Hjalmar Gullberg

Ett häfte på 44 sidor från 1946

”Folk må ta anstöt av orden, men sången är riktig i sak”           Jag svänger de klockor, du hör i din själ.

                                           Så lämna ditt hus! Gör avskedet kort!

     Jag tar  över dig och ditt öde befäl .

                                                        Jag kallar dig bort .

”Denna strof inleder Hjalmar Gullbergs första diktsamling I en främmande stad 1927.  Dikten heter ”Kallelsen”. Vem som talar lämnas man i ovisshet om, men den som blir kallad är poeten – eller människan – Hjalmar Gullberg.

Kanske representera han människan i allmänhet.”

Das Lesen XLVI

Jag har sedan årsskiftet inte läst UT en enda bok

Detta innebär INTE att jag inte LÄST -jullättjan har frestat mig att börja på FEM(5) skilda böcker, varav jag nu lyckats avsluta en, nämligen:
Det var den sista av de fem

OCH

Att den blev den första som jag fullföljde beror helt på att den är så väldigt BRA!

Den börjar litet försiktigt med PROLOGUE: JULY 1956. Darlington Hall. Huvudpersonen, berättaren, är en Butler vid ett gammalt aristokratiskt  herresäte, som dock köpts av en rik amerikan, Mr Farraday,  som behållit den gamla personalen – verkar vilja behålla den gamla atmofären utan att ”göra sin bit”. Boken inleds:

It seems increasingly likely that I really will undertake the expedition that has  been preoccupying my imagination now for some days. An expedition, I should say, which I will undertake alone, in the comfort of Mr Farraday’s Ford; an expedition which, as I foresee it, will take me through much of the finest  for  as much as five or six days. The idea of such a journey came about, I should point out, from a most kind suggestion put to me by Mr Farrady himself one afternoon almost  a fortnight ago, when I had been dusting th portraits in the library. In fact, as I recall , I was up on a step-ladder dusting the portrait of Vicount Wetherby when my employer had entered carrying a few volumes with  he presumably wished  to return to the shelves. On seeing my person, he took the opportunity to inform me that he had  just that moment finalized plans to return to the United States for a period of five weeks between August and September. Having made this announcement, my employer put his volumes down on a table, seated himself on the chaise-longue, and stretched out his legs. It was then, gazing up at me, he said.

’You realize Stevens, I don´t expect you to be locked up her in this house all the time I´m away. Why don´t you take the car and drive off somewhere for a few days? You look like you could make a good use of a break’

Detta står på sidan 3. Sedan kommer 112 sidor som handlar om hur ”Stevens” går och tänker på sitt liv som butler, vad som kännetecknar en BRA butler, huruvida han själv möter upp till kraven,  och sin relation till en tidigare kvinnlig anställd ’Miss Kenton’,

På dessa 109 sidor får man indirekt berättat Englands sociopolitiska historia 1920-1945… Darlington House  var en medelpunkt med besök av både ex. Ribbentrop och Churchill…

För Stevens cirkulerar intresset huvudsakligen kring Miss Kenton, som för 10-15 år sedan avslutade sin anställning för att gifta sig.

De avslutande 119-258 sidorna handlar om hur Stevens tar bilen, tydligen en fin gammal veteranbil, och åker till Cornwall och  återknyter kontakten med miss Kenton, nu mrs Benn.

Boken kommer att platsa bland de hundra

Jag har  skyndat mig att köpa ytterligare en bok av Ishiguro

Mitt Liv :III

 Det blir intressantare och intressantare!

Inledningen:

” Den 2 oktober 1945 ringde Tor Bonnier, som jag då inte hade sett på ett halvår, och bjöd mig på middag för ett angeläget samtal.

 — 

Han började omedelbart:” Dehlgren skall avgå i vår, och vi har beslutat oss för att först erbjuda dig platsen som hans efterträdare som chefsredaktör på Dagens Nyheter.

Jag har nog aldrig blivit så häpen;…”

÷

Sedan går HT på sedvanligt sätt  noggrant igenom: sina relationer med Bonniers, tidigare chefsredaktörer för Dagens Nyheter, hur han grep sig verket an, relationer till medarbetare på DN, hans egen omorganisation och rekrytering etc.

÷

Han diskuterar sin egen glidning från socialism till liberalism, medarbetare  och tidningens policy under hans banér.

Han går noggrant igenom sin egen utveckling i förhållande till världshändelserna t.ex ockupationen  i Tjeckoslovaken 1948 och revolten i Prag 1968  , ”den tyska frågan”.

