Novembermys

Så här på tröskeln till julmånaden njuter jag av stilla avvaktan.

Sommarens sista rosor är intagna, en kopp te och  tid för kulturnyheterna.

(Purjolöken är en vinst från Poveldiggarna förra veckan)

OCK SÅ

är det tid för :

Ginger Bisquits

ca 60 st ugnstemperatur 200°
3 dl strösocker              125 g smör,smält
1/2 stor citron,              7 1/2 dl vetemjöl
saft och rivet skal        1 msk ingefära
1 1/4 dl ljus sirap          1 msk bikarbonat
1 dl vispgrädde, vispad.

Blanda socker, citronsaft och skal. Tillsätt sirap, grädde och och det avsvalnade smöret. Blanda mjöl, ingefära och bikarbonat i sockersmeten och arbeta ihop alltsammans till en slät deg.
Låt degen vila några timmar eller över natten på ett svalt ställe.
Forma degen till små kulor, lägg dem på bakplåtspappersklädda bakplåtar. Grädda i 15 min.Ytan skall vara krackelerad på de färdiggräddade kakorna.

Med föga vishet…

Med föga vishet styres världens öden 

ELLER

för att vara exakt:

An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur?

(på 1600-talet var ju latin  det diplomstiska språket) 

vilket lär vara vad Axel tröstade sin son Johan med

 när han 1644 skulle resa till Osnabrück och delta i fredsförhandlingarna efter trettioåriga kriget

 Axel Oxenstierna

1583-1654

När jag skulle gå och lägga mig tisdagen 26 november dök denna sentens upp:

FÖRST

var jag på Vikens föreläsningsförening och åhörde

Jan Lundvik. F.d. ambassadör, Budapest

redogöra för

 ”Tankar om fallet Wallenberg” 

Han hade bl.a. en kopia på ett av de få papper som ryssarna lyckats presentera som bevis på Raoul Wallenbergs öde i Sovjet, en arresteringsorder daterad 17/1-45.

Granskningen han deltog i 2006 visar att det, särskilt i inledningsskedet 1945-47

 gjordes allvarliga misstag från den svenska sidan

***

Vid hemkomsten tog jag, tillsammans med en stor del av svenska folket!(?),

del av diskussionen i TV med och om Tomas Quick (Sture Bergwall)

Ja, vad säger man?

Moby Dick 6 : Halvvägs!

”Du frågar vad du bör läsa.

Du skall läsa det som är nyttigt – naturligtvis. Men låt oss annars icke hänga alltför mycket fast vid ordet nytta… Gör dig icke så brått, att du inte har råd att läsa något som icke är nyttigt, ty då blir du utan det bästa. Det blir dig till olycka, om du fått den arbetsoron över dig, att du förstör alla vackra stunder genom att tänka på om du har nytta av dem. Vår tid är hemsökt av nyttighetsmasken, som gnager varje friskt blad som vill slå ut.

Du skall läsa det du har uppbyggelse av, skulle jag också vilja säga…

Uppbyggelse är allt som gör dig klar i ögonen, som gör din själ spänstigare och friare, ditt hjärta vidare och varmare och hela din håg gladare.

Allt som är riktigt glatt är också allvarligt, det kräver du inte bevis för. Därför skall jag icke säga: läs allt som gör dig allvarlig.

 Men jag säger dig ett allvarsord: allt det som gör dig djupast glad, det skall du läsa.”


Hans Larsson (lundafilosof, akademiledamot; 1862–1944)

 Det har varit en intensiv höst med nerfallna träd, nedrasat tak, med efterföljande upprensning i trädgården etc

NU

har dock vintermörkret kortat ner uteaktiviteterna 

och jag äntligen fått chansen att jobba vidare med Moby Dick

Chapter 46 Surmises  (=gissningar) ss211-213 inleds:

Though consumed with the hot fire of his purpose, Ahab in all his thoughts  and actions ever had in view the ultimate capture of Moby Dick; though he seemed ready to sacrifice all mortal interests to that one passion; nevertheless it may have been that he was by nature and long habitation far too wedded to a fiery whaleman´s ways, altogether to abandon the collateral prosecution of the voyage. —

och utmynnar i ett resonemang om att Ahab inser att han , för att inte riskera myteri , måste upprätthålla idén om att de är ute på en ordinär valfångst.

