Hus 3

Fortsatt rapport om granntomtsmakeover:
Det sista, minsta, huset på granntomten, egentligen ett redskapsskjul, revs på 9 minuter:

13.28.39
13.31.00
13.37.28
var redan medarbetarna färdiga att börja sortera upp virket!

BnAU e.g. Business NOT as usual:1


Den 5 maj 2005 var för mig en lycklig dag:
Jag köpte min digitalkamera – Canon Powershot 520.

Den har tillfört en helt ny dimension till mitt liv – jag har nu 8293 bilder i computern!

MEN
Den har ju fått vara med om den del – bl.a. har jag tappat den åtskilliga gånger både mot stenläggning och sanddyner….Så t.ex är bländaren väldigt fuktkänslig, måste få sig en knäpp för att utomhus öppna sig.
Jag har därför sedan någon tid mumlat om att det kanske är dags för en ny.
Den gamle är ju en fena på att hitta extrapris. I förrgår observerade han denna annons.

Sagt och gjort
(Extrapris Effektiviserar Enormt)

Vi har någon gång varit med om att när vi väl några dagar senare kommer till butiken har varan varit slutsåld så vi bestämde att redan följande dag åka till köpcentret.


Vi blev betjänade av denne unge man .Det visade sig att även han är ivrig bloggare. Att han valt kamikaze som namn för sin blogg beror på hans intresse för andra världskriget!Första bilden med den nya kameran
Den gamles något säregna klädsel beror på att han varit ute och räfsat löv!
Den renskrapade granntomten skymtar i bakgrunden.

Upplevelse

Nu är hösten här på allvar. De hade lovat regn och rusk framåt middagen så vi hastade upp till Svedberga kulle för sedvanlig varannandagsjogg.
Strax vi svängde in på parkeringsplatsen såg jag en kungsörn cirkla över kullen. Raskt stopp och fram med kameran…
MEN
Batterierna hade ramlat ur ( slarvigt isatta efteruppladdning!) och innan de var på plats var örnen försvunnen – den fann väl för gott att retirera för samtidigt föll de första regndropparna!

Sammankomsten

Sommartid upphör,
vintermörkret sänker sig.
Bokens tid är NU


När jag, på grund av vårt omtalade intresse för Irland, av Solvey Bergdahl
(som råkar vara översättaren Thomas Preis´svärmor!)

häromdagen fick boken Sammankomsten (orig The Gathering) av Anne Enright, släppte jag alla upplagda läsplaner och bara gav mig hän.

Tack vare läsandet av Angelas ashes och Alf Åbergs bok Irland den omöjliga ön tycker jag mig vara kulturkompetent att förstå huvudpersonen Veronica, bokens jag. Hon är nummer 8 i en syskonskara på 12! Hon är den av de fem systrarna som är mest rationell och välanpassad, och det är på henne det ankommer att ta hand om det praktiska när hennes nästan jämnårige storebror Liam hittas drunknad utanför Brighton i England. Det är uppenbart att han tagit livet av sig.

Parallellt med att hon på bokens 269 sidor redogör för alla turer i hämtandet av kroppen, byråkratin kring överlämnadet, sökandet efter alla syskonen som är spridda över jordklotet – äldste brodern Ernest t.ex. är f.d. katolsk präst i Peru! – för att meddela dödsfallet och inbjuda till begravningen – redogöres för hennes tankar, minnen som väller upp i relationen till Liam och hur hon erinrar sig hur hon sett honom sakta men säkert gå under i missbruk.

Hon sugs obönhörligt in i en svår depression – å ena sidan känner hon skuld till att Liam misslyckades med sitt liv – å andra sidan sorg och ensamhet, grämer sig över hur föga stöd hon fick av de vuxna under uppväxten.

