Jag har nu läst den första 128-sidsvolymen om Sveriges stadsministrar(=SM1), den om Karl Staaff.
Jag växte ju upp med min fars livfulla skildring om denne mans insatser för landet, men framför allt för min farfar:
CITAT från länken ovan:
”Min far berättade vidare att GM Huldt var anställd som stationskarl vid järnvägen i Helsingborg. Han valdes (fortfarande enligt min far) till Svensk Järnvägsmannaförenings förste ordförande.
Han råkade sedan ut för någon olyckshändelse i tjänsten. Facket ville statuera ett exempel gentemot arbetsgivaren SJ, så de krävde ersättning och stämde SJ.
De anlitade en ung advokat Karl Staaf, sedermera statsminister 1911-14!”
Vid genomläsningen var det första jag fick klart för mig var att KS blev stadsminister första gången redan 1905;det är därför han redovisas som SM1(=stadsminister nr 1)!
En del av det som min far återgav muntligt för mig på 40-talet har kommit i en ny belysning efter kusin Hans släktforskande (redovisas i ett annat sammanhang!)
MEN
Just det här med Karl Staaff, stjärnadvokaten, som ställde upp för småfolket och framför allt för demokratin genom att kämpa för allmän och lika rösträtt* och lönearbetarnas rätt att bilda fackföreningar, är ett av alla accepterat faktum:
Ur Wikipeda:
Karl Staaff föddes i Klara, Stockholm som son till lektorn och kyrkoherden i Adolf Fredriks församling Albert Wilhelm Staaff och Fredrica Wilhelmina ”Mina” Schöne Han studerade i Uppsala (student 1879) där han tillhörde den krets som 1882 grundade den radikala studentföreningen Verdandi, vars ordförande han var de första åren som blev en intellektuell inspirationskälla för flera generationer svenska politiker, publicister och akademiker. Verdandis medlemmar var i allmänhet liberaler men i kretsen fanns också socialdemokrater som Hjalmar Branting.
Karl Staaff var under sin studietid också aktiv i Uppsala studentkår, vilken han var vice ordförande för 1886-1887. Han var även förste kurator på Stockholms Nation.
Redan under studietiden tog Staaff som ”fattigadvokat” sig an utsatta och medellösa människor i behov av rättslig hjälp. Efter studierna öppnade han egen byrå i Stockholm. Hans försvar för arbetarnas föreningsrätt anses ha haft avgörande betydelse för utvecklingen av en fri svensk fackföreningsrörelse – en linje som han fullföljde som politiker när han motarbetade högerkrav på antifacklig lagstiftning.
Peter Esaiasson sammanfattar Karl Staaff:s karriär sålunda:
Stadsminister på omöjligt uppdrag.
”Militären spottade efter honom på gatan. I brev, telegram och nattliga telefonsamtal varnades han för konsekvenserna av att uppvigla folket mot dess konung.——Som frontfigur för den borgerliga vänstern utmanade Karl Staaff dåtidens konservativa hegemoni. Han hade ambitionen att modernisera Sverige politiskt och göra liberalerna till det stadsbärande partiet. Som alltid i ödesdramer kan betraktaren se att han var dömd att misslyckas.—-Staaff är ensam bland landets statsministrar om att inte ha reproducerat sig. Han var inte gift och möjligen gick han okysst genom livet. Ändå var han en dominerande personlighet och hade stora ambitioner. Hans karriär är enastående och mångsidig. Han var en framstående jurist och kändisadvokat med egen lukrativ byrå, ungdomsvän och supkamrat med Hjalmar Branting, rådgivare åt Gustaf Fröding, publicerad dramatiker, forskare i statsvetenskap, två gånger statsminister. —”
* KS syftade till ALLAS lika rösträtt, och lär inte ha varit främmande för sådan även för kvinnor i sinom tid; detta skulle ju dock då ha varit ett ännu omöjligare uppdrag.
…och sedan blev det världskrig!
…och sedan dog Karl Staaff i halsböld och blodförgiftning den 6 oktober 1915!
