Ännu en 80-åring!

1955-59 såg vi , när vi var studerande i Lund, i stort sett en western varje vecka!
Efter att vi i juli 1960 blivit föräldrar och skaffat TV blev det mera sällan.

MEN

Framför allt den gamle förstod med en gång Clintans och Sergio Leones storhet när den första spaghettiwestern såg dagens ljus 1964!

OCH
Sedan har han, dvs Clintan, ju bara blivit bättre och bättre!
Vi gratulerar 80-åringen!

Tillägg:
När jag nu på nytt läser igenom artikeln i SvD påminns jag om:
Jeanette Gentele skriver där:

”Jag kom honom inte närmare när jag 1993 besökte det lilla samhället Carmel-by-the-sea på amerikanska västkusten, där han fortfarande bor jämsides med ett antal andra ställen. På hans restaurang Hog´s breath inn, inredd i cowboystil med en eldstad till varje bord, fick man följande information på ett papper:

Some frequently asked questions in Carmel.:

Is Clint Eastwood mayor? He was. Not anymore.

Where does he live? That´s a local secret.

How is he? He is a nice guy.

Clint Eastwood valdes till borgmästare i Carmel 1986 och satt två år som oberoende, non partisan.”

MEN
Vi var där, dvs i Carmel 1987!
Inte heller vi såg dock till honom…

Äntligen!

Äntligen en kvalitetsfilm för gamla tanter på TV!

”I Timmarna, för vilken Nicole Kidman belönades med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, spelar hon den brittiska författaren Virginia Woolf, vars romanfigur Mrs Dalloway blir en sorts stafettpinne in i 1950-talets Los Angeles, där Laura Brown (Julianne Moore) läser boken samtidigt som hon planerar sin makes födelsedagsfest. Med Clarissa Vaughan (Meryl Streep) tar vi klivet in i 2000-talet och följer hennes Dalloway-aktiga partyplanering i New York. Tre kvinnor som har anledning att fundera över lyckan, eller bristen på densamma, i sina liv.”

Jag njöt i fulla drag men när jag tittar runt bland recensionerna hos de yngre finns det helt andra meningar…

Wagners Women

På svensk Tv har de ju tagit ”time-out” inför Vinter-OS.

MEN

Nu kan jag kompensera mig genom att bläddra i alla intressanta program som de sänder på AxessTV.
Senast såg jag ett väldigt intressant program som i Sverige benämndes efter hans fru Cosima Wagner men mera ”approbiate” i den engelska urverionen hette som titeln ovan.

Den bygger bl.a. på de dagböcker som Cosima förde från 1869 till Richard Wagners död 1883, (Korrigerat!) och hittades i ett bankvalv först 1972.

I denna dramadokumentär menar man att Wagner behövde kvinnliga muser, för att kunna skapa sina passionerade kompositioner. Den första, som resulterade i Tristan och Isolde var Mathilde Wesendonck.
Den andra musan var just Cosima. Hon var, som dotter till Franz Liszt Richards intellektuelle jämlike och förstod Rickards genialitet, och vigde sitt liv åt att i livet stödja hans skaparkraft.
Efter hans död var det hon som kraftfullt förvaltade och ledde Bayreuthfestspelen i 20 år.
Hon blev 93 år!

Den tredje musan:
If Mathilde Wesendonck was the muse who inspired Wagner to create Tristan und Isolde, then the muse of Parsifal was the young and beautiful Judith Gautier:

Wagner’s sybaritism is one of the less repellant features of his personality. He could not bear to have any coarse material against his skin, perhaps as the result of a medical condition, and for many years dressed in silk or satin underwear. During his later years, including the period during which he was working on the score of Parsifal, Wagner’s working environment too was draped in silks and satins, in his favourite colours, and soaked in perfume. It was in these surroundings of extravagant sensuousness that the music of Parsifal, a work that apparently celebrates renunciation and chastity, was brought into the world. The music of Parsifal was to be at the furthest remove possible from that of the Ring, he told Cosima: the music was to have the softness and shimmer of silk, like cloud-layers that keep separating and combining again. Wagner’s surviving letters include several in which he give instructions for the purchase of fabrics and perfumes. Care had to be taken that these letters did not fall into the wrong hands, since their publication would be an embarassment. During the composition of Parsifal, many of these errands were performed by Judith Gautier

Ett brott

Efter en hektisk period infann sig höstmonotonin i måndags. Jag studerade TV-tablåerna och det mest intressanta föreföll vara en gammal svensk film:
ETT BROTT
Svenskt drama från 1940.

