Kategoriarkiv: deckare

Ännu en!

Publicerat av
Svara

Nesbødeckare e.g.

Denna gång dock inte med Harry Hole!

Det är märkligt hur gastkramande spännande, trots ganska osannolika intriger,

han lyckas gör det!

I Harrys frånvaro gästspelar två andra gamla trotjänare på Mordroteln i hjälterollerna som avslöjar ledningens och politikernas korruption.

OCH

NYHET:

En kvinnlig praktikant!

Baksidestext:

Sonny Lofthus är professionell syndabock . Han erkänner andras brott och sonar deras fängelsestraff mot dagliga heroindoser.

Hans liv rasar samman under tonåren när hans far – en av de bästa mordutredarna någonsin – sköt sig själv till döds. Fadern efterlämnade ett brev där han erkände att han var i händerna på den värsta sortens människor.

Efter att ha suttit på Norges mest flyktsäkra fängelse i tolv år får Sonny höra något som förändrar allt. Han rymmer. Och han har mycket att hämnas .

 Jag har ju  tidigare ”klagat” över att Nesbøs är så fascinerat spännande att jag håller på och läser nätterna igenom. Denna gång försökte jag ”ransonera” – men när det ”bara”  är en 100 sidor kvar så kan jag inte sluta…

Nu har jag inga olästa Nesbø kvar – 

 så jag bör bärga mig till 2016 innan jag rekvirerar flera!

Nr 2

Publicerat av
Svara

”Kackerlackorna är Jo Nesbös andra roman om Harry Hole 

och utkommer i denna pocketutgåva för första gången på svenska.”

Jag kan , nu när höstvädret slutligen infunnit sig, solen går ner redan kl 16.00, inte låta bli att  börja läsa i mina införskaffade Nesbödeckare…

OCH

Har man väl börjat är man fast!

Jag har visserligen föresatt mig att läsa åtminstone två kapitel i Spanska inbördeskriget varje dag, men…

Kackerlackorna visar sig vara Nesbös andra deckare – även denna med Harry Hole som  huvudperson. Eftersom jag tidigare läst både hans tionde och elvte  gör jag nu jämförelser av stil och persongalleri

OCH

börjar Googla

Han är en nu 55-årig man med en märklig biografi!

Nesbø är utbildad civilekonom och finansanalytiker från Norges Handelshøyskole och har arbetat både som aktiemäklare och journalist. Han är även sångare och låtskrivare i popgruppen Di Derre.
—
18-årig var han på väg att bli proffsfotbollsspelare  i Tottenham. men han skadade båda korsbanden och fick tänka om. Han hade försummat sin skolgång, och hade ett uselt gymnasiebetyg
MEN
sadlade om, läste upp och tog en glimrande civilekonomexamen och blev miljonär på aktiespekulationer. Han köpte och sålde på dagarna och spelade i bandet på kvällar och nätter – blev utbränd och åkte till Australien.  På planet  började han skriva – och hade vid framkomsten en nästan färdig deckare…
…och på den vägen är det.
 
Efter att ha tagit reda på ovanstående kan jag nu se hur hans tidigare livserfarenheter blandas in i intrigerna. Kackerlackorna till exempel tilldrar sig i Thailand och innehåller en man som livnär sig på aktiehandel!
NU
har jag läst 5/10 utgivna sofar
och välkomnar vintermörkret…

Ännu en

Publicerat av
Svara

Nesbødeckare i.e.

Denna gång dock inte med Harry Hole!

Det är märkligt hur gastkramande spännande,

trots ganska osannolika intriger,

Nesbø lyckas gör det!

I Harrys frånvaro gästspelar två andra gamla trotjänare på Mordroteln i hjälterollerna som avslöjar ledningens och politikernas korruption.

OCH

NYHET:

En kvinnlig praktikant!

Baksidestext:

Sonny Lofthus är professionell syndabock . Han erkänner andras brott och sonar deras fängelsestraff mot dagliga heroindoser.

Hans liv rasar samman under tonåren när hans far – en av de bästa mordutredarna någonsin – sköt sig själv till döds. Fadern efterlämnade ett brev där han erkände att han var i händerna på den värsta sortens människor.

Efter att ha suttit på Norges mest flyktsäkra fängelse i tolv år får Sonny höra något som förändrar allt. Han rymmer. Och han har mycket att hämnas .

 Jag har ju  tidigare ”klagat” över att Nesbøs är så fascinerat spännande att jag håller på och läser nätterna igenom. Denna gång försökte jag ”ransonera” – men när det ”bara”  är en 100 sidor kvar så kan jag inte sluta…

Nu har jag inga olästa Nesbø kvar – 

så jag bör bärga mig till 2016 innan jag rekvirerar flera!

