Läsväder

Igår

regnade det hela dagen

Jag l tog tillfälle i akt och läste ut ovanstående.När jag väl kom igång gick det som en dans.

”Elena Ferrantes storslagna romanepos i fyra delar om Lila och Elena tar sin början när de båda kvinnorna hunnit bli sextiosex år och Lila försvunnit spårlöst. Lilas son Rino tror att hans mor gömmer sig hos Elena, som nu är bosatt i Norditalien och en etablerad akademiker, men Elena och Lila har inte haft kontakt med varandra på ett tag. I ett slags desperat försök att nå Lila, börjar Elena skriva romanen om deras gemensamma uppväxt och liv, för att på så sätt rädda Lila undan glömskan och i hopp om att få möta henne igen.”

När jag köpte denna framtida del 1 var den singel…

Den förtjänar verkligen alla de lovord som den åtnjutit

NU

måste jag ju införskaffa de 3 ytterligare delar som under tiden blivit till!

Fullföljt!

Sommarens läsäventyr är nu fullbordat!

Jag startade den 22 juni och har sedan läst träget varje kväll. Det är en tung text med  många referenser till både tidigare litteratur och politik. Det är nästan omöjligt att sammanfatta…    

Jag gör det som vanligt enkelt för mig genom att citera:

– Hur går det till när människor som inte nödvändigtvis är idioter börjar tro på idiotier?

 – Det sistnämnda är en sanning med modifikation. Man kan känna behov av att ta reda på en hel del under läsningens gång, om italiensk politik, Dreyfusaffären, skumma sekter och annat. Mycket är historiskt korrekt, till och med uppgifterna om den helt osannolike bedragaren Léo Taxil.

Bara huvudpersonen Simonini själv är helt fiktiv, och tur är väl det för någon mer hatisk person har aldrig skildrats. Simonini hatar alla folkgrupper och även kvinnor förstås, för rasism går ofta ihop med misogyni och sexualskräck. Mest av allt hatar han judar. Hat är hans enda identitet. ”Odi ergo sum”, säger han själv, ”Jag hatar alltså finns jag”. Kan en sådan självuppfattning fungera? Inte så bra. Spionen och förfalskaren Simonini är förklädnadskonstnär och ett mystiskt fall av personlighetsklyvning eller dubbelgångarsyndrom blir den gåta som i romanen slutligen får sin lösning.”

*

När Ecos litterära collage svämmar över av fakta så ska det inte ses som lärdomsskryt utan som uttryck för äkta desperation. Foucaults pendel var en semiotisk konspirationsroman, men den nya bokens egentliga ämne är själva hatet och den omtumlande och briljanta textens ibland utsvävande form förklaras av att vi här bevittnar en ovanligt förnuftig mans kollision med det totala oförnuftet. Det är ingen historisk roman, tyvärr handlar den om samtiden: mot slutet planerar dess konspirationsteoretiker ett terrorattentat.”

När jag läser biografiska anteckningar på Wikipeda poängteras ständigt ECOs  bibliotek:
His apartment is a labyrinth of corridors lined with bookcases that reach all the way up to extraordinarily high ceilings—thirty thousand volumes, said Eco, with another twenty thousand at his manor. I saw scientific treatises by Ptolemy and novels by Calvino, critical studies of Saussure and Joyce, entire sections devoted to medieval history and arcane manuscripts. The library feels alive, as many of the books seem worn from heavy use; Eco reads at great speed and has a prodigious memory. In his study, a maze of shelves contains Eco’s own complete works in all their translations (Arabic, Finnish, Japanese . . . I lost count after more than thirty languages). Eco pointed at his books with amorous precision, attracting my attention to volume after volume, from his early landmark work of critical theory, The Open Work, to his most recent opus, On Ugliness.
NÄSTA PROJEKT:
Jag har redan börjat, är på sidan 153/335

Semesterläsning

Den enda intellektuella verksamhet som kan utövas i denna tropiska värme är
DAS LESEN

Jag har haft tur som började redan 22 juli på ovanstående bok

”Begravningsplatsen i Prag utspelar sig mot en bakgrund av faktiska händelser i artonhundratalets Europa. Här driver författaren friskt med rasistiska stereotyper och demonterar den tidens antisemitiska klichéer. Med skoningslös tydlighet visar han hur lögner kan planteras, vilseleda och leva vidare som sanningar. Inte bara en kort tid utan i generationer

Det började inte med TRUMP!

Jag är ju en stor ECO-fan – han påminner ju om JONAS, genom att vara en seriös konstnär

MEN

med en stor portion fantasifull ironi.

Som alltid får det ta sin tid: Efter 2 veckor har jag bara kommit halvvägs.

Sommarläsning

”Boken handlar om vad som hände de fyra syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy när de hade evakuerats till ett gammalt hus på landet undan flyganfallen i London. Genom ett stort klädskåp kom de allihop till landet Narnia, ett märkligt land i en annan värld och en annan tid, där djuren kan tala och där det finns väsen som dvärgar, fauner, jättar och kentaurer. Där härskar den grymma envåldshärskarinnan Vita Häxan. Hon har lagt en förbannelse över landet så att det alltid är vinter men aldrig jul. En sägen från gamla tider ger invånarna hopp: en gång säger sägnen skall fyra av Adams och Evas söner och döttrar komma till Narnia, och då kommer lejonet Aslan, Narnias skapare, komma tillbaka och befria landet ur Vita Häxans terrorvälde.”

