Franske kungens spelmän

Detta blogginslag är en JULKLAPP.

Det kommer de flesta som läser det inte att förstå – men det kan vara intressant ändå:

Nedanstående ballad har jag hämtat från min gamla sångbok från Helsingkrona nation.
Den är skriven av en urlundensare: Frans G Bengtsson:

Det var i Lund Frans G. Bengtsson började skriva. Där umgicks han med litteratörer som Hjalmar Gullberg , Ivar Harrie , Olle Holmberg, Karl Ragnar Gierow och Sigfrid ”Tristan” Lindström. Dessa vänner lekte med språket när de skrev. Att avfärda ett stort ämne med en snabb replik hörde till deras stil. De skrev kvickt och rimmande. Tillsammans hade de diskussioner och debatter. Lundaåren formade nog Bengtssons skrivarsätt en hel del. I dikterna la han mer vikt vid att hitta den rätta klangen, sätta samman rätt ord på rätt sätt, än själva innehållet.
En sak som skilde Bengtsson från mängden var att de flesta på hans tid var modernister. De skrev oromantiska berättelser nära verkligheten. Bengtsson däremot, ville inte skriva om tiden han levde i, den tyckte han var misslyckad. Han skrev i stället om hjältar från forna tider. Han föraktade modern litteratur.


Vi ha kommit från Burgund och från Guienne,
från Brabant och från det gröna Normandie,
Vi har aldrig sett de länderna igen,
sen vi trummade för kungens kompani,
Högt där alpen lyfte kammen klang det,
”Kom! Med kung Karl och Oriflammen!
Emot Rom!”
Och den blåa luften bar
våra vimplar och standar,
tills av liljorna Toscana stod i blom.

Å, de skörderskor vi sett bland lin och korn
stå förundrade med famnen full av ax,
när basunerna vi lyft mot ur och torn:
”Män av Florens! Kungen kommer! Öppnen strax!”
Å donsellerna på torgen!Deras blod
svann ej bort från kind av sorgen för vårt mod,
när det svors, att söderåt

skulle icke längs vår stråt
någon jungfrudom bli kvar, om Gud var god.

Vi ha spel för marsch och dansmusik för sal,
litaniors drön och sång om Charlemagne.
Vi ha klinkat klavikord och virginal
till en aube och till romanser från Bretagne.
Vi ha rim om Blanchefleur och Herr Floris
och refrängerna om Sieur
de la Palice.
Och där påven fromt höll av
kurtisanernas konklav,
sjöngo vi Ballade des Dames du Temps Jadis.

Trumma på och blåsa klart och hålla takt
är vår lott ännu, fast buk och kinder svällt.
Vi ge än signal till sadling och givakt,
fast de herrar dött, vi fordom följt i fält.
Mellan äreportar, lansar eller bloss,
där man stiftar fred och dansa eller slåss,
gå vi än som fordom med
med baretten käckt på sned
och begravningsinstrumenten i vår tross

Ghibellin och guelf och påve och spanjor
ha vi följt, tills deras härlighet försvann.
Mången furste ha vi tjänat, tills han for
i en svart kaross med flordraperat spann.
Ny mundering får oss smycka
år från år.
Utav fallna herrars lycka återstår
nött livré från någon fest –
svart hos Sforza, grönt hos Este,
och hos Borgia rött som påvedotterns hår.


Finns en kvinna kvar, som minns oss i Guienne?

Blåser våren åter grön i Normandie?
Vi ha aldrig sett de länderna igen.
Vi gå nu mot Rom med Frundsbergs kompani.
Mellan Oriflamme och sabeln är vår gång
med d´Orange och konnetabeln av Bourbon.
Vad längs marschens väg var värt
ge en vink och hålla kärt,
ha vi transsubstantierat till en sång.


Mellan skål och vägg har jag glatt sjungit alla dessa verser – men först på gamla dagar – efter allt läsande om korståg, tempelriddare och normander – förstår jag i detalj vad den handlar om.

Kungen som de jobbar åt är Karl VIII som var kung i Frankrike 1483-1498.

