To have succeeded

Nedanstående citat hittade jag på ett av den djefla mannens mejl. Det tyckte jag passade in på min käre Per = den gamle

”To laugh often and much;
to win the respect of intelligent people and the affection of children;
to earn the appreciation of honest critics and endure the betrayal of false friends;
to appreciate beauty; to find the best in others;
to leave the world a bit better, whether by a healthy child,
a garden patch or a redeemed social condition;
to know even one life has breathed easier because you have lived.
This is to have succeeded.

Ralph Waldo Emerson (1803-1882), amerikansk filosof och författare

Jag Googlade på Emerson och fann:
Jag är nog transcendentalist.

Jag gick i pension den 1 juli 1999. den gamle dog den 2 juli 2009. Således levde vi 10 år och en dag som pensionärer, då vi tillbringade i stort sett alla vakna stunder tillsammans.

Om min mormor Anna de sista 40 åren av sitt liv (utöver läsning) sysslade med potatis, ved och jordgubbar, har det för oss varit (utöver läsning) orientering, trädgårdsskötsel och TV-tittande.
När jag nu provat på två veckor som änka och fortsatt med orientering, trädgårdsskötsel och TV-tittande finner jag, framför allt när det gäller trädgården, att jag ännu upplever hans närvaro.

I fjor var han ju vid den här tiden ivrigt sysselsatt med att bringa sina nyinköpta kantstenar på plats.

När nu det badbjudande sommarvädret börjar sacka, ser jag plötsligt behovet av upprustning i trädgården.

Längst till vänster kan man se några meter ansad rabatt.
Snart kan den gamle vara nöjd med mig…

Hädanefter


Hädanefter blir det

Inte som vanligt

Följa den yttersta remsan av sand,
inte som vanligt sida vid sida,
hand i hand.

Bara en måne ser skuggorna glida
efter varandra tätt.
Ändlösa utkant där våg och dyning
hävdar mot stranden sin äganderätt,
havsbrus ända till gryning.

Ingenmansland och två par skor,
avtryck som spolas bort i våta
sanden, och månen gul och stor
över de tigandes gåta.

Hjalmar Gullberg

Runa:1

Jag har de senaste 4-5 åren haft en förhoppning att den gamle skulle bli färdig att berätta om sina öden och äventyr som idrottsman. Det blev bara femtio inlägg, som t.ex.

Nu, när det är aktuellt att i runor skildra hans framfart i bassängerna, har jag börjat rota i efterlämningarna och bl.a. hittat det här programmet från
Militära VM i simning i Monaco 3-8 september 1952.

Vi träffades ju inte förrän 1954, men han berättade ofta livfullt om sina upplevelser från denna resa. Nu när det är vardagsmat med resor till Thailand och Acapulco – you name it – är det nog svårt för yngre generationer att föreställa sig vilken värld som öppnade sig blott 7 år efter andra världskrigets slut.
Här är bilder ur fotoalbumet:

Senare i livet fick han andra fick han andra nöjen

Du är den ende

Jag gav en Youtube – länk i min kommentar den fjärde juli. Men den här täcker bättre mina känslor.
Den gamle hade själv en helt underbar sångröst. Du ÄR den ende är alldeles rätt tempus – han finns i hela mitt system fortfarande – men igår slog det mig plötsligt:

Jag kommer aldrig mer höra honom sjunga!

SORG


Inte prisa dag förrän sol gått ner….

den gamle var noga med att inte utmana makterna. Så icke jag – jag var så glad för att hans starroperation avlöpt så lyckligt – nu kunde han se och läsa utan glasögon – vi levde stilla dagar i ett gudomligt väder.

Och så plötsligt är han död.

10 minuter efter denna bild togs föll han ihop och kunde inte återupplivas.

Vi fick ändå 52 lyckliga år tillsammans….
I selen på 70-talet

Sommarprat

När årets Sommarprogram inleddes igår, satt vi högtidligt i stora rummet med bästa högtalarna på och lyssnade andäktigt:
Tillsammans med Carl (Linneus) och Harry (Martinsson) är Ingvar Kamprad sprungen ur samma karga gränsbygdsmo som min mormorssläkt. De har lyckats att omvandla bistra överlevnadsstrategier till livsverk som vunnit världsrykte.
Vi hade förberett oss på att höra intressanta minnen och litet Emil i Lönneberga– åsikter. Detta beskärdes oss men

DESSUTOM:
Vilket musikurval!

Alla våra gamla klassiker med 2xPovel Ramel, Satchmo, EllaF, Edith Piaf och
Isle of Capri med SOS!
slutligen
I Folkviseton
Text N Ferlin,
Musik A Lange

Kärleken kommer, kärleken går
ingen kan tyda dess lagar
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din, din lycka är min
Och gråten är min när du gråter

Kärleken är så förunderligt stark
kuvas av intet på jorden
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din, din lycka är min
Och gråten är min när du gråter

Vad stort sker tyst…..

Denna bild är en metafor för tidens gång.
Viktiga frågor i filosofin inkluderar: Är tid absolut eller bara relativ? Är oföränderlig tid konceptuellt omöjlig eller finns det möjliga tolkningar? Är tiden en statisk dimension eller ”går” tiden i någon verklig mening? Är föreställningar om dåtid, nutid och framtid helt och hållet subjektiva, enbart beskrivningar utifrån våra sinnen? Liknande frågor kan även ställas när det gäller rummets dimensioner.

