Man försöker ju hänga med…
När det var modernt med Trivial pursuit klarade jag mig BRA, på alla kategorier utom Underhållning, där hade jag 0 koll!

Så när min svärdotter i sin blogg annonserade:
Eftersom jag om fyra minuter ska iväg till Göteborg för att kolla in Robbie Williams, tänkte jag kolla om det finns någon läcker bild på honom.

Undrade jag stillsamt – va, vem då?

Vi har ju varit och inspekterat torpet. Hade därför ingen morgontidning, utan jag läste numret från den 3 juli litet noggrannare och hittar en fullständigt lyrisk recensent:

” ….Och jag tror faktiskt inte att en människa behöver något mer än det här på en arenaspelning. Man vinner mest på att släppa analyserna och istället låta sig dras med av folkfeststämningen: Det hela är ju fantastiskt kul och jättestort. När Robbie Williams efter nästan två timmar går av scen har han än en gång befäst sin ställning som den regerande stadiumpopkungen. Det finns ingen anledning att gå och se någon grinig russinhyad arenaveteran så länge Robbie Williams finns.”
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_konsert/did_13091347.asp
Svärdotterns recension var införd 5 juli:
http://www.lotten.se/

Efter Allsång på Skansen den 27 juni erinrade jag mig att jag , av en slump varit på plats när tre stora konstnärer debuterat.( se blogg 29 juni och 1ste juli.)
Den tredje elefantens debut skedde i Stockholm 1982.

Jag är långt ifrån en Stockholmshabitué.Antalet gånger jag varit i Stockholm kan räknas på handens fingrar.
Under kriget reste man ingenstans. När det sedan blev fred var det naturligt för oss skåningar att söka storstadsupplevelserna i Köpenhamn.
Jag hann bli 24 år innn jag gjorde mitt första besök i Sveriges huvudstad. Detta kom till spontant sedan en arbetskamrat i Karlskoga, infödd stockholmare upptäckt att jag aldrig varit där, trots att jag varit både i Paris,Rom och London flera gånger.
Vi gick bland annat på Operan . De gav På Sicilien och Skratta Pajazzo minns jag.

Sedan hände ingenting förrän jag i början på 80-talet genom mitt arbete fick årlig anledning att åka dit.
Detta var före X2000. Förbindelsen var den att man gick och lade sig i sovkupé kl 22.oo och var framme i Stockholm strax efter 07.00

Det var inte så mycket jag hann med utöver konferenserna – men besök på Hotell Diplomats The-salong och Svenskt Tenn ingick alltid.

Så en gång stannade jag ytterligare ett dygn för att umgås med en väninna, upprest från Göteborg. Vi beslöt försöka få biljetter till kvällens föreställning på Dramaten.

Det var Måsen av Anton Tjechov.Vi fick besked om att infinna oss 15 minuter före för att erhålla eventuella återbudsbiljetter. Det var en ganska lång kö. Precis när alla före oss hade fått biljetter var de slut!

Villrådiga stod vi där – vad skulle vi göra med vår kväll?
Då säger de i luckan att det finns biljetter kvar till kvällens andra föreställning, på Lilla scenen
Ja, okej då – vi var ju inriktade på ett teaterbesök.

Det blev en stark upplevelse, men först flera år senare insåg jag att vi varit på UR-premiären för Lars Noréns skådespel
Natten är dagens mor…

En essä kring ordet ”källa” hos en bloggmate har inspirerat till denna association:



Var är den vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker;
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
Fast hjärtat brinner.

Jag ser hans spår, varhelst en kraft sig röjer,
En blomma doftar och ett ax sig böjer.
Uti den suck jag drar, den luft jag andas,
Hans kärlek blandas.

Jag hör hans röst, där sommarvinden susar,
Där lunden sjunger och där floden brusar;
Jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
Och mig hugsvala.

Likväl ett töcken mig från honom stänger:
Min bön men ej min blick till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
Intill hans sköte!

Ack, när så mycket skönt i varje åder
Av skapelsen och livet sig förråder,
Hur skön då måste själva källan vara,
Den evigt klara!


Var är den Vän, som överallt jag söker är en psalm av Johan Olof Wallin 1818.
De fem första verserna har tonsatts och utgivits separat av Alice Tegnér. Psalmen som helhet har ibland setts som platoniserande, men torde väl kunna försvaras som kristen psalm, inspirerad bl.a. av Höga Visan och dess brudmystik.
Ur Svenska Kyrkans ärkeiskopslängd:
Davidsharpan i Norden
Johan Olof Wallin

Mannen med den dystra, välvande blicken, den djupa orgelstämman, han som bekläddes med Svenska kyrkans högsta värdighet nästan endast för att bära den såsom dödsdräkt, står betydelsefull i vårt fosterlands kyrkliga hävder. Han har skapat det förnämsta andeliga skaldeverk, som den protestantiska kristenheten äger, och dock hava mot hans åsikter och mot hans verksamhet skarpa omdömen uppstått och varit gällande.

