Statsminister 18:Ola Ullsten

*1931i Teg

På den tiden det begav sig, 1978, tyckte vi (=den gamle och jag) att det här med Ola Ullstens tid som statsminister var en parentes i den för oss väljare röriga kampen mellan Fälldin/Palme och så småningom Boman.

MEN
 Vilken tajming!
Dvs för mig att mitt under det socialdemokratiska partiets förnyelsevåndor läsa facit till vad som egentligen dolde sig bakom kulisserna i det politiska ränkspelet dengang.
OCH
 Il n´y a rien de nouveau sous le soleil:
Nu med Stefan Löfvden dyker ju kärnkraften upp igen!

Stefan Löfven * 1957

Det är den tidigare chefredaktören för DN Debatt , Mats Bergstrand,  som skrivit biografin. Han säger det inte rent ut men det framgår att han tycker OU egentligen är en tråkmåns…
MB avslutar:

Men avgörande för bedömningen av Ullstens gärning måste vara att han faktiskt misslyckades både sakpolitiskt och samarbetsmässigt. Hans regering hade två stora sakpolitiska mål: marginalskattereformen och energipolitiken. Båda fallerade. Möjligheterna till ett närmare samarbete med socialdemokraterna var dessutom betydligt mer fjärran när han lämnade som partiledare 1983 än när han tillträdde 1978.
Förvisso var det kärnkraftsolyckan i USA som mer än någonting annat förstörde Ullstens planer både sak-och samarbetspolitiskt. Hade den inte inträffat hade Ullsten mycket väl kunnat lycka med att bilda en koalition med socialdemokraterna och bryta blockpolitiken. Harrisburg-olyckan sprängde mycket i luften som Ingvar Carlsson uttrycker det. Där hade han otur, Ullsten. 

Och en bra statsminister har inte otur.
Ola Ullsten gillar ”la dolce vita”

Visserligen vann de borgerliga valet 1979 med ETT mandat (8404 röster…). Både centern och folkpartiet hade gått tillbaka.
I vänten låg den tidigare beslutade folkomröstningen om kärnkraften 23 mars 1980.
I den borgerliga trepartiregeringen som dock bildades blev Ola Ullsten utrikesminister, men gjorde som sådan ingen större succé. Valet 1982 blev en katastrof för folkpartiet. 1983 avgick Ola Ullsten som partiordförande.
Enligt Mats Bergström gjorde Ola Ullsten sin sista bra insats för fp genom att verka för att Bengt Westerberg, som förordade en helt annan politisk strategi än han själv, blev hans efterträdare.

Hans sista insatser för Sverige var som ambassadör i Ottawa 1984-89, och 1989-1996 i Rom .

Nu bor han alltså i Kanada, söder om Toronto nära amerikanska gränsen med sin fransktalande kanadensiska fru Louise Beaudoin. De träffades i Spanien 1984 där hon var på FN-uppdrag och gifte sig 1989.

Sex år senare

De sista dagarna i januari är ju inga trivselhöjdare – såvida det inte är solsken,  -2-3°, 2dm snötäcke, och vindstilla – vilket sällan inträffar på våran breddgrad!
MEN
För att citera min salig far:
Man har inte roligare än man gör sig
Mon Cousin har roat sig med att ”redigera” mitt senaste objet  d´art
MYCKET ROANDE!

PS Rödhaken, eller dess avkomma, bor kvar DS

Vinterlöp

Nu har vi vinter i Skåne.
Inte så mycket snö, men kallt, igår natt -9°.
Vi var budade till Veteranorientering i Klippan.
Terrängen var rejält kuperad.
– och slyig.
Det lönade sig att ta omvägar längs stigarna.
Där mötte jag denne man i camoflageuniform.
Han visade sig vara både ambulanssjuksköterska och aktiv vid Jägarbataljonen i Arvidsjaur.

OCH
son till dagens banläggare!

Både kylan, halkan och kuperingen innebar att man inte kunde hålla någon högre hastighet.
Vädret inbjöd till små samtalspauser vid möte!

Det var uppförsbacke

till sista kontrollen!

Dagens banläggare – tillika soldatpappa!

Memorable moment

För den oinvigde skulle det här  kunna vara vilken vårutflykt som helst….
MEN
För mig representerar dessa bilder en av mitt livs lyckligaste stunder.
Det var första helgen sedan vi flyttade in i vårt  hus i Viken  som vi hade möjlighet att åka på  
 söndagsutflykt till Kullaberg allihopa tillsammans!
Vid den här tiden (1972-3?) arbetade vi som underläkare och det var sällan vi samtidigt var jourfria en helg när det var utflyktsväder.
Vi började orientera 1976 för IS Kullen – sedan dess har där tillbringats åtskilliga 100 timma!
Men detta är nog enda gången jag sovit middag därstädes…

Färdig!