…enklare stoff

Publicerat av
1

Efter Gardells ”Om Gud” tänkte jag ju koppla av med en deckare…

Inte blev det någon avkoppling…

Recension i Nerikes Allehanda:

”Jo Nesbö använder ett lätt språk, ett språk som aldrig ställer sig framför budskapet. Därför får hans böcker ett särskilt driv. Läsaren liksom förs med genom handlingen som på en våg. En hög, och rätt så otäck våg. 

… Detta är hans bästa bok hittills…

Till sist ett varningsord – sätt inte igång att läsa Frälsaren en vardagskväll, för då kommer du urlakad och hålögd till jobbet dagen därpå”

 Denna recension läste jag innan jag satte igång – det här fixar du – förresten är du pensionär…

MEN

Det var med uppbjudande av mina sista krafter som jag kunde lägga boken åt sidan kl 01.00 – jag skulle ju upp tidigt för veteranorientering.

÷

När jag kom hem ifrån denna grep jag ivrigt efter boken:

De 500 sidorna blev utlästa på två dagar!

…och inget annat blev gjort

Den vedervärdige mannen från Säffle

Publicerat av
Svara

Mellan 1960 (då jag fick mitt första barn) och 1980 (då det sista flyttade hemifrån )läste jag föga förströelselitteratur. Före föräldraskapet hade vi varit flitiga biobesökare.

MEN

Samtidigt startade ju regelbundna sändare via TV:n och vi orkade

 på kvällarna bara med detta medium.

UTÖVER

TV läste vi dock flitigt två dagstidningar med recensioner och Understreckare

och höll oss härigenom ”up to date” med litteraturen.

NU

har jag ju ärvt åtskilliga gamla bibliotek från denna tid och tar igen

 Jag hörde ju mellan 1965 och 1975 mycket talas om dessa författare och deras deckarserie på 10 böcker. Jag läste den första Roseanna. Resten lärde jag känna genom  TV-inspelningar.

Denna bok hittade jag häromdagen i mina ärvda bokmassor. Den är på 180 pocketsidor.

Den första hälften gjorde mig besviken: stilen dålig och tråkig! Åtminstone intrigen tar sig mot slutet.

Nostalgiläsning

Publicerat av
Svara

Jag håller ju sedan 30 år på att sortera mina ärvda bokmassor!

I fjor gjorde jag en utrensning av alla gamla deckare och lät alla de som

– om ingen var intresserad –

var redo för soptunnan ligga i högar på min mors gamla matsalsbord.

Under året har åtskilligt funnit nya läsare

Häromdagen, efter hektisk

tillvaro med diverse utflykter var jag helt tom i huvudet,

inget på TV

SÅ

Jag förbarmade mig över denna deckare  av Dagmar Lange

som legat där och skräpat…

Den var lättläst, inte BRA men INTRESSANT.

Omslagstext:

 När Christer Wijk * vid kvinnoklubbens kongress på Blacksta finner sig vara den ende mannen bland femtio kvinnor njuter han inte av situationen. Han vet att en av dem dött en ond bråd dö, han förstår att en av de övriga är en hänsynslös mörderska, han är kär i en och motarbetas av alla. Han är på god väg att bli kvinnohatare. Och mordgåtan förefaller kvinnligt tilltrasslad och ologisk, kanske olöslig,,,

Utgiven 1961 är den en första feministisk inlaga på uppstyltad kanslisvenska!

DOCK

Med glimten i ögat

 *Christer Wijk . en bergslagsk lord Peter Wimsey som Lang löst skall ha baserat på chefen för Riksmordkommissionen,

Death in Pont-Aven

Publicerat av
Svara

Denna deckare hör till dem som jag plockat på mig i samband med gästande hos äldste sonen. Jag har när jag behövt litet avkopplande läsning börjat flera gånger men lagt den ifrån mig, eftersom inledningen är litet omständlig – mest bestått av panegyrisk skildring av naturskönheten i Bretagne.

MEN

Häromveckan kom jag så igång…

Efter cirka 50/316 sidor börjar det bli spännande. Det är inte bara en 91-årig hotell- och restaurangägare som mördats, utan även en tavla som försvunnit. Pont-Aven visar sig finnas i verkligheten och vara det som den beskrivs som:

Until the mid-19th century, Pont-Aven, named after the river that runs through it, was known for its mills and its port. With the advent of the railways along came tourism and in the 1860s some American painters discovered the village. Word spread throughout the artistic community about its merits and in 1886 Paul Gauguin arrived for the first of several stays; in 1888 he met fellow artist Émile Bernard and the École de Pont-Aven art movement, which focused on colour and symbolism, was born. 