Chapter 47 The Matmaker    ss213-216

Medan Ishmael och Queequeg en dag med stiltje sitter och väver mattor för att förstärka surrningen  ropar plötsligt indianen,Tashtego, från utkiken:

”There she blows! there! there! there! she blows, she blows”

och plötsligt är alla på benen.

Chapter 48 The First Lowering ss 216-225

Plötsligt dyker det upp fem tidigare okända personer från Ahabs kvarter och sjösätter ”reservbåten”  på ”captains deck” .

While yet the wondering ship´s company were gazing upon these strangers, Ahab cried out to the white-turbaned old man at the their head, ”All ready their, Fedallah?”

Ready was the half-hissed reply.

SÅ, plötsligt är de fyra båtar i stället för de ordinarie tre med Starbuck, Stubbs och Flask som  befäl. I  fören på den extra båten står Ahab själv.

De  upp till femtio valarna dyker, kommer så småningom upp, Queequeg beordras skjuta, gör så, missar med en hårsmån, samtidigt som båt,våg och val kolliderar så att båten blir helt dränkt, men i övrigt oskadd.

DOCK

Mörkret faller medan stormen tilltar, de har mist ögonkontakt med skeppet…

There, then, he sat, holding up that imbecile candle in the heart of that almighty forlornness. There, then, he sat, the sign of a man without faith, hopelessly holding up hope in the midst of despair.

Wet drenched through, and shivering cold, despairing of ship and boat, we lifted up our eyes as the dawn came on. The mist still spread over the sea, the empty lantern lay crushed in the bottom of the boat. Suddenly Queequeg started to his feet, hollowing his hand to his ear. We all heard a faint creaking, as of ropes and yards hitherto muffled by the storm.—

Chapter 49 The Hyena   ss  225-227

När Ishmael nu inser hur LIVSfarlig valfångst är ser han till att skriva sitt testamente!

Chapter 50 Ahabs Boat and Crew, Fedallah ss227-230

En diskussion om huruvida det är lämpligt att kaptenen lämnar skeppet ,dvs befälhavaren ger sig in i stridens hetta. Här hänvisas till Timur Lenk, (men vi svenskar kan ju dra parallellen till Gustav Adolf..

Chapter 51 The Spirit Spout (ung  hopp-retare) ss 230-233 De var nu i höjd med Azorerna, K-ap Verde och plötsligt får de syn på en silvergnistrande val på avstånd. De följer den , men den är hela tiden på stort avstånd. När den försvinner för gott är de i höjd med Goda Hoppsudden och möts av en kraftig storm.

Chapter 52 The Albatross ss233-235

 The Albatross är namnet på ett annat valskepp som de på väg att runda Goda Hopps-udden möter. På grund av stormen kan de inte utbyta annan information än via  taltrattar. Ahab ser att det är ett skepp från hemmahamnen Nuntucket och ropar:

Ahoy there! This is the Pequod, bound round the world! Tell them to adress all future letters to the Pacific Ocean!  and this time three years, if I am not at home, tell them to adress them to——”

Ja sedan var båtarna så långt isär att det var lönlöst att skrika mer. Det var första gången Ishmael fick reda på att han höll på att segla jorden runt…

Chapter 53 The Gam 235-239

Melville frågar: ”Vad är ett Gam?” Inte ens Dr Johnson hade ordet med i sin encyklopedi, så han beskriver det själv, såhär:

GAM noun A social meeting of two (or more) Whale-ships. generally on a cruising-ground; when after exchanging hails they exchange visits by boats´crews: the two captains remaining for the time on board one ship, and the two chief mates on the other.

Chapter 54 The Town-Ho´s story (As told at the Golden Inn) ss 239-258

En 19 sidor lång skröna om ett myteri på ett valfångstfartyg i Stilla havet där även den Vita valen förekommer.