Den 24 augusti berättade jag om inköpet av denna bok
och skrev:
Det är ett Herrans Under så BRA den är!
SEDAN
tappade jag tråden…

Jag började referera besöket i Berlin, åkte till Oxford, refererade besöket där, försökte,(och lyckades till en del), ta tag i att läsa böcker som legat o-eller-halvlästa i flera år, läste julklappsboken;
MEN
Nu är den utläst!
Inledningen, som jag ju hade läst när jag anmälde den första gången berättar ju om hur OW drabbas av hjärtstopp och är en av de 4 % som räddas till livet. Under det följande året skriver han så denna essäistiska dagbok i tre delar:
Del I Självet som projekt ss 46-100
Del II  Vännerna i bokhyllan – om läsning som nöje och utmaning ss 100-158
Del III  Medlidandets styrka ss 158-244
Innan jag började återge hans tankar, och framför allt berätta om hur i denna bok han vardagligt* pratar om både STORT och smått ville jag berätta för läsarna om hans vetenskapliga bakgrund
UPPTÄCKER

 att han har en blogg

där ni kan läsa själv!

* Egentligen handlar Bronshästarna och Sonjas godhet om samma sak men språkdräkten skiljer sig totalt!  
I:2
När han repat sig någorlunda men fortfarande är sjukskriven, tröttnar han på att gå hemma, ger sig ut i Stockholmsvimlet. Han slås av rastlösheten, jagandet efter perfektion och Lyckan. Men ack så egocentriskt.

”Varje vecko- eller kvällstidning tycks ha en må-bra-bilaga. Där publiceras artiklar om självförverkligande, livsstil och medveten närvaro, för att inte tala om vikten av att unna sig ”det goda livet”. Ofta finns det anspelningar på andlighet och psykologi. I helgbilagor erbjuds jag gå på kurser i självkännedom, att sända efter CD-skivor för avslappning, att slimma min slitna kropp, att bli inpackad i gyttja och ligga flytande på ett spa i Dalarna eller vid havskanten. Fokus är inriktat på jagets/kroppens välbefinnande; allt från gommens läckerheter till erotikens okända landskap. Det kan gälla rätt inredning, goda färger, dofter, massage, god mat eller aromfylld luft och långa bad med tända kandelabrar och orientaliska oljor.”

Några månader senare är han på återbesök på sjukhuset och får besked om att hans kondition är obetydligt sämre än före insjuknandet. På kvällen är han på bjudning med vänner och det diskuteras om hans pågående bokprojekt:

Framför allt har jag fått stöd för mitt fortsatta undrande över godhetslakunen; att granska den psykologiserande andligheten och fundera om skönlitteratur verkligen kan vara en medicin mot självupptagenhet.
I:3
Självet som religion- andligheten i upplevelseindustrin
Möt ditt innersta själv!
Snabbyoga på lunchrasten
Lapp utanför köpcentrum i Märsta
Han har återvänt till jobbet och Universitetsbiblioteket Carolina. men resultatet av mödan blir:
Min slutsats är att ansvaret för andra delvis osynliggörs av den psykologi- och andlighetslitteratur som erbjuder bot innan den reflekterar över samhällsfaktorer. Självhjälpsböckerna bekräftar människors självkänsla – det är ju deras avsikt. men jag längtar nu efter böcker med personer som problematiserar, söker det komplexa , gör det svårare och försöker förstå sina egna eller andras motiv. Därför dras jag till litterära skildringar av människans kamp mellan ont och gott där processerna inte döljs av enkla slagord eller en mytisk skymning utan framträder i all sin komplexitet. Jag ser fram emot att få läsa  romaner, deckare eller klassiker.