I rollerna: Carl Barcklind, Sigurd Wallén, Edvin Adolphson, Karin Ekelund och Anders Henrikson. Regi: Anders Henrikson.

Justitierådet von Degerfelt firar sin 60-årsdag. Dagen före har han haft besök av sin bror Hugo som kommit hem efter en längre utlandsvistelse. Han försöker övertala brodern att återvända utomlands. Hugo är morfinist, växelförfalskare och ockrare. Dagen efter läser von Degerfelt i tidningen att brodern funnits mördad i sin bostad.

Jag mindes att filmens, eller snarare pjäsens, verklighetsbakgrund var följande:

Den 7 mars 1932 mördades häradshövding Hjalmar von Sydow (1862–1932) på Norr Mälarstrand 24 i Stockholm av sin son Fredrik von Sydow (1908–1932) i närvaro av den senares hustru Ingun von Sydow (1909–1932). Motivet var av ekonomiskt slag, unge jur stud von Sydow hade råkat i ockrarhänder och stod inför en hotande konkurs. Det var faderns vägran att hjälpa som utlöste handlingen. Hushållerskan Karolina Jerou (1868–1932) och hembiträdet Ebba Hamn (1908–1932) råkade bli vittnen till mordet och blev även de ihjälslagna. Efter att ha lagt beslag på häradshövdingens plånbok, som dock bara innehöll 235:- kronor, tog paret taxi till Uppsala, där de genast började en större champagnefest. När polisen strax före midnatt samma dag sökte paret, tog Fredrik von Sydow först sin hustrus och sedan sitt eget liv.

Intressant och sevärt (särskilt efter att ha läst böckerna, se länk ovan) – visst kunde di gamle,
ssk Edvin Adolphson och Karin Ekelund.

Nytt liv

Min första dag som änka ”på riktigt” var riktigt trivsam:

Blomman på minnesstenen, en stockros, hade inte vissnat; den håller en dag till.
Sommarpratare var Ann-Sofie Otter, ännu en högtidsstund.
Arbetslös är jag ju inte – här ska städas efter 39 begravningsgäster med 20 övernattningar!

Och så var det ju tisdag och Allsång på Skansen och Foyle´s War, den senare visserligen i repris men tål ju att ses om.

Babel

Söndag kväll satt vi uppe till kl 24.00 för att se en Cannes- och Oscarbelönad film.
Babel fick högsta betyg av Tv-recensenterna och det var den värd!
Märklig stämning från tre, ja egentligen fyra olika delar av världen: Marocko, USA, Japan och Mexico.
Väl använda tre timmar!

Rubljov

Häromeftermiddagen såg vi Tarkovskijs film om ikonmålaren Rubljov på Axess-TV.
Filmen är i svartvitt och beskriver eländes elände – utöver krig och svält regnar det hela tiden och det klafsas omkring i gyttja och översvämningar.

Inte en enda färgklick och även om handlingen tilldrar sig i diverse kyrkorum får man inte se några målningar.

Som den här t.ex:

Därför var det intressant att läsa om
”Den gammaltestamentliga treenigheten”
i gårdagens nummer av SvD:


I början av 1400-talet skapade Andrej Rubljov en av Rysslands heligaste ikoner och ett av konstens stora mästerverk, ”Den gammaltestamentliga treenigheten”. Färgerna skimrar i gyllengult mot de tre änglarnas blå och purpurfärgade tunikor. Med inåtvända blickar ser änglarna både varandra och en annan, hinsides värld. Ikonen är på en gång stram och laddad med tät symbolik.

