Födelsedagsbarn 20

har jag inget aktuellt foto på

MEN NU

När han firar sin 29 födelsedag har han ju i stort sett, sett likadan ut de senaste 10-åren

jag kan likaväl välja foton från tidigare år

Påfallande är att han oftast har bar överkropp…Här ska han tydligen föreställa Odyssevs!

Till vardags är numera han en sinister eskulap

Many Happy Reurns of the Day!

Das Lesen mm

Nu är jag inne i höstlunken.

Buskar ska klippas ner, trädgårdsmöbler tas in för vinterförvaring, uteplatsen städas…

Trädgårdslandet rensas

Höstläsandet förberedas

Jag mjukar upp med en deckare…

EFTER

att ha värmt upp med en omläsning av

Lawrence of Arabia

När den berömda filmen kreerades hade jag sedan länge

genom boken god kännedom om hans öde:

Som jag skriver i inslaget från 2012:    ”Långt innan filmen hade premiär (1962) var T.E Lawrence en känd person i mitt föräldrahem. Min far, som var dyslektiker, hade bland andra böcker ”Vishetens sju pelare” i sitt personliga bibliotek, och talade ofta beundrande om honom, i samma andetag som om Sitting Bull.”

÷

När jag så bland mina ärvda böcker hittar ännu en bok om Lawrence sätter jag i gång att läsa. Det är till en början när det handlar om hans uppväxt och skolgång mycket som stämmer…

MEN

till slut börjar jag undra?

Jag slår upp i Google och finner då att D.H Lawrence (1985-1930)  är född i Nottinghamshire medan T.E Lawrence (of Arabia) är walesare  född 1988 död 1935.

En bok  av D.H. Lawrence som jag faktiskt läst är

LADY CHATTERLEYS ÄLSKARE

”På grund av de explicita erotiska skildringarna över klassgränser, det råa språket och den nära skildringen av en kvinnas sexualitet var romanen förbjuden i flera länder och publicerades privat första gången i Florens 1928. Under många årtionden fick den bara publiceras i censurerat skick. I Storbritannien utkom den första gången 1960 sedan den samma år friats av en domstol efter en lagändring. I Sverige utkom den första gången 1941 i Ingmar Forsströms översättning”.

Då var jag sex år. Som tidigare framkommit på denna blogg växte jag upp med ivrigt läsande kvinnor=mamma, mostrar och en faster som ivrigt samtalade om sina läsupplevelser.  Det blev för mig en viktig strävan att tillåtas läsa denna bok under mina tonår!

Mammabesök

På genomresa från Łódź  passade yngste sonen på att hälsa på ”lilla Mamma”

Vi tog tillfället i akt att turista i Helsingborg, närmare bestämt i Mariakyrkan

Där är jag konfirmerad och vigd,  äldste sonen döpt av samma präst

Bröllopsparet 1957

Prästen Yngve Kareld

Kyrkan är från 1400-talet. Vi tillbringade en dryg timme där, det finns mycket att titta på, bl.a. ett epitaphium om Tycho Brahes snart 3-åriga dotter som dog i pesten…

Det har hänt mycket sedan 1450…Sedan shoppade vi litet på BruksgatanInnan vi uppsökte ett lunchställe

Kulturell tisdag

Först lunchmusik i kyrkan
Igår på lunchmusiken i kyrkan hade vi

Frida Höfling, från Helsingborg och en kanadensare Robbie Bankes  på besök.

Sedan var det  höstpremiär för Föreläsningsföreningen
Lars-Erik Svensson redogjorde för
” Vad gjorde farfar i Mölle och Fritiof Nilsson Piraten på kuranstalten i Tranås?
En resa från skolbad, kallbadhus till Spakulturen ”
Simhallar var vi ju i familjen Bergman väl förtrogna med…

Goldielocks

Jag har läst min första

Den italiensk-amerikanske författaren Evan Hunter var en av vår tids mest produktiva. Han föddes som Salvatore A Lombino i den italienska delen av Harlem 1926, men bytte namn för att lättare kunna etablera sig på den litterära marknaden. Han skrev under flera pseudonymer och reserverade namnet Evan Hunter för vad han såg som sitt seriösa författarskap. Hans mest kända alter ego är Ed McBain. Det var under den pseudonymen som han skapade den moderna polisromanen, en genre som deckarförfattaren Julian Symons kallade ”the police-procedural”  i sin deckarhistorik ”Bloody Murder”. Termen markerade att intresset i romanerna mer riktades mot polisarbetet än den konkreta gåtan.

Ed McBain, his best known pseudonym, was first used with Cop Hater (1956), the first novel in the 87th Precinct crime series. Hunter revealed that he was McBain in 1958 but continued to use the pseudonym for decades, notably for the 87th Precinct series, and the Matthew Hope detective series

Pocketupplagor med EDMCBain-deckare cirkulerade under hela andra halvan av

1900-talet i min omedelbara närhet men ansågs som ”kiosklitteratur”


From 1958 until his death, (2005) McBain’s 87th Precinct novels appeared at a rate of approximately one or two novels a year. Additionally, NBC ran a police drama called 87th Precinct during the 1961–62 season, based on McBain’s work.


När jag nu, för att koppla av från

sticker emellan med en Ed McBAIN

visar det sig alls inte vara snabbläst.

Försättsblad:

Klicka för förstoring

Även om han massproducerade är det kolossalt BRA!