Stenfinal

Så är det då dags att kora oktober månads vinnande sten. 
Det presenterades 7 stenar – inkom endast 5 röster…
MEN
av dessa föll tre på sten nummer ett som därför är ohotad segrare.
Så här i Allhelgonatider, och inför Domsöndagen! kan ju denna tolkning passa bra:
Det är Job som förkrossad och förskräckt blickar upp mot Gud.

Jag hoppas upplevelsen av novemberkandidaterna kommer att bli något mera optimistisk!

Igår hade jag lämnat in bilen för att få påsatt vinterdäcken. Vädret var, inför det till idag aviserade busvädret, angenämt så jag passade på att uppsöka stranden söder om Vikens hamn när det var dags för hämtning.Där fanns åtskilliga spännande stenar
MEN
Batteriet i kameran  tog slut så tills vidare blev det bara två:

Sten nr 1
den svarta graniten

Sten nr 2
den svarta vitmarmorerade.

Så nu gäller det så att ladda batterierna
Jag återkommer!

Istanbul:8

Sista dagen slappnade vi av från kulturella aktiviteter och frossade i shopping och kulinarisk njutning. Vädret hade hela tiden blivit bättre och bättre, för att avslutningsvis vara rena högsommaren, sol, vindstilla och 25° varmt!

De turkar som kom i kontakt med oss turister, kunde hyfsat förstå engelska
Som väl var – för trots aktningsvärda försök misslyckades jag med att tillägna mig ens rudimentära fraser på turkiska.

Tack heter teşekkür ederim, ş uttalas som svenskans sj, men trots att jag tränade ivrigt i fyra dagar lyckades jag inte klämma fram det vid behov! Jag berättade för en ung man i Topkapıs presentbod att jag fann turkiska lika svårt att tillägna sig som ungerska den gången jag 1987 var i Budapest. Han upplyste mig då att inte bara finskan utan även turkiskan har samma härstamning (?)

Turkspråk, eller turkiska språk, är en språkfamilj inom språkgruppen altaiska språk som talas totalt av cirka 150 miljoner människor. Folkgrupper som talar turkiska språk kallas för turkspråkiga folk eller turkfolk. Typiskt för turkspråk är agglutination, vokalharmoni, användandet av postpositioner, ordföljden subjekt–objekt–predikat samt avsaknaden av genus.
De idag mest talade turkspråken är turkiska (62 milj), Azerbajdzjanska (23 milj), uzbekiska (18 milj), turkmeniska (15 milj), tatariska (8 milj), kazakiska (8 milj), och kirgiziska (3 milj)

Till skillnad från ungerskan har dock turkiskan rikligt med internationella låneord. Vi var ju i  Budapest innan järnridån fallit, varför vi bl.a. var tvungna att infinna oss dagligen på en polisstation och få passen stämplade. Det var bara det att polis heter  på ungerska rendörzeg

Så icke i Turkiet: 
polis heter polis
bank heter banka
bus    otobüs
biljett  bilet etc

Det enda ord som jag minns, och det utan att träna, är GÖMLEK
(jag tänker på kurragömma) .
Och det fick jag användning för: På Istiklâl Caddesi fanns åtskilliga herrekiperingar med moderna billiga gömlekar som väckte köpbegär hos vår unge medresenär!
Själv gjorde jag mina souvenirinköp i Kryddbasaren

Den var ju från början uteslutande just en kryddbasar, men nu kan man köpa både smycken, textilier, mattor etc. I ett stånd som vi  damer frossade i såldes schalar och halsdukar i olika kvaliteter, färger och mönster.
Gömlekgossen köpte ett smycke som julklapp till flickvännen, sonen Gustav en duk med sultanens tulpanmönster som pryder hans coffeetable:

Det såldes billiga armband i iznikkakelfärgerna överallt

som nu pryder 10-åringen!

