Rapport från København

Än en gång ”på plats” EFTERSOM

Farmor inte var med ”slapp” de gå på Glyptoteket…

 RAPPORT: Vi var bl a på Faraos cigarrer — butik för serier — på restaurangen Dalle Valle och på bokcaféet Paludan. Sen gick vi hem via Istedgade, vilket Sigge tyckte var väldigt spännande.

”HEM” = hotellrummet

FÖLJ DEN SPÄNNANDE FORTSÄTTNINGEN!

Kort men intensivt!

REDANefter 2 dygn var det dags  att åka vidare till Köpenhamn.

EGENTLIGEN

 var det ursprungligen  meningen att Farmor skulle åka med

MEN

Jag börjar känna av min 83

Alltsedan 1947 har jag ju ivrigt turistat i denna stad!

så jag valde att spara på krafterna:

Ex 2014

Klang och jubeldag!

HEJA SVERIGE!FÖRST

slog vi Schweiz med 1-0

”Sverige är vidare till kvartsfinal – efter en rysare mot Schweiz.”

Efteråt hyllades det svenska försvarsspelet och lyftes fram som nyckeln till den svenska segern. ”

SEDAN

”var det en storslagen återförening i tisdagens ”Allsång på Skansen”.

Samtliga tidigare programledare för programmet syntes i programmet förutom Bosse Larsson.”

VATTEN!

                 Solen strålar och jag  vattnar. Det har inte regnat på flera månader (Sic!)            Det blir tid för en hel del läsning på eftermiddagarna, T.ex:                                     En intressant bok – med ett essäistiskt och blandat innehåll:                         Bl.a. om blomflugor, René Malaise  (1892-1978)

René Malaise, född 29 september 1892, död 1 juli 1978, svensk entomolog som konstruerade en fälla för insekter, vilken oftast kallas för Malaisefälla. Filosofie doktor 1945 på en avhandling om de asiatiska sågsteklarna.

Han var gift med journalisten och författaren Ester Blenda Nordström mellan 1925 och 1929. Hon deltog i hans utforskande av Kamtjatka i dåvarande Sovjetunionen, där han också varit tidigare mellan 1920 och 1922 tillsammans med Sten Bergman och Eric Hultén. År 1933 gifte han sig med Ebba Söderhell, lärare i biologi och religionskunskap vid Lidingö läroverk. Hon följde med honom på expeditionen till Burma och Sydkina, som ägde rum från slutet av 1933 fram till början av 1935.

Slutkapitlet handlar om René’s konstsamling:

Kanske en Rembrandt?