Majväxt

Om det var svårt i april att välja månadens växt är det ju ändå värre i maj! Det glänsande vädret och årstiden som sådan har ju gjort att jag hittills publicerat åtta olika växter. Då har jag ju ändå avstått från sådana självklarheter som tulpaner, liljekonvaljer, gullvivor och syrener!

MEN
Ett beslut måste ju fattas och efter moget övervägande blir det en nionde:
Gullregn Labunum x wateri
Släktnamnet Laburnum användes redan av Plinius.
Skälet till detta val är att vår resa i österled i det gudomliga vädret fick den gamle att ännu en gång citera Hjalmar Gullberg, en dikt han kunde utantill redan 1955!
Kyssande vind.

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnets månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnets månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din värdsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnets klasar.

Ur :Kärlek i tjugonde seklet (1933)

Kopattar

Jag har ju i denna blogg gång på gång återkommit till hur priviligierade vi var som gick i de gamla läroverken – och vi på Högre allmänt läroverk för flickor i Hälsingborg i synnerhet.

Åtskilliga lärare var lektorer, dvs disputerade och djupt kunniga i sina respektive ämnesområden. Nu i maj när jag rör mig i bokkogen slår det mig hur bevandrad jag är i denna flora.
Som lärare i biologi hade vi lektor Hervid Vallin. Han grundade elevföreningen Gea, och hjälpte till att samla in medel så att Flickis kunde bygga en sportstuga i Åvarp nedanför Söderåsen. Mycket av färdigställandet stod vi elever för. Vi cyklade ut på lördagen, målade och snickrade under hans uppsikt. (Om vi övernattade skulle ett antal mödrar närvara som ”förkläden”!)
På söndagarna kom ofta forskare från Lund med dess Botaniska sällskap dit och vi deltog i dessa excursioner.
Som man kan läsa under länken är de särskilt inriktade på mossor och lavar. Jag minns min moders förtvivlan när jag en söndag kom hem med ryggsäcken full med sten i stället för blommor att pressa. (På stenarna växte diverse rara lavar!)
De låg länge och prunkade på vår balkong….

Även under veckorna i maj hade vi sällan undervisning inomhus – vi cyklade ut till närmaste dunge och samlade växter till herbariet. Det fanns åtskilliga rara växter inom någon km:s radie.
Allt detta dök upp i mitt minne när jag såg att getramsen, Polygonum odoratum, blommade på Svedberga kulle. Jag minns hur Hervid Vallin, omgiven av sina ”fina flickor” förtjust skrockade när han berättade att den i Skåne allmänt benämndes kopattar.

Sydostlig växtlighet

På Österlen har de kalkhaltig jord och delvis samma växtmaterial som på Öland och Gotland. Vid denna årstid imponeras man av stora bestånd lökdoftande ramslök.
Jag som är så stolt över min enda lilla planta….

Ramslök
Allium ursinum L.
”Ramslöken är den vackraste bland våra Lökarter.
Den uppträder gerna i talrika stånd och

bildar behagligt gröna grupper med mjölkhvita blommor.
Växer helst i genom multnade blad bildad jord.”

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

Ramslökssoppa
Karin Franssons recept

3 mindre knipplökar
1 bit purjolök
2 vitlöksklyftor
1 l hönsbuljong
2 dl grädde
80 g smör
1 bunt ramslök eller gräslök
lite riven muskotnöt
salt och vitpeppar

Hacka lök och purjolök i grövre bitar.
Smält lite smör i en rymlig gryta och fräs hacket samt pressad eller riven vitlök däri, låt det inte ta färg.
Häll i hönsbuljongen och grädden. Låt det hela puttra tills 1/3 del av vätskan har ångat bort.
Smält 50 g smör och låt det bli nötbrunt, rör ner i soppan. Ta bort stjälkarna på ramslöken och strimla bladen, rör ner i soppan.

Mixa soppan i en matberedare eller använd mixerstaven, mixa samtidigt ner några klickar kallt smör. Smaka av med ev. lite mera salt och lite riven muskotnöt, sila av.

Nu har soppan blivit alldeles vårgrön, tillsätt gärna lite vispad grädde strax innan serveringen, det gör soppan härligt skummig.

Här passar det bra med lite lax i bitar eller några räkor till. Har man inte ramslök, så kan man mixa ner den gröna blasten från sommarlök, samt lite gräslök och några spenatblad för färgens skull.

Säsongen för ramslök är kort, den är från mitten av maj till början av juni och finns i Skåne, Gotland och Öland;
Soppan blir mycket god om man river ner 1 vitlöksklyfta mot slutet!!

Borta bra….

Vistelsen i Mälardalen gick i häggens tecken. Alla träddungar prunkade vita och ljusgröna – det vita var hägg och slån, det ljusgröna nyutslagen ek.
När vi så återsåg vårt kära Öresund ( Thalassa, thalassa*), noterade vi att de redan lagt ut flotten på badplatsen!

OCH
att triften blommade – liksom all annan blomsterfägring är den i år tidig.

