Pastoralsymfonin

I samband med boksorterande dök plötsligt den här boken upp.

Samma  år, 1947,  som jag började på  läroverket fick André Gide

Nobelpriset.

Kriget var slut – alla andades ut.

Våra lärare var entusiastiska

OCH

 fulla av energi att utbreda bildning och kultur. 

Bokfyndet får mig att minnas deras väldiga propagerande för att vi skulle läsa bl.a. denna bok. Det hade uppenbarligen motsatt effekt! Forfarande erfar jag ett visst omedvetet avståndstagande…

Jag har tydligen pliktskyldigast köpt den någon gång tidigt sextiotal  då den kom som Nr:2 i Definboksserien.

Jag trodde jag hade läst den!

MEN

upptäcker att så inte är fallet.

OCH

Det är nog bäst så.

Boken passar knappast en femtonårig flicka, msn en 78- årig änka PERFEKT . Jag läser ut de knappt 100 sidorna på några timmar

Jag håller med Sven Stolpe vars recension citeras på baksidan :

”Man läser boken imponerad av dess klassiskt rena fulländning. Det centrala, gideska temat— den egoistiska dubbelbottnen i även vår finaste ambition — gestaltas här enkelt och gripande i bilden av den protestantiske prästen, som i det längsta vill tro att han med himmelsk kärlek älskar den blinda flickan, som han tagit hand om, och som först då hans egen son närmar sig henne, måste erkänna, att även hans egen  kärlek är av jordisk art.” 

Jag instämmer i påståendet : 

ANDRÈ GIDE(1869-1951) är en av detta århundrades största författare

 

Argyranthemum ´Sofiero´

I maj köpte jag denna ettåring

för att få litet variation bland alla pelargonier.

”En vit storblommig margerit med ett kraftigare växtsätt som ger karaktär i trädgården.

Kromprinsessan Margareta (1882-1920) tog denna unika margerit till Sverige 

för mer än hundra år sedan.

Pelargonierna har jag tagit in för vinterförvaring

MEN

´Sofiero´kämpar på!

 

Bilden tagen 8 november 09.22

En vecka efter…

Stormen den 29 oktober var kort men intensiv; varade egentligen  bara 4 timmar

NU

e´de som ”vanligt” igen..

MEN ?

När jag ska gå uppför den gamla trätrappan

ÄR DEN BORTA!

Vi har i gengäld fått en stentrappa i anslutning till vårt nya hygienhus!

Växjö : 4

När vi gått hela varvet och kom fram till det sydvästra hörnet

 står där en ikon som föreställer St Sigfrid och hans tre systersöner

Unaman, Sunaman och Vinaman

Enligt legenden var det Sankt Sigfrid som lät uppföra den första kyrkan i Växjö, troligtvis i trä, på samma plats där domkyrkan ligger idag.

Under århundradena har kyrkan växt 
från en liten träkyrka till dagens pampiga stenkyrka, vilket till stora delar är resultatet
av restaureringen som genomfördes 1957-
60 när den fick ett mer senmedeltida uttryck. 

Stenkyrkan från 1160-talet har byggts om och utökats under nästan varje århundrade men även förstörts av brand, bland annat ett åsknedslag 1740, vilket ger byggnaden en väldigt komplex historia samtidigt som all äldre inredning har
 gått förlorad. 

Klicka på länken för att läsa om ett nyligen upphittat arkeologiskt fynd!

I Växjö : 3

 Altarskåpet Fiat Lux ”Från mörker till ljus” är gjort av

Bertil Vallien

 Invigdes år 2002.

Framför ligger

Ulla Gowenius´ altarmatta,

vävd hos Märta Måås-Fjetterström

Ulla, född Kylberg, kom efter studentexamen i Helsingborg till Stockholm för textilstudier på Konstfack, där hon mötte Peder Gowenius. På uppdrag av Kommittén för stöd åt afrikanskt hantverk reste de 1961 till Sydafrika för att studera möjligheterna att utveckla det traditionella hantverket. Det blev en tjugoårig vistelse och en banbrytande gärning i Natal, Lesotho och Botswana, som nu är föremål för akademiska avhandlingar….”

Vi var klasskamrater!

 Här ett klassfoto från sista ring.

Vi står båda i mittraden, jag nr 3 från vänster, Ulla längst ut till höger.

Kyrkvaktmästaren, som började sin tjänst först 2002,

kände inte igen min minnesbild från Pers och mitt besök med utställningen kring

1000 år med Kristus.

Därför köpte jag en bok som

dels tar upp historiken

dels följer församlingen under kyrkoåret.

Följ den spännande fortsättningen!

I Växjö 2

Kusin Hans har ju haft hög uthållighet när det gäller yrkesutövandet!

De sista åren har han tjänstgjort i Tromsö, Norge.

Fyllda 75 är han dock ej längre anställningbar därstädes

Han har nu kunnat ägna all sin energi åt sitt konstnärsskap.

Det började i våras i Båstad,

för att således avslutas med en utställning i Växjö Domkyrka.

Den gamle och jag avlade vid Millenieskiftet ett synnerligen minnesvärt besök  därstädes.

Då gjorde Erik Höglunds glasskulptur stort intryck

varför det kändes naturligt att starta vår rundvandring vid denna.

 Vi gick medsols. Bilderna kom i åldersordning…

 med denna först.

Texten uppe i centrum är:

En människas dagar äro såsom gräset

 hon blomstrar såsom ett blomster på marken. 

  När vinden går däröver, då är det icke mer

 och dess plats vet icke mer därav.

Psaltaren 103 vv 15-16

Jag får plötsligt ett behov av att veta 

NÄR

Detta underbara diktverk som är 

Psaltaren

 kom till:

En del av psalmerna kan stamma från den tidiga kungatiden, 9-700-talen f.Kr., och det anses troligt att många av dem verkligen utgjort sång- och körtexter, inte ursprungligen dikter för läsning. I somliga av dem förekommer inströdda ord som tycks syfta på musik, t ex ”med mitt strängaspel” eller ”Sela” som finns med isolerat i ett stort antal psalmer och saknar säker förklaring (eftersom ytterst litet äldre fornhebreisk text finns bevarad utanför Gamla testamentet; ordet Sela är ett s k hapax legomenon). Det har ibland tolkats som ett stödord för ”instrumentalt mellanspel”.

Se även

 

 

I Växjö

Det kom en inbjudan från kusin Hans:

Syster och svåger och jag tyckte det var en lämplig Allhelgonaaktivitet

varför vi beslöt möta upp i Växjö.

Jag tog tåget. Ronnebyborna bilen.

På ditvägen gjorde de ett kontrollbesök på torpet.

Det låg gott om nedfallet,

telefonen ,vare sig den fasta eller mobila fungerade

MEN

strömmen var på!

Annat var det efter Gudrun..

Efter en  trivsam lunch

var vi kl 14.00 redo för en rundvandring i domkyrkan.

Följ den spännande fortsättningen!

Allhelgonaförströelse

 Som framgår av tidigare recensioner

är jag en stor fan av Leif GW.

När min planerade resa till Wien blev inställd, unnade jag mig att inköpa hans senaste utan att vänta på vare sig rea eller pocket.

Det är den föga charmerande kommissarie Evert Bäckström som har huvudrollen :

Inledning:

Det här är en ond saga för vuxna barn och om det inte varit för den siste tsaren av Ryssland, Nikolaj II, Englands premiärminister sir Winston Churchill, Rysslands president Putin och kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm skulle det som den handlar om aldrig ha hänt.

Förvisso, som den kallas, en ”pikaresk-roman”

MEN

God förströelse 

en Allhelgonahelg!