MEN

Vad som sades i Lund var att upprinnelsen till aktstycket var ett VAD som gick ut på att han skulle inflika ordet transsubstantiera i en sång!

Mälardalsbesök dag 2

Fredagen den 20 november skulle jag möta min äldste son och äldsta barnbarnet på Nationalmuseum kl 14.00. Eftersom jag, skånska och uppvuxen under andra världskriget, inte varit så många gånger i Stockholm passade jag på att turista.

Jag vandrade från Centralstationen, smet in i Klara kyrka
OCH

kom precis lagom för att åhöra lunchkonserten. Det sades att det var ett musikgymnasium som stod för programmet – jag uppfattade inte vilket. Jag var särskilt imponerad av förkryssade sopranen Jonna Hybelius.

Jonna Hybelius sjunger.
Via norsfiskarena, som jag trodde, de fiskade laxöring visade det sig, rikligt med holländare, japaner och italienare längs Strömgatan anlände jag till Nationalmuseum där jag inmundigade en Jordärtskockssoppa i deras restaurant ATRIUM
Caspar David Friedrich har länge varit en av mina favoriter!Vi avslutade med litet shopping i butiken….

Cistercienserorden

Min första insikt om cistercienserorden i Sverige kom när jag 1980 ställde upp och sprang nattsträckan i Smålandskaveln i Stockaryd 1980.

Jag har via Google hittat ett reportage från en annan deltagare:

Nu var det dags för nattpremiär på Smålandskavlen. Och det var en kall natt. –10º C. Igen ett lopp som försvunnit från minnet. Sprang extrema runtvägval överallt där jag hade en chans. Måste ha varit ännu mer mörkrädd än idag. Jag landade i mål nästan 20 minuter efter Almbys Lars Schagerström på 146:e plats och var nog ändå ganska nöjd. Traskade iväg till en maskinhall där det var ombyte. Duschen däremot var inte inomhus. Man fick gå ut 10 meter på upplagda träpallar. Vattnet från de som duschat hade här frusit till is så det var såphalt ut till duschen och när man väl halkat dit så var duschen så varm att det inte gick att stå under strålen. Efter några tafatt försök att skvätta lite vatten på sig, blev det att halka tillbaka in i maskinhallen.

Vår lilla klubb hade två bra unga orienteringslöperskor. Men ett lag behövde tre, varav en skulle springa natt. Så de fick ”damma av tanten” – jag var då 45 år gammal.

Det var ju bara det att det blev rejält kallt (se ovan). Det hade inte vara så kallt tidigare så isen i mossarna var tunn, den brast och man sjönk ner några decimeter i mossarna. Jag utövade ju dessutom ingen större hastighet. Jag minns att jag försökte gardera mig mot förfrysning med plastpåsar på fötterna!
Jag kom dock helbrägda i mål och vi damer hade dusch inomhus och uppeldad bastu i anslutning!


Vid hemfärden följande dag passerade vi Nydala kyrka och jag läste för första gången berättelsen om den stackars abboten som fick bannor för att han inte som förväntades varje år kunde inställa sig till det generalkapitel i Citeaux som hölls sent på hösten!

Under årens lopp har jag sedan blivit mer och mer intresserad, informerad och fascinerad av denna munkorden och dess främste företrädare Bernhard av Clairvaux!

Nu efter vår resa till Linköping och Medevi passade vi på att återknyta bekantskapen med Nydala kyrka och klosterruin.


Nu 28 år senare fanns det betydligt mer information – t.o.m. med om att cisterciensermunkarna nu återvänder till Nydala!

Ruine Eldena


Häromdagen när jag letade efter bilddokumentation från vår resa till Harz 1998 fann jag också denna.
Det är från en resa 1996 till platserna för Karl Johans krig mot Napoleon 1813-14
som vi genomförde tillsammans med familjens Napoleonexpert.
På hemvägen övernattade vi i Greifswald och passade då på att inspektera Ruinen i Eldona.

Jag har alltid varit fascinerad av Caspar David Friedrichs konst.