Allhelgonadag

Jag beslöt mig för att besöka mina föräldrars grav.
När jag nu kostat på mig resan passade jag på att stavgå på slingan i Pålsjö skog.
Krematoriedammen var det ”vattendrag” som frös först, så att vi kunde åka skridskor. Under krigsvintrarna var det ju inte aktuellt med sådan service som  att spola….
Å andra sidan var den lättillgänglig, vi skolungdomarna kunde åka spårvagn nästan ända fram. Bilbron till höger
OCH
”dekorations”-ön var ännu ej byggda.
Min far var ofta med och åkte, och han påpekade oupphörligen att det var Ragnar Östberg som var arkitekten. När min far 1960 begravdes här hade inte  (den ganska fula tycker jag) tillbyggnaden  kommit till än.
Bland de gravsatta hittade jag både min gamle sånglärare på Magnus Stenbocksskolan
(han var inkallad på min fars cykelbataljon, förlagd på Landskrona citadell under andra världskriget)
OCH

Hattrickhjälte

Den gamle var noga med det där med hat trick!

Han hade två återkommande klagomål på sentida journalister:
De vet ofta inte den äkta innebörden av
 – stormens öga
”Annat ur veckans brevskörd: Siv och Henry Sjöstrand i Motala tar upp ett uttryck som ofta missförstås, nämligen i stormens öga. Där blåser det inte som värst, utan tvärtom är det lugnt och stilla. Så ska alltså uttrycket i stormens öga förstås också i överförd betydelse.

 resp

 – hattrick
A ”classic” hat-trick occurs when a player scores all his goals consecutively in a single half of a game.

Han hade godkänt Gerrards prestation

 MEN
Det är jag och Stina som är mest glada!
för vi är ju Liverpool och Gerrardfans
Början på årets Premier League har ju för Liverpool varit en golgatavandring…

Skönt att det lossnar nu!

Vår saga:3

Nu äntligen, när det värsta trädgårdsarbetet för året är avklarat, liksom Istanbulresan, blir det tid att fortsätta berättelsen om hur de tu blevo ett. Bilden ovan är från Dessau 1954, vilket står att läsa i ett av de 48 blogginlägg som den gamle hann producera…

UPPDATERING 
Simmaren Per får  ny amanuens september 1954. Det är en kvinna. Han bjuder upp henne på Hälsningsgillet 4 oktober.

 Duggandet skedde var och varannan vecka under hela terminen.
MEN
När det var dags att redovisa sinnesorganens anatomi (=ögon och öron) kunde han fögahan hade inte läst på, – han hade varit i Östtyskland och summit!
Den stränga amanuensen underkände honom: Det blir till att dugga om!
Efter någon vecka var det då dags för denna enskilda övning: Det gick ju mycket bättre.

 (Intensivstudierna kanske bidrog till att han blev ÖRON-läkare?)
När vi sedan skulle hem visade det sig att vi skulle samma väg 
(En sanning med modifikation dock, men det var vad den gamle påstod…)  
Han hade cyklat till Asis, gick och ledde sin cykel och berättade om sitt simmarliv.
informerade jag skrytsamt om att jag minsann var distriktsmästare i frisim 25 m Flickor 12! (=12 år)
Jag slutade träna simning  som fjortis, var för fåfäng för att alltid gå med blött hår…
Jamen då kunde jag ju förstärka Lundalaget när de om några veckor skulle till Akademiska mästerskapen i Köpenhamn… Det fattades en kvinnlig deltagare på 100 meter frisim.
Nu när jag läser det här, undrar jag vad det var som gjorde att jag ställde upp på det!?
Läs den spännande fotsättningen….