I kapitlet Människor och miljöer skriver han små biografier om :

Carl-Henrik Höjer, Gustaf Hellström, Sigurd Hoel, Marika Stiernstedt, John Landquist, Alice Lyttkens, Olle Holmberg, Bertil Ohlin, Bengt Nordenskiöld, Archibald Douglas, Jarl Hjalmarson m.fl.

MEN

Bland dem som får en särskild eloge är ex.

Ernst Wigforss:

”Att jag satt Ernst Wigforss så mycket högre än andra svenska politiker som jag mött under de senaste tjugo åren beror sannerligen inte på någon gemenskap i åsikter. I de frågor som särskilt fängslat mig har jag alltid sett Wigforss som motståndare eller främmande, inte bara främst när det gäller socialism och socialisering utan framför allt beträffande den yttre politiken: förhållandet till Ryssland, Atlantpakten, atomvapnet och mycket annat. Jag har prisat honom som den svenska socialdemokratiens främste teoretiker, men det vill, därom kan man väl vara överens, inte säga mycket; hans ungdomsskrift om den materalistiska historieuppfattningemn anser jag, trots Wigforss förnekande, vara präglad av en rätt primitiv marxism, och hans senare skrifter tycks mig, trots stora perspektiv och glänsande analyser, inte ge tillräckligt besked om mål och metoder.

 …Ett stort temperament – på den punkten är Wigforss Brantings och Staaffs arvtagare i svensk politik… Han är som politiker inte originell för att han är intelligent  utan därför han är intellektuell.”

 

Kapitlet Resor och möten är mycket intressant. Han, på grund av sina fobier, alltid åtföljd av hustrun Gerd, åkte runt i Europa och träffade ”höjdare” både politiska och kulturella mest varje år – dessutom från och till längre resor till USA, Kanada och Syd-Amerika.

Han var ju – tillsammans med Sven Stolpe, Sveriges störste läsare:

”Läsningen, min huvudsakliga sysselsättning vid sidan om skrivning och samtal, fortgick under dessa år i samma omfattning som tidigare. Enligt mina alltmer pedantiskt förda

anteckningar läste jag bortåt 200 böcker om året *, i genomsnitt 100-150 sidor om dagen. ”

 Avslutningsvis litet reflexioner om sitt förhållande till Döden och Gud…

*Där ligger jag med mina i bästa fall 45/år i lä!

NU

tar jag itu med

Den spännande fortsättningen i del IV

Födelsedagsbarn 10 eller Den vita valen

Dagens födelsedagsbarn och jag har idag en 20-årig relation!

Det slumpade sig så att när hon föddes på Lunds lasarett, de hade infört nya rutiner, så att vi farföräldrar, som var barnvakter för storebror ERIK under förlossningen,  kunde gå till  BB och hälsa på den lilla nyfödda redan dag1!

Föga anade jag då vilka soulmates vi skulle bli!

Vändpunkten skedde i FLEN

Närmare bestämt i en bokhandel i FLEN

Inledningsvis var det ju mest gamla farmor som påtvingade IDA västerländsk kanon

På min födelsedag i juli var det min tur att få en bok

Ida hade kollat in att jag faktiskt aldrig läst denna bok. Redan under realskolan talade lärarna om den. Informationen jag fick var att det handlade om fångst av en vit val av en enbent sjökapten AHAB.* Det verkade inte särskilt inspirerande – när den blev vald till årtusendets bok i USA vid millenieskiftet blev jag väldigt konfunderad. Jag hade förstått att översatta versioner som under min ungdomstid cirkulerade  var tillrättalagda…

NU

när jag hade  fått ett oavkortat exemplar på engelska skulle jag äntligen kunna bilda mig en uppfattning  Jag startade läsningen,  rapporterade 16 augusti:
Jag grep mig verket an, fast besluten att avverka minst 50 sidor per dag…

MEN

Snubblade redan i portgången:

Den är  en stilistisk utmaning, skriven på ett gammaldags bibelspråk,

detaljrik och omständlig med rikliga citat från de gamla grekerna och Shakespeare… : en bok att TUGGA!

Fascinerande

bara man hittat rytmen: högst 10 sidor åt gången.

Redan den 21 augusti har jag så hunnit till sidan 120/536 tillämpande:

Med en lästeknik som gällde det Gamla Testamentet blir det plötsligt väldigt nöjsamt.

ÄNTLIGEN

 efter NIO månader är den sista sidan läst

Jag har rapporterat om läsäventyret 9 ggr

VILKET

 kan följas i en KATEGORI

 Moby Dick

* Det förväntade innehållet,  Ahabs jakt på den vita valen Moby Dick, utspelar sig sidorna 509-536. De första 508 sidorna behandlar människan och havet ur alla vinklar och aspekter, fysiskt, mytiskt psykiskt, you name it! 

