1. Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet som jag måste ha sett sent 50-tal i Lund. Filmen gavs på tidig eftermiddagen dagen efter Oscarsgalan – troligen insatt för att hedra Max från Sydow om han lyckades få sin Oscar.(vilket han ju INTE fick)
Det är ju en strategi som både tidningarna och TV har, att ligga i startgroparna, som nu när Erland Josefsson gått bort….
Det är ju först nu vid 76 års ålder, änka och påläst både när det gäller korståg och Digerdöd, som jag förstår uppskatta detta dystra ämne!
Bengt Ekerot var ju den store Dramatenskådespelaren under vår Lundatid. En av mina största teaterupplevelser var en Studentafton som bestod av en föreställning av John Osborne´s ”Se dig om i vrede” med just Bengt Ekerot och Anita Björk i rollerna!
2. Två dagar senare passade jag på att för femte eller sjätte gången se om en Favorit:
Blåsningen (orig. ”The Sting”)
Nu har årets två mörkaste månader (22/11-22/1) snart avverkats. Någon vinter har vi inte sett till, men MÖRKRET är ju att lita på.
SVT har under eftermiddagarna bjudit på kvalitetsfilmer – nu senast Howard´s end.
Jag har ju tidigare flera gånger med förtjusning sett A room with a view, också den filmatiserad på en roman av E.M.Foster.
Efter alla strapatser med adventslunch, storm och orientering tog jag ledigt på onsdagseftermiddagen genom att på TV3 titta på Broarna i Madison County med Clintan!
Som med Pianisten visade det sig att jag TRODDE jag hade sett den, men tydligen inte HELA, utan ett avsnitt i mitten. Det var ofta så förr att den gamle och jag började titta på en film, men upptäckte vi var för trötta och gick och la´oss.
den gamles och min livsstil HIP har ju bl.a. inneburit att vi sparat kilovis med gamla Bamse, Kalle Anka och andra seriemagasin, som från sjuttiotalet och framåt ackumulerades (här får intet förfaras..) på andra våningen.
De har varit mycket populära som godnattlitteratur för barnbarnen vid besök hos Farmor och Farfar.
Steven Spielburgs inspelning av TINTIN-filmen, som vi besåg under novemberlovet måndagen 31 oktober på Höganäs bio, har också inneburit att de sparade häftena
Nu märks det att Friidrotts-VM är slut och sommaren anses över; TV-utbudet blir plötsligt lödigare.
När jag kom hem på onsdagskvällen efter genomförd veteranorientering unnade jag mig en
Filmkväll framför TV:n. Filmen Bright star visade sig handla om John Keats.
När jag 1953 kom till Rom var ju besök vid Spanska trappan och Protestantiska kyrkogården anbefallet av Ellen Rydelius i hennes resehandbok Rom på 8 dagar! Just besöket på Protestantiska kyrkogården mindes jag som särskilt stämningsfullt varför vi på försenad bröllopsresa gjorde återbesök
Axel Munthe gjorde ju via sin Boken om San Michele Keats åter aktuell:
Sedan jag sist skrev Er har jag återvänt till det aktiva livet, jag har varit i Paris och hämtat mina saker och är nu installerad som doktor i Rom i samma våning som den där Keats och Severn bodde och stackars Keats dog. Jag behåller emellertid mitt lilla hus på Capri där jag ärnar tillbringa somrarna.
En film som det aldrig blev av att jag såg, trots att jag fick rekommendationer från den gamle, som hade sett den någon gång mellan hans pensionering 1994 och min 1999, är Solens rike.
När jag började få tid att sitta och titta på film var det ju samtidigt som Ang Lee * började producera filmer som 臥虎藏龍 (= Crouching Tiger, Hidden Dragon), varför jag inte hade intresse av mera kinesiskt – och nu när jag fick syn på den i TV-tablån upptäckte jag att den med reklamen i TV3 tog tre timmar – det avskräckte nog också.
* Vi som är korsordslösare har ju ytterligare en kontaktyta till Ang Lee….
Jag har själv användning för den vid enstaka tillfällen….
OCH
BRYLCREME!
4. Förspel som SF- journalen, kortfilmer med musik såsom jazz och klassiskt med solister som Arthur Rubinstein och Jascha Heifetz
den gamle 2007-09-11 vid ett sällsamt besök i Lund framför ett av vår ungdoms vattenhål…Som jag tidigare berättat var vi väldiga på biobesök åren 1956-60 i Lund :
Vi blev något av experter, såg i stort sett alla kobojsare som gavs på biograferna i Lund 1955-60. Det var en avkoppling från tentamensläsningen – Vi bestämde varje kväll att vi INTE skulle gå på bio… Sedan när klockan närmade sig 21.00 SPRANG vi in till sta´n. Det befrämjade om inte annat konditionen.
Sedan fick vi barn och skaffade TV!
De filmer vi sedan sett på biograf kan räknas på handens fingrar!
Det måste ha varit i sommaren 1960. Den gamle var inkallad i Hässleholm och jag var kvar i Lund. Filmen hade ju väckt sensation i Cannes och även fått en Oscar så jag bestämde mig för att gå ensam.
När jag nu såg att de gav den på TV passade jag på.
Om jag minns filmen som gastkramande är den ändå bättre nu!
-så håller det första intrycket och FÖRSTÄRKS av livserfarenheten.
Så här 50 år efteråt förstår jag varför jag blev så tagen av den här filmen!
Marguerite Duras hade jag då ännu inte stiftat bekantskap med. Hon blev bekant för mig först när jag läste hennes Älskaren (L´Amant) som ju kom ut på svenska först 1985.