Ur armodets djup * steg han till den högsta värdighet, till rikedomar och makt, och hans ära flög vittomkring, men han klagade dock i sina sista stunder: att han föga njutit av livet. Han bekände om sig själv, att när lyckans dagar kommo, voro glädjens förbi. Han är ett märkvärdigt exempel på den storhet, som förvärvas icke genom inspirationens inneborna gudaeld, utan därigenom att en kraftfull själ tillägnar sig en stor sak och gör den till sitt ändamål.
Projekt Runeberg:
*Johan Olof Wallin var född i Dalarne, son af en fältväbel. Sjuklig alltifrån barndomsåren, måste han vid skolan och gymnasiet kämpa en hård strid mot nöd och brist, användande mesta tiden på andras undervisning. Sedan kom han till Uppsala, aflade examen för graden men lyckades ej få plats vid akademien utan måste fortfarande ägna sig åt informatorskallet.

Redan de gamla grekerna…

Grekerna visste att jorden är rund. men Eratosthenes, 276 f Kr(Sic), listade ut hur stor den är!

Han visste när solen stod i zenit i Syene. Då satte han ner en käpp i marken i Alexandria, där han bodde. Sedan mätte han vinkeln på skuggan som käppen kastade.

Vinkel var 7,2°.Delat med 369 blev det 1/50.

Alltså kunde Erathostenes multiplicera avståndet till Syene – som han visste var 5000 stadier – med 50.
Omkretsen blev runt 40 000 km, vilket var nästan rätt.
Utifrån detta kunde grekerna räkna ut månens och solens storlek och deras avstånd från jorden.

Stadion* egyptisk 157m, olympisk 187m;

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13012137.asp
Isn´t it amazing?
Summary: Erathostenes was a Greek mathematician and philosopher. He was born 275 BC. He studied at Athens and Alexandria where he worked as the director of the Alexandrian Library. He got blind 195 BC and because of that starved himself to death a year later. Today he is known by two things: the method to find the prime numbers (The Sieve of Erathostenes) and measuring for the first time the circumference of the earth
Vi fortsätter våra tyska läsövningar:
Erathostenes war ein Gelehrter, der von Ptolomäus an die Universität von Alexandria berufen wurde.
Er wies mathematisch nach, dass die Erde eine Kugel ist und errechnete ziemlich genau deren Umfang. Jahrhunderte bevor dies ein gesichertes Wissen wurde.
Seine Schriften zu diesem Thema befanden sich in der Bibliothek Alexandrias, die bekanntlich abbrannte.

Nu blommar det!
Ja, dvs Hyllen.Till vänster 9 juni, till höger i går. Första satsen är redan fixad (se recept i bloggen 10 juni)

The same procedure as every year:
Först picnic på ängen



Sedan kläs midsommarstången (stommen, en pinne och två gamla cykelhjul förvaras under året i Lundins carport.)

Under denna process kunde mannen i orange (MÅNS) livfullt berätta om förmiddagens drama i Viken:
En ÄLG

hade förirrat sig ner på Norra stranden, sprungit ut på 111:an och slutligen utmattad uppsökt Sandkullen. Måns hörde 2 gevärsskott,och då han hittade platsen möttes han av 5 (fem) poliser, 2 (två) djurambulanser och 3 (tre jägare).

Trots att detta tilldrog sig bara 100 m från huset hade vi inte en AAANING..

Dags att starta dansen
(Sandkullen ligger omedelbart bakom huset i bakgrunden)

Vår spelman Olle Meijer som alltid på plats.
Efter dansen sjunger vi traditionsenligt unisont Idas sommarvisa och Visa vid vindens ängar.
I år hade Lisa (7) begärt Du gamla du fria. Så den sjöng vi i givakt!
Sedan gick var och en till sig och midsommarsupé.

Det här med Midsommarafton är ju en rörlig historia….

Otvivelaktigt är dock att idag är sommarsolståndet, dvs dagen följs av årets kortaste natt.

Summary: Today is summersolstice. The twilight is magic. One of our writers, Nobel prize winner in Literature 1974, Harry Martinsson has written a poem about ”The night of June that hardly ever is.”

JUNINATTEN

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinson
i ”Cikada”.

Honorificabilitudinitatibus (27 letters), is the
longest word Shakespeare ever used. It comes out of the mouth of Costard,
the clown, in Love’s Labour’s Lost:

”I marvel thy master hath not eaten thee for a word;
for thou art not so long by the head as
honorificabilitudinitatibus: thou art easier
swallowed than a flap-dragon.”

Note that its spelling alternates consonants and vowels. Some have used an
anagram of this word to claim that Francis Bacon was the author of the works
attributed to the Bard.

Honorificabilitudinitatibus anagrams to the Latin
”Hi ludi F. Baconis nati tuiti orbi.” which means ”These plays, F. Bacon’s
offspring, are preserved for the world.” Of course, that doesn’t prove
anything — the word had been used by other writers earlier. And if you
torture words enough, they confess to anything.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Francis_Bacon

Nyss var det januari.

Nu är det snart midsommar.
Fiskarena har ärende till havet året om
Men det är bara nu som Crambe maritima blommar
gemenligen kallad Strandkål.

Januari
Februari
Mars
April

Maj
Juni

Ja den här sista bilden är från igår.