Kördag

Huvudskälet till min vistelse i Stockholm denna weekend

var sonens och svärdotterns julframträdanden.

MEN FÖRST:

åt jag en härlig lunch hos Melander med Nelander!

SEDAN

Stjärnjul

med Rönninge Show Chorus och The EntertainmentMen.

SEDAN

 via tunnelbana snabbt till Hjorthagen

där jag åt mitt livs första sushi

för att sedan avnjuta

Kammarkören, MUSIKALISKA med äldste sonen

(som står strax till höger om dirigenten

Benjamin Hartmann)

i Hjorthagens kyrka

Jag startade i gryningen…

Maj månad = DODR-möte

2013 var vi i Stockholm

I år skulle vi vara i Vimmerby.

Det visade sig att tågförbindelserna med västkusten, inklusive Viken inte är de bästa.

För att komma i tid till samlingen som skulle vara kl 16.00 var jag tvungen att stiga upp 04.30!

 Utsikten från bussen och tåget från Helsingborg 07.17 gick i gult.

Efter att noga ha stängt fastigheten besteg jag 06.24 min buss.

Mitt första tågbyte var i Hässleholm dit jag anlände 08.18

Tåget till Kalmar 08.40 avgick från samma perrong men 300 m längre norrut.

När det kom in, och jag gjorde mig redo för att embarkera

UPPTÄCKER jag till min FASA

ATT

jag GLÖMT ta med mig min

resväska!

Ett offer för stridiga känslor

där förargelse över min klantighet blandades med tankar

”Hur klarar jag mig i Vimmerby utan ombyte, nattdräkt, toilettsaker?”

BESLÖT jag att INTE fullfölja resan.

Gick in på Hässleholm station

DÄR

utspelade sig en variant på

erfarenheten i Kristianstad 2010

Läs den spännande fortsättningen!

DODR-13:2

Vi promenerade till måltidsplejset

Viss diskussion om riktningen…

Sedan vi väl bestämt oss gingo vi raskt

ner till Slussen

Jag noterade att Carl XIV Johan

står staty där

(Se fotografens siluett!)

Väl över bron var vi snart vid målet!

Följ den spännande fortsättningen!

Berlin: Dag 4:1

I fjor berättade jag om våra mödor att hitta fram till Tekniska museet

Den delen ”Experimentarium”som vi besökte då är nu stängd för ombyggnad.

MEN

Det egentliga Deutsches Technikmuseum var öppet för oss:

Det var Schifffahrt

Intressant att det stavas med TRE f!

Här om knopar som man kunde träna på

  Luftfahrt

med en massa plan från de båda världskrigen.

(Jag har ju sett ett och annat…)

Mest intressant var

Rechen- und Automationstechnik

Konrad Zuse

Der erste Computer – Konrad Zuse und der Beginn des Computerzeitalters

Die ersten Computer der Welt wurden in Berlin gebaut. Diese Tatsache ist für viele Menschen überraschend, werden doch oftmals die USA als Wiege der digitalen Revolution angesehen.

Das Computerzeitalter begann jedoch tatsächlich in den 1930er Jahren in Laufentfernung zum Deutschen Technikmuseum: In Berlin-Kreuzberg baute der Tüftler Konrad Zuse die ersten Computer der Welt. Aus Anlass seines 100. Geburtstags präsentiert die Abteilung Rechentechnik eine neu konzipierte interaktive Dauerausstellung: Auf rund 300 qm werden in sechs Themeninseln Leben und Werk Konrad Zuses vorgestellt und in die weltweite Technikgeschichte eingeordnet.

 MEN

enligt utställningen började  det redan med Leibniz´ hantering av binära tal..

Den här gamla modellen var kul – men jag har glömt vad den representerar…

Man blir ju enasom trött…

DDM

(inte att förväxla med DDR!)

kunde ju inte bärga sig när han gick förbi bokshopen

MEN

Vi kom ut igen till slut.

Följ den spännande fortsättningen!

I Österled VI: Glimmingehus

Glimmingehus 1499-2009
Min första bekantskap med Glimmingehus, var som för många andra i min generation, via Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Samtidigt som den var läsebok i folkskolan var det när jag kom i kontakt med den krig, så det privata resandet var synnerligen lokalt. Glimmingehus i verkligheten såg jag först på 1980-talet!

Selma Lagerlöfs beskrivning duger än:
” Svartråttor och gråråttor

I sydöstra Skåne inte långt från havet ligger en gammal borg, som kallas Glimmingehus. Den består av ett enda högt, stort och starkt stenhus, som synes milsvitt över slätten. Det är inte mer än fyra våningar högt, men det är så väldigt, att ett vanligt boningshus, som står på samma gård, tar sig ut som en liten barnlekstuga.