Samtidigt har jag också, sedan vi sprang Smålandskaveln i Stockaryd någon gång på 90-talet i trakten av Nydala blivit intresserad av Cistercienserna.

Och Eldena var ju ett Cistercienserkloster!

The Templars II


Läståget tuffar på. Vid den första rapporten hade jag kommit till sid 86 – nu sid 177/326.

Vi lämnade redogörelsen i samband med erövrandet av Jerusalem 1099.
Under den period som korstågen varade upptäckte man gång på gång att det gick mycket väl att ERÖVRA Jerusalem och delar av det Heliga landet – men att behärska det militärt i ”fredstid” var en helt annan sak.

Man kom ganska snart på att man måste ha en sorts yrkesarmé för att skydda fram allt fredliga pilgrimer från muslimernas försök att återta territoriet. Det uppstod också ganska snart motsättningar mellan de olika maktgrupperingarna bland stormännen i Outremer som området döptes till i Europa.

En grupp riddare som kämpat under det första korståget åkte därför hem till Europa. De ville grunda en munkorden där medlemmarna samtidigt var soldater och som skulle skydda Salomons Templet och pilgrimerna i Jerusalem. De hade alla anknytning till Burgund och benediktinerklostret i Cluny.
De fick stöd framför allt från Citeaux och Bernard av Clairveaux

Tempelherreorden var en medeltida orden som grundades av Hugo av Payens, Gottfrid av Saint-Omer och sju andra riddare 1119 för att skydda pilgrimer mot överfall då de färdades till Jerusalem under korstågen, och för att värna Korsfararstaterna.
1128 bekräftades orden av påven.


Från början var det ju meningen att Tempelriddarna skulle vara fattiga och leva som munkar.
Bernhard var behjälplig genom att skriva Tempelriddarnas ordensregler – där ju fattigdom och kyskhet ingick.

Dock hade Bernhards nit och karismatiska personlighet den följden att fler och fler anslöt sig – och även att donationerna till orden gjorde den välbeställd. De etablerade sig i England och Portugal i nära anslutning till den världsliga makten.

I stort sett alla kända furstar i VästEuropa deltog i något korståg:

Henrik Lejonet i Sachsen, tyske kejsaren Konrad III, Albert Björnen Markgreve av Brandenburg och Fredrik Barbarossa för att nämna några.

Fredrik Barbarossas öde, han drunknadeden 10 juni 1190 då han, som deltagare i det tredje korståget försökte simma över floden Salef i nuvarande Turkiet, har jag tidigare stiftat bekantskap med i Umberto Ecos bok Bardolino
Ludvig VII, som blev kung avf Frankrike redan vid 17 års ålder och var gift med Eleonora av Akvitanien, som ärvt sin fars, Hertig Wilhelm av Akvitaniens rikedomar , blev 1145 uppmanad av påven Eugen III att komma Outremer till undsättning efter Edessas fall.

Ludvig lyckades inte övertala sina vasaller, men fick hjälp av Bernard :
I sin påskpredikan 1146 i Pilmgrimskyrkan i Vézelay bad Bernhard av Clairvaux för ett andra korståg, framför kung Ludvig VII och hela hans hov. Tillströmingen av åhörare var så stor att man inte fick rum inne i kyrkan.

”When he had finished his adress, so many were ready to take the Cross, that Bernhard had to cut his habit into strips of cloth.”

Nåväl, Ludvig med sin Elisabet åkte till det Heliga landet.Där bar det sig inte bättre än att Eleonora började flirta med sin värd Raymond av Poitier.
Beautiful, intelligent, vivacious, highspirited and around twentifive years old, she found that her feelings for her petulant and indecisive young husband had not been approved by the terrible journey across Anatolia.

För att göra en lång historia kort:
Vid hemkomsten från det misslyckade korståget (det andra) , ser hon till att få äktenskapet ogiltigförklarat, gifter om sig med Henrik II Plantagenet, kung av England, föder åtta barn med honom (hade två med Ludvig) varav två blir kungar: Rikard Lejonhjärta och Johan utan land.

Och då har jag inte alls återgett berättelserna om Saladin och Rikard Lejonhjärta…

The Templars


The Templars av Piers Paul Read är en helt underbar bok – men den tar TID.