Jag famlar på nätet för att hitta någon bra sammanfattning:

It was only in the early 1900s that Moby-Dick gained attention and acclaim. The novel is not only a great American classic, but is also heralded as one of greatest novels in the English language

I agree!

De nio .måndernas läsning har varit väl använd tid

TACK IDA 

och

Har den äran på 20-årsdagen! 

 

Moby Dick 8: ss 309-421 ”Call me Ishmael”

Avsnitt 7 ss 277-309 läste jag mellan 7-16 januari.

Jag inledde recensionen med:

Jag startade på denna bok i början på augusti

NÄR

 jag fått mina nya glasögon!

 

Sedan tog sällskapslivet och vårstädandet vid, för att inte tala om att TV, i vintermörkret, – satte igång att visa åtskilliga toppenprogram, filmer och serier – jag satt uppe till sena natten. För att läsa denna bok måste man vara utvilad och alert – vilket således fram till och med mitt operabesök  inte varit fallet!

 MEN

 

NU

har jag således avverkat ss 309-421.

Även om läsandet blir effektivare när jag har insett vilken encyklopedi boken är , blir återgivningen av detsamma svårare och svårare.

DVS ju mer man försöker klargöra VAD man egentligen tagit del av hittar man mer och mer intressant på nätet:

Ex:

A contemporary commercial failure and out of print at the time of the author’s death in 1891, its reputation rose during the twentieth century. D.H. Lawrence called it ”the greatest book of the sea ever written.] Jorge Luis Borges praised the style: ”Unforgettable phrases abound.” Today it is considered one of the Great American Novels and a leading work of American Romanticism.

INLEDNINGENs  berömmelse missade jag:

The opening line, ”Call me Ishmael,” is one of the most recognizable opening lines in Western literature. Ishmael then narrates the voyage of the whaleship Pequod, commanded by Captain Ahab. Ahab has one purpose: revenge on Moby Dick, a ferocious, enigmatic white whale which on a previous voyage destroyed Ahab’s ship and severed his leg at the knee. The detailed and realistic descriptions of whale hunting and the process of extracting whale oil, as well as life aboard ship among a culturally diverse crew, are mixed with exploration of class and social status, good and evil, and the existence of God. Melville uses a wide range of styles and literary devices ranging from lists and catalogs to Shakespearean stage directions, soliloquies, and asides.

Först i förra avsnittet, efter att ha läst mer än halva boken möter man beskrivningen om” The detailed and realistic descriptions of whale hunting and the process of extracting whale oil,…” 

 The Pequod

 Fartyget, The Pequod, startade ju från Nantucket, som ligger i Massachusset. Det gjorde i princip en världsomsegling som varade i tre år. Först när man passerat Goda Hoppsudden, blir det dags för nedläggande av den första valen.(sid 277/536)

 Även om det fortfarande finns diskuterande avsnitt som t.ex.

 Chapter 90 ” Heads or Tails” som inleds

 ” De balena vero sufficit, si rex habeat, et regina caudam”

Latin from the books of Laws in England, wich taken along with context, means that of all whale captured by anybody on the cost of that land, the King, as Honorary Grand Harpooner, must have the head  and the Queen be respectfully presented the tail,

handlar ss 309-420 mycket om valfångst, och framför allt, med de primitiva verktyg man hade 1850, hur valkroppen tas om hand för att ta till vara dess kommersiella värde!

När jag återkommer med avsnitt 9 har jag förhoppningsvis läst ut denna märkliga, fantastiska bok

 

Årets bästa!

Genom inte bara skicklighet

UTAN ÄVEN

en god portion TUR blev

Årets sista = Årets bästa läsupplevelse.

Skickligheten bestod i att jag ju så gott som dagligen bevakar

SvD kulturbilaga och dess bokrecensioner.

DÄR

läste jag 23 oktober Carl-Johan Malmbergs recension av den svenska översättningen:

 Fulländad prosa 

Engelskt liv under 1900-talets första halva är den mest kartlagda intellektuella miljön. Alla med någon betydelse har en stor biografi. Alan Hollinghursts ”The stranger’s child” skakade om genren. Nu finns den i svensk översättning och Carl-Johan Malmberg läser en bok av vad han anser vara Englands bästa romanförfattare

Jag beställde med vändande post den engelska versionen i pocket till det facila priset 69:-.

Jag visste ju, efter att ha läst A line of beauty att han kunde skriva….