Det stora stenhuset har så tjocka ytterväggar och mellanväggar och takvälvningar, att det i dess inre knappt finns plats för något annan än de tjocka murarna. Trapporna äro trånga, förstugorna små och rummen fåtaliga. För att väggarna skola få behålla sin styrka, är endast ett ringa antal fönster upptaget i de övre våningarna, och i den nedersta finnas inga alls, bara smala ljusöppningar. Under de gamla krigstiderna voro människorna lika så glada att få stänga in sig i ett sådant där starkt och väldigt hus, som man nu är för att få krypa in i en päls i smällkall vinter, men när den goda fredstiden kom, ville de inte längre bo i den gamla borgens mörka och kalla stensalar. De ha för längesedan övergivit det stora Glimmingehus och flyttat in i bostäder, som äro sådana, att ljus och luft kunna tränga in i dem.

Att medeltiden ju är à la mode vittnade diverse omkringliggande ”lekstugor” om:

Så var det dags att åka hem till Hotell Svea och den väntande banketten!
Medan vi beundrar den frodiga rapsen kan man ju alltid undra vad Bengt N försöker beskriva!?

I Österled V: Ystad teater

Nästa anhalt var Ystad teater. Vi fick där en entimmes initierad visning av teknikchefen Thomas Jönsson tillika ljusmästare och scenmästare.

Ystad fick sin första teaterbyggnad 1842 och sin andra och nu befintliga teater 1894. Det är en vacker, nyklassicistisk byggnad ritad av Ystads förste stadsarkitekt Peter Boisen. Teatern reser sig majestätiskt över de små gatuhusen vid Skansgatan snett emot småbåtshamnen. Teatern har ett autentiskt underscenmaskineri sådant det i allmänhet såg ut på landets alla 1800-talsteatrar.
I Sverige är det endast Drottningholmsteatern och Ystads teater som har fungerande scenmaskineri som gör det möjligt att ge 1700-talsteater på ett autentiskt sätt.
Konstruktionerna lär vara utförda i enlighet med maskineriet på de gamla segelfartygen….
Till teaterns mest värdefulla inventarier hör en unik samling kulisser gjorda i den legendariske teaterdekoratören Carl Ludvig Grabows ateljé på Karlavägen i Stockholm.
Rundvandringen slutade i det gamla cafeet där man tydligt kan se att arkitekten Peter Boisen var inspirerad av sin resa till Italin, bl.a. var han i Pompeji.

I Österled IV: Ale stenar

Efter det stärkande målet i friska luften var det dags för klättringen upp till Ale stenar.

Första gången jag, tillsammans med resten av familjen, besökte denna plats var för mer än trettio år sedan . Då läste vi tillsammans Anders Österlings dikt:

Ales stenar
Dikt ur Tonen från havet (1933) av Anders Österling (1884-1981)

Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.

Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,

gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv

och moln till segelväv,

men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel

vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

Det offentliga samtalet i Sverige har ju sedan hettat till.
Men vädret tycks alltid vara magnifikt!

I Österled III: I Abbekås

Lunchuppehållet gjordes i Abbekås. På grund av vägarbeten nere i hamnen kunde bussen ej köra ända ner, varför vi fick oss en hälsosam promenad.
Det fanns fyra olika alternativ att välja på när det gällde förtäring.

Vi valde var sin sillburgare, som förtärdes i rogivande sällskap.

Jag hittade ingen länk till Edvard Perssons insjungning av Abbekåsagåsen Joakim, men klicka på länken så får ni ett alternativ!

Abbekåsagåsen Joakim

Det fanns en gås från Abbekås, som hitte Joakim
Den skullen till att han kom te varden den va stor,
Han gick sin egen väg han, men aldri kom han him
han kläcktes av en höna å ente av sin mor.

Han vankade å hankade saj fram längs gräs å strå.
Han vankade å saknade sitt him å syskonen.
Och speglade saj då å då blann pilarna i ån.
Å hönsakyllingarna tålde ente heller ve’n.

För Joakim va ente lia dan som andra han.
Han va gås, gunås, men va åsså en man !
Så akta er små gäss när ni går ud men alltid him,
å ente ble som Abbekåsa-gåsen Joakim.

Han näbbades å bjäbbades me vim han än fick se.
Å vid vasskanten så han henne där ju, itt två tre.
Han vädrade å fjädrade saj då för henne så,
att fjädrarna på stjärten nästan ville trilla å.

För Joakim va …