The Gathering, sammankomsten i samband med den traditionella irländsk-katolska likvakan och begravningen, skildras i några korta kapitel från sidan 198 – det blir uppenbart hur litet gemensamt det finns mellan de 9 syskonen. De enda i familjen Veronica egentligen hade en känslomässig relation till var just Liam och den sedan länge döda mormodern Ada.

sidan 72 berättar hon dock i inledning till Kapitel 11 (genomgående korta kapitel!) hur hon dagen innan dödsbudet känt sig fullständigt lycklig i sitt äktenskap med Tom och deras två döttrar 8-åriga Rebecca och 6-åriga Emily.

Denna passus försvinner i bakgrunden för läsaren allteftersom hon sjunker djupare i sin krisreaktion – vilket t.ex. fått SvD:s recensent Fabian Kastner att skriva:

Den irländska författaren Anne Enrights roman Sammankomsten, fjolårets vinnare av det prestigefulla Bookerpriset, är en av dessa föga originella rapporter om skam och skuld, lögner och hemligheter. Ändå bärs den upp av ett språk och en iakttagelseförmåga som nästan får en att glömma bort att man hört allt förut, att själva berättelsen är en bagatell och stapelvara.

Enright skriver en ovanligt genomarbetad prosa där varje ord vägts och skiktats, laddats med maximal innebörd och stämning. Man skulle kalla den vacker om den inte samtidigt vore så kall. Svart, cynisk, fullkomligt negativ. Egentligen är väl också det ett slags kitsch som hör den moderna familjeskildringen till.


Jag håller definitivt inte med:
AE:s skildring av Veronicas reaktion är , på en underbar prosa – där är vi eniga och Thomas Preis´översättning måste vara mästerlig, ty hela essensen finns kvar – en klassisk beskrivning av en depressiv kris, där de sista raderna andas att hon kommit igenom – beredd att fortsätta sitt eget liv där hon lämnade det på sidan 72!

Jag har inte läst Ulysses av James Joyce men jag får en vision av att hon har haft den som modell – texten är ju en enda lång monolog – och även om erinran av det förflutna lyder No, no, no så viskar slutet Yes!

Lördagsstrand

När vi sist gick ut att vandra sågo vi bland mycket annat:
Klicka för tydligare bild
Nätvittjande fiskare OCH måsar.
Sedvanliga skarvar, MEN inte bara gräs-, utan fastmera bläsänder

Enligt information på Google häckar de i norra Sverige och övervintrar i västra Europa..

Här i Öresund ser vi dem regelbundet under vinterhalvåret.
Således hör vi till västra Europa..

Min första äpplekaka

Som kanske redan rapporterats på denna blogg hade min moder inte tålamod att upplära mig i den ädla kokkonsten. Mina insatser inskränkte sig till att skala potatis och springa och handla 2 l mjölk.

MEN

När vi blev med lägenhet 1957 – där det ju faktiskt fanns en sådan lyx som en elspis! – blev jag inspirerad att börja laga mat.
Men var hitta recepten?
Någon enstaka vecka kostade jag på mig att köpa Vecko-Journalen. Där hittade jag detta recept som jag således nu lagat av och till i 51 år!

Jag saxar ur min receptskatt:
Det fanns inte så mycket recept när jag växte upp – det som lagades var gamla familjerecept. Mamma Eva gjorde Skånsk äpplekaka med ströbröd, äpplemos och vaniljsås.
Jag har numera hennes recept men har aldrig lagat efter det.
Sedan kom Bonniers kokbok som Elsa fick av Rulle.
Där fanns äpplepaj på gammalt sätt och det lärde jag mig att laga. Det blev gott och vackert men tog väldig tid och det blev mycket disk.
När jag började laga mat i större skala var ledmotivet att det skulle gå fort och lätt och bli mycket och gott. Den allra första receptet tog jag ur Veckojournalen 1957:.

Dansk gyldenkage:

4 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 dl socker
125 g smör

1ägg
hackas till en grynig massa.Hälften bredes ut på en plåt på bakplåtspapper.
8 stora rårivna äpplen blandade med litet socker lägges över.
Sist strös resten av degen på.

