Djingis Khan

Jag gör en liten paus i recenserandet av Augustinus :

Den tredje, och för min del SISTA, av Igguldens romaner om mongolväldet, är nu läst:

Jag skrev vid recension av Wolf of the Hills att det var fem volymer om Djingis Khan. Jag korrigerar mig nu: Av dessa fem delar om Mongolväldet är det bara de tre första som handlar om Djingis khan själv. 

” Iggulden tells an absolutely cracking story…the pace is nailbiting and the set dressing magnificent!”

THE TIMES

Entusiasmen jag rapprterade efter del 2 Lords of the Bow står sig:

Orsakerna till den sagolika framgång som följde Djingis khan är att söka i den militäriska organisation han gav sitt folk samt i hans krigarsnille och förmåga att välja sina underlydande. Djingis var världens störste erövrare, och även en av dess råaste. Hans yttre antydde en obändig kraft: enligt en med honom samtida kinesisk krönikör hade han en ofantlig kroppsstorlek, bred panna och långt skägg. 

NU

gäller det

”Genghis has proved himself as a warrior and a leader, he must now face the challenges of civilisation, what it will mean for his people and those who come after him. His sons have become generals. He must choose between them before they destroy all he has built. 

Ur Wikipeda

År 1219 lämnade Djingis kriget i öst åt sina generaler och drog själv västerut in i Turkestan, där han med 200 000 man anföll det persiska riket Khwarezm eftersom dess härskare, Ala ad-Din Muhammed II, låtit mörda två av hans sändebud. Djingis segrade utan svårighet, trots att hans motståndare egentligen var militärt överlägsen, och han kunde obehindrat plundra det rika Persien. Buchara (med ett av världens förnämsta bibliotek), Samarkand och landets övriga städer jämnades med marken. I omkring fem år fortsatte Djingis sina skövlingar i denna del av Asien. En grupp mongoler trängde ända bort till Georgien och in i Ukraina där de år 1223 slog polovzerna och de med dem förbundna rutenska furstarna i slaget vid Kalkafloden. 

Djingis Khans död
Året 1224 återvände Djingis till Mongoliet, men vintern 1225-1226 red han med sin här över den stora Gobiöknen och angrep den tidigare underkastade konungen av Tangut, som inte deltagit i kriget i Persien och som dessutom vägrade lämna ut två av Djingis fiender. Tanguterna besegrades på nytt och huvudstaden Yinchuan förstördes. Under slutet av detta fälttåg dog Djingis, troligtvis år 1227(eller sent år 1226).

 —

EPILOGUE

All things were new.The brothers and sons of Genghis did not take the khan to the hills of a foreign land to be torn by crows and eagles. They wrapped his body in sheets of bleached linen and sealed it under oil while they reduced the region of Xi Xia  to a smoking desolate ruin. It was his last order and they did not rush the work. A full year passed while every town. every village, every living thing was hunted down and left to rot.

Only then did the nation move north to the frozen plains, taking the first khan to the Khenti mountains where he had come into the world. The tale of his life was sung and chanted a thousand times, and once read, when Temuge told the the full tale from his history.—

PS Vetenskaplig upptäckt:

img029

 

Våryra

Det har ju varit mycket med trädgården på sistone!

SMHS förutsade regn så jag tog tillfället i akt…

MEN

inte blev det något, REGN i.e.

PLÖTSLIGT

slog det mig

 Björken är ju utslagen

Det borde vara

backsippedags.

jag hastade ner till stranden:

OCH

mycket riktigt

 När jag som bäst höll på att fotografera blev jag tilltalad av en medpromenerare

Hon visade sig vara norrländska från Sollefteåtrakten och berättade om

MOSIPPOR

Efter närmare språkande kom vi på att vi hette Gunilla båda, och har arbetat(-r) inom skolhälsovården

Kulturlördag 2:Körkonsert

För att fira sina trettio år bjöd Helsingborgs kammarkör på en konsert

”30 år av stämningsfull körsång”

Organist Nils Tykesson hälsade välkommen till Höganäs kyrka

Med ett program med

  Heinrich Schütz (1585-1632), Alessandro Scarlatti (1660-1725), Morten Lauridsen (1943-), Otto Olsson (1879-1943), Eric Whiatcre (1970-) Arvo Pärt (1935-),Knut Nystedt (1915-2014) Kim André Arnesen (1980-),Edvard Grieg (1843-1907), Ralph Vaughan Williams (1872-1958) och slutligen Hugo Alfvén

 gladde de oss med sin lugna fylliga stämmoklang.