 MEN

 Redan när jag slår upp boken och läser den första av de 560 sidorna grips jag av förtrollningen:

She´d  been lying in the hammock reading poetry for over an hour. It wasn´t easy: she was thinking all the while about George coming back with Cecil, and she kept sliding, in small half-willing surrenders, till she was in a heap, with the book held tiringly above her face. Now the light was going, and the words began to hide among themselves on the page. She wanted to get a look at Cecil, to drink him in for a minute before he saw her, and was introduced, and asked her what she was reading. But he must have missed his train, or at least his connection: she saw him pacing the long platform at Harrow and Wealdstone, and regretting he´d come. Five minutes later, as the sunset sky turned pink above the rockery, it began to seem possibe that something worse had happened. With sudden grave excitement she picturerd the arrival of a telegram, and the news being passed round; imagened weeping pretty wildly; then saw herself describing the occasion to someone, many years later, though still without quite deciding what the news had been.

Det är 1913 och Daphne är 16 år. Detta första kapitel av  fem, betitlat  Two acres  efter herrgårdens namn beskriver hur den två år äldre brodern George, som just börjat i Oxford, bjudit hem en studiekamrat, Cecil – de dök strax upp , de hade promenerat från stationen.

Sedan får vi följa trion under hela 1900-talet

 Kapitel 2 (=REVEL) utspelar sig i mitten på 20-taletCorley, det herresäte som Cecil växte upp på.Liksom i kapitel ett får vi smyga oss på gruppen. AH skildrar först naturen, det sociala spelet – först efterhand får man klart för sig vad som faktiskt tilldrar sig – OCH – tilldragit sig.

Cecil, som skrev poesi, stupade i första världskriget. Hans mamma har låtit förfärdiga ett gravmonument och nu har familjen samlats för att bli intervjuade av en man, Oxfordvän till Cecil, som skall skriva en memoar.

Daphne är nu gift med Cecils yngre bror Dudley, Lord Valance, de har två barn;

Det är uppenbart, inlindat i aristokratiskt smalltalk, att det är en väldigt ”dysfunctional family” .

Kapitlet omfattar sidorna111-242, och jag undrar ända fram till sidan 195 VARFÖR det heter Reval!

Kapitel 3 ” Steady,  boys, steady!” utspelar sig sent  60-tal. Efter att ha varit rekvirerat som sjukhem under andra världskriget är Corley nu säte för en Public school.  Daphne dyker upp som svärmor till den lokala bankdirektören, Mr Keeping. Cecils poesi ingår i läroplanen, de flesta i den yngre generationen kan många verser utantill. Paul, ny banktjänsteman och Peter lärare vid skolan förenas i sin fascination för Cecil.

Den stora sammankomsten är en ”Opening night” där Peter spelar Liszt  fyrhändigt med Corinna Keeping, dotter till Daphne, (som nu i sitt tredje äktenskap heter mrs Jacobs) och Dudley Valance.

Som tidigare är det i metakommunikationen under ”minglandet” som man  får a hunch om vad som EGENTLIGEN tilldrar sig.

Kapitel 4  Something of a Poet.  I detta kapitel får vi följa Paul Bryant som föresatt sig att skriva en minnesskrift över Cecil Valance och, innan alla som kände honom är döda, försöka reda ut vem som var ihop med vem!???   Det går inte så bra…

 Sista kapitlet,  5  The old Companions det kortaste ss 519-564  beskriver en ”Celebration” för Peter Rowe – 9 October 1945-8 Juni 2008. Peter som vi mötte i kapitel tre som musiklärare på Corley hyllas för sina insatser som kulturpersonlighet på BBC. Närmast sörjande är hans  äkta make Desmond.   Paul Bryant, som nu är firad litteraturskribent är bland talarna. Fortfarande lever diskussionen om Cecil, vem som egentligen var far till vem.   Professor Jennifer Ralph, St Hildas College, Oxford, klagar över Paul Bryants bok om Cecil Valance,  ”England trembles ”där han försökt reda ut faderskapen till Daphnes barn, dvs bla Jennifers.

Alan Hollinghurst *1954-

2012 års resultat= 37

Årets bästa

Genom inte bara skicklighet

UTAN ÄVEN

en god portion TUR blev

Årets sista = Årets bästa läsupplevelse.

Skickligheten bestod i att jag ju så gott som dagligen bevakar

SvD kulturbilaga och dess bokrecensioner.