Jag har nu avverkat en fjärdedel, Part One av 3 (86/326ss)

PP Read går mycket metodiskt och noggrant till väga. Han har tydligen förberett sig noga genom omsorgsfull källforskning – han har 395 referenser.

Det börjar med Abraham och historien bakom the Temple of Solomon som Herodes fullbordade.
Kapitel 2 berättar historien om hur kristendomen segrade och blev statsreligion i det gamla romarriket genom Konstantin och konciliet i Nicaea 325 och avslutas med att Karl den store krönes till romersk kejsare av påven Leo III på juldagen 800.

…the supreme pontiff bowed in obeisance to the new Caesar.
´From that moment,´writes Sir James Brycemodern history begins´.
(Referens 59/395 The Holy Roman Empire)


Kapitel 3 redogör för Islams framväxt och slutligen
Kapitel 4 :The Temple regained är en ingående redogörelse för hur påve Urban II, med sitt ursprung bland benediktinerna i Cluny, vid konciliet i Clermont 1095 efter en vädjan från den bysantinske kejsaren Alexius att få understöd från Rom för att försvara sig mot the Seljuk Turks , den 27 november höll ett tal som resulterade i det första korståget.

Påven Urban II predikar korståget vid kyrkomötet i Clermont.

Efter många förvecklingar erövrades Jerusalem av korsfararna den 14 juli 1099.

Intoxicated by their victory, and still charged with the passions of battle, the crusaders set about the slaughter of the city´s inhabitants with the same indifference to their victims´age or sex as has been shown more than a thousand years before by Titus´s legionaries.

Redan efter att ha läst en fjärdedel av boken har jag börjat få bättre förståelse hur motsättningarna mellan det romersk – katolska Västeuropa och det grekisk-ortodoxa Östeuropa uppstått och fördjupats, men framför allt bakgrunden till MellanÖsterns konflikter upp till denna dag!

Utflykt


Det har ju varit tyst här på bloggen några dagar.

Det beror på att vi varit på resa.
Igår var vi på Skokloster.
Det var en underbar försommardag och trädgården var full med picknickande familjer.
Jag fick ögonen på kyrkan …

är det inte…
Jo,visst! Att det är det en cistercienserkyrka
bekräftas när vi läser om kyrkans historia. Men först lyssnade vi på den Gospelkonsert med The Gloryfires som pågick vid vårt inträde!

Åldringsvården på utflykt

I går var det dags för veteranernas majutflykt.
Ansvarig ledare, Åke Strand, hade prickat alldeles rätt när det gällde vädret!
Tyvärr inte lika rätt när det gällde sitt eget hälsotillstånd, han fick lämna walk over!

Efter färd över Öresund samlades vi för en första test av massäckskorgen vid strandängen framför Kronborg,


som var dagens första föremål för närmare studium.
Sedan var det dags för lunch. Vi bilade sakta genom ett sommarfagert Danmark, där vi konstaterade att bokskogarna och magnolierna var större, körsbärsblommen vitare och rikligare än hemma. Om en vecka slår rapsen ut.



Lunchuppehåll gjorde vi vid Gurre slottsruin.
Gurre slottsruin från 1100-talet byggdes ut på 1300-talet av Valdemar Atterdag och omslöts en gång av Gurre sjö och en vallgrav. Borgens glansdagar var under Kung Oluf, drottning Margarethas och Erik av Pommerns tid. Men livet här bland sjöarna och i den sanka omgivningen tog slut när Öresundstullen infördes (1426) och Helsingör och Kronborg blev intressantare.

Så iväg på nya äventyr:
Av Nordens största byggnadskomplex under medeltiden Cistercienserklostret Esrum återstår bara en bråkdel, men är sedan 1997 inrättat som som ett intressant museum.
Till vår stora glädje visade det sig att Fredrikborgs amt beslutat bjuda på entrén de två första veckorna i maj!



Vi avlutade turistande genom en promenad i parken hos ”den andra” drottning Margarehes ”sommarstuga” Fredensborg.