Etablissemanget 91-åringen ägde, the CENTRAL, hade gått i arv från hans mamma, som var innehavare under tiden Gaugain och hans konstnärsvänner tillbringade tid i Pont-Aven.

Anledningen till att jag undrade om Pont-Aven fanns i verkligheten var den sällsamma tonen i beskrivningen av detektiven ”kommissarie Dupin” och hans medarbetare – det verkade litet konstruerat.

OCH

det är det

MEN

inte på det sättet

Författarnamnet  Jean-Luc Bannalec visar sig vara en pseudonym för en 

TYSK , Jörg Bong  och boken hette

Bretonische Verhältnisse – Ein Fall für Kommissar Dupin

när den gavs ut på tyska 2012.

Sedan dess har det kommit två till – de ska jag se till och läsa vad det lider!

POLIS

Publicerat av
Svara

För en vecka sedan hade jag ärende till Höganäs Bokhandel

Jag upptäckte då att det var BOKREA.

POLIS

kostade 79:- i stället för 259 så det blev affär.

Även om jag var fullt sysselsatt med Alf Ahlberga bok om Augustinus kunde jag inte låta bli….

Nesbo är en mästare på att skapa spänning så man bara läser och läser, långt ut på nätterna.

OCH

även överraska.

När man mot slutet av de drygt 600 sidorna börjar tycka att alla dessa turer med hot, våld och död – där Harry Hole hela tiden  mirakulöst slinker undan, börjar bli litet tjatigt

SÅ

händer något helt annat!

DAS LESEN 2015  går bra = redan 12 lästa och mars är ännu ej slut!

The Woodcutter

Publicerat av
1

Min vana trogen tillskansade jag mig en deckare sist jag var i Stockholm

Reginald Hill har jag ju tidigare läst åtskilligt av.

Hill is best known for his more than 20 novels featuring

 the Yorkshire detectives Andrew Dalziel, Peter Pascoe and Edgar Wield.

SÅ

 när jag inför återresan till Viken ryckte denna bok ur bokhyllan på Kungsholmen

 trodde jag det var ytterligare en sådan.

MEN

Det dröjer inte länge bland de 581 pocketsidorna förrän jag förstår att det här är en helt annorlunda bok.

A big fat mystery which has the enduring power of a myth … Hill proves once again that the driving force of a successful crime novel is character not incident… The heights of the Daziel&Pascoe series aside, Hill has never writen a better book.

Evening Standard  

 Jag läser på….  Efter cirka 170 sidor och och framme vid BOOK 2  ” The beautiful trees”

som inleds med ett citat från Heinrich Heine:

 Ich habe die friedlichste Gesinnung. meine Wünsche sind: eine  bescheidene Hütte, ein Strohdach, aber ein gutes Bett, gutes Essen, Milch und Butter sehr frisch,vor dem Fenster Blumen, vor der Tür einige schöne Bäume, und wenn der liebe Gott mich ganz glücklich machen will, lässt er mich die Freude erleben, daß an diesen Bäumen etwa sechs bis sieben meiner Feinde aufgehängt werden.

Mit gerührten Herzen werde ich ihnen vor ihrem Tode alle Unbill verzeihen – die sie mir im Leben zugefügt – ja, man muß seinen Feinden verzeihen, aber nicht früher, als bis sie gehenkt werden

 undrar jag

Vad ÄR det här för en bok ?

och börjar Googla på Reginald Hill

Läser där

Hill died on 12 January 2012 after suffering a brain tumour.

The Woodcutter var hans sista bok, publicerad 2010

SÅ

då förstod jag…

Han har skrivit en bok för evigheten!

The Woodcutter combines romance, fairy tale and tragedy 

in one of the most gripping crime novels of the past few years .

 TLS

Den är OLIIIDligt spännnande – jag kan inte hålla mig från att ligga och läsa till 3-tiden på natten…

 Nu när jag skall försöka sammanfatta läsupplevelsen kommer jag dessutom på att han roat sig med att smyga in pastischer på åtskilliga tidigare äventyr såsom Greven av Monte Christo, Sherlock Holmes, Smiley, Moby Dick;

÷

´Hill´s plotting is brillant, the jokes first rate, the prose supple: it´s his humble awe at the English language that enables him to be a minor master of it´

Daily Telegraph