DÄR

läste jag 23 oktober Carl-Johan Malmbergs recension av den svenska översättningen:

 

Fulländad prosa Engelskt liv under 1900-talets första halva är den mest kartlagda intellektuella miljön. Alla med någon betydelse har en stor biografi. Alan Hollinghursts ”The stranger’s child” skakade om genren. Nu finns den i svensk översättning och Carl-Johan Malmberg läser en bok av vad han anser vara Englands bästa romanförfattare

 Jag beställde med vändande post den engelska versionen i pocket till det facila priset 69:-.

 Jag visste ju, efter att ha läst A line of beauty att han kunde skriva….

 MEN

 Redan när jag slår upp boken och läser den första av de 560 sidorna grips jag av förtrollningen:

She´d  been lying in the hammock reading poetry for over an hour. It wasn´t easy: she was thinking all the while about George coming back with Cecil, and she kept sliding, in small half-willing surrenders, till she was in a heap, with the book held tiringly above her face. Now the light was going, and the words began to hide among themselves on the page. She wanted to get a look at Cecil, to drink him in for a minute before he saw her, and was introduced, and asked her what she was reading. But he must have missed his train, or at least his connection: she saw him pacing the long platform at Harrow and Wealdstone, and regretting he´d come. Five minutes later, as the sunset sky turned pink above the rockery, it began to seem possibe that something worse had happened. With sudden grave excitement she picturerd the arrival of a telegram, and the news being passed round; imagened weeping pretty wildly; then saw herself describing the occasion to someone, many years later, though still without quite deciding what the news had been.

 Det är 1913 och Daphne är 16 år. Detta första kapitel av  fem, betitlat  Two acres  efter herrgårdens namn beskriver hur den två år äldre brodern George, som just börjat i Oxford, bjudit hem en studiekamrat, Cecil – de dök strax upp , de hade promenerat från stationen.

Sedan får vi följa trion under hela 1900-talet

 Kapitel 2 (=REVEL) utspelar sig1926 Corley, det herresäte som Cecil växte upp på.

Liksom i kapitel ett får vi smyga oss på gruppen. AH skildrar först naturen, det sociala spelet – först efterhand får man klart för sig vad som faktiskt tilldrar sig – OCH – tilldragit sig.

Cecil, som skrev poesi, stupade i första världskriget. Hans mamma har låtit förfärdiga ett gravmonument och nu har familjen samlats för att bli intervjuade av en man, Oxfordvän till Cecil, som skall skriva en memoar.

Daphne är nu gift med Cecils yngre bror Dudley, Lord Valance, de har två barn;

Det är uppenbart, inlindat i aristokratiskt smalltalk, att det är en väldigt ”dysfunctional family” .

Kapitlet omfattar sidorna111-242, och jag undrar ända fram till sidan 195 VARFÖR det heter Reval!

Kapitel 3 ” Steady,  boys, steady!” utspelar sig sent  60-tal. Efter att ha varit rekvirerat som sjukhem under andra världskriget är det nu säte för en Public school.  Daphne dyker upp som svärmor till den lokala bankdirektören, Mr Keeping. Cecils poesi ingår i läroplanen, de flesta i den yngre generationen kan många verser utantill. Paul, ny banktjänsteman och Peter lärare vid skolan förenas i sin fascination för Cecil.

Den stora sammankomsten är en ”Opening night” där Peter spelar Liszt  fyrhändigt med Corinna Keeping, dotter till Daphne, (som nu i sitt tredje äktenskap heter mrs Jacobs) och Dudley Valance.

Som tidigare är det i metakommunikationen under ”minglandet” som man  får a hunch om vad som EGENTLIGEN tilldrar sig.

Kapitel 4  Something of a Poet.  I detta kapitel får vi följa Paul Bryant som föresatt sig att skriva en minnesskrift över Cecil Valance och, innan alla som kände honom är döda, försöka reda ut vem som var ihop med vem!???   Det går inte så bra…

Sista kapitlet,  5  The old Companions det kortaste ss 519-564  beskriver en ”Celebration” för Peter Rowe – 9 October 1945-8 Juni 2008. Peter som vi mötte i kapitel tre som musiklärare på Corley hyllas för sina insatser som kulturpersonlighet på BBC. Närmast sörjande är hans  äkta make Desmond.   Paul Bryant, som nu är firad litteraturskribent är bland talarna. Fortfarande lever diskussionen om Cecil, vem som egentligen var far till vem.   Professor Jennifer Ralph, St Hildas College, Oxford, klagar över Paul Bryants bok om Cecil Valance,  ”England trembles ”där han försökt reda ut faderskapen till Daphnes barn, dvs bla Jennifers.

Alan Hollinghurst *1954-

2012 års resultat= 37 lästa böcker

Följ den spännande fortsättningen!