* Xenophon’s Retreat
by Norman Hammond

British scholar Timothy Mitford believes he has found the spot from which a Greek army first sighted the Black Sea during its flight from the forces of the Persian king Artaxerxes II in 401 B.C. Earlier that year Artaxerxes had defeated his brother Cyrus at Cunaxa on the Euphrates, crushing the latter’s bid for the throne. Among Cyrus’ forces was a contingent of Greek mercenaries known as the Ten Thousand, led by the Athenian general and historian Xenophon, who recounts the event in his Anabasis. After the battle Xenophon led his troops through the Tigris and upper Euphrates valleys, then across the mountains toward Trapezus (now Trabzon) on the Black Sea coast, fighting their way through various hostile lands.
When they finally saw the sea, from the summit of a mountain about 30 miles inland which Xenophon calls Theches, a great cry went up, ”Thalassa! Thalassa!”-
-”The sea! The sea!”
In their joy the Greeks built a great stone cairn. Mitford has identified Xenophon’s Theches as Deveboynu Tepe, 30 miles south of Trabzon. From the mountaintop Mitford found ”no fleeting glimpse between mountains, no view snatched from a precipitous track, but a stupendous vantage point where perhaps 400 men could stand and gaze down on the distant sea.” Set back from the rim of the mountain spur was the circular base of a huge stone cairn, 40 feet in diameter.

Skolträff III: Vandringen

Under livligt samspråk fotvandrade vi genom stadsparken ner till hamnen. De utlovade regnskurarna materialiserades varför medbringade paraplyer kom väl till pass.

På vägen fascinerades jag av denna skulptur av
Mats Åberg (f. 1954) Våga
Brons, 2002
En skulpturgrupp i sex delar.
”Vi tvekar inför svåra beslut vi måste ta. Riskerna är stora; vi vet vad vi har men inte vad vi går till mötes. Vi vankar av och an på den trygga stranden men ska över till den andra okända sidan. Kan vi ens ta oss över dit? Floden kanske är för bred, för strid och vad väntar oss där? Ni ser samma häst i flera sekvenser som en serieteckning. Först nosar hästen försiktigt på vattnet. Kliver ner, tvekar och kastar sig sedan ut i floden. Vid ett visst ögonblick ser vi den knappt. Den sammanblandas med vågorna, håller upp huvudet och tar sig med möda över till andra sidan där den kliver upp. Vi lämnar, offrar det välbekanta och kastar oss ut i det okända, märker, förhoppningsvis, att vi kan mer än vi trodde. När vi kommer över till andra sidan frustar vi lyckligt och skakar av oss vattnet. Vi ägde i alla fall modet till förändring och växer i självtillit. Huruvida vi fann svaret eller lyckan är en annan sak. Den här skulpturen handlar inte om det, utan om att ta ett steg i livet; själv tänka och välja väg.
Denna tankegång kan sammanfattas i ett ord; Våga.
Det är det ordet som givit skulpturen dess namn och utformning. Barnen kan, innan de ens börjar fundera i dessa banor, använda hästarna som en lekskulptur. Klappa och rida på dem. Tids nog måste de våga.”

Mats Åberg, 2005

Vad väntar oss där?

Jo först mina första mistlar!

Vi har tidigare letat i olika trädbestånd intill E22 utan framgång, och så växer de här i parken mitt framför näsan….
….och sedan når vi Krogen Real i hamnen där lunch serverades!

Majfägring

I vår trädgård blommar som vildvuxen marktäckare i april – maj, vad jag först kallade ögontröst. Stor blev min besvikelse när jag förstod att det var FEL, växten är jordreva. Den är ju fortfarande lika ”förtjusande”

MEN
Namnet är ju inte lika romantiskt….
Busken är Rosenrips Ribes sanguineum som nu efter demoleringen av den gamla tomtgränsen:
och uppförandet av den nya muren kommer mer till sin rätt!
Det blir ju levandes grant:
Denna nedre del av ”L:et är färdig:

Åter i Ingeborrarp

I fjor var vi hos Kerstin och Rune Lindau i Ingeborrarp den 18 april dvs bara 11 dagar tidigare än i år men vilken skillnad på grönskan!

Lärken som läar startplatsen var ju i fjor fortfarande brun, se ovan!
Medan här, i nådens år 2009, är den är grön och tävlingsledningen i sommardress.
Arne Nordahl sitter och samlar sig….
Fru Lena träffade vi längs banan där hon gjorde oss uppmärksamma på lärkens vackra kottar:

På Erics blogg hittade jag denna närbild på en lärkkotte
Herr Arne såg vi i skogen – vi trodde att han just stämplat….
Men det blev till att gå tillbaka.
En trevlig dag i skogen hade vi!

Månadens växt april

Nu blir det svårt!

I detta glimrande väder har ju prunkandet slagit alla rekord
Vi började med Chionodoxa och Nässla
Vitsippor och narcisser följde planenligt.

Vi gladdes åt vårprimörer som gräslök, ramslök och löktrav.
De blå som Veronica, violer och scilla log blygt mot oss.
Jag tror aldrig jag sett slånen blomma så ymnigt.

Sälg,magnolia, körsbär och slån blommade.
MEN

Jag tror ändå att jag överräcker troféen till ett ”ogräs”=
Rödplister Lamium purpureum
När jag gick i skolan på 40-talet klassades den rent av som Sällsynt men nu är den vanligare än Vitplister. Den får ett litet andrum innan vi sveper undan den med hacka och gräsklippare. Vi har ju inte fått regn på fem veckor – så än väntar vi med sådd och klippning.