Berättelsen är en tydlig allegori som i sagans form framför ett kristet budskap. Centrala gestalter i detta är Aslan, som efterliknar Jesus/Gud, häxan som personifierar Guds motståndare döden/ondskan/djävulen samt den yngre brodern Edmund som väljer det onda och söker sig till häxan. Han symboliserar den i synd fallna mänskligheten.Genom sitt förräderi är han, trots sin senare omvändelse till det goda, fortfarande under dödens våld. Häxan hävdar sin rätt till förrädarens blod.När Aslan utlämnar sig själv till att dö i Edmunds ställe är det en framställning av Jesu försoningsoffer/död på korset. Liksom Jesus uppstår Aslan därför ”att om någon, som inte hade begått förräderi, frivilligt lät sig dödas i förrädarens ställe, så skulle Stenbordet rämna och döden arbeta baklänges.

J. R. R. Tolkien and C. S. Lewis: A Legendary Friendship

Our world would be poorer without two other worlds: Narnia and Middle-earth. Yet if two young professors had not met at an otherwise ordinary Oxford faculty meeting in 1926, those wondrous lands would still be unknown to us.

Högsommardagar

…i en, som det tycks, OÄNDLIG  följd!

Vindstilla – 28-29°

Jag är litet aktiv med städning och trädgårdsskötsel på förmiddagen, lyssnar på  ”SOMMAR” kl 13.00, vilar och läser (se nedan) och  går sedan ner och badar.

”Blomflugorna på Runmarö, ibland till förväxling lika små getingar eller humlor, spelar en viktig roll i den här boken, skriven av en biolog som också är litteraturkritiker. Man får även stifta bekantskap med en numera bortglömd naturforskare och hans jättelika flugfälla och ta del av betraktelser över tillvaron på öar och samlandets psykologi. Fredrik Sjöberg lär ut levnadskonst, och det gör han med en essästil lika lätt och rörlig som de sommarinsekter han studerar. Att läsa Flugfällan är en ren njutning.

Som ung man, efter att på nära håll ha bevittnat en legendarisk teaterbragd, lämnar Fredrik Sjöberg sitt arbete på Dramaten i Stockholm och bosätter sig på en ö i skärgården. Efter några år börjar han samla flugor. Blomflugor. Detta leder slutligen till att han dras in i en gåtfull härva kring en stulen målning av Rembrandt van Rijn.

Flugfällan är en självbiografisk betraktelse över samlandets psykologi, men också ett underhållande försök att förklara varför vissa människor söker sig till öar, även där inga öar finns. Ytterst handlar den dock om ärelystnad och om konsten att begränsa sig i de tusen möjligheternas tid. Författaren tecknar även ett ömsint porträtt av sin bortglömde landsman, entomologen och globetrottern René Malaise (1892-1978), sobelfarmare på Kamtjatka, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet och samlare av dyrbar konst.

Den som vill veta något om det läsbara landskapet och dess blomflugor kan här stilla sitt kunskapsbegär. Men framför allt är Flugfällan en roande bok om färgstarka människor och deras passioner.”

EN lämplig bok under ett sommarhögtryck!
 

Juniläsning

En svensk jesuits minnen

Lars Rooth, född i Stockholm den 9 september 1921, död i Uppsala den 21 juli 2012, var en svensk katolsk präst, jesuitpater och radiomansom under många år arbetade med den svenskspråkiga programverksamheten vid Vatikanradion.

 

Lars Rooth var son till riksbankschefen Ivar Rooth. Efter studentexamen reste han till New York, där han kom i kontakt med katolicismen. Under Andra världskriget tjänstgjorde han i New York på ”Office of the Financial Counselor to the Swedish Legation” (under Sveriges Riksbank). Uppgiften var att avslöja förbjudna bulvanaffärer, där Nazityskland försökte utnyttja svenska USA-tillgångar för sina syften. 1943-46 var han frivillig i den brittiska armén, där han arbetade i underrättelsestyrkan Intelligence Corps.

År 1946 inträdde han i Jesuitorden och blev då den förste svenske jesuiten i modern tid. Han studerade filosofi och teologi i Tyskland och England och prästvigdes i Stockholm år 1954.

                                                                                      

Livläkarens besök

Den här boken har legat, halvläst, på mitt nattduksbord, nästan sedan den utgavs 1999. När jag nu greppar den på nytt fann jag för gott att starta från sidan 1.

OCH

Jag märker att, när jag då läste den första halvan, har det varit med dålig kvalitet. Av        PO Enquists  noggranna, detaljrika text har jag uppfattat föga första gången…

Huvudrollsinnehavarna är den danske kungen Christian den sjunde, hans hustru  Caroline Matilde , yngsta syster till Englands kung Georg den tredje, och deras livmedicus Johan Friedrich Struensee.

Boken inleds med ett citat från Immanuel Kant(1783):                                        ”Upplysning är människans seger över hennes självförvållade omyndighet. Omyndighet är avsaknaden av förmåga att använda sitt eget förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet,när orsaken inte  är brist på  förstånd, men brist på mod att använda förståndet. Till upplysning kräves intet annat än frihet, den frihet som innebär att i varje avseende göra offentligt bruk av sitt förnuft. Ty det är varje människas kall att tänka själv”

Strömavbrottssysselsättning

Denna bok har legat framme för ”snar” läsning i  minst tio år!

Den blev lagom att  läsa under strömavbrottet!

Sven Fagerberg var en av den gamles  favoriter. Han var ju under 70-talet en frisk  fläkt mitt under upproret mot det (maskulina) litterära etablissemanget!

MEN

Jag hann ju inte läsa ut den förrän strömmen var tillbaka…

NU är den emellertid avverkad

OCH

Den var en underbar återkomst till  en av  både den gamles och min  största favoriter!