Arkiv för dekorativ konst

När jag under femtiotalet var Lundastudent talades det mycket om det nyinrättade Arkivet, och det fanns ofta reportage i Sydsvenskan med fotografier och intervjuer med initiativtagaren konstprofessor Ragnar Josefsson.
Ur Carl Fehrmans Lärdomens Lund:
Som akademisk lärare hade han ambitionen att på olika sätt konfrontera sina elever med nuets skapande konstliv. Han ville bryta den ensidigt kammarlärda traditionen för att ge insikter i det konstnärliga arbetets villkor och väsen. Han skolade sina elever i aktuell utställningsteknik genom att låta dem tjänstgöra vid det till institutionen knutna Skånska konstmuseum. Själv stod han i förtrolig kontakt med sin samtids målare och skulptörer. I deras ateljéer studerade han förarbeten och skisser till de fullbordadeverken; på sina seminarier tog han med förkärlek upp temat om konstverkets födelseprocess i anslutning till konkret material.


Det blev underlaget för det sammanfattande verket Konstverkets födelse, utgivet det ominösa året 1940. Han hade utarbetat en formanalytisk metod för att kunna följa etapperna i den konstnärliga skapelseprocessen. Utvecklingstanken, den stora kategorin i 1800-talets naturvetenskap, har han överfört till det andliga livets område. Men den positivistiska, deterministiska filosofin har övervunnits; Bergsons tankar om den språngvis skapande processen har byggts in i schemat. En slutprodukt av Josephsons studier blev det skissernas museum, Arkiv för dekorativ konst som han byggde upp och inom vars väggar han samlade förarbeten och utkast till monumentalkonst, från Sverige, det övriga Norden och Europa, främst Frankrike.

Skam till sägandes, har ju fram till i söndags  jag aldrig varit där!
Jag visst inte ens VAR det låg, jag hade en vag idé om att det fortfarande var inhyst i något skrymsle av universitetet.

Skissernas museum består idag av byggnader från fem olika epoker, som alla länkats ihop till en. Den nya tillbyggnaden har slutit samman de gamla delarna till en enhet och skapat en innergård med vackert ljusinsläpp i gallerigången mellan Svenska salen och Skulptursalen. År 2006 vann byggnaden Betongpriset, för det sätt som Celsing behandlat fasaden så att den smälter samman med Westmans skapelse från det sena 50-talet.

Inuti såg det faktiskt nästan likadant ut som jag minns det från tidningsbilderna.
Det var förbjudet att fotografera,
bilden ovan är tagen från internet
MEN

Den här kunde jag inte motstå, den heter
Modell till Bobos hjärta!
(Katarina Norling 1963-)
 Speciautställningen gällde Mexikansk konst

När jag kom till Lund 1953 hade Ragnar Josephson just återkommit till professuren efter att ha varit tjänstledig 1948-51 då han var chef på Dramaten. Han var en färgstark person:

Fehrman igen:
Vid sidan av Hans Ruin var han den siste paradföreläsaren vid uiversitetet som från sin kateder med effektfull retorik och mäktiga röstresurser trollband en stor publik. Han var en för alla bekant gestalt på stadens gator, i sin magnifika blå paletå avmålad av konstnären Johan Johansson. ”Som en rundbågekyrka med skämtsamma skulpturer på pelarna” skildrar honom Sigfrid Lindström med en arkitekturhistorisk metaforik som fångar något av den yviga och yverborna i hans uppenbarelse. 
Sin sista bostad hade han i sena år i samma hus där Strindberg bott under sina guldmakarperiod på 1890-talet.

 När jag i våras var nere och firade årets lundastudent passerade jag huset på väg till tåget…

Födelsedagsbarn 22 och 23

Än får ni äta upp en julgröt
brukade FARFAR säga….
OCH
Tvillingarna har de senaste åren varit ivrigt sysselsatta med detta:
De firar idag sin sextonde födelsedag!
 Mellan grötarna har de läst en och annan läxa!

De har på högstadiet. gått i en av Sveriges mest framgångsrika skolor
Lina blev intervjuad i lokalpressen
OCH

Kristoffer fick stipendium som bästa elev i matematik.

Vi önskar dem fortsatt framgång med studierna –
och resten av lifvet….

Vi passade på att fira dem redan i söndags….