II Vännerna i bokhyllan 
Kap 4 Jag kan inte slita mig från boken – att påverkas av det man läser.
Sidorna 100-133 är korta kåserande stycken om hans läsande, som i mycket påminner om mitt eget:
Härförleden skulle jag gå till hyllan i syfte att ta reda på  när författaren Mauriac levde. Medan jag stod där började jag läsa om de nyzeeländska maorierna, ögnade igenom en utläggning om Malmös tidigaste historia, lärde mig något om malmbrytningens utbredning i Norrbotten och fick en snabbversion av Mao Zedongs liv, När jag kom fram till Mauriac hade jag tappat intresset för honom Dock kände jag mig uppfriskad fräsch och utvilad. 
10 sidor längre fram :
Damen med rullatorn.
Man ska inte se ned i andra personers kundvgnar. Men när jag står i kassakön kan jag inte undvika det. Vagnen dras av en kvinna på drygt 70 år. Allt är grått. Hennes hår är silvrigt. Jackan är av beige bomull. De foträta skorna är ljusa. Hela affären är grådaskig förutom de starkt lila  annonserna för kaffe. Jag känner mig som i en svartvit film.
Ja ser ned i hennes vagn. Under en kotlettrad, ett paket makaroner, grönsallad och en illröd tandborste ser jag dem ligga: Frans Kafkas Slottet, en bok om Einsteins relativitetsteori och en kriminalroman av Håkan Nesser.
Kap 5 har rubriken Existentiell läsning
och inleds med ett långt citat från Joseph Brodskys Nobelföreläsning 1987.  
OW åker till bokmässan och därefter på en minisemester på västkusten. Han har bunkrat upp med litteratur :
Jag har tagit med mig några kära böcker om lectio divina, klostertraditionens sätt att beskriva den meditativa läsningen. De visar sig vara djupt skeptiska till allt yvigt tal om andlighet, godhet, spiritualitet och mystik.
Så är vi då framme vid den sista avslutande delen:
III
Medlidandets styrka
Inleds med
Det är i oktober och jag är i USA
men övergår redan efter en sida till en höstvistelse i sommarstugan vid Norrlandskusten, och handlar huvudsakligen om Torgny Lindgrens författarskap.
I Merhabs skönhet skriver han; Kärleken han uppenbarar sig bara för dem som hava medlidande vid allt i livet. Medlidandet och kärleken är det som skyddar oss mot den eviga döden.
Hela tillvaron bygger sålunda på nåden. Allt vilar i dess grova näve.
Detta betyder att läsningen förvisso är viktig, den leder en människa till språkets bortre gräns, den för henne över gränsen till en metafysisk värld och den har i sin tur moraliska implikationer. Men det är av intresse att kyrkoherden i Pölsan – han som gillade Skellefteå Hockey – förde ett samtal om musiken och sa att man måste tala lågmält om de yttersta tingen.
I kapitel 7 möter vi så äntligen SONJA.
Sonjas omfamning – om medlidandet förvandlande kraft
ochfår en analys av handlingen i Dostojevskijs Brott och straff.
Kap 8
Läsning och liv – ett bokligt husapotek!
Slutligen
POSTLUDIUM
Exakt ett år efteråt han i ambulans förde in medvetslös till hjärtintensiven gör han en visit i ankomsthallen på sjukhuset.:
Så slår jag igen datorn, lägger ned den i väskan och tar på mig duffeln. Det snöar utanför. Snart är det exakt ett år sen jag bars in på bår. Nu går jag rakryggad ut genom svängdörrarna. Just när jag kommer ut i vinterkylan och låser upp cykeln känner jag plötsligt en varm vindstöt – mitt ute i parken. Kände jag rätt? Varifrån kom hettan? Jag förstår den inte. Men från ingenstans väcks en sommarhyllning till livet. Återigen; orden inifrån:
En dag så full av lycka.
Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.
Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.
Det fanns på jorden inte en  sak jag ville äga.
Jag visste inte någon värd att avundas.
Vad ont som hänt hade jag glömt.
Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.
Kände i kroppen ingen smärta.
När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.
Czesław Miłosz: ”Gåvan” ur Möte

Nej se det snöar…

PLÖTSLIGT
när jag sitter här på söndagsmorgonen
en månad efter vintersolståndet
upptäcker jag att det för första gången i vinter
SNÖAR
Det är ju inget jag har önskat mig: att vintern skulle ta i…
MEN

När jag går ut för att fotografera fenomenet ser jag
SPÅREN

Här en bild från 2007
Spår från människa (både gåendes och cyklandes), hund, kanin och rådjur.
Varje väderlek har sina behag!

Närodlat!

Det kliar i de gröna fingrarna. 
Än är det för tidigt att heja på pelargonier och Änglatrumpeter 
MEN
Litet smörgåsgrönt går  ju lätt att producera!
Det tar visserligen litet längre tid än på sommaren, men det har jag löst genom att så en gång i veckan så att jag alltid har en skördemogen bricka.