Extranumret blev

UTI VÅR HAGE DÄR!

Kulturlördag:1

Vi hade inte tillfälle att gå på vernissagen.:

 img025

Eftersom vi på lördagen ändå hade ärende till Höganäs (se avsnitt 2)

passade vi på att reparera detta genom att också besöka museet

MEN

Det var lättare sagt än gjort!

Hela östra delen av innerstaden var avstängd för biltrafik

på grund av den pågående

VÅRMARKNADEN!

Slutligen

lyckades vi dock hitta in.

Det är två systrar

Lena Pårup måleri och collage

OCH

Mari Pårup keramik och skulptur

 som ställer ut

Jag gillade Maris keramik bäst…

”Glasering”

Sent i somras bar det sig inte bättre än att vid gräsklippning,

en sten for med kraft in i fönsterrutan.

= STENSKOTT

Jag beslöt mig för att avvakta med reparation till våren.

Jag tejpade för att inte, under någon höststorm, rutan skulle splittras helt och hållet.

MEN

I fredags var det dags.

”Micke” kom först och tog bort den gamla rutan och förberedde isättandet av den nya.

Här kan man se fotografen speglad …

Firmabilen är utrustad med förvaringsplats för transport av gamla resp nya rutor.

 Jag passade på att få diverse andra sprickor eliminerade.

÷P1050438

Chefen Simon anslöt sig för att hjälpa till med frambärningen.

NÄSTA steg:

Fortsatt målning av fönster

Följ den spännande fortsättningen!

Födelsedagsbarn 7

April 2009 byggdes vår stenmur

Denna sten som var för stor för muren, skänktes av stenläggaren…

…till den gamle

SOM

här poserar med densamma två dagar före sin  77de födelsedag 23/4 -09.

Det visade sig bli den sista.

 Yngsta barnbarnet Sigge såg till att omvandla stenen till ett minnesmonument över farfar.

När vi 1991 var på den judiska kyrkogården i Prag

blev vi väldigt berörda av seden att vid besök lägga bönestenar på monumenten.

Det har inspirerat oss att dekorera den med 11st, som varje barnbarn valt ut själv.

 Nedan en aktuell bild på den 83 födelsedagen

NU

har vitsipporna hunnit i kapp,

ytterligare dekoration onödig!

Vårstädning

I det avslöjande vårljuset

tvingas jag gå in i alla skrymslen och röja upp i spindelväven…

Här gömmer sig gamla familjeklenoder som utgjort viktiga pieces de resistance i 1800-talshushållen:
Tv en smörkärna från den gamles farmors Munkforshem;
Th en näverkont som användes som ryggsäck vid förflyttning över fjället i Jokkmock där den gamles morfar var banvakt under tiden för första världskriget.
Mor Gunborg föddes 1912 i just Jokkmock!

Promenad med förhinder

Det började bra!

Vädret var fantastiskt.

Jag var lös och ledig efter genomförd lunchbjudning.

Jag bestämde mig för att återuppliva mitt försummade motionerande

Väl framme visade det sig att det inte bara var jag som var pigg på en strandpromenad

Sälgen har nästan blommat över

Efter c:a 50 m promenad träffar jag så denne man

Vi samtalar om gemensamma intressen

÷

som visar sig vara många!

Båda har vi rötter i den småländska mon,

med intresse för naturen särskilt kryptogamer.

Vi studerade bon för någon form av sandfluga(?)

När vi skildes efter minst 20 minuter, blev det inte mycket promenerande –

– vädret inbjöd mest till sollapande

Välkommen härliga vår!

Infriade förhoppningar

Gårdagens lunch välsignades av ett gudomligt väder:

Sol, värme och vänliga fläktar.

Så vi kunde sitta ute och njuta.

 U r Allt om Mats FredagsGourmet (1996)

Vi konstaterade att det var 36te året den gick av stapeln…

 för att inte riskera bjuda på SAMMA

provade jag någor nytt!

Inklusive desserten: Mandelkaka med spanska jordgubbar