Kakan gräddas i 225 ° i 20-25 min.

Den kan glaseras med florsocker eller aprikospuré.
Aprikospuré har jag aldrig använt, men inför dagens publicering försökte jag med litet florsocker – men det är överkurs.

Serveras nygräddad till kaffe eller té, eller med vispgrädde som dessert.
Försvinnande god…

Där var varfågel!

Var ? : Gröthögarna

Fågelskådarna åkte i går till Hov. Vi kryssade mellan regnskurarna.
De flesta fåglarna hade som det här svanparet tagit skydd från den friska havsvinden.
Även de fann för gott att ge sig av när vi blev alltför närgångna:

MEN
Dagens behållning blev siktandet av en varfågel
Lanius excubitor

Det var dess vana att alltid sitta till topps, som gjorde att vi såg den.

Sången från Ogura

eller
DYGDENS BELÖNING:
När vi idag åkte till avfallsdeponin med våra tidningar och flaskor fann jag i inkastet för tidningar denna bok:

Den är utgiven 1988 av Bra Böcker i deras serie Bra lyrik.*
Den fullständiga titeln lyder

Sången från
Ogura
Den japanska lyrikantologin
OGURA HYAKUNIN ISSHU
En dikt vardera
av hundra poeter
i svensk version
av SHOZO MATSUSHITA
och PER ERIK WAHLUND

Med hundra kalligrafier
av Hiroko Kimura

Det inleds av ett underbart förord där man blir orienterad om japansk dikts särdrag och historik:

Ett litet utdrag:

”Japansk poesi har sina rötter i det mänskliga hjärtat och spricker ut i oräkneliga löv av ord

lyder den beundrande inledningsfrasen till poeten och huvudredaktören Ki no Tsurayukis förord till antologin Kokinsju. I sin berömda essä klargjorde Tsurayuki likaså den japanska poesins spänning mellan kokoro ”hjärta”, ”känsla”, ”själ” och kotoba” konception”, ”frasering”, ”språkdräkt

På den här hemsidan har jag funnit:
Den japanska poesins särart ligger, bland mycket annat, i att den är ett slags miniatyrlyrik med formen baserad på stavelseräkning; dikternas struktur utgörs av en regelbunden växling mellan rader med fem och sju stavelser. I den ursprungligaste formen, waka japansk dikt eller tanka, kort dikt, är raderna fem och har stavelsemönstret 5 – 7 – 5 – 7 – 7. Denna dikttyp är helt allenarådande i den kanske populäraste av alla antologier, Sången från Ogura, Ogura hyakunin issu, utformad omkring år 1240 av den store poeten Fujiwara no Sadaie.

Haiku består av endast tre rader, med stavelseindelningen 5- 7- 5 och odlas än idag flitigt i Japan.

*HIP: När jag söker på Sången från Ogura finner jag att den kan köpas på Bokbörsen – men priset varierar mellan 80-150 kr!

Läsare av denna blogg kommer att tid efter annan delges smakprov

Här det första:
Svensk översättning:
Aki no yugure=
Höstskymning….


Apropos finanskrisen


Litet till mans har vi ju undrat över den plötsliga oredan i världens finanser.

Saxat:
There are 10^11 stars in the galaxy. That used to be a huge number. But it’s only a hundred billion. It’s less than the national deficit! We used to call them astronomical numbers. Now we should call them economical numbers. –Richard Feynman, physicist, Nobel laureate (1918-1988)

Detta skrevs således före 1988!

Spin off effekt:
10^11!
Tack för det :
Jag har länge undrat hur man med tangentbordet skriver ”upphöjt till”.

En annan reflexion jag begåvats med är skillnaden i mentalitet mellan danskar och svenskar.
Samtidigt som jag läser i tidningen om det oroande i att råvarupriserna sjunker, hörs på de danska nyhetssändningarna glädjerop över samma företeelse:

Nu blir det fart på både affärer och samfärdsel!