Nu har detta verk hamnat i centrum för en konflikt mellan den ryska ortodoxa kyrkan och staten, närmare bestämt Tretiakovgalleriet i Moskva, där ”Treenigheten” finns utställd. Från kyrkan har man bett att under några dagar i pingst få ”disponera” ikonen för gudstjänster i Treenighetskatedralen i ett kloster utanför Moskva – det var för övrigt just för denna katedrals räkning som Rubljov målade sitt verk. Men att flytta den 600 år gamla dyrgripen innebär stora risker och skulle kunna leda till irreparabla skador.
—-

The Sheepman

När vi var flitiga medicine kandidater i Lund 1955-59 kopplade vi av med att på kvällarna springa på medelmåttiga, även usla westerns. En som jag erinrar mig med stort nöje var The sheepman med Glenn Ford och som det visar sig nu, även med Shirley MacLaine.
Jag mindes det som synnerligen roande detta med fåren efter alla miljoner kossor vi sett drivas över prärien.Dessutom fanns det ungefär samtidigt en reklamfilm, med ett litet helgonliktt får som åt sig rälstuggande ut till höger, och efter en stund återkom ätandes det andra spåret. Hans fortfarande oskuldsfulla, opåverkade, uppsyn tilltalade mitt skämtlynne liksom fårhjorden ovan.

När vi nu gick på hemmamatiné och såg om den var den klart sevärd – gjord med ironi och distans. Här en bild från vårt septemberbesök i Lund, då vi återknöt bekanskapen med våra biograflokaler. Samma plats – different names.

De sju dödssynderna: 1. Frosseri

De sju dödssynderna av Hieronymus Bosch

Då och då framskymtar i modern diskurs begreppet De sju dödssynderna.
När jag inför dagens inlägg inspirerad av begreppet frosseri forskar närmare i ämnet slår det mig att det nuförtiden aldrig talas om De sju dygderna – som väl dock måste uppfattas som det ursprungliga begreppet!

Högmod – superbia
Girighet
– avaritia
Vällust
– luxuria
Avund
– invidia
Frosseri
– gula
Vrede
– ira
Lättja
– acedia.

Denna grå, snögloppiga eftermiddag ägnar vi oss inte åt overeating. Frosseriet handlar i stället om intensivt TV-tittande. I tur och ordning bjuder kanal 9 på detta:

16:45 Jeeves and Wooster

Brittisk komediserie från 1990. Säsong 1. Avsnitt 4 av 5. Wooster tvingas av sin faster Dahlia att agera prisutdelare på den lokala skolan, ett öde värre än döden. Samtidigt dras hans ödle-älskande vän Gussie med kärleksbekymmer. Wooster ser ett sätt att hjälpa sin vän och samtidigt slippa vara prisutdelare. I rollerna: Hugh Laurie, Stephen Fry.
17:45 Monk
Amerikansk kriminalkomediserie från 2002. Avsnitt 12. Countrystjärnan Willie Nelson (som spelar sig själv) blir huvudmisstänkt när hans manager mördas. Det enda vittnet är en blind kvinna som säger sig känna igen Willies röst.

18:45 Michael Palins nya Europa

Brittiskt reseprogram från 2007. Avsnitt 7 av 7. På en resa genom Östeuropa besöker Michael Palin tjugo länder som tidigare varit otillgängliga bakom järnridån. Genom Balkan, Svarta Havet och Baltikum utforskar han länder som må ha nya former men som besitter en djup och rik historia.

19:55 Dalziel & Pascoe
Brittisk kriminalserie från 1996 . Avsnitt 1 av 2. Dalziel återvänder till sina sociala rötter, Wetherton Rugby Football Club, där han är medlem. Men då blir han indragen i mordet på en gammal stjärnspelares fru. I rollerna: Warren Clarke, Colin Buchanan.

21:00 Ett fall för Frost
Brittiska kriminalserie från 2003. Säsong 10. Avsnitt 3 av 3. I rollerna: David Jason, Bruce Alexander.

Med undantag för Palins reportage frön det gamla Öst-Europa har vi sett dem förut – men de tål väl att ses igen!