Som pensionärer har vi återgått till att leva cykliskt.Vi hinner inte sörja våren och syrenerna – det dyker hela tiden upp nya växter att njuta av. Som bildernas Karpaterklocka. Vi köpte några plantor för minst 10 år sedan. Nu har den spritt sig som ett ogräs, de dyker upp i varje skrymsle i trädgården. Det är bara att tacka och ta emot.

MEN

Ibland måste vi ge oss ut i den longitudinella verkligheten:
I förrgår blev den gamle opererad för grå starr – därav solglasögonen!

Min far hade en dröm

Min far hade en dröm är namnet på en bok som Barack Hussein Obama II född 4 augusti 1961 skrev 1995.
Uppmärksamheten kring valet av Obama som förste svarte ordförande för
Harvard Law Review ledde till ett bokkontrakt och förskott för en bok om rasrelationer University of Chicago Law School bemödade sig om att rekrytera honom och gav Obama en forskartjänst och ett kontor för arbetet med boken. Han planerade till en början att slutföra boken inom ett år, men det tog mycket längre tid när den utvecklades till en självbiografi. För att kunna arbeta utan avbrott reste Obama och hans fru, Michelle, till Bali där han ägnade flera månader åt att skriva. Manuskriptet publicerades slutligen i mitten av 1995 som Dreams from My Father (utgiven på svenska 2008 som Min far hade en dröm)
.

Jag köpte denna bok eftersom den funnits på 10-i topplistan av inköpta böcker vecka efter vecka både på adlibris och bokus. Sammanbitet grep jag mig verket an med de 455 sidorna.

MEN

Den visade sig vara väldigt lättläst.
Som framgår ovan skrev han boken efter att ha fått ett förskottshonorar sedan han blivit utsedd till Harvard Law Rewiew´s förste afroafrikanske ordförande.

Ett citat från inledningen till första upplagan 1995:
Utnämningen gav upphov till en krevad av publicitet, inklusive flera tidningsartiklar som väl sa mindre om mina blygsamma framgångar än om Harvards juridiska fakultets märkliga plats i amerikansk mytologi, liksom landets hunger efter varje form av glädjande tecken från rasfronten – en strimma bevis på att det trots allt hade skett vissa framsteg

När han väl gripit sig verket an utvidgade han projektet till en självbiografi med tre avsnitt:

1. Ursprung där han i tur och ordning analyserar sina rötter och uppväxt dels hos morföräldrarna på Hawai och och med modern på Filippinerna, det korta mötet med fadern och sedan studietiden vid Columbia University i New York ,där han också får budet om faderns död från Afrika.
Det går bra för honom med studierna, men man märker hur han söker efter en identitet – som färgad amerikan.

2. Chicago – avsnittet inleds: 1983 bestämde jag mig för att bli samhällsorganisatör.
Han söker sig särkilt till städer som har fått in färgade i ledningen.
Han blir så småningom engagerad av en organisation som arbetar för att få svarta i innerstan och vita i förorterna att samarbeta kring en plan för att rädda tillverkningsjobbeni Chicago.
(Developing Communities Project (DCP), en kyrkobaserad social organisation (community organization) som ursprungligen omfattade åtta katolska församlingar i Greater Roseland (Roseland, West Pullman och Riverdale) i South Side i Chicago.Han arbetade där från juni 1985 till maj 1988)
Sidan 151-314 berättar han om sina erfarenheter, framgångar och misslyckanden. Särskilt bekymrar honom upptäckten hur det bland många svarta finns en uppgivenhet – en offer- looser– inställning som ofta bromsar möjligheterna till utveckling.
Berättelserna får mig att tänka på situationen i Rinkeby och Rosengård här hemma i Sverige.

3. Kenya Redan under avsnitten ovan har han berättat om sina möten med en syster AUMA och sin storebror Roy som båda kommer till USA. Innan han startar sina studier vid Harvard Law School gör han först en treveckors resa i Europa, där han alls inte känner sig hemma, innan han är 5 veckor i Kenya och träffar sina kenyanska släktingar. Han skildrar ingående myllret av mostrar, fastrar och halvsyskon som alla vill träffa honom. Det var vanligt bland det muslimska luo-folket att ha flera hustrur. Även hans far hade en hustru och två barn innan han gifte sig med Obamas mor på Hawai. Den som kan berätta om tidigare släktled kallas Granny hon är Baracks farfars yngsta fru, men egentligen inte hans farmor enligt vårt västerländska sätt att se –

Här 2006 i Kenya med sin faster Sarah

Sex år efter resan till Kenya sammanfattar han sina funderingar så här:

Jag hör alla dessa röster ropa efter erkännande, ställa samma frågor som det händer att jag ibland när timmen är sen, ställer till farsgubben. Vilken är vår gemenskap, och hur skall denna gemenskapsidé gå att förena med vår individuella frihet? Hur långt sträcker sig våra förpliktelser? Hur omvandlar vi krass makt till rättvisa, pur känslosamhet till kärlek?

När jag läser de sista sidorna, som handlar om bröllopet med Michelle, ser jag på Axess-TV ett program om Obamas väg till makten. Det återger fakta som finns i självbiografin, men berättar även om hans fortsatta karriär och steget in i politiken och den slutliga segern i presidentvalet!

A Magnificent man!

18 år för tidigt!

Året är 1991
den djefla mannen, Lotten och den blyga står framför Presidentpalatset i Prag.
Vi tittade litet blygt efter Tjeckoslovakiens president Václav Havel * men såg inte till honom.

Vi var bland de första turisterna i det just öppnade ÖstEuropa.

I går var där litet mer folk!
Se och hör mera!


*Fram till 1993 var Havel President i Tjeckoslovakien, sedan 1993-2003 i Tjeckiska republiken.