Town-Ho The ancient whale-cry upon first sighting a a whale from the mast-head

Chapter 55 Of the Monstrous Pictures of Whales ss  258-262

Melville går igenom, från antiken och fram till mitten av 1800-talet alla avbildningar som gjorts av valar, underkänner allihopa

T.EX

denna av Guido Reni

Povel-diggning

I söndags var det åter dags för Poveldiggarna att samlas,

denna gång vid Rut på Skäret.

 Vi var där i god tid eftersom änkegrannen Märta är styrelsemedlem och hade ansvar för betalningen.

Vi var åtskilliga som mött upp till den sedvanliga Ramelbuljongen

Det blev mångsång, solosång, film

MEN

Huvudattraktionen var ett Melodikryss med RAMEL tema

SOM

krävde en hel del gnuggande av geniknölarna…

Schackens Mozart

WUNDERKIND!

 Magnus Carlsen * 1990

 Nu är han världsmästare:

Ur SvD 22/11

Remi räckte för norsk världsmästare

Norrmannen Magnus Carlsen är världens bäste schackspelare.
I och med segern över regerande världsmästaren Viswanathan Anand är han den förste nordbo som har vunnit VM-titeln.

SvD 3/11:
”2003 begärde hela familjen Carlsen ledigt från skola och jobb i ett år för att bila runt i Europa. Rutten var upplagd kring stopp vid kulturella sevärdheter, fina stränder – och stora schackturneringar.

Resan gav Magnus möjlighet att fokusera helhjärtat. Ett år senare slog han sig definitivt in i schackeliten med fyra uppmärksammade bedrifter: Han slog den förre världsmästaren Anatolij Karpov i ett parti snabbschack och lyckades få remi mot Garri Kasparov. Dessutom utsågs han, som den näst yngste någonsin, till stormästare

.Mest uppmärksamhet fick han ändå för ett parti mot stormästaren Sipke Ernst under en prestigefull turnering i Holland. Partiet började jämnt, runda efter runda gjorde de drag som toppspelare gjort många gånger förut. Sedan, före sitt sjuttonde drag, placerade Magnus en springare så att Ernst kunde ta den med en av sina bönder. Tre omgångar senare offrade han en löpare. I nästa omgång skänkte han bort ett torn. Han såg ut att gå mot en snabb förlust. Men – sju omgångar senare var Ernsts kung fångad av Magnus Carlsens drottning medan hans två torn stod maktlösa vid sidan. Schack matt.

Den eleganta segern fick Washington Posts schackskribent Lubomir Kavalek att döpa Magnus Carlsen, 13 år, till ”schackens Mozart”. 

Jubileumskonsert

Det har väl nte undgått någon som följt mina rapporter om Kaufmanns uppträdande att det 2013 är 200 år sedan både Wagner och Verdi föddes. I torsdags var det HSO:s tur att uppmärksamma detta under ledning av den nyutnämnde förste gästdirigenten Pier Giorgio Morandi.

JK har ju givit ut både en Wagner och en Verdi CD.  Den senare är inspelad i i Parma

OCH

Med just Morandi som dirigent!

Solist var  den svenska sopranen Hillevi Martinpelto 

Först var det Wagner som gällde:

Förspel till Mästersångarna i Nürnberg

SEDAN sjöng Hillevi

Dich teure Halle, Elisabeths aria ur Tannhäuser

slutligen

Siegfriedidyll

Efter paus blev det Verdi.

Det märktes tydligt att detta var mera MORANDIS ”mammas gata”!

Efter Ouvertyr till Siciliansk vesper

sjöng HM

Tu che  le vanita ur  Don Carlos

för att efter Balettmusik ur Macbeth

avsluta med Desdemonas bön ur Othello.

Redan den korta  Wagner hälsningen sjöngs utomordentligt, men kvaliteten steg ändå allteftersom med en Desdemonas Videvisa  och

Ave Maria som  underbar avslutning

Förberedd!

Det var inte bara järneken som blev beskuren!

Huvudskälet till att jag budat arboristhjälp var att  äppleträden behövde tuktas.

De har inte beskurits på två år, och blivit alltför täta

SE OVAN och här

MEN

Nu är vi redo för 2014!

 

Först ska vi  dock genomlida(?) en vinter.

De här bilderna är tagna kl 16.42, solen gick ner 15.41…