt Iste adventsfirande.

Amaryllisens längd på dag 14 55 cm!

Novemberrusk

Igår var det så där uruselt väder som det bara kan, när det blåser 14 sekundmeter med ett smattrande regn. Alla planer på utevistelse måste skrinläggas.
Vi tog i stället tillfället i akt att tända en liten trivselbrasa.
Nu när vi har bergvärme får ju den gamle så sällan tillfälle till det…

Amaryllis
kämpar på


Dag 10 är den nu uppe i 47 cm

Den kräver snart ytterligare en mätsticka!?

November HIP


Under söndagspromenad (se nedan 19 nov) samlade jag in lite växtmaterial som bordsdekoration.
Borsttåtelns, Corynephoros canescens, tuvor är så här på hösten helt bedårande med sina grågröna blad och rödaktiga slidor. En liten tall, Pinus silvestris, fick också plats!
Idag var det en viss tillfredsställelse att se vad icke-vandrare får betala…

Klicka på bilderna för närmare besked!


Hur går det då med min adventskalender?:
Dag 1 17/11:

dvs 27 cm

Dag 3 var det dags att förlänga mätstickan:
Dag 5 21/11 är vi redan uppe i 36 cm!
Följ den spännande fortsättningen!

Dahliera klara sej!

Våren var ju hektisk!
När alla guldbröllop, konfirmationer och studentexamina var avklarade upptäckte jag plötsligt en bortglömd dahliarot.
Jag har i flera år envisats med att plantera dem i rabatten utanför stora rummet där på bilden från guldbröllopet växer tulpaner.
Så här i slutet av juni var det ju litet sent påtänkt – och dessutom hade jag sällan fått någon vidare blomstring – det är ett alltför halvskuggigt läge.
Men kasta den ville jag ju inte.
Så jag ”slängde ner den” i vår nya ”frontgarden”

Här har den trivts övermåttan väl.

Även efter måndagens köldknäpp – kan vi utbrista :Dahliera klara sej!
(det hängde på en halv grad!)

Nu kan vi nog njuta av den två veckor till!
Till nästa år köper jag flera – det kan ju bli snyggt med en hel rabatt!

Rekord?

Ja, troligen i vår täppa!

Sommarregnens mängd
har förlängt solrosorna
till rekordhöjder!


Våra solrosor är inte STORA, men desto LÄNGRE.

Vid kontrollmätning är den högsta 270 cm.

Då kommer svåger Görans stöd väl till pass.